Gult

feb 252013
 

Då har rensningen börjat då. Och jag har redan stött på problem. Första färdiga är ett spinnprojekt. Det är här är Guld från Spinspirations fiberklubb, 50 % merino och 50 % angora, och mjukt som en dröm.

Merino/Angora, 2-trådigt.
Spunnet på charkan.
50 gram. 329 meter.
 

Jag tycker väldigt mycket om det här garnet. Gult är en färg jag är lite hemligt förälskad i. Dilemmat är att jag inte kan ha gult på mig. I varma gula färger ser jag sjuk ut. Det gör jag helt enkel i alla varma färger. Kalla nyanser av gult, som den här, är betydligt bättre, men jag blir väldigt, väldigt blek. Och det är ju inte så smickrande. Och i linje med de målsättningar jag skrev i förra inlägget så ska jag ju bara i fortsättningen sticka sådant som är både roligt att sticka och där resultatet blir något jag vill ha och kan använda. Och med det rök tanken att sticka en smal sjal av det här garnet. Det skulle bli väldigt fint, men den skulle bara bli liggande.

Nästa målsättning var att jag skulle göra mig av med allt garn som inte kändes helt rätt och som inte kan bli något användbart. I linje med det borde jag alltså göra mig av med det här garnet. Men jag tycker alldeles för mycket om det för att det ska vara ett alternativ.

Återstår bara att komma på vad det ska bli. Det är ju väldigt tunt och inte särskilt mycket, så det räcker ju inte till några stora projekt. Just nu är bästa idéen att använda det dubbelt och sticka en liten babymössa att lägga på lager. Men fler idéer och förslag på mönster tas tacksamt emot.

På stickfronten har jag hittills repar upp ett projekt, och rotat fram ett annat gammalt UFO ur gömmorna, som nu närmar sig färdigt. Och inte har jag börjat på något nytt. Jag känner mig riktigt duktig.

Resultatet

jul 232012
 

Så var Tour de Fleece är slut och det är dags för summering. Jag hade ju högtflygande planer och skulle spinna en väldans massa var det tänkt. Av olika anledningar så blev det inte så, och skörden blev ganska liten.

Här är i alla fall en alldeles färdig härva Swaledale. Ett tjockt entrådigt garn som jag har tänkt att nålbinda med. Swaledale var en ganska trevlig bekantskap. Det är en rätt så grov ull, och kanske inget jag skulle vilja ha runt halsen eller så. Framförallt så innehåller den en hel del märghår. Jag plockade bort ganska mycket när jag spann, men en del blev kvar och gör garnet ganska så stickigt. Men ullen var väldigt trevlig att jobba med och jag tror att det kommer att bli alldeles utmärkta vantar.

Det här är ett halvfärdigt projekt, Tanken var att jag skulle spinna 500 gram Wensleydale till en kofta. Jag hann med ungefär 200 gram av det, så det är en del kvar. Men garnet ser lovande ut så här långt i alla fall, och ska nog bli färdigt vad det lider.

Sist ut är en liten, liten härva med tvåtrådigt spetsgarn, med en tråd merino och en tråd silke. Jag hade lite sånt här garn i mitt garnskåp, spunnet för flera år sen. Det var dock inte i tillräcklig mängd för att faktiskt bli något, så jag tog fram sländan och spann lite till. Nu tror jag att det ska vara tillräckligt för att bli något litet i alla fall. När jag var färdig fick både den nya och den gamla härvan åka ner i färggrytan. Jag har inte färgat så mycket silke tidigare, och visst förväntade jag mig att silket skulle ta åt sig färgen annorlunda än ullen. Men kanske inte att det skulle bli fullt så stor nyansskillnad på trådarna. Hursomhelst så tror jag att det jämnar ut sig när man stickar med det, så det ska nog bli bra i slutänden.

