mar 142007
 

Varför är det mycket roligare att sticka och spinna än att plugga? Varför lyckas jag alltid spara allt skolarbete jag har att göra till i sista stund, så att jag får jobba som en tok för hinna klart? Varför är jag inte utrustad med någon som helst självdiciplin? Det där är frågor jag har ställt mig många gånger, och efter att under senaste veckan pluggat som en tok för att komma ikapp, har jar väl lyckats hjälpligt med det. Men nu sitter jag här igen, utan att göra det jag borde.

Jag har rotat lite bland mina UFO:n och hittade ett tvåändsstickat pannband som var nästan klart. Tog tag i saken och gjorde det färdigt. Inte något av mina mer lyckade projekt kan jag väl säga… Kan väl mer sammanfattas med ordet ”katastrof”. Det enda positiva med det hela är väl att det inte längre är ett UFO, och att jag minskat den högen något. Så här ser det ut:

Kanterna på det vill inte ligga platt det minsta, utan viker in sig. Får se om det hjälper att spänna ut eländet, men jag tvivlar. Dessutom är det i största laget, redan innan det är använt och uttöjt. Jaja. Man kan ju inte lyckas med allt, och jag lärde mig ju i alla fall att tvåändssticka när jag gjorde det, det är ju alltid något.

Den sista delen av min bokbeställning från adlibris har äntligen kommit. Den inhöll boken Knitting in the old way av Pricilla Gibson-Roberts. Har hunnit läsa lite sen den kom i måndags, och vilken fantastisk bok. Jag är nu väldigt sugen på att sticka en tröja med hjälp av tipsen i den. Jag såg en väldigt snygg tröja när jag var på stan härom dagen. En sån där klassisk rutig, och jag blev hemskt insprerad på att göra något i den stilen. Så nu har jag suttit hemma och ritat varianter på rutor, och nog fastnat för mönstret på bilden till höger. Tror jag. Vi får väl se vad det blir av det. Ska jag sticka det blir det nog i en rundstickad variant, och då måste jag lära mig att våga klippa i mitt stickade. Blir nog måga provlappar innan jag ens kommer i närheten av att börja på någon tröja. Men nog kan jag se den framför mig. Röda rtor på en naturvit botten. Enfärgade armar och så röda muddar. Jag fortsätter att drömma, men först får det allt bli ett par UFO:n till.