Ibland går det fort att avsluta ett projekt. För en liten stund sen såg mina Laika ut såhär…
En kvart senare såhär.
Det var kanske inte riktigt så jag tänkte när jag började, men när jag konstaterade att den inte skulle bli bra i storleken, och att jag dessutom antagligen tycker att den är för gles och genomskinlig, då var det lika bra. Och det blev ju i alla fall ett pågående projekt mindre.
Color affection tog slut fort, och så satt jag där återigen utan något att sticka. Och så kan man ju inte ha det. Den här gången åtgärdades problemet med en djupdykning i garnlagret. Fram kom ett par nystan tunn, tunn kashmir som jag köpte billigt på syfestivalen för ett par år sedan. Även med dubbelt garn är det tunt. En Laika ska det bli är det tänkt. Det kommer att bli en kofta lätt och mjuk som ett litet moln.
Projekt nummer 3 i utmaningen 12 in 2011 är nu klart. Det blev sjalen Damson. Garnet fick jag i julklapp i förra årets julklappsbyte på stickcafét. Det är färgat av allra bästa Färghäxan. Visst är det fint!
Jag gillar verkligen formen på den här sjalen. Den ligger så fint över axlarna. Och så gillar jag enkelheten, med bara rät- och slätstickning. Jag tycker också att det är ett mönster som fungerar bra med flerfärgade garner. Flerfärgade garner behöver ju ett ganska enkelt mönster så att garnet får komma till sin rätt och visa hur vackert det är, utan att ta över det stickade mönstret.
Den här stickningen var egentligen tänkt som en föreläsningsstickning. I tentaperioder är det dock bra med någon tanklös stickning att rensa hjärnan lite med, och den här flöt på så bra att den hann bli färdig innan de nya föreläsningarna började. Så nu behöver jag en ny. Tips mottages gärna. Det ska vara en enkel stickning så jag inte behöver tänka på stickningen, utan kan koncentrera mig helt på att lyssna. Och så får den inte vara för stor. Den måste få plats i en redan överfull skolväska.
Nu är det första av mina 12in2011-projekt klart. Det blev en snabbstickad mössa, klar på en eftermiddag. Garnet hittade jag när jag letade igenom garnskåpet efter ett helt annat nystan, och det sade klart och tydligt till mig att det ville bli en sådan här. Fast vad jag ska med en brun mössa till vet jag inte egentligen.
Även om jag inte har bloggat så mycket på sistone så stickar jag fortfarande. Min utmaning med att jag inte skall ha några UFO:n när året är slut är så gott som klar. Det mesta gammalt jag haft liggande i skåpen är nu borta. Det mesta har försvunnit genom att jag repat upp dem. Stickningar som inte blivit riktigt bra, och därför inte heller färdiga. Men som jag inte nänts göra mig av med. Nu är de borta i alla fall, och det känns bara skönt. Kvar är en halvfärdig tvåändsstickad vante som jag är jättenöjd med men ännu inte riktigt orkat ta tag i att göra färdig, och ett par vantar som jag behöver mer garn till. Dessvärre har just den färgen utgått ur sortimentet, så risken är stor att de också får bli krulliga nystan igen. Nu består snarast utmaningen i att hålla det såhär. Att inte påbörja fler projekt än jag hinner avsluta. Ett par olika stickningar på gång måste man ju ha, för olika tillfällen. Men de ska inte bli liggande.
Jag har faktiskt avslutat ett par projekt genom att sticka färdigt dem också. Ett av dem är en Ishbel, stickad i ett av mina allra första handspunna garner som jag hittade i gömmorna.
Mönster: Ishbel, av Ysolda. Jag stickade den lilla storleken.
Garn: Handspunnen corriedale
Stickor: 4,5 mm
Idag har jag också börjat fundera över vad det ska bli för stickning som får följa med mig på semestern. Det lutar åt att det blir en Monday Morning Cardigan, i det här ljuvliga garnet.