Tvinnat

jun 292012
 

Nu har jag äntligen tömt alla spinnrocksspolarna på ett projekt som har suttit där allt för länge. Garnet som satt på spolarna är tvinnat och klart. Det blev ett riktigt trevligt garn. 3-trådig corriedale i tillräcklig mängd för en tröja.

Corriedale, 3-trådigt
Spunnet med ”american long draw”
756 g, 1347 m –> 178 m/100g
WPI: ca 10
 

Som vanligt så hade jag en plan med garnet när jag började spinna det. Och som vanligt har jag inte skrivit ner vad jag tänkte, och minns därför inte vad det var tänkt att det skulle bli. En liten kladdig anteckning säger något om mosstickad kofta, men jag har ingen aning om vad för kofta jag syftade på. Nu ser jag snarare en flätstickad tröja framför mig. Garnet är väldigt runt och fint, och skulle passa alldeles utmärkt till det. Vi får väl se var det hamnar tillslut. Nu ska jag i alla fall ägna mig åt att spinna mer. Imorgon börjar Tour de Fleece 🙂

Förberedelser

jun 222012
 

Nu är det snart dags för Tour de Fleece, årets spinnhöjdpunkt. I väntan på start ägnar jag mig åt att rota i fiberlagret och planera vad jag ska spinna. Där finns en del, och jag har många planer. Och även om planen är att spinna mer än vanligt under touren finns det inte en chans att jag ska hinna med allt. I alla fall inte om jag ska göra något annat också under de där veckorna. Men drömma kan man ju. Här är den del av fibrerna jag hade tänkt spinna.

En annan del i förberedelserna är att göra klart ett gammalt spinnprojekt, som har legat övergivet länge. Tanken är att tömma spolarna innan Tour de Fleece. Man vill ju inte begränsas av att ha för få spolar. Att göra färdigt ett projekt innebär ju dock att fylla spolarna först, så det har jag gjort. Nu återstår bara att tvinna. Sen är jag redo för nya spinnäventyr.

 

Silvergarn

jun 052012
 

Ett evighetsprojekt är färdigt! Jag började spinna det här garnet för flera år sen, och har tagit fram det då och då under tiden. Nu har jag äntligen kommit i mål, och jag är omåttligt nöjd. Det är ett tunt spetsgarn, spunnet på en av mina favoritsländor, en Boshworth mini i morado. Fibrerna  köpte jag på min första syfestival, när jag precis hade börjat spinna, och jag betalade hutlöst mycket pengar för dem. Det är 50 % svart alpacka och 50 % silke. Resultatet blev ett fantastiskt fin grått garn som gnistrar som silver i solljuset. Jag lyckas in alls fånga den fantastiska lystern på bild.

 
50 % svart alpacka/50 % silke
2-trådigt
96 gram, 901 meter
WPI: ca 28
Spunnet på slända 
 

Nu återstår bara att hitta rätt mönster till garnet. Att det ska bli en spetssjal är givet, men vilken?

Ny leksak

jun 032012
 

Nu börjar livet lugna ner sig lite, vilket är väldigt skönt. Tid att leka. Och jag har en en ny leksak att leka med. Den ska jag ägna sommaren åt att bli kompis med.

 

 

Det är en Bosworth Book Charkha, och den är alldeles fantastisk. Den är ett litet konstverk. Som vanligt med prylar från Borsworth så får man vänta en god stund innan man får dem, eftersom de är så populär. Det är nästan ett år sedan jag beställde den här. Men den var väl värd väntan.

Charkhan är en spinnrock med indiskt ursprung som främst används till bomull, men den är suverän till alla korta fibrer. Jag har hunnit att provspinna lite, och jag måste säga att det var lättare än jag trodde. Jag trodde det skulle vara bökigt att vara tvungen att spinna med en hand, men det går faktiskt riktigt bra. Jag gissar att det hjälper att jag har spunnit en del på stödd slända. Principen är ju ganska lika. Och det är en häftig känsla när det fungerar. Man bara drar handen bakåt och garnet bara rinner ut. Det är nästan som magi.

