Nu har jag insett nackdelen med att inte ha så många stickprojekt på gång samtidigt. Nämligen att när man är färdig med något, så finns det inget annat att bara fortsätta på. Det krävs att man påbörjar något nytt, och det kräver lite planering och lite provlappar. Och vad gör man då, när man inte riktigt hinner planera och sticka provlappar? Ja, den här gången löstes problemet med att rota fram en härva handspunnet ur skåpet och bara börja sticka, utan mycket funderande alls. Resultatet blev en slamsa. Och ytterligare ett projekt avklarat i utmaningen 12in2011. Jag är riktigt nöjd, även om jag inte vet när jag ska få användning för den.
Mönster: Eget hittepå.
Garn: 2-trådig handspunnen finull, WPI ca 13. 200 meter.
Stickor: 5 mm
Jag har också efter en del provlappsstickande påbörjat en Laar. Men jag vet inte om jag tror att det blir bra. Jag har jättesvårt att få till stickfastheten, trots att jag använder det rekommenderade garnet. Jag har fått gå ner massor i stickstorlek och då får jag till antal maskor på bredden, men får alldeles för många varv på höjden. Frågan är om jag ska sticka lite lösare och dra i det hela så att den blir smalare och högre, för att få till stickfastheten. Jag är rådvill.Dessutom så känns det som om det blir en helt annan stickfasthet nu när jag börjat sticka på koftan, än vad det blev på provlappen med samma stickor. Varför kan det aldrig vara enkelt?
För övrigt så blir det inte så mycket stickat alls just nu. Skolan äter all min tid, och trots att jag inte tycker att jag gör annat än pluggar så bara växer berget med saker att göra. Stickat blir det bara någon stulen minut här och där. Jag hinner knappt gå på stickcafé ens. Det är jättetrist.
