Jul 122010
 

Tour de France har nu hållit på i en dryg vecka. Sedna jag började cykla själv tycker jag att det är roligt att titta på detta lite smått omänskliga spektakel, och jag har till min stora glädje äntligen fått Eurosport Player att fungera på min Mac, trots att det inte går enligt systemkraven. Så nu kan även jag, som inte har någon tv, titta.


I samband med cykeltävlingen så pågår på Ravelry också Tour de Fleece, som går ut på att man, samtidigt som cyklisterna cyklar en massa,  ska spinna en massa. Jag är självklart med. Min målsättningar under touren är:

1. Att spinna varje dag
2. Att slutföra så många av mina pågående projekt som möjligt.
3. Att öva på långa drag. Detta genom att spinna upp 800 gram shetlandsull till en tröja.
4. Att försöka spinna en mile (1609 meter) garn på en dag.

Antagligen har jag tagit mig vatten över huvudet. En tredjedel av touren har redan gått, och det är inte troligt att jag kommer hinna klart det jag sagt. Jag har dock varit bortrest den senaste veckan och inte alls haft så mycket spinntid som jag skulle önska. Hittills har jag jobbat med att spinna på ett projekt på min tibetanska slända. Det är kamelull som jag spinner till ett tunt tvåtrådigt garn, som sedan skall användas till en spetssjal. Jag hade redan 50 gram spunna, och har nu jobbat mig igenom ungefär hälften av de resterande 50 grammen. Det tar tiiid… Och snart är det dags att tvinna. Jag vill helst göra även det på min tibetanska slända, men jag vet inte riktigt hur det skall gå till. Jag tycker att det är väldigt svårt att sätta fart på sländan åt andra hållet. Någon som har några tips?

Jan 222010
 
Så var årets första stickprojekt klart. Det är en Morning Surf Scarf, och jag är verkligen jättenöjd med den här. Jag såg det här mönstret framför mig när jag spann garnet och det blev verkligen lyckat. Garnet är tvåtrådig bambu spunnet på en av mina nyaste sländor, en lätt Boshworth midi. Bambu var en trevlig bekantskap. Lite samma svala känsla som lin, men mycket mjukare.
Så har jag ägnat lite tid åt att spinna också.
Överst till vänster 233 gram och 312 meter Wensleydale/Silke, WPI 13. Det är två trådar Wenseydale och en tråd silke. Det här blev ett riktigt härligt garn, men ganska så kompakt. Jag tror att det är ganska slitstarkt och tänker mig ett par vantar i det här garnet. Tycket att färgerna blandar sig väldigt fint utan att det blir allt för randigt.
Nästa garn är nog det mjukaste jag någonsin spunnit. Det är merino/angora, sländspunnet. 50 gram och 172 meter, 3-trådigt, WPI 18. Det har helt ljuvliga turkosa nyanser som tyvärr inte kommer kram på bilden. Jag älskar det här garnet och tänker mig att göra något att ha runt halsen av det. Något så här mjukt vill man ha nära huden.
Längst ner är det 100 gram och 180 meter alpacka. Det här var ett gammalt påbörjat projekt som stod i skåpet och som jag äntligen tog mig tid att spinna färdigt. Det här var mitt första försök att spinna alpacka och när jag spann kändes det inte som att det blev något bra, men när jag väl härvat upp det så blev det helt ok ändå. Men att spinna alpacka blir nog inte någon favorit. Ingenting går upp mot ull…
Och så sist är det 20 gram och 75 meter silke, resterna från Wensleydale/silke-härvan ovan, som kom med på bilden bara för att fylla ut den lite.
Jag är jätteglad att jag kommit igång att spinna lite igen. Spinnrocken har stått allt för orörd på sistone. Nackdelen med att jag hittat tillbaka på den är att det snurrar allt för många idéer på spinnprojekt i huvudet och det finns så lite tid.
Aug 112009
 
