Långsamhetens lov

feb 232011
 

River Tweed är nu färdigstickad och ligger utspänd på sängen. Jag väntar med spänning på att se om den passar. Och när jag lyckats skrapa ihop både fotograf och dagsljus på samma gång så ska ni få se också.

I väntan på detta har jag plockat fram ytterligare ett gammalt UFO. Den här gången är det ett par tvåändsstickade vantar, påbörjade för ett par år sedan. Tusan vad länge sedan det är sen jag tvåändsstickade. Det märks vill jag lova. Det går sakta! Det har tagit mig åtskilliga timmar att åstadkomma det här lilla.

Jag har varit nära att ge upp flera gånger, och suget att börja på något nytt är stort. Men, nu har jag ju lovat mig själv att jag ska göra slut på min UFO:n innan det blir några nya projekt, antingen genom att göra klart eller repa upp. Och  jag vill ha de här vantarna alldeles för mycket för att repa upp. Så det är väl bara att kämpa på. Förhoppningsvis blir de bra i alla fall. Och med lite tur så får jag upp tempot lite när jag kommer in i det.

Jag brukar vanligtvis vara väldigt dålig på att göra anteckningar när jag stickar. Jag tror ju aldrig att jag ska låta stickningen bli liggande, och alla små ändring, de kommer jag ihåg. Pyttsan… Men tydligen så misstrodde jag mitt minne mer förr. Jag blev alldeles lycklig när jag tog fram den här stickningen, och efter lite letande även hittade det här:

Sida efter sida med anteckningar och diagram. Det borde inte bli jätteproblem att få vante nummer två att påminna om vante nummer ett i alla fall. Jag tror jag borde ta och lära mig av mitt gamla jag i fortsättningen.

Draktassar

feb 132011
 

Jag har stickat färdigt ytterligare ett projekt. Jag vet inte riktigt vad som har hänt, men just nu fullkomligen sprutar det färdiga saker ur mig. Mycket trevligt. Det mesta har förvisso varit påbörjat sedan tidigare, och det har varit små projekt. Men det känns bra i alla fall. Dagens färdiga är ett par vantar och mitt andra projekt i 12in2011.

Mönster: Dragon Paws av Barbara Gregory
Garn: Svart Rauma Gammelserie och handspunnen corriedale i färgen ”glad”.
Stickor: 3mm 

Jag blir glad av de här vantarna. Det är verkligen inte mina färger, och jag vet inte riktigt vad jag skall matcha dem med, men jag har svårt att inte le när jag ser de här färgsprakande drakarna. Och då måste det väl vara ett lyckat projekt? Jag tycker dock att de är lite för glest stickade, och det kommer blåsa rätt igenom dem trots att jag har filtat dem lite försiktigt. Och inte var de sådär jätteroliga att sticka. Det är väldigt långa hopp mellan färgbytena, och jag har fått binda flitigt. Med resultatet att den bundna tråden lyser igenom på många ställen. Men, mina vänner brukar säga åt mig att jag ska sluta vara så perfektionistisk, så jag får väl försöka med det (även om jag själv inte tycker att jag är det minsta perfektionist).

Nu tror jag att jag ska ägna mig åt en kofta som har fått ligga alldeles för länge, och som jag har väldans svårt att få till samma stickfasthet på igen. Vådan av att inte göra färdigt med en gång…

Mera vantar

jan 282011
 

Tusen tack för alla fina kommentarer om mina selbuvantar. De värmer verkligen (både vantarna och kommentarerna)!

Jag har gjort färdigt ytterligare ett par vantar. Det här är ett gammalt UFO. Jag påbörjade dem sommaren 2007 när jag var på stickstämma på Hammarö, men kom av mig då första vanten var färdig så när som på tummen, då jag insåg att garnet inte skulle räcka till att göra en likadan till. Då hamnade de längst in i skåpet och kom inte fram förrän långt senare. När jag väl plockade fram dem igen och bestämde mig för att beställa mer garn så jag kunde göra färdigt dem så fick jag veta att det röda garnet hade utgått ur sortimentet. Resultatet blev att vanten hamnade längst in i skåpet igen.

Nu har jag dock hamnat i något slags beslutsamhet att göra mig av med gamla UFO:n och vantarna åkte fram ytterligare en gång. Jag vägde och funderade lite och kom fram till att garnet borde kunna räcka till att sticka en vante till om jag inverterade  färgerna. Det gjorde det nästan. Jag fick skarva lite med ett annat grått ullgarn på ena tummen, men det är knappt märkbart. Och ett bra projekt till att göra av med garn var det ju. Inte en en gnutta restgarn blev det.

Mönster: Hålkrusvante, mönster från stickstämman på Hammarö 2007
Garn: Peer Gynt
Stickor: 4mm och 3mm
I mina anteckningar från när jag gjorde den första vanten stod det att jag hade använt stickor 4 mm. Men när jag började sticka vante nummer två på fyror blev den gigantisk. Jag fick gå ner ända till 3 mm för att vantarna skulle bli lika. Jag tycker att jag stickar ganska hårt, men det kan ju inte vara någonting mot vad jag gjorde för ett par år sedan…

Jag har även avslutat mitt första flerfärgsstickningsprojekt. Det är en vante, stickad tätt som pansar i Visjögarn på stickor 1,75 mm, och med mycket konstig passform. Kvar på den var en halv tumme som jag nu gjort färdig. Någon vante nummer två kommer det inte att bli, eftersom jag inte är det minsta nöjd med nummer ett, även om jag egentligen älskar mönstret. Men jag tänkte i alla fall spara den första som något slags monument över det första flerfärgsstickningsprojektet.

