jul 202011
 

Nu är Tequila Sunrise-ullen färdigspunnen. Älgsländan är ljuvlig att spinna på, men jag vet inte om jag kan påstå att jag är nöjd med resultatet. Det är verkligen inte min färg. Jag har varit med i fiberklubben delvis för att utmana mig själv att använda nya färger. Flera färger har jag upptäckt att jag faktiskt gillat även om jag inte trott det från början, men det här var inte en av dem. Jag tackar dock det här projektet för att jag återfått spinnlusten. Det är ju roligt att spinna 🙂

Tequila Sunrise
Isländsk ull, 2-trådigt.
105 gram, 174 meter
Spunnet på min ”Moosie-slända”, 38 gram.

Nu har jag övergått till ett av mina evighesprojekt. Det är an alpacka/silke-blandning som jag spinner till ett spetsgarn på en av mina älskade Boshworth-sländor. Jag har hållit på lääänge, och än är bara en tredjedel av ullen uppspunnen, så det lär ju inte bli klart i en handvändning. Men det blir så fint. Tråden gnistrar som silver av silket. Jag tror att det kommer bli ett riktigt mumsig garn när det blir klart.

jul 162011
 

Jag fortsätter att spinna, i alla fall lite de flesta dagar. Jag hade ju tänkt att jag skulle spinna UFO:n, men det var ju inte så kul. De projekt jag har på gång är mest evighetsprojekt med tunt garn och inte allt för inspirerande, även om jag tror att det blir bra när det blir färdigt. Så jag har övergivit dem i alla fall tillfälligt. Istället har jag börjar spinna på min älgslända, som bara satt där i skåpet och skrek att den ville bli spunnen på.

Ullen är från Spinspirations fiberklubb. Det är isländsk ull i färgen tequila sunrise. Inte direkt mina färger, men jag blir i alla fall glad. För ovanlighetens skull så har jag inget riktigt mål med spinnandet. Ullen talade om för mig att den vill bli ett iPad-fodral tillsammans med en annan ull i liknande färgställning som jag har i skåpet. Men jag har ingen iPad, så jag vete tusan vad jag skall göra av den istället.

feb 132011
 

Jag har stickat färdigt ytterligare ett projekt. Jag vet inte riktigt vad som har hänt, men just nu fullkomligen sprutar det färdiga saker ur mig. Mycket trevligt. Det mesta har förvisso varit påbörjat sedan tidigare, och det har varit små projekt. Men det känns bra i alla fall. Dagens färdiga är ett par vantar och mitt andra projekt i 12in2011.

Mönster: Dragon Paws av Barbara Gregory
Garn: Svart Rauma Gammelserie och handspunnen corriedale i färgen ”glad”.
Stickor: 3mm 

Jag blir glad av de här vantarna. Det är verkligen inte mina färger, och jag vet inte riktigt vad jag skall matcha dem med, men jag har svårt att inte le när jag ser de här färgsprakande drakarna. Och då måste det väl vara ett lyckat projekt? Jag tycker dock att de är lite för glest stickade, och det kommer blåsa rätt igenom dem trots att jag har filtat dem lite försiktigt. Och inte var de sådär jätteroliga att sticka. Det är väldigt långa hopp mellan färgbytena, och jag har fått binda flitigt. Med resultatet att den bundna tråden lyser igenom på många ställen. Men, mina vänner brukar säga åt mig att jag ska sluta vara så perfektionistisk, så jag får väl försöka med det (även om jag själv inte tycker att jag är det minsta perfektionist).

