Garnlagret

sep 012016
 
Häromdagen damp det ner en faktura i inkorgen. Dags att betala årsavgiften för bloggen. För jag har visst en blogg, som har varit sorgligt bortglömd på senare tid. Faktiskt har det varit rätt så sporadiskt med inlägg ända sen jag började jobba heltid, och tid och ork började gå till annat. Nu är det ett helt år sedan jag skrev något sist. Men, jag saknar bloggen och tänker att det är dags att väcka den till liv igen.

Jag tänkte att jag skulle börja med att skriva lite om garnlagret. Starkt inspirerad av Sjömans-Elin tänkte jag nämligen börja med en rensning i mitt garnlager. Mitt garnlager är nämligen för mig mest ett dåligt samvete. Jag blir inte så inspirerad av garn, utan min inspiration kommer från annat håll. Och då är det sällan att det är garnet i lagret som passar bäst till idéen, och jag går och köper mer garn. Inte helt sällan sker detta långt innan jag faktiskt har tid att göra något av idéen, och när jag väl har det händer det rätt så ofta att entusiasmen för projektet har bleknat, och jag hellre gör något annat. Och garnet blir liggande. Det är inget varken jag eller min plånbok blir särskilt glada av, och jag tänkte börja göra något åt det.

I ärlighetens namn så har jag tänkt liknande tankar förr och börjat rensningsprojekt många gånger. Och jag tycker mig ha rensat ut mycket de senaste åren. Men eftersom jag för statiskt över in och ut i garnlagret så kan jag se svart på vitt, att nja, vist har jag rensat lite, men det har kommit in ungefär lika mycket. Och det behöver få ett slut. Så jag tänker ansluta mig till Elins #destashalong-projekt.


160829_garnlager_1

Mitt garnlager består just nu av ungefär 13 kg garn. Massor, säger en del. Inte så farligt, säger andra. För mig är det dock alldeles för mycket. Min målsättning är att tömma mitt garnlager i princip helt. I lagret får det finnas garn till mina nästa 2-3 planerade projekt. Utöver det vill jag också ha en låda med restgarner och enstaka nystan av garner jag tycker om och vill använda igen. Syftet med det är att kunna provsticka och planera projekt innan jag köper nytt garn. Restgarner blir fort mer än vad man tror. Just nu innehåller den lådan 1,4 kg garn, och jag uppskattar storleken på restgarnslådan till 2 kg när jag är färdig med rensningen. Det är dock ingen strikt övre gräns. Att klassa garner som restgarner/provstickningsgarner bara för att få behålla dem är dock inte ok. Det är strikt prövning på vad som får hamna i lådan.

Hur ska jag då åstadkomma detta? Efter mina tidigare rensningar, när jag lika snabbt fyllt på lagret igen, har jag skapat mig ett garnlager med garner jag faktiskt tycker mycket om. Det där lättrensade är redan borta. Visst finns där fortfarande en del som kan rensas bort och säljas eller skänkas, och det ska jag naturligtvis göra, men det mesta är faktiskt garner jag trots allt vill använda. Min plan är därför att framförallt sticka mig i mål. Garnlagret har ändå en storlek som gör det rimligt att komma i mål på några år. Det får för mig bli en övning i att faktiskt bli inspirerad av det garn jag har, och åstadkomma användbara plagg ur det.

För att ändå ge mig lite piska, och inte göra projektet oöverskådligt långt tänkte jag sätta ett datum när det hela ska vara klart. Idag är det den 1 september 2016, och jag sätter mitt slutdatum lite drygt två år fram i tiden, den 31 december 2018. Då har jag 28 månader på mig att komma i mål. Med 13 kg garn i lager och ett mål på 2 kg betyder det att 11 kg ska försvinna under den tiden.