Hittills har det blivit en minihärva med bomull. Det är återvunnen denim, och det kanske inte var den bästa bomullen att börja med. Det var väldigt korta fibrer, till och med för att vara bomull, och en del konstiga trådar. Men det blev ganska fint ändå.Det är  15 gram och 91 meter tvåtrådigt, så det räcker tyvärr inte till någonting. Och så har jag spunnit jak. Det blev rätt knöligt,  mest för att jag inte är så bra på att karda. Men jag spann den här tretrådig, och att tvinna tretrådigt jämnar ut garn något helt fantastiskt. Så slutresultatet är riktigt jämnt. Och mjukt och gott är det. Inte heller det garnet vet jag vad det ska bli. Det är 45 gram och 90 meter, så det räcker inte heller till särskilt mycket.

Ullprover

mar 082012
 

World of Wool är en trevlig affär där jag handlar mycket av min ull. Till min stora glädje har de även börjat sälja prover på sin ull, så man inte behöver köpa ett helt hekto för att prova någon viss sort. Jag kunde naturligtvis inte hålla mig och gjorde en beställning på några ullsorter jag inte provat. Jag får väl erkänna att jag nog hade väntat mig att få något mer ull än vad varje liten påse innehåller. Vikten på de minsta proverna var knappt ett gram, och de största var på två gram. Inte mycket alltså. Men det är i alla fall tillräckligt för att känna lite på ullen och spinna någon meter provgarn. Och så fungerar de ju bra som färgprover, något som är ett måste för någon som är så kräsen med färgnyanser som jag.

En annan nackdel är att man inte kan plocka ihop proverna som man vill, utan man får köpa ett paket med alla prover i en kategori. Det går väl an på ullsorterna där man får alla färger av en viss sorts ull, och även prover på okardad ull om det finns. Men ta tillexempel kategorin ”70-30 blended tops” som innehåller 20 olika blandningar. Det blir ganska många prover som man måste köpa för att prova en viss sort. Och ganska mycket pengarm för några få gram fibrer. Men, jag skall inte klaga. Jag tycker att det är jättetrevligt att det i alla fall går att köpa prover. Nu ska jag bara komma på något bra sätt att organisera mina fiberprover så att de är lätta att titta på när man vill det.

Jag har även tagit fram spinnrocken och spunnit lite. Det var länge sedan sist. Jag tog mig an ett gammalt och inte mer än påbörjat projekt. Det är en mörkbrun corriedale som jag spinner med långa drag. Tanken är att det ska bli ett tretrådigt garn så småningom. Två spolar har det blivit hittlls. Vi får väl se hur långt jag kommer den här gången innan något annat tar över.

Att spinna är väldigt meditativt och en bra sysselsättning när man är ledsen. Och just nu är jag ledsen. Jag sörjer min fina vän Maja. Maja flyttade in hos oss när jag var 14 och hon skulle vara min katt. Hon bestämde sig förvisso ganska snart för att hon var min mammas katt, men jag älskade henne lika mycket för det. Det känns så oändligt tomt att veta att hon inte finns där nästa gång jag åker hem till föräldrarna. Sov  gott vännen!

Lilla spinnskolan del 2: Om fibrer

sep 152011
 

Det viktigaste när vi skall göra garn är inte vilket redskap vi använder. Det bär mig lite emot att säga eftersom jag älskar olika fiberredskap och brukar försöka hävda att jag faktiskt behöver alla de olika varianter jag har. Det viktigaste är den fiber som skall bilda vårt garn. Det är inte nödvändigt att ha en massa kunskap om fibrer bara för att lära sig spinna garn, men jag är en person som tycker att det är lättare om man kan lite teori också. Så nu blir det fiberteori.

