Ugglegarn!

jul 162010
 

För att spinna all ull jag kardat behövde jag rensa upp lite på mina spolar. Bra grej, för det fick mig att ta tag i en gammal surdeg, nämligen garn till en uggletröja. Jag började på det här för ungefär ett och ett halvt år sedan, och spann snabbt de första två spolarna och lite till. Sen blev det av någon anledning liggande, och har inte kommit längre sen dess. Men nu har jag tagit tag i det hela igen och spunnit klart den sista spolen och tvinnat det. Jag är mycket nöjd med resultatet. Det är möjligen på håret att det kommer räcka till hela tröjan, men jag tänker inte spinna mer förrän det är slut…

Shetlandsull, 3-trådig. 560 gram och 673 meter. WPI 7-8.

Och så är kamelgarnet färdigspunnet. Nu ska det bara tvinnas också. Jag har en känsla av att även det kommer ta sin lilla tid.

Outhärdligt

jul 142010
 

Det är varmt! De senaste dagarna har det varit så varmt att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Dagarna tillbringas inne med dörrar och fönster stängda och persiennerna nerdragna i en fåfäng förhoppning om att hålla värmen ute, och så fort temperaturen ute är lägre än den inne så öppnar jag fönster på vid gavel så det blir tvärdrag i lägenheten. Det går sådär. Det är förvisso något svalare inne än ute på dagarna, men det är marginellt, och min hjärna har passerat kokpunkten för länge sedan. Och inte går det särskilt bra att få ner temperaturen inne på nätterna heller, när utetmperaturen även mitt i natten är 24 grader. Jag gillar inte värme!

Att spinna kamelull i denna värme är inte direkt att tänka på. När man är så här svettig sitter den bara fastklibbad som en luden matta i handen. Så kamelen får vila i ett par dagar, tills det förhoppningsvis blivit lite svalare. Gårdagen ägnades därför istället åt att göra kardrullar av shetlandsull till min planerade övningar i långa drag.

Nu ska jag försöka rensa lite på mina spolar, så att jag kan sätta igång att spinna det här också.

Tour de Fleece

jul 122010
 

Tour de France har nu hållit på i en dryg vecka. Sedna jag började cykla själv tycker jag att det är roligt att titta på detta lite smått omänskliga spektakel, och jag har till min stora glädje äntligen fått Eurosport Player att fungera på min Mac, trots att det inte går enligt systemkraven. Så nu kan även jag, som inte har någon tv, titta.


I samband med cykeltävlingen så pågår på Ravelry också Tour de Fleece, som går ut på att man, samtidigt som cyklisterna cyklar en massa,  ska spinna en massa. Jag är självklart med. Min målsättningar under touren är:

1. Att spinna varje dag
2. Att slutföra så många av mina pågående projekt som möjligt.
3. Att öva på långa drag. Detta genom att spinna upp 800 gram shetlandsull till en tröja.
4. Att försöka spinna en mile (1609 meter) garn på en dag.

Antagligen har jag tagit mig vatten över huvudet. En tredjedel av touren har redan gått, och det är inte troligt att jag kommer hinna klart det jag sagt. Jag har dock varit bortrest den senaste veckan och inte alls haft så mycket spinntid som jag skulle önska. Hittills har jag jobbat med att spinna på ett projekt på min tibetanska slända. Det är kamelull som jag spinner till ett tunt tvåtrådigt garn, som sedan skall användas till en spetssjal. Jag hade redan 50 gram spunna, och har nu jobbat mig igenom ungefär hälften av de resterande 50 grammen. Det tar tiiid… Och snart är det dags att tvinna. Jag vill helst göra även det på min tibetanska slända, men jag vet inte riktigt hur det skall gå till. Jag tycker att det är väldigt svårt att sätta fart på sländan åt andra hållet. Någon som har några tips?

Årets första FO

jan 222010
 
Så var årets första stickprojekt klart. Det är en Morning Surf Scarf, och jag är verkligen jättenöjd med den här. Jag såg det här mönstret framför mig när jag spann garnet och det blev verkligen lyckat. Garnet är tvåtrådig bambu spunnet på en av mina nyaste sländor, en lätt Boshworth midi. Bambu var en trevlig bekantskap. Lite samma svala känsla som lin, men mycket mjukare.

