Häromdagen satt jag och funderade på att färga upp en härva garn till ett par vantar. Jag färgar med Zenits reaktivfärger, och till dem finns det en färgplansch som beskriver hur man skall blanda för att åstadkomma olika färger.
Det är dock ganska dåligt tryck och väldigt svårt att se vilken färg som bli resultatet av respektive blandning, på den här planschen. Så jag satt där och var irriterad för att det var svårt att veta hur jag skull blanda för att åstadkomma det jag ville. Tänk vad fantastiskt det vore att ha den där färgplanschen i garn istället!
När den idéen slagit rot tog det inte lång tid innan den omsattes i handling. Naturligtvis hade jag inte lämpligt garn i garnlagret (varför är det alltid så…?), så det blev en snabb tur till Yll & Tyll. Sedan satte jag igång att göra mängder av 1-grams garnhärvor att provfärga på. Tidsoptimisten i mig tänkte att hela projektet skulle ta en eftermiddag eller så, men bara att åstadkomma 120 små garnhärvor tog ungefär den tiden.
Sen var det så dags att börja färga. För att kunna mäta upp rätt mängder färg till så små garnhärvor blandade jag till ganska svaga färglösningar. För att slippa tänka för mycket medan jag höll på så gjorde jag också en excelfil som räknade ut precis hur mycket av respektive färglösning jag skulle ta till varje recept. Den var guld värd. Skulle jag stå och räkna i huvudet till varje färgning hade det blivit mycket fel…
Jag började med att färga i mikron. Det fungerade så bra när jag och Stickeri Stickera Stickeralla färgade broderigarn i våras. Jag lyckades dock inte få färgerna att dra på ordentligt utan det var mycket överskottsfärg kvar i vattnet. Jag fortsatte dock ändå. Lite besviken, för om mina färgprover skulle vara bra behövde de ju absorbera all färg, men envis som jag är tänkte jag att jag i alla fall skulle göra klart när jag nu börjat. Under tiden ägnade jag mycket funderande åt varför det inte riktigt ville sig. Dåligt garn, fett kvar i garnet, för lite ättika?
Tillslut kom jag fram till att bara jag värmde tillräckligt länge så drog all färg på. Men för det krävdes en bra bit över en timme i mikron på högsta effekt. Det var inte riktigt hållbart. Mikron började kännas smått överhettad och lät konstigt, så jag vågade inte fortsätta. Dessutom tog det fruktansvärt lång tid om varje laddning färgbad skulle vara i mikron så länge. Så jag bytte strategi.
Eftersom alla färgningar jag gjort dittills inte hade absorberat tillräckligt mycket färg bestämde jag mig dessutom att börja om från början, och kassera de sisådär 80 härvorna jag hade färdigfärgade. Det blev en ny tur till Yll & Tyll och inhandling av mer garn, och mer lindande av småhärvor. Sen var det bar att börja om med blandandet av färger. Den här gången gjorde jag små plastpaket och lade i saftmajan, och lät dem sedan ånga riktigt länge. Nu fungerade det och vattnet var alldeles klart när jag sköljde ur mina små härvor. Ingen överskottsfärg kvar alls.
När garnerna torkat lindade jag upp snuttar av dem och klistrade upp på papper och fick till en garnversion av min tryckta färgkarta. Så mycket bättre! Men jag är lite fascinerad över att det bland de 123 färgerna på färgkartan kan finnas så få som riktigt passar mig. De allra flesta är lite, lite fel i nyansen. Någon dag ska jag fortsätta mitt experimenterande och med utgångspunkt från de här färgproverna försöka få fram fler nyanser som är precis som jag vill ha dem. Men det få bli när jag har hämtat mig från den här veckans eskapader, för det blev ett riktigt hästjobb det här. Vad jag när jag började trodde skulle ta en eftermiddag har snarare tagit tre dagar och en eftermiddag, med minst 12 timmar vid färgbyttorna varje dag. Jag kan lova att jag är rätt så trött nu. Men nöjd med resultatet.