Det mesta jag kan om fibrer och spinning har jag lärt mig genom att läsa och prova. All litteratur jag har är på engelska och därför har jag också lärt mig terminologin på engelska. Jag kommer att försöka skriva på svenska så gott jag kan, men i vissa fall känns mina termer som egenpåhittade översättningar, och i vissa fall har jag inte lyckats hitta svenska ord alls. Oavsett så kommer jag när jag skriver spinntermer att även skriva den engelska termen i parantes efter.

Vad är fibrer?

Vad menas med fibrer då? Det finns många olika definitioner på fibrer, beroende på i vilket sammanhang man befinner sig. Det jag diskuterar här är textilfibrer. Textilfibrer beskrivs av mitt uppslagsverk som en långsmal och böjlig struktur som har en längd som är minst 100 gånger större än dess diameter, och som utgör grundstrukturen i textilier. Dessa kan delas upp i naturfibrer och konstfibrer. Vad det innebär hörs i princip på namnet. Naturfibrer är fibrer som bildas naturligt, på biologisk väg medan konstfibrer är industriellt framställda. Naturfibrer är det som är mest intressant när det kommer till handspinning och är det jag kommer prata mest om här, även om det blir något ord om konstfibrer också.

Fiberkarakteristik

Innan jag börjar beskriva olika typer av fibrer vill jag säga några ord om hur man kan beskriva fibrer. En fiber karakteriseras av sin längd (staple length) sin diameter och sin vågighet (crimp). Många proteinfibrer har även fjäll (scales) som också påverkar hur de beter sig när man använder dem.

Schematisk bild över fiberlängd, vågighet och fiberdiameter

Fiberlängd

Med fiberlängd menar man längden på varje enskild fiber. Fiberlängden varierar enormt mellan olika typer av fibrer, från någon centimeter hos till exempel bomull till flera tusen meter hos en del konstfibrer. De flesta naturfibrer är dock max 50 cm långa. Undantaget är silke som har en fiberlängd på flera hundra meter. Fiberlängden påverkar hur man spinner en fiber och hur det resulterande garnet blir. Riktigt långa fibrer av högsta kvalitet används främst i industrin, och de fibrer man som handspinnare kan köpa är sällan längre än upp till 50 centimeter.

Fiberdiameter

Med diameter menas varje enskild fibers tjocklek. Det finns flera sätt att beteckna detta. Det sätt som numera är vanligast är att beteckna tjockleken med det faktiska måttet. Man mäter fibertjocklek i micron, vilket är det samma som mikrometer alltså tusendels millimeter. Det brukar betecknas med den grekiska bokstaven μ. Ju lägre microntal desto tunnare, och mjukare, fiber. Exempelvis så har merinoull, som är den ullsort med finast fibrer ett microntal på ca 18-25 μ.

Ett annat sätt att beteckna fiberdiameter är Bradfordsystemet (Bradford count). Bradfordsystemet betecknar hur många härvor om 512 meter som kan spinnas av 1 pound (454 gram) ull. Beteckningen 60s betyder alltså att man skulle få ut 60 härvor garn ur 1 pound och så vidare. S står för singles, dvs entrådigt garn, och man syftar på den finaste tråd man teoretiskt kan spinna. Bradfordsystemet anges oftast i jämna tiotal, och ju högre tal desto finare fibrer.  Bradfordsystemet var det mest använda systemet innan man kunde mäta fibertjockleken med exakta mått.

Det finns även USDA-gradering (USDA grade), vilket är ett system där det amerikanska jordbruksdepartementet har kopplat ihop micronnummer med Bradfordsystemet. USDA-gradering beskrivs med samma typ av numrering som Bradfordsystemet, och varje tal är kopplat till en given fiberdiameter. Eftersom numreringen ser likadan ut är det dock svårt att veta om det är Bradfordsustemet elelr USDA-gradering som har använts för att beskriva en fiber.

Det är bra att känna till de här måtten, för något av dem är ofta angivet när man köper ull och andra fibrer, och det ger en uppfattning om vilken typ av fiber man får.

