Ibland går det fort att avsluta ett projekt. För en liten stund sen såg mina Laika ut såhär…
En kvart senare såhär.
Det var kanske inte riktigt så jag tänkte när jag började, men när jag konstaterade att den inte skulle bli bra i storleken, och att jag dessutom antagligen tycker att den är för gles och genomskinlig, då var det lika bra. Och det blev ju i alla fall ett pågående projekt mindre.
Color affection tog slut fort, och så satt jag där återigen utan något att sticka. Och så kan man ju inte ha det. Den här gången åtgärdades problemet med en djupdykning i garnlagret. Fram kom ett par nystan tunn, tunn kashmir som jag köpte billigt på syfestivalen för ett par år sedan. Även med dubbelt garn är det tunt. En Laika ska det bli är det tänkt. Det kommer att bli en kofta lätt och mjuk som ett litet moln.