Hur ofta har man inte önskat att man kunde prova en tröja redan innan man börjar sticka? Det finns så otroligt många fina mönster och modeller att välja på. Men även om de är fantastiskt fina på bilden, så är det ju inte alltid de passar lika bra på den egna kroppen.
En av mina stora målsättningar för året är som jag skrev tidigare att bara sticka sådant som passar mig i färg, form och material. Färg och material har jag ganska bra koll på vad jag tycker om och passar i. Men form tycker jag är svårare. Vilka modeller passar egentligen mig? Och vad tycker jag bara är snyggt när jag ser det på andra? Och vad är det som gör att vissa tröjor passar jättebra på en person, men ser helt fel ut när jag tar på mig den?
Jag har läst en del om kläder och kroppsform. Trinny och Susannas ”The Body Shape Bible” är bra, och ger en bra utgångspunkt för vilken typ av kläder som passar bra på olika kroppsformer. Och för flera år sen hittade jag Amy Herzogs bloggserie ”Fit to flatter” (som inte finns kvar längre nu när hennes bok har kommit), och jag har även tittat på hennes nya Craftsy-kurs Knit to Flatter. Den är jättebra, och fokuserar just på stickade plagg – dels på vad man bör välja för modell för att få en siluett som ser balanserad ut, och dels hur man kan modifiera sitt mönster för att det ska få en bra passform. För mig är det främst biten om hur man kan välja modell som är intressant. Att modifera för passform är ju i princip bara lite grundläggande matte, och något som kommer väldigt naturligt för mig. Det är jag tacksam för, för en förutsättning för att kläder ska vara smickrande, oavsett modell, är ju att de sitter bra.
Att läsa på ger ju en bra utgångspunkt i hur man kan tänka för att välja en smickrande modell. Att prova teorierna i verkligheten – både ”rätt” och ”fel” – är naturligtvis ännu bättre. Det är alltid bra att med egna ögon bekräfta eller förkasta. Men ven har tillgång till en massa välsittande kläder i olika modeller att prova? Inte jag i alla fall. Och några uppstickade modeller av ett stickmönster jag funderar på finns ju inte att prova Så jag tänkte att man kanske kan göra det virtuellt istället. Så låt mig presentera den tecknade versionen av mig själv:
Jag har ibland använt färdiga croquis-figurer för att skissa idéer på vad jag vill sticka. Men croquis-figurer för mode-teckning är generellt trådsmala, proportionerliga och förlängda, för att se eleganta ut framhäva kläderna. Att rita på en sådan modell säger ju ingenting om hur kläderna ser ut när jag bär dem. Så jag skapade bilden ovan utifrån ett foto av mig, och fick en croquis-figur med mina proportioner. Jag är som synes betydligt bredare nertill än upptill, och det är främst runt låret och inte runt höfterna jag är bred. Jag har en liten byst och är inte jättekurvig men har i alla fall en markerad midja. Jag har förhållandevis korta ben och en lång överkropp. Jag är ett klassiskt päron helt enkelt.
Någon slags vedertagen sanning är att idealfiguren är proportionerlig, med en tydligt markerad midja, medelstor byst och ånga, smala ben. Enligt alla teorier bör jag med min kroppsform då eftersträva kläder som visuellt breddar upptill, och inte drar uppmärksamheten till mina breda lår, för att ge intrycket av en proportionell siluett. Enkla faktorer som påverkar det här är tröjlängd, ärmlängd och typ av halsringning. Så jag bestämde mig för att prova att variera en faktor i taget på en enkel, helt slät, enfärgad tröja.
Tröjlängd till att börja med. Teorin är att en horisontell linje ger ett breddande intryck. Och nederkanten på en tröja skapar ju tveklöst en horisontell linje. Eftersom jag inte vill se bredare ut än vad jag redan är nertill bör jag alltså undvika att ha tröjor som slutar där jag är som bredast, utan de bör sluta högre upp. Bilderna bekräftar tycker jag, och det blir ganska uppenbart varför jag aldrig har trivts i tunikor. Jag får ju en gigantisk rumpa och inga ben. Bäst tycker jag att tröja nummer två, som slutar vid höftbenen, är. Midjekorta tröjor har jag alltid undvikit hittills, men baserat på den här bilden kanske jag kan tänka om där, för jag tycker att det fungerar riktigt bra.
Ärmlängd sen. Samma teori, att horisontella linjer breddar. Utifrån det bör mina ärmar sluta högre upp än min bredaste punkt för att undvika att dra ögat dit. Kort ärmar breddar bysten, ärmar som går till armbågen drar fokus till midjan osv. Här tycker inte jag att det blir lika tydligt. Måste jag välja så tycker jag nog att 3/4-ärmarna är snyggast, men jag tycker att alla fungerar bra. Jag vet inte om det är önsketänkande, för jag vill verkligen kunna använda långärmade tröjor – det som enligt teorin skulle vara ”fel”. Men jag har ännu inte riktigt sett ett användningsområde för en varm ylletröja som lämnar armarna bara. Då fryser jag ju. Och eftersom jag stickar mest i ull så väljer jag för det mesta annat än stickat när det är varmt nog för bara armar.
Halsringningen går ju att variera på väldigt många sätt, men även här är teorin att en bred halsringning breddar och att en smalare halsringning förminskar samt att en grund ringning förlänger bystområdet medan en djup ringning förkortar. Även här tycker jag teorin stämmer bra, och att jag passar bäst i de bredare ringningarna. Jag har tidigare alltid aktat mig för djupa ringningar, men enligt de här bilderna kan jag noga våga prova mig på det också, så länge de inte är allt för smala.
Jag tycker det är lite spännande hur mycket man kan göra bara genom att manipulera en enkel bild lite, och vilken skillnad så enkla saker som att sända längden på en tröja kan göra för att förändra intrycket.
Vidare hade jag tänkt att visa hur jag kan använda den här bilden på mig själv för att bestämma vilka mönster jag ska sticka. Men det här inlägget är redan mastodontlångt, så jag tror att jag sparar det till ett eget inlägg lite senare. 🙂
