Emmy

apr 142012
 

Idag har jag varit på kurs. Jag är fortfarande alldeles glad och bubblig. Jag gillar verkligen att gå kurs. Inte nödvändigtvis för det jag lär mig på kursen. Det kan jag i de flesta fall lära mig på egen hand. Men lyxen att sitta koncentrerat en hel dag och pilla med något jag tycker är roligt, i trevligt sällskap och med en bra kursledare. Det är lycka det.

Dagens kurs handlade om att sticka estniska roositud-mönster. Det är en enkel teknik där man gör fina mönster genom att väva in en tråd mellan maskorna i stickningen, och jag tycker att resultatet blir väldigt vackert. Och Heléne är en fantstiskt trevlig och engagerad lärare.

Jag hade naturligtvis kameran med mig, och lika naturligt blev den liggande i väskan hela dagen. Jag var ju upptagen med att sticka. Så några bilder på hur trevligt vi hade det blev det inte. Men här är i alla fall resutatet av samtliga kursdeltagares vedermödor under dagen.

Och så min i närbild. Enligt mönstret skall det bli en halvvante. Jag funderar dock starkt på att göra en hel vante av det istället. Jag har inte riktigt förstått storheten med halvvantar.

apr 122012
 

Color affection tog slut fort, och så satt jag där återigen utan något att sticka. Och så kan man ju inte ha det. Den här gången åtgärdades problemet med en djupdykning i garnlagret. Fram kom ett par nystan tunn, tunn kashmir som jag köpte billigt på syfestivalen för ett par år sedan. Även med dubbelt garn är det tunt. En Laika ska det bli är det tänkt. Det kommer att bli en kofta lätt och mjuk som ett litet moln.

mar 272012
 

Lite nytt garn fick verkligen fart på stickningen igen. Så mycket fart att sjalen redan är färdig. Den var riktigt härlig att sticka. Jag är väldigt svag för rätstickning, och trots att jag är symetrifanatiker så gillar jag asymmetrin i det här mönster. Och alldeles lagom komplicerat för en hjärna som inte riktigt orkar tänka när de tär dags för soffa och stickning. En riktig mysstickning med andra ord. Och jag tycker att resultatet blev bra. Jag borde möjligen ha gjort kanten lite lösare än vad jag gjorde. Det tog emot lite mycket där i blockningen.

Jag stickade min sjal lite mindre än vad som står i mönstret, för jag vill kunna använda den som halsduk också, och jag tycker att den blev ganska lagom stor. Möjligen att den växte lite mer i blockningen än vad jag hade räknat med.

Mönster: Color Affection av Veera Välimäki
Garn: Drops alpaca, färgerna 9020, 7139 och 4305
Stickor: 3,5 mm
 

Nu är jag dock tillbaka i situationen att jag inte har något att sticka, och inte riktigt vet vad jag vill börja på. Det är en mycket ovan situation. Jag borde komma på att jag vill börja på något med garn från lagret, men det är ju så mycket lättare att få inspiration med nytt garn…

mar 252012
 

Lite nytt garn fick fart på stickorna igen, och sjalen jag började på i måndags är nästan klar. Klara är också ett par virkade vantar. De har egentligen varit klara ett bra tag men jag tänkte att det skulle vara lite mer broderi på dem. Hursomhelst så har jag broderat, och broderat den här veckan. Och ingenting blir snyggt. Så till slut bestämde jag mig för att ta bort det mesta. Enkelt är ju fint.

Vantarna är virkade i ett handspunnet garn som består av 2 trådar wensleydale och en tråd silke. Det var ett sånt där garn som redan när jag spann det kändes ödesbestämt att bli ett par virkade vantar. Men eftersom jag inte är någon virkare direkt, så blev garnet liggande länge innan det blev verklighet. Nu är de i alla fall klara och jag tycker att de blev riktigt bra. De har en sån härlig tyngd i sig, och en fantastisk glans.

