Färgning » En liten låda full av ull

På stickorna

maj 202014

På stickorna just nu sitter en Afterlight. Jag har varit sugen på den sen mönstret kom, för jag tycker att den är väldigt fin i all sin enkelhet. Men oceaner av slätstickning på små stickor avskräckte mig lite. Men när huvudet är fullt av annat är slätstickning alldeles perfekt, och den växer faktiskt rätt så fort.

Garnet jag stickar i är Drops BabyAlpaca Silk som jag köpte på rea en gång för läge sedan och färgade till en färg med lite mera stuns i än de som garnstudio erbjuder. Jag har sedan påbörjat mer än en stickning i garnet, men det har alltid slutat mer att jag repat upp. Nu hoppas jag att det äntligen har hittat rätt. Jag har förvisso repat upp en del även i den här stickningen. Garnet är inte särskilt förlåtande, utan allt syns. Jag missade en liten bit där garnet var en aning tjockare när jag stickade, och upptäckte det först ett par varv senare. Dum som jag var så lät jag det bero, och tyckte att det syns nog inte. Sisådär 15 cm senare bestämde jag mig för att det visst syns, och repade upp i alla fall. Att jag aldrig lär mig… Tänk vad mycket mindre jobb det hade varit att fixa det med en gång.

Afterlight WIP

Ullfärgning

jun 082012

Jag har färgat lite. Förutom några prover (det ständiga temat när jag färgar…) försökte jag mig på att färga lite ull.

Jag tycker att det är svårt att färga ull. Den är så mycket mer ömtåligt än garn, och topsbanden glider lätt isär när man hanterar dem i blött tillstånd. Risken är också att den blir allt för kompakt och att den filtar i färgninngen. Och då är den inte så kul att spinna. Så det gäller att vara försiktig. Just den biten lyckades jag förvisso riktigt bra med den här gången, och ullen är härligt fluffig. I det här fallet hade jag nog hjälp av att det är wenselydale jag har färgat. Långa fibrer och en ullsort som är lite mindre benägen att filta än finare fibrer.

Men så är det det där med färgen då. Att få till den nyans man vill är ju ett problem, men det är inte svårare på ull än på garn, och orsaken till mitt eviga provfärgande. Men att få den att sitta där man vill, det tycker jag är svårt. Jag är ju ingen vän av spräckliga garner, så jag vill gärna färga enfärgat, eller bara svagt skiftande i nyanser av en färg. Och den här gången var målet att få det enfärgat. Det kan man ju säga att jag misslyckades med. Och även om jag tycker riktigt bra om resultatet så irriterar det mig att jag aldrig får till det som jag vill när jag färgar ull.

Så, era bästa tips? Hur får jag färgen att sitta där jag vill när jag färgar ull, och inte dra på lite här och där som den vill, och utan att misshandla ullen i processen?

2011

jan 092012

Så var det dags att summera året som gått. Det har varit ett riktigt bra år hantverksmässigt. 19 stickprojekt blev färdigställda, varv 6 stycken är koftor eller tröjor. Det är mycket för att vara mig, så jag är väldigt nöjd med produktiviteten. Allt blev inte bra, men misslyckandena förtränger jag och fokuserar på det som är bra.

Favoritkoftan är Manu, som jag använder massor och trivs väldigt bra i.

Jag stickade också min första tröja i handspunnet garn. Vilken känsla. Tröjan blev lite i tigthaste laget, men å, vad jag älskar den!

Även julklappskoftan till mamma är jag väldigt nöjd med. Den blev alldeles perfekt!

Ett annat favoritprojekt är min selbuvantar. Använda varje dag med en temperatur under 10 grader sen de blev färdiga. Jag måste också hylla garnet, Rauma Gammelserie, som är suveränt till vantar. Det är otroligt slitstarkt. Trots den flitiga användningen syns det knappt att mina vantar är använda!

Och så stickade jag får!

Symaskinen kom fram under året, och för första gången sen högstadiet sydde jag mer än någon enstaka fåll. Ett par jeans blev det, som jag även hunnit slita ut under året.