Känner mig alldeles euforisk idag och blev motiverad att ägna mina alldeles övergivna blogg en liten tanke igen. Orsaken till euforin har förvisso inget alls med hantverk att göra utan kommer sig av ett alldeles ovanligt härligt cykelpass. 8 underbara mil alldeles ensam på vägarna runt Uppsala, i perfekt träningsväder, där allt bara flöt på och kändes hur lätt som helst. Och en kvart efter att jag kom hem från min 3-timmars cykeltur började det regna. Ibland har man tur med vädret. Men inte var det cykling den här bloggen skulle handla om, även om det idag fick fungera som allmän inspiration för att faktiskt skriva något här.
Min sommar har varit olyckligt befriad från det mesta vad hantverk heter. Jag trodde som vanligt att jag skulle hinna så mycket när jag blev ledig från skolan, och som vanligt hade jag så fel, så fel. Nu skulle ju tiden ägnas både åt att jobba, och att plugga lite vid sidan om. Och därtill tro att jag skulle ha gott om tid till både träning och hantverk. Jag är nog lite naiv…
Men jag har i alla fall inhandlat mig en liten leksak. En ny slända nämligen. En rysk slända närmare bestämt. Jag blev nästan lite förskräckt när jag fick se den. Den ser inte ut som något man kan åstadkomma garn med. Men efter lite övning så blir det faktiskt något garnlikt resultat. Den fantastiskt fula skålen jag använder är ett loppisfynd för hela 5 kronor, och den fungerar faktiskt väldigt bra att spinna i.
En rysk slända är en typ av stöd slända. Alltså inte en slända som hänger fritt i luften, som de jag brukar använda, utan en man snurrar stödd i en lite skål. Att sländan hela tiden är stödd mot marken innebär att det inte blir någon stor påfrestning för det nyspunna garnet och det ska med övning gå att spinna riktigt tunt garn på den här. Traditionellt har de använts till att spinna garn till de klassiska Orenburg-sjalarna. Spindelvävstunna sjalar med massor av spetsmönster som ska kunna dras genom en vigselring. Garnet till dessa spanns av ull från Orenburg-geten, som om jag har förstått saken rätt är i princip samma sak som kashmir, fast geten bor i Orenburg-området istället. Man tvinnade sedan kashmir-tråden med en tr
åd silke och stickade de här fantastiska sjalarna. Sättet att tvinna med en ryska slända är också lite annorlunda mot vad man brukar göra. Man tar nämligen de två trådarna och lindar dem tillsammans på sländan. Sedan tvinnar man dem tillsammans medan man tar av garnet från sländan och nystar ett litet nystan som man har i handen. Jag har redan insett att jag nog behöver en slända till så man slipper nysta av det tunna ömtåliga garnet från den första sländan för att sedan linda tillbaka det tillsammans med silketråden, utan kan linda direkt från en slända till en annan.
Att läsa sig den här tekniken visade sig inte vara helt lätt (vad hade jag väntat mig…). Här får man verkligen öva på ”long draw”. Efter lite övande med merino och alpacka ville jag prova med riktigt kortfibrig ull. Sländan är ju gjord för att spinna kashmir, och den har ju väldigt korta fibrer. Kashmir har jag än så länge inte i mitt ullager, även om jag nu blivit väldigt sugen på att köpa, så jag rotade fram lite angora. Vit, fluffig, kort kaninull. Det visade sig vara betydligt lättare att spinna angora än merino på den här sländan, och även om det krävs mycket övning innan jag kan spinna en jämn fin tråd, så börjar det i alla fall arta sig. Jag har också märkt att det spela stor roll hur ullen är preparerad. Att spinna direkt från topsbandet tyckte jag inte fingerade alls bra. Ullen är för lillplattad och kompakt och flyter inte ut så smidigt. Bäst har hittills fungerat att karda ullen lite lätt och spinna från ”rolags”. Jag misstänker dock att mina kardor inte riktigt är täta nog för att karda angora bra, och det märks på resulta
tet. Eller så försöker jag bara skylla på det, när det egentligen är jag som usel på att karda. När allt fungerar bra och ullen är välpreparerad känns det i alla fall som om man har smör i handen och det bara flyter ut en tunn fin tråd alldeles av sig självt. Nästan magiskt. För det mesta så känns det inte riktigt så dock…
Här är i alla fall min första lilla provhärva. 1 tråd angora och 1 tråd silke, ca 32 WPI. Inte så jämnt som jag skulle vilja, och jag behöver verkligen ha mer tvist i angoratråden. Den går av nästan bara man tittar på den. Men jag är ändå väldigt förtjust i min lilla härva, och den är bland det mjukaste jag någonsin känt på! Jag är väldigt sugen på att spinna tillräckligt med sådant här garn för att det åtminstone ska räcka till en liten spetshalsduk. Det känns lite som ett evighetsprojekt för det går minsann inte fort att spinna, men det kan det väl vara värt. Bäst av allt tycker jag nästan är att man kan sitta lätt tillbakalutad i soffan med sländan i knät och spinna. Avslappning :)