Vågighet

En fiber karakteriseras också av sin vågighet (crimp). Vågighet anges ibland som vågor per centimeter. Det finns fibrer med allt ifrån tio vågor per centimeter till de som är helt raka utan några vågor alls. Oftast ser man dock inget mått på vågigheten, utan beskrivningar som ”fine crimp” och ”medium crimp” är vanligast. En fibers vågighet påverkar hur väl de håller ihop när man spinner dem, och också hur elastiskt garnet blir.

Fjäll

Fjäll (scales) är en egenskap som de flesta proteinfibrer har i varierande grad. När ull och hår växer bildas celler på utsidan av fibern som är platta och oregelbundna till formen. Dessa ligger på fiberns yta, lite omlott och bildar fjäll, precis som fjällen på en fisk. Detta gör att fibern får en ojämn yta och det är dessa fjäll som gör att ull kan filta. Processen när ull filtar innebär att dessa fjäll hakar i varandra och fibrerna hålls samman. Hur dessa fjäll ser ut ger fibrerna mycket av dess karaktär.

Fjäll på en ullfiber.

Superwash-behandling

Att ull filtar är en egenskap som många inte tycker om. Det går exempelvis inte att tvätta ull i tvättmaskin utan att den filtar och krymper. För att kunna tvätta ull i tvättmaskin superwashbehandlar man ofta ull. Det finns olika processer för detta, men de går ut på att göra ullfibern slät och utan fjäll, så att dessa inte kan haka i varandra. Man kan antingen doppa ullfibern i en polyamidlösning som fyller ut fjällen, i princip kan man säga att man plastar in fibern, eller så fräts fjällen bort på kemisk väg. Jag är ingen vän av superwashbehandling. Den tar bort många av ullens fantastiska egenskaper och det är en energikrävande process som nyttjar mycket kemikalier och är allt annat än miljövänlig.

Lilla spinnskolan del 1: Varför spinna?

sep 132011
 

Jag har på sistone fått ganska många frågor som handlar om att börja spinna. Och istället för att bara svara lite kort till de som frågar tänkte jag att jag kunde sätta ihop ett litet inlägg med spinntips. Jag är verkligen inte någon expert, men lite har jag hunnit lära mig på de år jag har hållit på och jag delar gärna med mig. När jag väl började skriva insåg jag dock snart att det snarare får bli en serie med inlägg. Det finns ju så mycket att berätta, och ett enda inlägg skulle bli alldeles för långt. Så nu börjar lilla spinnskolan.

Varför spinna?

Jag tänkte börja med ett lite filosofiskt och flummigt inlägg om varför man överhuvudtaget skall bry sig om att spinna sitt eget garn. Man kan ju köpa garn i affären. Detsamma kan man ju egentligen säga om att sticka. Varför sticka din egen tröja, när det finns billiga att köpa? I dagens samhälle är det nog inte så många som handarbetar enbart för den färdiga produktens skull. Det är inte som det var förr, när handarbetet var en nödvändighet och det sätt man försåg familjen med kläder. Handarbete idag handlar för det mesta om processen. Att själv åstadkomma en tröja genom att sticka den. Att känna tillfredställelsen av att skapa något med sina egna händer. Att göra precis det där plagget som jag vill ha, i precis den färg och form som passar mig.