Nu tror jag att jag ska ägna mig åt en kofta som har fått ligga alldeles för länge, och som jag har väldans svårt att få till samma stickfasthet på igen. Vådan av att inte göra färdigt med en gång…

sep 092009
 
Hösten är här! Min favoritårstid. Jag älskar verkligen höstens härliga klara luft, vackra färger och lite kyliga temperatur. Så härligt att kunna gå ut utan att bli för varm, och istället få dra på sig en skön ylletröja. Med hösten började ju dock även skolan, vilket jag kanske inte sett fram emot riktigt lika mycket. Efter bara en vecka med föreläsningar känns det redan som om sommarlovet inte har existerat. Men det känns ändå rätt ok, och det är skönt med lite fasta rutiner i livet igen. Föreläsningar betyder även sticktid, då jag har svårt att hålla mig vaken om jag inte har något att sysselsätta händerna med. Den här veckan har det varit en ärm till min Tangled Yoke Cardigan som vuxit lite under föreläsningarna.
Jag började även på en ny stickning häromdagen. Det är Ysolda Teagues Vivian. Det är dock inte någon föreläsningsvänlig stickning. På föreläsningar behöver jag tråkig slätstickning för att jag ska lyckas hålla koncentrationen på föreläsaren och inte stickningen, vilket ju känns som en förutsättning för att det ska vara meningsfullt att vara där. I Vivian händer det allt för mycket. Men det är en otroligt rolig stickning och när jag plockar upp den har jag svårt att lägga den ifrån mig för att det händer så mycket hela tiden. Mönstret är otroligt välskrivet och jag är fascinerad över snyggt Ysolda har lagt in ökningar/minskningar för midjan i flätmönstet. Jag ser fram emot att använda den här koftan i vinter. Bara den nu inte blir för liten. jag tycker alltid jag lyckas göra för stora tröjor, så den här gången gick jag ner lite i storlek. Jag hoppas att den räcker till ändå.

Idag när jag kom hem hittade jag ett litet mjukt paket i brevlådan. Paket innehöll ull. Det är Tina som dragit igång Spinspirations fiberklubb igen, och naturligtvis är jag med den här gången också. Temat den här gången är ”Himlen”, och första färgen ut är ”Åska”. Vilken lyckträff! Tack Tina! Precis mina färger med kallt blått och grått. Och det är helt klart en åskgråblålila himmel jag ser när jag tittar på ullen. Klart bästa färgen hittills i månadsklubben, tillsammans med ”Röda havet” och ”Östersjön”. Det här tror jag bestämt ska bli en mössa till mig. En Gretel kanske.

apr 102009
 

Jag har haft en period då inspirationen till några som helst kreativa projekt har varit väldigt låg, därav tystnaden här. Eller, egentligen har jag haft massa inspiration. Det är bara det att jag inte varit lockad av något av alla mina pågående projekt. Och eftersom jag tycker att ajg har så många pågående projekt att jag borde avsluta lite innan jag börjar på något nytt så har jag istället inte gjort något alls. Så kan vi ju inte ha det. Så de senaste dagarna har jag suttit lite vid spinnrocken, och spunnit ett helt nytt projekt. Det är ”Blåmes” som kom i Spinspirations månadsklubb för ett tag sedan. Masham-ull var ny för mig och det var en trevlig bekantskap. Långa, långa fibrer som nästan spann sig själva. Jag kedjetvinnade för att behålla färgsektionerna intakta. Och inser åter igen att jag behöver öva på det där med att kedjetvinna. Det blir inte riktigt bra. Hur kan något som är så enkelt på sländan bli så besvärligt på spinnrocken kan man undra. Men garnet blev i alla fall helt ok, och ska nog gå att använda.

 
Jag har ända sen jag fick den här ullen tänkt sockor. Men jag har spunnit ett ganska kompakt garn. Jag fick bara 200 meter tretrådigt garn på 100 gram, trots att garnet är ganska tunt, och jag tvivlar på att det kommer att räcke till ett par strumpor, ens till mina små fötter. Så jag har spunnit lite vit masham också, och jag hoppas att det ska räcka om jag kompletterar med den.
feb 032009
 

Att göra det man tycker är roligt är ännu roligare tillsammans med andra. I söndags var jag och träffade en hel massa andra spinnande människor på spinnargille i hemslöjdens lokaler i Uppsala. Trevligt värre. Och eftersom jag naturligtvis glömde kameran hemma så får ni ta mitt ord på att det var trevligt, helt utan bilder. Jag ägnade mig åt att spinna ”Röda Havet” från Spinspirations månadsklubb, till ett tunt, tunt, tretrådigt garn. Så särskilt långt kom jag inte. Det tar tid att spinna tunt, och med så många att prata med blir det inte så effektivt heller.