Feb 132009
 

Idag var det mycket trevligt att komma hem och kika i brevlådan. Två paket till mig :) Ett från Spinspiration och ett från Adlibris


Den fina blå bambun har jag sneglat på länge. Den är så vackert färgad, och jag har aldrig provat att spinna bambu. Och när de nu dessutom fanns Spindolyn-sländor igen så kunde jag inte låta bli att beställa. Jag har redan hunnit provspinna Spindolyn lite, och det är ju helt klart lite annorlunda mot en hängande slända som jag är van vid. Men med lite övning ska det nog gå det med. Kul är det i alla fall.
I paketet från Adlibris låg den alldeles nyukommna boken ”The Intentional Spinner – a holistic approach to making yarn” av Judith MacKenzie McCuin. Jag har bara hunnit bläddra lite i den, men den ser mycket lovande ut. Jag tror det är en bok jag kommer lusläsa från pärm till pärm.
Spinnadnet till uggletröjan går framåt, sakta men säkert. Har nu fyllt två spolar. En till så ska jag tvinna :) Det här nog första gången jag verkligen utnyttjar att Majacrafts spolar är så stora. 190 gram garn har jag fått på på varje spole. Nu skulle det inte vara fel med deras stora tvinningsvinge och spole också… Men jag måste försöka få stopp på mitt shoppinggalna pekfinger.
Feb 032009
 

Att göra det man tycker är roligt är ännu roligare tillsammans med andra. I söndags var jag och träffade en hel massa andra spinnande människor på spinnargille i hemslöjdens lokaler i Uppsala. Trevligt värre. Och eftersom jag naturligtvis glömde kameran hemma så får ni ta mitt ord på att det var trevligt, helt utan bilder. Jag ägnade mig åt att spinna ”Röda Havet” från Spinspirations månadsklubb, till ett tunt, tunt, tretrådigt garn. Så särskilt långt kom jag inte. Det tar tid att spinna tunt, och med så många att prata med blir det inte så effektivt heller.

När jag kom hem började jag fundera över stickning. Med en vecka full av föreläsningar framför mig, och så gott som färdig med min pågående föreläsningsstickning var jag i stort behov av en ny enkel stickning. Blicken föll på ”Ishav”, också den från Spinspirations månadsklubb. 
Den sa till mig att den ville bli en dragspelsbasker. Och eftersom det inte var så mycket is i mitt ishav tyckte jag att det kunde passa tillsammans med vitt. Men inte hade jag något vitt garn att använda tillsammans med Ishav i garnlagret. Jag bestämde mig snabbt för att det inte skulle ta så lång tid att spinna lite, så jag tog fram lite vit BFL och satte igång.


Resultatet blev bra. Det var bara det att jag hade alldeles för bråttom för att se till att det blev likadant som Ishav, vilket resulterade i att is-garnet blev betydligt tjockare än havet, och efter lite provstickande insåg jag att de inte alls skulle gå att använda tillsammans. Resultatet av det hela blev att jag lade upp till en Tangled Yoke Cardigan, i Silke Tweed från lagret. Av detta kan man ju i alla fall hoppas att jag lärde mig att saker och ting sällan blir bra när man skyndar, och Ishav får bli något annat, någon annan gång.

Jun 212008
 

Nu har jag sommarlov! Tycks bara var när jag har lov jag har tid att skriva något alls här… Jag har haft lov i två veckor nu, men det har varit fullt upp i alla fall. Tänkte att det skulle bli mycket tid att spinna och sticka nu när skolan är slut, men jag började sommarjobba direkt, och när jag kommer hem från jobbet är jag så slut att det inte blir mycket gjort alls innan det är dags att sova. Märks att man inte är van att jobba.

