Mera vantar

Tusen tack för alla fina kommentarer om mina selbuvantar. De värmer verkligen (både vantarna och kommentarerna)!

Jag har gjort färdigt ytterligare ett par vantar. Det här är ett gammalt UFO. Jag påbörjade dem sommaren 2007 när jag var på stickstämma på Hammarö, men kom av mig då första vanten var färdig så när som på tummen, då jag insåg att garnet inte skulle räcka till att göra en likadan till. Då hamnade de längst in i skåpet och kom inte fram förrän långt senare. När jag väl plockade fram dem igen och bestämde mig för att beställa mer garn så jag kunde göra färdigt dem så fick jag veta att det röda garnet hade utgått ur sortimentet. Resultatet blev att vanten hamnade längst in i skåpet igen.

Nu har jag dock hamnat i något slags beslutsamhet att göra mig av med gamla UFO:n och vantarna åkte fram ytterligare en gång. Jag vägde och funderade lite och kom fram till att garnet borde kunna räcka till att sticka en vante till om jag inverterade  färgerna. Det gjorde det nästan. Jag fick skarva lite med ett annat grått ullgarn på ena tummen, men det är knappt märkbart. Och ett bra projekt till att göra av med garn var det ju. Inte en en gnutta restgarn blev det.

Jag har även avslutat mitt första flerfärgsstickningsprojekt. Det är en vante, stickad tätt som pansar i Visjögarn på stickor 1,75 mm, och med mycket konstig passform. Kvar på den var en halv tumme som jag nu gjort färdig. Någon vante nummer två kommer det inte att bli, eftersom jag inte är det minsta nöjd med nummer ett, även om jag egentligen älskar mönstret. Men jag tänkte i alla fall spara den första som något slags monument över det första flerfärgsstickningsprojektet.

Fast när jag säger att det är min första flerfärgsstickning så ljuger jag lite. Det är min första flerfärgsstickning sen jag började sticka lite mer på allvar. Jag stickade en flerfärgad mössa i slöjden någon gång på högstadiet också, där jag drog åt trådarna på baksidan så hårt att den blev flera storlekar för liten och väldigt stum. Min gamla slöjdlärare pratar fortfarande lyriskt om den där mössan är jag träffar henne på stan. Jag är tydligen den enda av hennes elever som gett mig på flerfärgsstickning på slöjden. Jag var dock väldigt besviken och bestämde mig för att jag inte kunde sticka med flera färger.

Ungefär tio år senare gjorde jag ett nytt försök, med en tröja med mönstrat ock, från garnstudio. Med den där mössan i starkt minne var jag den här gången väldigt noga med att inte dra åt trådarna på baksidan det minsta, med resultatet att oket blev allt för löst istället. Dessutom hade tröjan rent usel passform och jag var besviken igen.

Och så stickade jag den här vanten. Och misslyckades igen. Och bestämde mig för att aldrig sticka flerfärgsmönster igen. Tills jag förra året gick kursen ”Sticka med flera färger och våga klippa” med Heléne Wallin. Den gav en massa bra tips, och framförallt lite självförtroende. Nu vågar jag försöka igen och tycker att jag emellanåt lyckas riktigt bra. Tack Heléne!