När jag kom hem började jag fundera över stickning. Med en vecka full av föreläsningar framför mig, och så gott som färdig med min pågående föreläsningsstickning var jag i stort behov av en ny enkel stickning. Blicken föll på ”Ishav”, också den från Spinspirations månadsklubb. 
Den sa till mig att den ville bli en dragspelsbasker. Och eftersom det inte var så mycket is i mitt ishav tyckte jag att det kunde passa tillsammans med vitt. Men inte hade jag något vitt garn att använda tillsammans med Ishav i garnlagret. Jag bestämde mig snabbt för att det inte skulle ta så lång tid att spinna lite, så jag tog fram lite vit BFL och satte igång.


Resultatet blev bra. Det var bara det att jag hade alldeles för bråttom för att se till att det blev likadant som Ishav, vilket resulterade i att is-garnet blev betydligt tjockare än havet, och efter lite provstickande insåg jag att de inte alls skulle gå att använda tillsammans. Resultatet av det hela blev att jag lade upp till en Tangled Yoke Cardigan, i Silke Tweed från lagret. Av detta kan man ju i alla fall hoppas att jag lärde mig att saker och ting sällan blir bra när man skyndar, och Ishav får bli något annat, någon annan gång.

jan 312009
 

När jag får ull i mina händer så talar ullen ofta till mig. Den säger med en gång vad den vill bli i form av något stickat. Jag har den där bilden i mitt huvud hela vägen när spinner. Men det blir sällan riktigt sådär som jag vill. Jag spinner det mesta på precis samma sätt, och jag kan möjligen variera tjockleken lite, eller om det ska bli två- eller tretrådigt garn. Och ullen bestämmer det mesta. Inte jag. Det hade jag tänkt försöka ändra på och jag har experimenterat lite. 

Jag spinner för det mesta ganska kompakta garner, med ”short draw”. Det var så jag först lyckades få till något som liknade garn, och sen har jag fastnat där. Nu har jag istället försökt lära mig ”long draw” för att få till ett lite luftigare garn. Jag har tittat hur många gånger som helst på den här filmsnutten, och kan inte annat än njuta av den. Den är som poesi. De ser så ljuvligt lätt ut. Ullen bara flyter fram genom hennes händer utan att hon ser ut att göra någonting. Det är helt enkelt fantastiskt.


Det är dock inte lika enkelt som det ser ut. Hur jag än försöker får jag inte till det. Det närmsta jag kommer är någon variant av ”supported long draw” där jag håller emot med högerhanden framme vid tenöppningen. Annars lyckas jag bara linda av det redan spunna garnet från spolen igen. Och inte blir det jämnt och snyggt det jag gör inte. men jag antar att övning ger färdighet.
Garnet här nedanför är 3-trådig BFL, spunnet med ”supported long draw” från topsband ”from the fold”. Tanken var som sagt att det skulle blir ett lite lättare och fluffigare garn av det, men det kan jag inte påstå att det blev. Det är istället väldigt ojämnt och väldigt kompakt och väldigt övertvinnat. Jag gissar att mycket av det kompakta kommer från att jag tvinnat för mycket.
Nästa lilla minhärva är också BFL, 2-trådigt den här gången. Också spunnen med ”supported long draw” men denna gång kardade jag fibrerna först, och nu blev det ett fortfarande väldigt ojämnt, men väldigt lätt och fluffigt garn. Mycket mer det jag var ute efter. Det här kan jag tänka mig att sticka en gosig mössa i.
Och så har jag för första gången tänkt ge mig på att spinna till en tröja, och det här är första provhärvan till den. Det är grå shetlandsull, 3-trådigt, och här har jag spunnit ”short draw” men kämpat mot reflexen att hela tiden låta fingrarna löpa över det nyspunna garnet för att jämna ut det, utan försökt behålla så mycket luft i det som möjligt. Det såg inte så bra ut direkt från spinnrocken, men efter ett varmt bad fluffade det upp sig rejält och blev faktiskt jättebra. Jag är väldigt nöjd. Nu återstår att se om det blev lagom tjockt också. Mönster är skrivet för garn som är ”Bulky, 7WPI”, och det här är 7-8 WPI ungefär, närmre åtta än sju. Nu väntar jag otåligt på att mina beställda stickor ska komma så att jag kan sticka provlapp med det. För hur konstigt det än låter så fanns bland alla mina stickor inte en enda större än 5mm. Det är väl bara att inse att jag gillar små stickor…
 