Jag ägnade oändliga timmar åt att färga små, små garnsnuttar och gjorde mig en egen färgkarta med 123 färger.

Jag åkte till Tallinn och hittade en massa stickat.

Spinnandet var inte heller så aktivt under året. Det blev totalt bara knappa 7 hg garn spunnet. Men jag hade i alla fall roligt när jag spann dem. Jag påbörjade också Lilla spinnskolan som en inläggsserie här på bloggen, och fick en massa positiv respons på den. Den skall skrivas färdig under 2012.

Jag deltog i utmaningen 12in2011, där man skulle sticka 12 projekt med garn man redan har. Detta som ett led i att försöka minska mitt garnlager. Jag gick nästan i mål i utmaningen. Det fattas en liten broderad söm på vantarna som är projekt nummer 12. Garnlagret krympte dock inte så mycket, eftersom jag köpte lika mycket som jag stickade upp. Lite har jag dock sålt eller skänkt bort, och numera har jag 14 kg garn och 10 kg fibrer. Än har jag så jag klarar mig ett tag.

2011 var också året då jag publicerade mina första mönster! Slamsan Villemo…

…och vantarna Jolnir mittens. Jag är mycket nöjd och stolt.

2011 var också året då jag blev fri från UFO:n. Och till min stora förvåning har jag lyckats hålla det så. Jag har numera bara enstaka projekt på gång i taget, och jag stormtrivs med det.

2012 då? Jag ska fortsätta att spinna och sticka och njuta av det. Målsättningen är att hitta en balans mellan vad jag tycker är roligt att sticka och vad jag tycker om att använda. Med tanke på garnlagrets storlek blir det även ytterligare ett år med utmaningen att sticka 12 projekt med garn jag redan har. Jag har också insett hur otroligt roligt jag tycker det är att skriva mönster, så förhoppningsvis kanske det kan bli ytterligare något sådant under året. Men mest av allt ska jag ha roligt!

Det blir inte alltid som man tänkt sig…

aug 182011

Idag har jag spenderat dagen tillsammans med Färghäxan. Färghäxan har odlat japansk indigo i sommar och nu var det dags för andra skörden och färgningsomgången. Och jag ville naturligtvis vara med och se hur det gick.

Skörden.

Repa blad.

En rejäl hög med blad fick vi ihop. 700 gram.

Sen var det dags att tända brasan.

Nu skulle bladen värmas i 70-80 grader i minst en timme.

Precis när vi hade satt bladen på värmning blev vi avbrutna av en rejäl hagelskur.

Jag tror knappt jag har sett så rejäla hagel förut.

15 mm regn kom det på drygt 20 minuter.

Tur att vi kunde gå in under tak under tiden.

Medan vi väntade på att färgbaden skulle bli färdiga så gick jag runt i trädgården

och fotograferade lite av Färghäxans härliga växter. Här är det grönkål.

Visst är den vacker!

Och sallad.

Till lunch fick vi bland annat härligt färgglada morötter.

När vi hade värmt bladenen lång stund hade färgbaden fortfarande inte riktigt den

önskade färgen, men vi fortsatte ändå. Nu skulle det röras ner så mycket syre

som möjligt i badet. Vi vispade…

och hällde…

När vi vispat både länge och väl var det dags att tillsätta lite Remol till badet och så stoppa ner garnet.

Meningen var att det skulle bli grönt, för att sedan när det kom upp i luften skulle oxidera och bli alldeles blått.

Men allt som blev var en läbbigt obestämbar ljusgrön färg.

Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Men vi hade i alla fall roligt på vägen dit.

Att göra en färgkarta

jun 192011

Häromdagen satt jag och funderade på att färga upp en härva garn till ett par vantar. Jag färgar med Zenits reaktivfärger, och till dem finns det en färgplansch som beskriver hur man skall blanda för att åstadkomma olika färger.

Det är dock ganska dåligt tryck och väldigt svårt att se vilken färg som bli resultatet av respektive blandning, på den här planschen. Så jag satt där och var irriterad för att det var svårt att veta hur jag skull blanda för att åstadkomma det jag ville. Tänk vad fantastiskt det vore att ha den där färgplanschen i garn istället!