Garn: Östergötlands ullspinneri Visjö
Stickor: 1,5 mm och 1,75 mm

Fast när jag säger att det är min första flerfärgsstickning så ljuger jag lite. Det är min första flerfärgsstickning sen jag började sticka lite mer på allvar. Jag stickade en flerfärgad mössa i slöjden någon gång på högstadiet också, där jag drog åt trådarna på baksidan så hårt att den blev flera storlekar för liten och väldigt stum. Min gamla slöjdlärare pratar fortfarande lyriskt om den där mössan är jag träffar henne på stan. Jag är tydligen den enda av hennes elever som gett mig på flerfärgsstickning på slöjden. Jag var dock väldigt besviken och bestämde mig för att jag inte kunde sticka med flera färger.

Ungefär tio år senare gjorde jag ett nytt försök, med en tröja med mönstrat ock, från garnstudio. Med den där mössan i starkt minne var jag den här gången väldigt noga med att inte dra åt trådarna på baksidan det minsta, med resultatet att oket blev allt för löst istället. Dessutom hade tröjan rent usel passform och jag var besviken igen.

Mönster: Drops 83-5.  Tröja med nordiska stjärnor
Garn: Garnstudio Karisma
Stickor: 4mm

Och så stickade jag den här vanten. Och misslyckades igen. Och bestämde mig för att aldrig sticka flerfärgsmönster igen. Tills jag förra året gick kursen ”Sticka med flera färger och våga klippa” med Heléne Wallin. Den gav en massa bra tips, och framförallt lite självförtroende. Nu vågar jag försöka igen och tycker att jag emellanåt lyckas riktigt bra. Tack Heléne!

Äntligen färdig!

jan 232011
 

Så är mina selbuvantar äntligen färdiga! Jag vet inte om jag någonsin varit så nöjd med ett stickprojekt förut. Jag älskar verkligen de här vantarna. De var kanske inte alltid jätteroliga att sticka. Jag var verkligen hjärtligt trött på att sticka mönstrade fingrar på slutet, för det var ett evigt pill. Och mängden trådar att fästa var inte liten. Men det var så värt det för slutresultatet är underbart.

Mönster: Vante nummer 18 ur häftet Selbustrikk
Garn: Rauma Gammelserie, svart och vitt.
Stickor: 2,5 mm

Det närmar sig

jan 122011
 
Nu är det bara tummarna kvar. Jag får erkänna att jag är hjärtligt trött på att sticka fingrar nu. Och så en evigt massa trådar att fästa. 24 stycken. Per vante. Det är ta mig tusan helt otroligt… Om jag någonsin får för mig att sticka flerfärgade fingervantar igen, slå mig i huvudet med något hårt så jag kommer på bättre tankar! Snälla! 

Vantar i flera färger

okt 142010
 

Jag har länge velat lära mig sticka med flera färger, men mina tidigare försök har inte varit särskilt lyckade. I våras var jag på kurs i fair isle-stickning och det gav ännu mer inspiration till nya försök. Hittills har jag dock mest stickat på annat medan jag smidit planer på stora vackra tröjor med många färger. Men även om självförtroendet växte mycket med kursen så inser jag att det inte är det bästa att börja med ett tröjprojekt utan kanske satsa på något mindre. Det i kombination med att jag verkligen behöver ett par vantar har fått mig att leta upp lite garn i skåpet och börja på ett par selbuvantar som övningsprojekt. Det blir långtifrån perfekt, men det är så mycket bättre än mina tidigare försök, och med lite övning kanske jag också kan lära mig det här. Roligt är det i alla fall. Och pilligt. Och hemskt lätt att bli lite besatt. Varven är ju så korta att det väldigt lätt blir ”bara ett varv till”. Framförallt såhär i tentatider…

Höstvantar

okt 262008
 
Äntligen är tentaperioden över, och jag har haft en hel dag ledigt! I morgon kör de nya kurserna igång. Men mitt i all tentastress tog jag mig en heldag ledigt och pysslade bara med sådant jag tycker om. Det resulterade i ett par färdiga vantar.
Jag påbörjade de här vantarna för länge sedan. Förra vintern tror jag det var. Och som vanlig när det gäller mig och saker som ska tillverkas i par, så blev bara ena halvan av paret klar. Men så blev det höst igen, och jag har av någon anledning väldig brist på vantar. Så då var det bar att sticka färdigt den andra också. Fast det har varit ont om sticktid den här hösten så jag har fått frysa ett tag. Men nu är de i alla fall äntligen klara, och jag är väldigt nöjd.

Mönster: Vanalinn Gloves ur ”A Gathering of Lace”
Stickor: 2mm
Garn: Drops alpaca
Dessutom har jag lekt lite till med min fina spinnrock. Ulricha undrade var jag har köpt den. Det har jag gjort Designscape Art & Crafts. Jag velade länge, för egentligen ville jag handla från vår svenska återförsljare av Majacraft. Men när det trots den långa resan blev två tusenlappar billigare att handla från Nya Zealand kunde jag inte riktigt motivera för mina budget varför jag skulle handla i Sverige. Tyvärr.
Resultatet av lekstunden den här gången blev väl kanske inte riktigt som jag tänkt mig. Vi är inte riktigt överens än, Rosen och jag, men det går bättre och bättre. Vem var det egentligen som sa att det är lättare att tvinna på spinnrock än på slända? Jag håller i alla fall inte med..
Det är Avundsjuk från Spinspirations månadsklubb, som jag fick någongång i somras som nu har blivit garn.

 Nya inlägg