Mönster: Påhittat längs vägen
Garn: Handspunnen wensleydale/silke, 3-trådigt.
Virknål: 4 mm
mar 202012
 

Det råder brist på inspiration i ull-lådan. De senaste veckorna har det inte blivit många maskor stickade, och trots att jag har ett helt skåp fullt med garn är det inget som lockar. Och det är så tråkigt, för jag saknar att sticka. Det är egentligen lite fascinerande att man kan sakna något som ju faktiskt finns vara en armslängd bort, men det för jag. För att råda bot på problemet tog jag en tur till Yll & Tyll och köpte lite nytt garn, som jag hoppas ska få fart på stickorna igen.

Tanken är att det här ska bli en Color Affection. Jag tycker att den är så fin. Och enkel rätstickning i fina färger är nog precis vad jag behöver. Hoppas jag.

mar 082012
 

World of Wool är en trevlig affär där jag handlar mycket av min ull. Till min stora glädje har de även börjat sälja prover på sin ull, så man inte behöver köpa ett helt hekto för att prova någon viss sort. Jag kunde naturligtvis inte hålla mig och gjorde en beställning på några ullsorter jag inte provat. Jag får väl erkänna att jag nog hade väntat mig att få något mer ull än vad varje liten påse innehåller. Vikten på de minsta proverna var knappt ett gram, och de största var på två gram. Inte mycket alltså. Men det är i alla fall tillräckligt för att känna lite på ullen och spinna någon meter provgarn. Och så fungerar de ju bra som färgprover, något som är ett måste för någon som är så kräsen med färgnyanser som jag.

En annan nackdel är att man inte kan plocka ihop proverna som man vill, utan man får köpa ett paket med alla prover i en kategori. Det går väl an på ullsorterna där man får alla färger av en viss sorts ull, och även prover på okardad ull om det finns. Men ta tillexempel kategorin ”70-30 blended tops” som innehåller 20 olika blandningar. Det blir ganska många prover som man måste köpa för att prova en viss sort. Och ganska mycket pengarm för några få gram fibrer. Men, jag skall inte klaga. Jag tycker att det är jättetrevligt att det i alla fall går att köpa prover. Nu ska jag bara komma på något bra sätt att organisera mina fiberprover så att de är lätta att titta på när man vill det.

Jag har även tagit fram spinnrocken och spunnit lite. Det var länge sedan sist. Jag tog mig an ett gammalt och inte mer än påbörjat projekt. Det är en mörkbrun corriedale som jag spinner med långa drag. Tanken är att det ska bli ett tretrådigt garn så småningom. Två spolar har det blivit hittlls. Vi får väl se hur långt jag kommer den här gången innan något annat tar över.

Att spinna är väldigt meditativt och en bra sysselsättning när man är ledsen. Och just nu är jag ledsen. Jag sörjer min fina vän Maja. Maja flyttade in hos oss när jag var 14 och hon skulle vara min katt. Hon bestämde sig förvisso ganska snart för att hon var min mammas katt, men jag älskade henne lika mycket för det. Det känns så oändligt tomt att veta att hon inte finns där nästa gång jag åker hem till föräldrarna. Sov  gott vännen!

feb 212012
 

Jag har gjort ett nytt mönster. När Freja kom ut i Knitty började jag använda dem. Och jag älskar dem. Jag insåg dock snabbt att jag inte hade någon mössa som passade det minsta till vantarna. Så jag stickade mig en med liknande mönster som vantarna, och resultatet blev Vanadis. Jag är jättenöjd, och för en gångs skull har jag matchande mössa och vantar!


Vanadis är ett annat namn för kärleksgudinnan Freja, och jag valde det som namn till den här mössan för att visa att den hör ihop med vantarna. Samma men ändå olika. Konstruktionen är densamma som en klassisk shetlandsbasker, och mössan passar ett huvud med omkretsen 54-56 cm. Man kan dock lätt variera storleken genom att ändra stickfasthet.

Vanadsis stickas, precis som Freja, i ett ”fingering weight”-garn i två färger. Rauma Gammelserie och Rauma Finull är utmärkta garnval.