160829_ull

För att komplicera det hela lite ytterligare har jag även ett fiberlager som jag vill minska. Här har det faktiskt försvunnit väldigt mycket i mina tidigare rensningar, och fram till häromdagen hade jag kunnat säga att det inte heller kommit in så mycket nytt. Men så var jag på spinnträff och kom hem men hel del nya fibrer. Det är fortfarande en stor minskning dock och fiberlagret har gått från att ha varit ungefär 12 kg till dagens 4,8 kg. Men även det ska krympa. Jag räknar med att ha ungefär 500 gram kvar när projektet är slut, och alltså ska 4,3 kg bort.

Dilemmat med att minska på fiberlageret är ju dock att om det minskar genom att jag spinner fibrerna istället ökar på garnlagret. Under förutsättning att jag spinner samma tjocklek som genomsnittet i garnlagret, 450 m/100 g, så innebär det att jag för att nå mitt mål behöver göra av med 2450 meter i månaden. Det motsvarar ungefär två tröjor det. I vikt räknat blir det 545 gram i månaden. Min sticktakt de senaste åren har varit förskräckande låg, och jag har i genomsnitt gjort av med ungefär 125 gram och runt 400 meter garn i månaden. Det här är ju betydligt mer, så det nu gäller det att lägga på ett kol.

160901_destashalong_diagram

Så för att summera det hela är här min målsättning och lite regler

Mål:
– Att till utgången av 2018 ha tömt mitt garnlager, för att i fortsättningen köpa garn när jag ska använda det.
– Kvar får finnas en låda med restgarner/enstaka nystan med garner jag tycker om och vill använda igen. Detta för att ha möjligheten att sticka provlappar och planera ett projekt innan jag köper garn. Jag uppskattar storleken på restgarnslådan till 2 kg, men det är ingen strikt övre gräns.
– Mitt fiberlager ska vid samma tidpunkt inte vara större än 500 gram.
– Detta innebär att jag behöver göra av med 545 gram garn/fibrer i månaden.

Regler:
– Inga garninköp innan lagret är tömt
– Undantag för mindre inköp som krävs för att kunna färdigställa ett projekt. Majoriteten av garnet till ett projekt måste dock komma ur lagret.
– Garnlagret får öka genom att jag spinner garn av fibrer ur lagret. Fiberlagret minskar ju samtidigt.
– Garn och fibrer som gåva bör undvikas, men jag måste inte tacka nej om jag får garn i present.

Jag kommer löpande att redovisa hur det går här. Häng med! Ju fler vi är som peppar varandra, desto roligare blir det!

Resultatet

jul 232012
 

Så var Tour de Fleece är slut och det är dags för summering. Jag hade ju högtflygande planer och skulle spinna en väldans massa var det tänkt. Av olika anledningar så blev det inte så, och skörden blev ganska liten.

Här är i alla fall en alldeles färdig härva Swaledale. Ett tjockt entrådigt garn som jag har tänkt att nålbinda med. Swaledale var en ganska trevlig bekantskap. Det är en rätt så grov ull, och kanske inget jag skulle vilja ha runt halsen eller så. Framförallt så innehåller den en hel del märghår. Jag plockade bort ganska mycket när jag spann, men en del blev kvar och gör garnet ganska så stickigt. Men ullen var väldigt trevlig att jobba med och jag tror att det kommer att bli alldeles utmärkta vantar.

Det här är ett halvfärdigt projekt, Tanken var att jag skulle spinna 500 gram Wensleydale till en kofta. Jag hann med ungefär 200 gram av det, så det är en del kvar. Men garnet ser lovande ut så här långt i alla fall, och ska nog bli färdigt vad det lider.

Sist ut är en liten, liten härva med tvåtrådigt spetsgarn, med en tråd merino och en tråd silke. Jag hade lite sånt här garn i mitt garnskåp, spunnet för flera år sen. Det var dock inte i tillräcklig mängd för att faktiskt bli något, så jag tog fram sländan och spann lite till. Nu tror jag att det ska vara tillräckligt för att bli något litet i alla fall. När jag var färdig fick både den nya och den gamla härvan åka ner i färggrytan. Jag har inte färgat så mycket silke tidigare, och visst förväntade jag mig att silket skulle ta åt sig färgen annorlunda än ullen. Men kanske inte att det skulle bli fullt så stor nyansskillnad på trådarna. Hursomhelst så tror jag att det jämnar ut sig när man stickar med det, så det ska nog bli bra i slutänden.