När den idéen slagit rot tog det inte lång tid innan den omsattes i handling. Naturligtvis hade jag inte lämpligt garn i garnlagret (varför är det alltid så…?), så det blev en snabb tur till Yll & Tyll. Sedan satte jag igång att göra mängder av 1-grams garnhärvor att provfärga på. Tidsoptimisten i mig tänkte att hela projektet skulle ta en eftermiddag eller så, men bara att åstadkomma 120 små garnhärvor tog ungefär den tiden.

Sen var det så dags att börja färga. För att kunna mäta upp rätt mängder färg till så små garnhärvor blandade jag till ganska svaga färglösningar. För att slippa tänka för mycket medan jag höll på så gjorde jag också en excelfil som räknade ut precis hur mycket av respektive färglösning jag skulle ta till varje recept. Den var guld värd. Skulle jag stå och räkna i huvudet till varje färgning hade det blivit mycket fel…

Jag började med att färga i mikron. Det fungerade så bra när jag och Stickeri Stickera Stickeralla färgade broderigarn i våras. Jag lyckades dock inte få färgerna att dra på ordentligt utan det var mycket överskottsfärg kvar i vattnet. Jag fortsatte dock ändå. Lite besviken, för om mina färgprover skulle vara bra behövde de ju absorbera all färg, men envis som jag är tänkte jag att jag i alla fall skulle göra klart när jag nu börjat. Under tiden ägnade jag mycket funderande åt varför det inte riktigt ville sig. Dåligt garn, fett kvar i garnet, för lite ättika?

Tillslut kom jag fram till att bara jag värmde tillräckligt länge så drog all färg på. Men för det krävdes en bra bit över en timme i mikron på högsta effekt. Det var inte riktigt hållbart. Mikron började kännas smått överhettad och lät konstigt, så jag vågade inte fortsätta. Dessutom tog det fruktansvärt lång tid om varje laddning färgbad skulle vara i mikron så länge. Så jag bytte strategi.

Eftersom alla färgningar jag gjort dittills inte hade absorberat tillräckligt mycket färg bestämde jag mig dessutom att börja om från början, och kassera de sisådär 80 härvorna jag hade färdigfärgade. Det blev en ny tur till Yll & Tyll och inhandling av mer garn, och mer lindande av småhärvor. Sen var det bar att börja om med blandandet av färger. Den här gången gjorde jag små plastpaket och lade i saftmajan, och lät dem sedan ånga riktigt länge. Nu fungerade det och vattnet var alldeles klart när jag sköljde ur mina små härvor. Ingen överskottsfärg kvar alls.

När garnerna torkat lindade jag upp snuttar av dem och klistrade upp på papper och fick till en garnversion av min tryckta färgkarta. Så mycket bättre! Men jag är lite fascinerad över att det bland de 123 färgerna på färgkartan kan finnas så få som riktigt passar mig. De allra flesta är lite, lite fel i nyansen. Någon dag ska jag fortsätta mitt experimenterande och med utgångspunkt från de här färgproverna försöka få fram fler nyanser som är precis som jag vill ha dem. Men det få bli när jag har hämtat mig från den här veckans eskapader, för det blev ett riktigt hästjobb det här. Vad jag när jag började trodde skulle ta en eftermiddag har snarare tagit tre dagar och en eftermiddag, med minst 12 timmar vid färgbyttorna varje dag. Jag kan lova att jag är rätt så trött nu. Men nöjd med resultatet.

Broderiförberedelser

mar 152011

Mitt nyfärgade broderigarn gör mig fortfarande lycklig. Jag har lindad upp det på bobbiner för att det ska vara lätthanterligt. De ligger nu i en skål (på en hylla utom räckhåll för katterna…) och ser ut om små godisbitar. Jag går förbi och tittar på dem lite då och då, med ett stort leende på läpparna.

Jag har också varit alldeles väldigt duktig och dokumenterat vad vi gjorde. Förhoppningsvis så ska det vara möjligt att upprepa färgerna om jag vill. Och jag är verkligen jättesugen på att färga mer nu.