Så har jag ägnat lite tid åt att spinna också.
Överst till vänster 233 gram och 312 meter Wensleydale/Silke, WPI 13. Det är två trådar Wenseydale och en tråd silke. Det här blev ett riktigt härligt garn, men ganska så kompakt. Jag tror att det är ganska slitstarkt och tänker mig ett par vantar i det här garnet. Tycket att färgerna blandar sig väldigt fint utan att det blir allt för randigt.
Nästa garn är nog det mjukaste jag någonsin spunnit. Det är merino/angora, sländspunnet. 50 gram och 172 meter, 3-trådigt, WPI 18. Det har helt ljuvliga turkosa nyanser som tyvärr inte kommer kram på bilden. Jag älskar det här garnet och tänker mig att göra något att ha runt halsen av det. Något så här mjukt vill man ha nära huden.
Längst ner är det 100 gram och 180 meter alpacka. Det här var ett gammalt påbörjat projekt som stod i skåpet och som jag äntligen tog mig tid att spinna färdigt. Det här var mitt första försök att spinna alpacka och när jag spann kändes det inte som att det blev något bra, men när jag väl härvat upp det så blev det helt ok ändå. Men att spinna alpacka blir nog inte någon favorit. Ingenting går upp mot ull…
Och så sist är det 20 gram och 75 meter silke, resterna från Wensleydale/silke-härvan ovan, som kom med på bilden bara för att fylla ut den lite.
Jag är jätteglad att jag kommit igång att spinna lite igen. Spinnrocken har stått allt för orörd på sistone. Nackdelen med att jag hittat tillbaka på den är att det snurrar allt för många idéer på spinnprojekt i huvudet och det finns så lite tid.

2009

jan 072010
 
Så här i början på ett nytt år verkar många ge sig till att sammanfatta det förra och sätta mål för det nya. Så ska även jag göra.
2009 var inget stort stickår för min del. Det fanns allt för lite tid att sticka, och lusten har inte heller alltid funnits där. Det blev bara 4 avslutade projekt under förra året. Några fler ligger påbörjade, men de tar vi 2010 istället.

De första tre av årets stickade projekt blev dessutom klara väldigt tidigt förra året. Och det sista, Ishbel beret, stickade jag till min mor nu under mellandagarna.
Min ambition på stickfronten för 2010 blir att ha ett bättre stickår än 2009, och att avsluta fler projekt. Det borde inte bli så svårt…
Jag har inte heller spunnit alls så mycket som jag skulle önskat under 2009. Framförallt under hösten har spinnrock och sländor varit så gott som orörda. Men det har i alla fall blivit mer spunnet än stickat under förra året. Svea spinnargilles spinncirkel har varit en höjdpunkt, även om jag inte hunnit göra alla övningarna.
Spinnmålen för 2010 blir att försöka hinna med alla övningarna i årets spinncirkel. Och förra året började jag med att skriva ett långt inlägg om att jag ville lära mig ”long draw”. Det blev det inte mycket med det då, så jag gör ett nytt försök på det projektet i år. Och, kanske mer som en dröm än som ett mål, vill jag öva mer på att färga och blanda färger, men jag vet inte riktigt var jag skall hitta den tiden. Jag hoppas i alla fall på ett kreativt 2010.

Jag fryser!

