Nytt försök

sep 292010
 

Nytt försök med halsduksväven, och den här gången tror jag det blir bättre. Snyggt blir det i alla fall, även om det där med att inte dra ihop väven och att få jämna snygga kanter får bli nästa lektion. Jag borde egentligen plugga idag, men jag har inte riktigt kunnat slita mig från vävstolen, så halsduk nummer ett är nästan färdig nu. Till nästa halsduk funderar jag på om jag ska våga rota fram något handspunnet att ha till inslag och väva tuskaft, eller panamna. Jag ska fundera på saken.

Något annat roligt är att de här böckerna landade i min brevlåda igår. Boken tvåändsstickat har jag försökt köpa på tradera i sin gamla upplaga hur många gånger som helst. Men de betingar alltid ett fantasipris så det har inte blivit någon bok. Så när boken nu har kommit i en ny upplaga jag jag inte sen att lägga en beställning. Och den andra boken bara råkade slinka med när jag ändå beställde (spara på frakten vet ni…fast den är ju gratis förstås…). Jag drömmer som stora mysiga tröjor med norska stjärnmönster på. Vid första genombläddringen så verkar den dock inte alls lika bra som fair isle-motsvarigheten, men vi får väl se.

Årets första FO

jan 222010
 
Så var årets första stickprojekt klart. Det är en Morning Surf Scarf, och jag är verkligen jättenöjd med den här. Jag såg det här mönstret framför mig när jag spann garnet och det blev verkligen lyckat. Garnet är tvåtrådig bambu spunnet på en av mina nyaste sländor, en lätt Boshworth midi. Bambu var en trevlig bekantskap. Lite samma svala känsla som lin, men mycket mjukare.

Så har jag ägnat lite tid åt att spinna också.
Överst till vänster 233 gram och 312 meter Wensleydale/Silke, WPI 13. Det är två trådar Wenseydale och en tråd silke. Det här blev ett riktigt härligt garn, men ganska så kompakt. Jag tror att det är ganska slitstarkt och tänker mig ett par vantar i det här garnet. Tycket att färgerna blandar sig väldigt fint utan att det blir allt för randigt.
Nästa garn är nog det mjukaste jag någonsin spunnit. Det är merino/angora, sländspunnet. 50 gram och 172 meter, 3-trådigt, WPI 18. Det har helt ljuvliga turkosa nyanser som tyvärr inte kommer kram på bilden. Jag älskar det här garnet och tänker mig att göra något att ha runt halsen av det. Något så här mjukt vill man ha nära huden.
Längst ner är det 100 gram och 180 meter alpacka. Det här var ett gammalt påbörjat projekt som stod i skåpet och som jag äntligen tog mig tid att spinna färdigt. Det här var mitt första försök att spinna alpacka och när jag spann kändes det inte som att det blev något bra, men när jag väl härvat upp det så blev det helt ok ändå. Men att spinna alpacka blir nog inte någon favorit. Ingenting går upp mot ull…
Och så sist är det 20 gram och 75 meter silke, resterna från Wensleydale/silke-härvan ovan, som kom med på bilden bara för att fylla ut den lite.
Jag är jätteglad att jag kommit igång att spinna lite igen. Spinnrocken har stått allt för orörd på sistone. Nackdelen med att jag hittat tillbaka på den är att det snurrar allt för många idéer på spinnprojekt i huvudet och det finns så lite tid.

Länge, länge, länge…

jan 182007
 

… sedan jag skrev något här nu. Men nu kommer en liten uppdatering i alla fall.
Julklappsstickningarna är klara (vilken tur va, julen är ju passerad…). De blev väl inte riktigt lika många som jag hade tänkt mig, men det insåg jag ju långt innan jul.
Boven i dramat var Faux Russian Stole ur ”A Gathering of Lace” som jag stickade åt mamma. Sicken tid det tog, framför allt som jag var tvungen att stjäla till mig sticktid när hon inte var hemma och såg vad jag gjorde. Men den blev klar i alla fall. Gjorde den en mönsterrapport kortare än vad den skulle vara och det räckte gott. Den är absolut lång nog ändå. Stickade i alpacka-garn och mammas kommentar när hon haft den på sig en stund var att ”Vad varm den är! Hur kan något med så mycket hål i värma på det viset.” Alpacka är varmt! 🙂

Jag läste någonstans att varje stickblogg måste ha en egen katt, så då passar det väl bra att min älskade Cleo, som absolut ville hjälpa till med fotograferingen, fick vara med på den här bilden.

Övriga julklappar blev sedan inte så många. Min far fick ett par enkla raggsockor och en mössa. Raggsockorna får ni se på bild, men mössan, som blev klar på julaftonsmorgon, hann jag aldrig med att fotografera. Hoppas i alla fall han i fortsättningen slipper frysa om fötter och öron. 🙂

Min mor fyllde även år för ett tag sen, men eftersom hon reste bort på sin födelsedag fick hon sin present först strax innan jul. Det blev Branching out från Knitty, som jag stickade sittande på ett trist vandrarhemsrum i Göteborg. Men fin blev den i alla fall, även om fotot på den är uselt. Ska se om jag kan ta ett bättre någon gång. Men det där med att ta fina bilder på stickat är ju ett kapitel för sig… Stickade den i Hifa kamgarn tynt. Ett garn som jag verkligen gillade. Det ska jag nog använda fler gånger. Och det här var då verkligen en stickning där man såg nyttan av att spänna ut (Heter det så på svenska? Blocka låter så svengelska…) den när den var klar. Innan jag gjorde det var den bara ett enda krull och nu en slät, fin, skir halsduk.