Mitt bland mina planer att lära mig spinna mer som jag vill, och inte som ullen vill annonserade Tina om Spinncirkel 2009, som på beställning. vad passar väl bättre än att vara med där? Det ska bli jättespännande att prova olika tekniker tillsammans med andra under året, och jag hoppas på att lära mig massor. Första temat är att spinna entrådiga garner med lite snodd. Det blir en liten utmaning för mig som aldrig spinner entrådigt annars. På sistone har jag helt snöat in på att spinna tretrådigt. Kanske ska februariullen från Spinspirations månadsklubb bli ett lösspunnet entrågigt garn? Den här omgången av fiberklubben har temat ”Svenska fåglar”, och det passar ju en fågelskådare som mig alldeles utmärkt. Och Tina har verkligen lyckats med första färgningen i alla fall. Jag tänkte Blåmes direkt när jag såg ullen, innan jag tittat på den medföljande lappen.

Och Pi-filten ligger nu utspänd och torkar. Det var inte helt lätta att hitta yta nog att nåla upp den. Jag fick använda båda madrasserna från mina extrasängar, samt plocka bäddmadrassen ur min egen säng för att lyckas. Nu har jag krupit omkring ett par timmar på golvet och nålat. Varenda knappnål jag äger har jag använt, och det är nog inte tillräckligt ändå. kanten kommer bli lite vågig. Men jag tror det blir snyggt ändå. Det är konstigt det där med vilken tid det tar att blocka. Jag tror alltid att att jag ska lyckas nåla på en kvart eller så, men det har ju än så länge aldrig hänt att jag lyckas med det. Men nu är det gjort i alla fall, och snart ska jag bjuda på bilder på en helt färdig Pi. Jag längtar!

(Är det förresten någon som kan översätta alla engelska spinntermer åt mig? Jag gillar inte att blanda svenska och engelska, men jag vet ju inte vad sakerna heter på svenska…)
jan 132009
 

Årets första projekt, en mössa, är färdigt! Det har den faktiskt varit färdigt i en hel vecka eller så, och jag har redan bloggat om den annorstädes. Men eftersom jag är så nöjd med resultatet tänkte jag att jag vill visa upp den här också. Det var en snabb stickning gjord på ett par kvällar bara. Pappa fick välja mönster och så stickade jag. Och så här fin blev han! 

Mönster: Armando Hat (ravelry)
Garn: Handspunnet. BFL i färgen Östersjön från Spinspirations månadsklubb november 2008. 3-trådigt.

Stickor: 5,5mm
Annars har jag på sistone stickat rätt så troget på mitt evighetsprojekt, Pi-filten. Jag har just gjort sista ökningsvarvet och nu har jag det näst intill oändliga 1150 maskor på stickan. Det tar lång tid att sticka ett varv nu. Det är inte så lätt att visa upp den här. Den är mest ett stort bylte. Men Molly visar snällt hur skönt det är att ligga i den medan matte stickar. Tyvärr är hon lite väl hjälpsam ibland, och Plötu lopi är lite för ömtåligt för katthjälp. 
Och så har jag fått en utmärkelse. Tack snälla Teskedsmamman för den.  