Och så är jag väldigt sugen på att brodera. Förberedelser pågår. Jag har ritat upp mönstret jag ska sy på en plastficka och stuckit massa må hål med en nål längs linjerna. Sen duttar jag på med textilfärg. Meningen är att mönstrets konturer ska synas som små prickar. jag lyckades inte riktigt så bra som jag skulle önska. Det är lite för mycket färg på en del ställen och lite för lite på en del, men det ska nog ordna sig i alla fall.

Färgexplosion

mar 112011

Häromdagen hade jag och Stickeri stickera stickeralla en härlig eftermiddag i mitt kök, slabbandes med garnfärgning. Som sagt är jag smittad av broderibacillen, och vi ägnade dagen åt att omvandla en kon tunt kamgarn till små härvor broderigarn i glada färger.

Det började med en stor bunt små vita härvor, som lades i blöt i vatten och en rejäl skvätt ättika.

Efter en stunds funderande på hur vi skulle hantera färgpulver i så små mängder som krävdes till våra små färgbad kom vi på att vi kunde blanda lösningar av respektive färg och mäta upp lösningar istället. Det var en bra idé. Det hela blev väldigt mycket lättare att ha och göra med, och det var lättare att vara exakt i blandningarna. Vi gjorde lösningar med 1 % färg.

Färgbaden blandade vi sedan till i glas som sedan kördes i micron till garnet hade absorberat all färg.

Resultatet blev en härligt färgsprakande samling. Allt blev inte som vi hade tänkt oss, men det mesta blev väldigt fint. Jag har svårt att slutat titta på garnerna. Jag blir alldeles lycklig. Och suget att plocka fram något att sy på är stort. Men med en tenta nästa vecka är det nog bäst att vänta med det…

Årskrönika 2010

jan 082011

Så var 2010 slut och det är dags för en summering av hantverksåret. Jag började med att skriva ”liten summering”, men den blev visst inte så liten så jag fick ta bort det ordet. Men det var ju länge sedan jag uppdaterade bloggen, så jag får kompensera det med ett jätteinlägg nu när jag väl gör det.

Stickning

2009 slutförde jag bara 4 stickprojekt på hela året, och min målsättning för 2010 var att göra fler. Det har jag lyckats med. 2010 har varit ett riktigt bra stickår.

Färdiga projekt 2010

15 stickprojekt blev färdiga. Mest lite mindre saker som mössor och halsdukar, men också en kofta, en väst och någon större spetssjal. Extra roligt tycker jag är att fem av projekten har jag stickat i mitt egna handspunna garn. Jag älskar att sticka i handspunnet och är glad att jag har fått till så mycket av det i år.

Utmaningen

I början av 2010 gick jag med i Ravelrygruppen Kniting Evererst. Det är en grupp där man själv sätter upp ett utmanande mål för sig att utföra under året. Min målsättning var att jag när 2010 tog slut inte längre skulle ha några UFOn. Hur gick det med det då? Till en början ganska bra får jag väl säga. Jag hade när jag startade 16 UFOn i gömmorna, och utmaningen fick mig att ta tag i den högen. Många projekt färdigställdes helt enkelt genom att jag repade upp dem. Det tar väldigt emot när man lagt ner så mycket jobb, men projekt som jag vet att jag inte kommer göra färdigt får mig bara att må dåligt, så det var ganska mycket av en befrielse att göra sig av med dem. Jag har naturligtvis också färdigställt en del genom att faktiskt göra klart, Exempelvis Peacock Feathers Shawl, som jag började på 2007 och inte kom alls långt på då. Nu stickade jag frenetiskt på den under vinter-OS och lyckades färdigställa den på ganska kort tid.

Ett färdigsickat UFO 2010

Idag har jag 5 projekt i UFO-högen. Ett par av dem ska definitivt stickas klart, som koftan Manu som jag började på i somras, och ett par tvåändsstickade vantar som blir väldigt vackra, men tar evig tid och går hårt åt händerna när jag stickar. Andra är mer tveksamma, men jag är lite velig när det gäller att repa upp dem. Exempelvis en vante där garnet inte kommer räcka och färgen jag behöver komplettera med har utgått ur sortimentet. Kanske man kan komplettera med något annat? Och så har jag mitt första flerfärgsstickningsprojekt. Ett par vantar som blir väldigt vackra, men jag har stickat tätt som pansar. En vante är klar sånär som på halva tummen, och det får nog bli så att jag stickar färdigt den, och sparar som monument över mitt första försök att sticka med två färger men inte gör färdigt paret.