Blev glad häromdagen när jag kom hem och hittade ett paket från Spinspiration i brevlådan. Mina första månadsklubbsfibrer! Fick dock en smärre chock när jag öppnade paketet. Den här omgången i månadsklubben har temat känslor, och den här heter ”Glad”. Det är väldigt starka färger, och färger jag absolut aldrig skulle ha köpt själv. Men efter att ha tittat på dem en stund så är de faktiskt rätt så fina och glad blir jag definitivt. Tack Tina för att du ger mig färgäventyr jag aldrig skulle ha gett mig in i utan dig! Det ska bli roligt att se vad det kan bli av det här.Jag har tagit fram en av mina favoritsländor, en liten Bosworth-slända och börjat spinna och jag tycker bara mer och mer om färgerna.

Mar 272008
 

Nu är det sådär länge sedan jag skrev igen. Jag har haft tentavecka, och när man som jag saknar självdiciplin så blir det till att sitta och plugga dygnet runt veckorna innan tentorna, istället för att ta det lite i taget under hela perioden. Att jag aldrig lär mig… Men nu är tentorna avklarade, och de gick nog ganska bra tror jag. Bara en hemtenta kvar, som jag skjuter på in i det sista. För det är ju så skönt med lov. Hade tänkt att jag skulle ha ett riktigt sticklov, men har inte riktigt hunnit med det så mycket som jag vill mellan alla påskkalas.

Man jag har i alla fall hunnit sticka färdigt en dragspelsbasker i handspunnet garn. Mitt första riktiga projekt i handspunnet, och det är en lite speciell känsla måste jag säga. Tyvärr blev den lite liten, men jag har letat upp de största tallrik jag kunde hitta och hoppas att lite hårdhänt blockning ska avhjälpa det problemet.

För övrigt så ägnar jag just nu lite tid åt att spinna. Jag började spinna grå merino på senaste spinnargillet, men sen blev den liggande. Jag tänkte att jag skulle göra ett försöka att av sluta det. Jag har saknat en halsduk hela vintern och det här garnet kan nog bli perfekt till en sådan. Även om behovet kanske inte är så stort längre, så blir det väl vinter igen.
Sländan är en otroligt vacker liten sak köpt från Butterfly girl design. Kanske inte den allra bästa slända jag har, men ögat måste ju får sitt också.

Feb 012008
 

Jag tänkte göra ett litet försök att väcka denna djupt sovande blogg. Tänk, mer än ett halvår sedan jag skrev här sist. Jag förstår inte vart tiden tar vägen.

Mitt liv har inte varit fullt så kaosartat hela tiden, som föregående inlägg kan antyda, men lite rörigt är det allt att flytta till en ny stad, en ny lägenhet, ny skola och en massa nya människor. Hantverkandet har tyvärr gått lite på sparlåga de senaste månaderna. Framför allt för att skolan tar så mycket tid och ork.

Men söndag för snart två veckor sedan var det spinninspirationsdag i Uppsala, och nog blev jag inspirerad allt. Massa trevliga människor, en massa ull och hantverksglädje överallt. Nu vill jag helst inte göra annat än att spinna och sticka. Det är svårt att lägga band på sig. Lite bilder från dagen finns även att se hos Svea Spinnargille, Uppmaskan, knit-marie, och säkert hos någon mer som jag glömt just nu.
Djup koncentration i lokalen där det kardades och spanns både på sländor och
spinrockar.

Massor av härligt fibergodis och vackra sländor från Spinspiration fanns också på plats, och det var ju svårt att motså! En ny slända blev det för min del, och en del fibrer.

Spann gjorde även jag, på den nyinköpta sländan och av ull som jag köpte på Ölands ullcentrum i somras. Jag försökte spinna lite tjockare garn än jag brukat göra och jag tycker att jag lyckades riktigt bra! Spann upp resten av ullen kommande vecka, och här är resultatet. Visst blev det fint!

Vill ha många fler spinnträffar, det var så roligt. Visst ses vi snart igen?

Feb 272007
 


Idag har jag fått paket. Såg brevbäraren genom fönstret när han försökte få i ett alldles för stort paket i brevlådan, så jag sprang ut och hämtade det med en gång. Och det innehöll sländor! Min ensamma Bosworth mini har fått sällskap av ytterligare tre Bosworth-sländor köpta från Journey Wheel. En liten featherweight-slända på 10 gram, en midi som väger 34 gram och maxi som väger 57 gram. Nu ska jag väl ändå kunna spinna både tunt, tunt garn och lite tjockare. Och visst är de vackra! Sitter än så länge bara och tittar på dem och njuter, och funderar på vad jag ska spinna :)
Tidigare än väntat kom de också. Trodde inte jag skulle få dem förrän till slutet på veckan. Bokpaket med reaböcker trodde jag däremot att jag skulle få idag, men de dök inte upp. Får väl glädja mig åt att det blir fler paket senare i veckan.