”Dessa utsedda bloggar är osedvanligt charmerande och söta, inte upptagna av utmärkelser och själviskhet. Syftet är att sprida vänskap. Vårt hopp är att nya vänskapsband kommer att knytas mellan dessa bloggar, ju mer utmärkelsen sprider sig. Var snäll och ge lite extra uppmärksamhet till dessa!!”

Jag skickar utmärkelsen vidare till tre av de bloggar som inspirerar mig allra mest. UlltopiaGarntrollet och Stickfrossa.
okt 262008
 
Äntligen är tentaperioden över, och jag har haft en hel dag ledigt! I morgon kör de nya kurserna igång. Men mitt i all tentastress tog jag mig en heldag ledigt och pysslade bara med sådant jag tycker om. Det resulterade i ett par färdiga vantar.
Jag påbörjade de här vantarna för länge sedan. Förra vintern tror jag det var. Och som vanlig när det gäller mig och saker som ska tillverkas i par, så blev bara ena halvan av paret klar. Men så blev det höst igen, och jag har av någon anledning väldig brist på vantar. Så då var det bar att sticka färdigt den andra också. Fast det har varit ont om sticktid den här hösten så jag har fått frysa ett tag. Men nu är de i alla fall äntligen klara, och jag är väldigt nöjd.

Mönster: Vanalinn Gloves ur ”A Gathering of Lace”
Stickor: 2mm
Garn: Drops alpaca
Dessutom har jag lekt lite till med min fina spinnrock. Ulricha undrade var jag har köpt den. Det har jag gjort Designscape Art & Crafts. Jag velade länge, för egentligen ville jag handla från vår svenska återförsljare av Majacraft. Men när det trots den långa resan blev två tusenlappar billigare att handla från Nya Zealand kunde jag inte riktigt motivera för mina budget varför jag skulle handla i Sverige. Tyvärr.
Resultatet av lekstunden den här gången blev väl kanske inte riktigt som jag tänkt mig. Vi är inte riktigt överens än, Rosen och jag, men det går bättre och bättre. Vem var det egentligen som sa att det är lättare att tvinna på spinnrock än på slända? Jag håller i alla fall inte med..
Det är Avundsjuk från Spinspirations månadsklubb, som jag fick någongång i somras som nu har blivit garn.

okt 162008
 
Till att börja med vill jag tacka för alla jättesnälla kommentarer om min Baby Surprise Jacket. Jag blir verkligen glad!
Anna har klagat på att jag inte berättat något om paketet jag skrev om i förra inlägget. Det beror på att mitt liv just nu mest består av skolböcker och väldigt lite av att sticka och spinna, tyvärr. Men här kommer i alla fall en liten rapport. 

Paketet innehöll alltså en spinnrock. En Majacraft Rose. En mycket vacker liten spinnrock, som jag tyvärr inte hunnit använda alls så mycket som jag skulle önska. Men än så länge är jag i alla fall stormförtjust. Jag har aldrig spunnit på spinnrock tidigare så jag har ju inte så mycket att jämföra med, men hon är så lättrampad och spinner så mjukt. Men vad svårt det är! Jag har verkligen ingen kontroll alls på hur det ska bli. Men som vanligt är det väl övning som gäller. Och vad fort det går att spinna på rock jämfört med på slända. Jag är alldeles förbluffad.
Trots att det går så mycket fortare har det dock bara hunnit bli en härva garn än så länge. Och den är ju långt ifrån perfekt, men som första försök kan man väl inte vänta sig så mycket annat. Mer är på gång. Efter tentorna…

Så måste jag visa den underbara ull jag fick i brevlådan förra veckan. Den nya omgången av Spinspirations månadsklubb. Denna gång är temat Hav, och första månaden är det Röda havet som är inspiration till färgen. och vilka färger sedan. Det bara skriker Emmy om den här ullen. Verkligen en fullträff Tina. Särskilt de lite dovare rosaröda och gråblå nyanserna. Jag tänker vantar när jag ser den här ullen.