okt 032009
 
Nu är det höst på riktigt. Kallt, klart, härligt! Men, jag fryser. Det är nämligen så att mina katter älskar att vara på balkongen. Och de älskar att kunna gå ut och in som de vill, vilket jag gärna vill låta dem göra. Det betyder att jag fortfarande har ett fönster öppet, dygnet runt, vilket gör att det blir lite smått kyligt inne hos mig. Framförallt golvet blir iskallt, och således blir även mina fötter iskalla. För att råda bot på det hade jag tänkt sticka mig ett par tofflor.
För en liten tid sedan spann jag ett kabeltvinnat garn som en del i Svea Spinnargilles spinncirkel. Mer om det kan ni läsa här. Tanken när jag spann det har garnet var att jag skulle använda det till Ysoldas Gown-up Booties. Men efter att ha kikat lite på Ravelry så har jag konstaterat att de är väldigt snygga när de står
för sig själva, men på foten verkar de inte sitta särskilt bra. Så nu behöver jag en ny plan.
Jag har kikat runt lite och försökt hitta ett bra mönster men har inte riktigt lyckats. De bästa alternativen jag har hittat är
Toestis Garter/Rib Slippers – rätt ok. Men skrivet för ett tunnare garn än mitt.
Crochet slippers in Eskimo – Ganska snygga tycker jag. Men virka? Jag? Så är eskimo betydligt tjockare än mitt garn, och dessutom äter väl virkning rätt så mycket garn? Jag tvivlar på att mitt räcker.
Är inte riktigt nöjd med något av mina förslag, så nu behöver jag hjälp. Är det någon som sitter på ett bra mönster på ett par tofflor som ni vill tipsa mig om? Jag har 130 gram och 130 meter kabeltvinnat merinogarn, WPI 8-9 som vill värma mina fötter. Och med tanke på allt jobb jag lagt ner på garnet så vill jag inte ha ett par filtade tofflor, utan vill visa upp det som det är. Någon som har något förslag? Annars får jag väl hitta på något eget helt enkelt.

Rysk leksak

aug 112009
 
Känner mig alldeles euforisk idag och blev motiverad att ägna mina alldeles övergivna blogg en liten tanke igen. Orsaken till euforin har förvisso inget alls med hantverk att göra utan kommer sig av ett alldeles ovanligt härligt cykelpass. 8 underbara mil alldeles ensam på vägarna runt Uppsala, i perfekt träningsväder, där allt bara flöt på och kändes hur lätt som helst. Och en kvart efter att jag kom hem från min 3-timmars cykeltur började det regna. Ibland har man tur med vädret. Men inte var det cykling den här bloggen skulle handla om, även om det idag fick fungera som allmän inspiration för att faktiskt skriva något här.
Min sommar har varit olyckligt befriad från det mesta vad hantverk heter. Jag trodde som vanligt att jag skulle hinna så mycket när jag blev ledig från skolan, och som vanligt hade jag så fel, så fel. Nu skulle ju tiden ägnas både åt att jobba, och att plugga lite vid sidan om. Och därtill tro att jag skulle ha gott om tid till både träning och hantverk. Jag är nog lite naiv…
Men jag har i alla fall inhandlat mig en liten leksak. En ny slända nämligen. En rysk slända närmare bestämt. Jag blev nästan lite förskräckt när jag fick se den. Den ser inte ut som något man kan åstadkomma garn med. Men efter lite övning så blir det faktiskt något garnlikt resultat. Den fantastiskt fula skålen jag använder är ett loppisfynd för hela 5 kronor, och den fungerar faktiskt väldigt bra att spinna i.
En rysk slända är en typ av stöd slända. Alltså inte en slända som hänger fritt i luften, som de jag brukar använda, utan en man snurrar stödd i en lite skål. Att sländan hela tiden är stödd mot marken innebär att det inte blir någon stor påfrestning för det nyspunna garnet och det ska med övning gå att spinna riktigt tunt garn på den här. Traditionellt har de använts till att spinna garn till de klassiska Orenburg-sjalarna. Spindelvävstunna sjalar med massor av spetsmönster som ska kunna dras genom en vigselring. Garnet till dessa spanns av ull från Orenburg-geten, som om jag har förstått saken rätt är i princip samma sak som kashmir, fast geten bor i Orenburg-området istället. Man tvinnade sedan kashmir-tråden med en tr
åd silke och stickade de här fantastiska sjalarna. Sättet att tvinna med en ryska slända är också lite annorlunda mot vad man brukar göra. Man tar nämligen de två trådarna och lindar dem tillsammans på sländan. Sedan tvinnar man dem tillsammans medan man tar av garnet från sländan och nystar ett litet nystan som man har i handen. Jag har redan insett att jag nog behöver en slända till så man slipper nysta av det tunna ömtåliga garnet från den första sländan för att sedan linda tillbaka det tillsammans med silketråden, utan kan linda direkt från en slända till en annan.
Att läsa sig den här tekniken visade sig inte vara helt lätt (vad hade jag väntat mig…). Här får man verkligen öva på ”long draw”. Efter lite övande med merino och alpacka ville jag prova med riktigt kortfibrig ull. Sländan är ju gjord för att spinna kashmir, och den har ju väldigt korta fibrer. Kashmir har jag än så länge inte i mitt ullager, även om jag nu blivit väldigt sugen på att köpa, så jag rotade fram lite angora. Vit, fluffig, kort kaninull. Det visade sig vara betydligt lättare att spinna angora än merino på den här sländan, och även om det krävs mycket övning innan jag kan spinna en jämn fin tråd, så börjar det i alla fall arta sig. Jag har också märkt att det spela stor roll hur ullen är preparerad. Att spinna direkt från topsbandet tyckte jag inte fingerade alls bra. Ullen är för lillplattad och kompakt och flyter inte ut så smidigt. Bäst har hittills fungerat att karda ullen lite lätt och spinna från ”rolags”. Jag misstänker dock att mina kardor inte riktigt är täta nog för att karda angora bra, och det märks på resulta
tet. Eller så försöker jag bara skylla på det, när det egentligen är jag som usel på att karda. När allt fungerar bra och ullen är välpreparerad känns det i alla fall som om man har smör i handen och det bara flyter ut en tunn fin tråd alldeles av sig självt. Nästan magiskt. För det mesta så känns det inte riktigt så dock…
Här är i alla fall min första lilla provhärva. 1 tråd angora och 1 tråd silke, ca 32 WPI. Inte så jämnt som jag skulle vilja, och jag behöver verkligen ha mer tvist i angoratråden. Den går av nästan bara man tittar på den. Men jag är ändå väldigt förtjust i min lilla härva, och den är bland det mjukaste jag någonsin känt på! Jag är väldigt sugen på att spinna tillräckligt med sådant här garn för att det åtminstone ska räcka till en liten spetshalsduk. Det känns lite som ett evighetsprojekt för det går minsann inte fort att spinna, men det kan det väl vara värt. Bäst av allt tycker jag nästan är att man kan sitta lätt tillbakalutad i soffan med sländan i knät och spinna. Avslappning 🙂