Feb 262007
 

Jag är fortfarande sjuk, men i alla fall lite piggare nu. Och efter att ha legat i soffan i flera dagar så har jag så rysligt ont i ryggen. Så för att slippa sitta i samma ställning bestämde jag mig för att överge stickningen och ta fram sländan och stå upp lite istället. Ryggen uppskattade det, även om jag blev fasligt trött av det.
Jag har tvinnat lite tvåtrådigt, och provat på ”andean plying”. ”Andean plyin” går ut på att man gör ett tvåtrådigt garn och tvinnar från båda ändarna på sitt entrådiga garn. Man lindar garnet från sländan på ena handen. Upp runt långfinret, bakom handryggen, och så upp runt långfingret på andra hållet och tillbaka. Så håller man på tills allt garnet sitter runt handen. När man är klar tar man och lirkar ur lånfingret ur öglan och har allt garnet runt handleden. Garnet ligger nu i öglor fram och tillbaka runt handleden, och hålls ihop av friktionen mellan öglorna där det möts. Härifrån är det sen jättesmidigt att tvinna sitt garn. En beskrivning av hur man lindar garnet på handen finns här. Pricilla Gibson-Roberts beskriver också väldigt bra hur man gör i sin bok ”Spinning in the Old Way”. En fantastiskt bra bok som jag verkligen rekommenderar. Det var med hjälp av den jag lärde mig att spinna.
Jag tror att det här sättet att tvinna tvåtrådigt kommer att bli min favorit. Jag ser många fördelar med den. Man börjar i båda ändarna av samma tråd, vilket kompenserar att man ( i alla fall jag) ofta spinner tjockare garn när sländan börjar bli full än vad man fjorde i början när det inte var något garn kvar på den. Man får heller inte några garnändar över utan man tar sig bara helt enkelt till mitten på sin tråd. Det kräver ingen annan utrustning än sländan och din hand. Det trasslar inte! Vilket de flesta andra metoder jag provat verkligen har gjort.
Sen finns det ju så klart några nackdelar också, fast de väger lätt mot fördelarna tycker jag. Man måste linda löst, för det stackars långfingret blir lätt utan blod när man lindar garnet runnt handen. Det fungerar inte med allt för stora mängder garn, och man måste när man väl börjat linda på garnet göra färdigt tills man har tvinnat allt, för det får inte så bra att ta av sig det när man väl har det runt handleden. För då blir det trassel! Summa summarum: Jag blev väldans förtjust i ”andean plying” och tänker helt klart fortsätta att använda den metoden trots vissa nackdelar.
Jag har även provat att hålla sländan mellan fötterna när man vindar av garnet, också enligt Gibson-Roberts bok, och det var inte heller så dumt. Garnet löper lätt av sländan och jag tycker att det är så trevligt med metoder som inte kräver så mycket utrustning.

Resultatet av dagens övningar blev en liten härva garn av den blå corridale-ull jag fick i julklapp. Jag har någon liten idé om att det skall bli en Serrano från Knitty av det i slutänden, men jag vete tusan om det håller tillräkligt bra och jämn kvalitet för att det ska bli ett riktigt bra resultat av det. Vi får väl se.

När det gäller min UFO-tröja, som jag väl nu får kalla WIP i stället, så kämpar jag på. Den var i alla fall lagom avancerad som ”ligga i soffan och vara sjuk”-stickning. Framstycket är nu också klart, och jag har påbörjat ärmarna. Ägnade en lång stund åt att försöka räkna ut var på garnet jag skulle börja för att färgerna ska stämma sen när ärmar och kropp möts. Det sysslade jag med när jag var som mest febrig, vilket kanske inte var så smart. Är inte helt säker på att jag fick uträkningarna att stämma. Och med tanke på hur många osäkra faktorer de innehöll så lär jag i vilket fall som helst få repa upp och göra om en bit när jag kommer dit. Kan bara hoppas att det stämmer skapligt, så att det inte blir så mycket att repa upp.

Håhå… det här är nog den längsta post jag någonsin skrivit. Var det någon som orkade läsa den?