Spinning

Första halvan av 2010 var rätt ok på spinnsidan. Inga jättemängder spunna men spinnrock och slända kom i alla fall fram regelbundet och lite producerat blev det i alla fall.

Färdigspunnet 2010

Årets största spinnhändelse var utan tvekan sommarens utmaning Tour de Fleece, där jag lyckades överträffa alla mina förväntningar och spinna väldigt mycket garn. Totalt spann jag, om jag räknar entrådigt för sig och tvinning för sig, drygt 7 km garn på tre veckor. Och under min utmaningsdag under touren spann tillbringade jag 14 timmar vid spinnrocken och producerade drygt en mile (1609 meter) garn.

Spunnet under Tour de Fleece

Efter Tour de Fleece gick luften ur spinnandet lite grann och under hösten och vintern har jag knappt rört vare sig slända eller spinnrock.

Jag hade som målsättning för året att delta fullt ut i Svea Spinnargilles spinncirkel. Under första halvan av året tycker jag att jag har uppfyllt det. Temat var korta fibrer, och jag har spunnit både på stödd slända och övat på långa drag på spinnrocken. Jag skrev även ett antal inlägg på gillets blogg om att spinna med stödd slända (1 2 3 4). Under andra halvan av året skulle temat på spinncirkeln vara långa fibrer, men det blev aldrig så mycket av. Jag var nog inte ensam om att tappa spinnsugen i höst, för inläggen på bloggen under hösten har varit väldigt få.

Färgning

När jag skrev förra årets summering avslutade jag med att säga att jag ville lära mig färga och experimentera med färg. Det har blivit verklighet i år i alla fall i liten skala och jag har gjort mina första försök att färga ull, med bättre och sämre resultat. Här finns fortfarande hur mycket som helst att lära, men väldigt kul var det.

Mitt mest lyckade färgningsförsök.

Höjdpunkten när det gäller färgning är dock växtfärgningsdagarna hos Färghäxan, då vi färgade med indigo en dag, och diverse andra växter en annan. Och hade hemskt trevligt under tiden. Traditionell växtfärgning ger kanske inte riktigt ”mina” färger generellt, men vacker blev det. Och indigofärgen passade mig perfekt. Jag klurar fortfarande på vad jag skall göra med det garnet.

Vävning

2010 är även året då jag blev med vävstol, och en helt ny värld öppnade sig. Vad mycket nytt det finns att lära. Med Färghäxans hjälp fick jag upp en varp till tre halsdukar i den och dessa har jag vävt klart under året. Det är dock endast en som är helt färdig och efterbehandlad. Den fick min far julklapp. De andra behöver fortfarande ruggas upp innan är helt klara.

Kurser

Två kurser har jag gått under året, och båda har varit mycket bra. Den första var, ”Sticka med flera färger och våga klippa” med Helene Wallin, och den gav många bra tips och framförallt en massa nytt självförtroende när det gäller tvåfärgsstickning. Det rent faktiska resultatet blev att min älskade gamla nalle fick en ny kofta, förvisso något liten. Förhoppningsvis ska ni få se lite stickat med flera färger på bloggen nästa år.

Lillnalles nya kläder

Kurs nummer två, med Eva-Lotta, handlade om att sy ylleapplikationer. Underbart mycket inspiration och jag blev helt såld på det där med yllebroderier. En liten väska påbörjades under kursen, och den är numera klar så när som på dragkedjan som trilskas alldeles väldigt med mig. Men så fort jag har fått dit den så ska ni få se resultatet. En väldans massa material till mer inhandlades också, så räcker bara tiden till så ska det bli mycket broderat och sytt.