Blåmesgarn

apr 102009
 

Jag har haft en period då inspirationen till några som helst kreativa projekt har varit väldigt låg, därav tystnaden här. Eller, egentligen har jag haft massa inspiration. Det är bara det att jag inte varit lockad av något av alla mina pågående projekt. Och eftersom jag tycker att ajg har så många pågående projekt att jag borde avsluta lite innan jag börjar på något nytt så har jag istället inte gjort något alls. Så kan vi ju inte ha det. Så de senaste dagarna har jag suttit lite vid spinnrocken, och spunnit ett helt nytt projekt. Det är ”Blåmes” som kom i Spinspirations månadsklubb för ett tag sedan. Masham-ull var ny för mig och det var en trevlig bekantskap. Långa, långa fibrer som nästan spann sig själva. Jag kedjetvinnade för att behålla färgsektionerna intakta. Och inser åter igen att jag behöver öva på det där med att kedjetvinna. Det blir inte riktigt bra. Hur kan något som är så enkelt på sländan bli så besvärligt på spinnrocken kan man undra. Men garnet blev i alla fall helt ok, och ska nog gå att använda.

 
Jag har ända sen jag fick den här ullen tänkt sockor. Men jag har spunnit ett ganska kompakt garn. Jag fick bara 200 meter tretrådigt garn på 100 gram, trots att garnet är ganska tunt, och jag tvivlar på att det kommer att räcke till ett par strumpor, ens till mina små fötter. Så jag har spunnit lite vit masham också, och jag hoppas att det ska räcka om jag kompletterar med den.

Uggledrömmar

feb 052009
 

Jag fortsätter att drömma om min handspunna tröja. En med ugglor på ska det bli. Jag har varit kär i den här tröjan sen jag såg den på Ravelry i höstas, och nu finns mönstret här. 

Jag har kommit ett steg på vägen och stickat en provlapp. Och konstaterat att mitt garn blir i det närmaste perfekt för det här mönstret. Nu tillbaks till spinnrocken för att spinna mer.

 Äldre inlägg  Nya inlägg