Mönstret är på engelska och kostar $5. Du kan köpa det antingen på Ravelry eller direkt här genom att klicka på  knappen ”buy now” här. Betalningen sker via PayPal, men det krävs inget paypal-konto utan det går bra att betala med ett vanligt kreditkort.

feb 202012
 

Så var årets syfestival över. Jag hade bestämt mig för att inte åka den här gången. Jag gör alltid av med för mycket pengar. Men så kunde jag inte låta bli i alla fall. Jag är egentligen ganska besviken på syfestivalen. Jag tycker att den blir sämre och sämre, och det har börjat vara en hel massa skräp som inte har med hantverk att göra för fem öre. Vad gör massagestolar,  sopborstar, och försäljning av klockor och batteribyte på en syfestival? Jag tycker också att syfestivalen borde handla om material och verktyg att tillverka sin egna saker och ställer mig lite frågande till alla försäljare av färdiga kläder och smycken, även om de i alla fall är bättre än de som bara säljer helt orelaterat krafs.

Men men, det finns väldigt mycket trevligt på syfestivalen också, och inte kom jag hem tomhänt den här gången heller…

Här är inköpen den här gången. 4 hg Kalinka lingarn i en ljuvlig rosaröd förg. Tanken är att de ska bli en kofta. Jag har förvisso fått för mig att det är jobbigt att sticka i lin, så jag får se om jag fixar det utan att bli galen. Men jag vill ha en linkofta! Jag köpte också lite fint bomullstyg som jag har tänkt att sy en blus av. Dags att damma av symaskinen och de inte allt för stora sykunskaperna alltså. Jag köpte även ett måttremsa att klistra fast på symaskinen, och ett måttband med centimeter på ena sidan och inch på den andra sidan. Det ska bli skönt att inte alltid behöva omvandla mått. Till sist köpte jag även lite moulinegarner åt min mor, i fantastiskt fina färger. Jag är nästan lite sugen på att behålla dem för mig själv.

feb 022012
 

Till att börja med vill jag tacka för all snälla kommentarer om Freja! Jag blir verkligen jätteglad.

Sen tycker jag att det börjar bli dags att visa upp årets första FO. Det blev en sjal, och den är stickad av garn ur garnlagret. Närmare bestämt är det resterna från min påfågelsjal. Garnet är väldigt mjukt och härligt, hälften ull och hälften silke, och jag är väldigt nöjd med sjalen. Jag började att sticka en annan sjal, med enkelt garn, och höll på att gå åt av tristess. Jag har insett att jag inte är så förtjust i att sticka i tunna spetsgarner längre. Så jag repade upp, och började sticka den här i dubbelt garn istället, och genast blev det mycket roligare.

Mönster: Aestlight Shawl av Gudrun Johnston
Stickor: 4 mm
Garn: Dubbelt JaggerSpun Zephyr i färgen juniper.

 

Mönstret var trevligt och lättstickat. Sjalen är stickad i tre delar, där man börjar med att sticka den rätstickade triangeln i mitten, från tippen och uppåt. Sedan plockar man upp maskor och stickar hålmönstret utåt, innan man till sist stickar uddkanten på tvären. Konstruktionen fick dock till följd att sjalens form såg rätt konstig ut när den var fördigstickad och jag fick blocka ganska hårdhänt för att få formen att vara en triangel. Därmed förlorade jag tyvärr lite av den härliga elasticiteten i rätstickningen. Man kan inte få allt.

Nästa projekt får nog bli att försöka ordna matchande mössa och vantar, för när jag skulle ut och fotografera så insåg jag återigen att jag har väldigt många mössor, vantar och sjalar, men väldigt få av dem passar ihop. Man kan ju tycka att som stickare har man alla chanser i världen att göra matchande saker, så man kan ju undra varför man inte gör det…

Och på tal om att fotografera så har det blivit ett problem nu när jag är ensam och inte lägre har någon fotograf att jaga ut att ta bilder i mängder på mig. Och foton på stickat blir ju så mycket roligare med modell än bara liggande platt. För att lösa problemet har jag införskaffat en fjärrkontroll till min kamera. Att fotografera sig själv visade sig dock att inte vara det lättaste. Det blev många vändor för att kontrollera att jag faktiskt hamnade i bilden och ändra inställningar på kameran. Och många bilder där jag råkat hugga av mig huvudet. För att inte tala om hur fantastisk fånig jag kände mig när jag stod där, ensam, och poserade framför kameran. Tur att det inte var så många andra som vågat sig ut i kylan idag, så jag fick vara ifred.