Och nu då

2010 har varit ett bra hantverksår, och jag hoppas att 2011 blir minst lika bra. Jag har funderat hit och dit på om jag ska hoppa på någon av alla de utmaningar som finns på Ravlery. 11 par vantar 2011 lockar mig lite – på sistone har tankarna helt snöat in på vantar. Och så vill jag sticka fler tröjor och koftor, kanske IntSweMoDo – att sticka tolv tröjor på ett år kunde vara något. Jag har dock haft en tendens att istället för att plugga när jag borde så har jag stickat eller spunnit. Det är ju mycket roligare. Det håller inte i längden, så därför får mitt huvudmål för 2011 bli:

Prioritera skolan framför hantverkandet!

Ett ganska trist mål på en hantverksblogg, men nödvändigt känns det som. En annan sak som talar mot alla dessa utmaningar är pengar. Jag har just gått igenom min ekonomi för förra året och konstaterat att jag lägger alldeles för stora summor på mitt hantverksintresse. Långt mer än vad som är rimligt för en fattig student. Det måste förändras om jag ska få ihop det hela, så årets hantverksbudget är betydligt tightare, och den behöver jag hålla. Och att sticka 12 tröjor och 11 par vantar har jag nog inte passande garn till i mitt lager, även om där finns en del att ta av. Så min utmaning får bli att hålla min budget och:

Sticka ur garnlagret.

Utöver det här så vill jag hitta tillbaka till spinnandet igen. I samband med det blir det då inga problem att jobba ur det egna lagret, för ull har jag i stora mängder, betydligt större än jag har garn. Jag vill även fortsätta att sticka mycket av handspunnet. Och så vill jag lära mig ännu mer om vävning, och sätta upp en ny väv i min vävstol.

Jag ser fram emot ett givande 2011!

Färgorgier

jun 152010

Min helg har ägnats åt färg. I söndags blev det en heldag med växtfärgning vid B’s kolonilott tillsammans med stickvännerna. Vi hade fantastiskt roligt och många fina färger blev det.

Vackra garnhärvor på grinden när vi kom

Vi färgade med både gula och röda lökskal, krapp, spindelskivling, valnöt och vägglav.

Så här vackert blev resultatet.

Men inte nog med detta. I fredags tjuvstartade B, A och jag med att indigofärga. Blått, blått, blått! Å, vad kul vi hade!

Garnet i färgbadet. Det var grönt när det kom upp ur byttan, men omvandlades snabbt till en härlig blå när det kom ikontakt med luften.

Mycket blått blev det.

Gul lök och blåbär

feb 112008

I helgen fick jag en stark lust att prova på att växtfärga, något jag aldrig gjort förut. Så istället för att göra det jag egentligen borde, det vill säga plugga, började jag experimentera lite med lite restgarner och vad som fanns hemma i skafferiet. Och jag har redan insett att jag har skaffat mig en ny och tidskrävande hobby. Det här var ju hur kul som helst, även om resultatet kanske inte blev riktigt det väntade hela tiden. Jag kände också att årstiden för det här kanske inte var den bästa. Det finns ju inte så mycket kul växter att gå ut och plocka. Men det gick att färga lite med vad som fanns i kyl och frys. Har dessutom fått tillämpa mina kemikunskaper lite praktiskt också och inte bara med massa teoretiska uppgifter i skolan, för att få till mina sura och basiska lösningar med vad som fanns hemma. Tänk, det var en kurs jag inte trodde jag skulle ha så mycket nytta av 🙂

Vitt, ljusgrått och mörkgrått garn färgat med, från vänster:
Gul lök överfärgat med blåbär i basisk lösning, Gul lök överfärgat med blåbär i sur lösning, Blåbär i basisk lösning, Blåbär i sur lösning, och Gul lök.

Jätteskoj var det här. Något förvånad över att det gick att färga grönt med blåbär. Inte riktigt vad jag väntat mig vare sig av känslan eller av vad jag läst om färgning med blåbär. Men spännande. undrar vad jag ska prova härnäst.

Min SSS har också vuxit lite, och jag är nu klar med fjärde ledtråden. Ligger fortfarande efter, men lite knappar jag in i alla fall,