Många som stickar och virkar är nöjda med att börja från ett färdigt nystan garn i sin skapande process, men för en del blir det ett naturligt steg att även börja fundera på materialet man använder i sitt skapande. Garnet. Det finns ju stora mängder väldigt trevliga garner att köpa. Men när man köper garn har man ingen större kontroll över det. Man kan inte påverka hur det är spunnet, och vilka fibrer som har använts. Och man får inte uppleva den fantastiska känslan av fibrer som löper genom händerna och blir ett användbart garn av precis den typen som man vill. Att spinna själv ger också en fantastisk möjlighet att uppleva och undersöka olika typer av fibrer. När man köper ett garn så får man oftast bara veta att det är ett ullgarn. I några få fall talas det om vilken typ av ull, men oftast inte. Och ull och ull är inte samma sak. Det finns en otrolig variation mellan olika ullsorter, från den mjukaste merinoullen till betydligt grövre ullsorter. Och det är ju inte bara får som ger fibrer. Det finns andra djur som också ger fantastiska fibrer att spinna. Och så finns ju även alla växtfibrer. Möjligheterna är oändliga.

Att spinna sitt eget garn ger också en otroligt mycket större förståelse för materialet man arbetar med. Vad det är som påverkar hur ett garn beter sig är man stickar med det. Varför olika material beter sig på olika sätt även om de är spunna på samma sätt. Och vilket garn passar till vad? Det är naturligtvis inte kunskap som kommer automatiskt bara för att man spinner, men man får så många möjligheter att fundera på det och att experimentera med det.

Den allra viktigaste anledningen för mig att spinna och allt annat handarbete är dock lusten i skapandet!

Vad behöver man för att börja?

Man behöver inte särskilt mycket för att börja spinna. Det som krävs är någon form av fibrer att spinna och något spinnredskap. Rent teoretiskt går det att skapa garn med bara fibrer och fingrarna, men det är inte praktiskt. Det enklaste och billigaste spinnredskap man kan skaffa sig är en slända, och det är sländan som redskap jag kommer att koncentrera mig på framöver. Sländan är ett fantastiskt litet redskap. Det är inte mycket mer än en pinne med en tyngd på, och ändå är det ett otroligt flexibelt redskap som du kan åstadkomma alla typer av garn på.

Svaret på frågan vad man skall skaffa för saker för att börja går att svara på så kort och koncist som ”en slända och lite ull”.  Det är dock ett svar som går utveckla betydligt mer än så, och det är det kommer jag försöka göra framöver. I kommande inlägg kommer jag gå igenom lite om olika fibrer och vilka fiber som är lämpliga att börja med. Jag kommer också berätta lite om olika typer av sländor, vad de används till och hur man använder dem. Lite tips om var man kan få tag på material blir det också.

Provar

sep 052011
 

Jag är lite sugen på att start ett nytt spinnprojekt. Mina evighetsprojekt på slända går sakta framåt, men jag vill sätta igång något på spinnrocken också. Och innan man börjar spinna på ett större projekt kan det ju vara bra att prova lite, så att man vet att resultatet blir vad man vill. Jag tycker det är väldigt bra att ha lite av sitt prov framför sig vid spinnrocken, så att man hela tiden kan jämföra. Det är så mycket lättare att spinna likadant genom ett större projekt då.

Det här är BFL/Kid Mohair. En mycket trevlig blandning, som är mjuk och härlig av BFL och har massa lyster och slitstyrka tack vare mohairen. En trevlig bekantskap. Tanken är att det skall bli vantar av det här. Spinner tunt, med korta drag och tvinnar tretrådigt. Mitt prov gav dock lite väl tunt garn, så jag ska gör ett nytt innan jag börjar spinna på allvar.

Nästa prov är jag däremot jättenöjd med precis som det är. Det är corriedale i en jättehärlig mörkbrun färg, som jag spunnit med långa drag och tvinnat tretrådigt. Jag ska möjligen gå upp ett halvnummer i stickstorlek jämfört med provlappen, annars är det perfekt. Tanken är att det ska bli en tröja. Bara att sätta igång.

Jag har också stickat färdigt min Green Gable-tröja. Innan blockning sitter den som ett korvskinn. Nu håller jag bara tummarna för att tröjan beter sig precis som provlappen gjorde, och växer ordentligt i blockningen. Jag brukar ju hävda att man ska lita på sina provlappar, men lite nervöst är det allt.

 Äldre inlägg