Förberedelser

jun 222012
 

Nu är det snart dags för Tour de Fleece, årets spinnhöjdpunkt. I väntan på start ägnar jag mig åt att rota i fiberlagret och planera vad jag ska spinna. Där finns en del, och jag har många planer. Och även om planen är att spinna mer än vanligt under touren finns det inte en chans att jag ska hinna med allt. I alla fall inte om jag ska göra något annat också under de där veckorna. Men drömma kan man ju. Här är den del av fibrerna jag hade tänkt spinna.

En annan del i förberedelserna är att göra klart ett gammalt spinnprojekt, som har legat övergivet länge. Tanken är att tömma spolarna innan Tour de Fleece. Man vill ju inte begränsas av att ha för få spolar. Att göra färdigt ett projekt innebär ju dock att fylla spolarna först, så det har jag gjort. Nu återstår bara att tvinna. Sen är jag redo för nya spinnäventyr.

 

Ullfärgning

jun 082012
 

Jag har färgat lite. Förutom några prover (det ständiga temat när jag färgar…) försökte jag mig på att färga lite ull.

Jag tycker att det är svårt att färga ull. Den är så mycket mer ömtåligt än garn, och topsbanden glider lätt isär när man hanterar dem i blött tillstånd. Risken är också att den blir allt för kompakt och att den filtar i färgninngen. Och då är den inte så kul att spinna. Så det gäller att vara försiktig. Just den biten lyckades jag förvisso riktigt bra med den här gången, och ullen är härligt fluffig. I det här fallet hade jag nog hjälp av att det är wenselydale jag har färgat. Långa fibrer och en ullsort som är lite mindre benägen att filta än finare fibrer.

Men så är det det där med färgen då. Att få till den nyans man vill är ju ett problem, men det är inte svårare på ull än på garn, och orsaken till mitt eviga provfärgande. Men att få den att sitta där man vill, det tycker jag är svårt. Jag är ju ingen vän av spräckliga garner, så jag vill gärna färga enfärgat, eller bara svagt skiftande i nyanser av en färg. Och den här gången var målet att få det enfärgat. Det kan man ju säga att jag misslyckades med. Och även om jag tycker riktigt bra om resultatet så irriterar det mig att jag aldrig får till det som jag vill när jag färgar ull.

Så, era bästa tips? Hur får jag färgen att sitta där jag vill när jag färgar ull, och inte dra på lite här och där som den vill, och utan att misshandla ullen i processen?

Ullprover

mar 082012
 

World of Wool är en trevlig affär där jag handlar mycket av min ull. Till min stora glädje har de även börjat sälja prover på sin ull, så man inte behöver köpa ett helt hekto för att prova någon viss sort. Jag kunde naturligtvis inte hålla mig och gjorde en beställning på några ullsorter jag inte provat. Jag får väl erkänna att jag nog hade väntat mig att få något mer ull än vad varje liten påse innehåller. Vikten på de minsta proverna var knappt ett gram, och de största var på två gram. Inte mycket alltså. Men det är i alla fall tillräckligt för att känna lite på ullen och spinna någon meter provgarn. Och så fungerar de ju bra som färgprover, något som är ett måste för någon som är så kräsen med färgnyanser som jag.

En annan nackdel är att man inte kan plocka ihop proverna som man vill, utan man får köpa ett paket med alla prover i en kategori. Det går väl an på ullsorterna där man får alla färger av en viss sorts ull, och även prover på okardad ull om det finns. Men ta tillexempel kategorin ”70-30 blended tops” som innehåller 20 olika blandningar. Det blir ganska många prover som man måste köpa för att prova en viss sort. Och ganska mycket pengarm för några få gram fibrer. Men, jag skall inte klaga. Jag tycker att det är jättetrevligt att det i alla fall går att köpa prover. Nu ska jag bara komma på något bra sätt att organisera mina fiberprover så att de är lätta att titta på när man vill det.

Jag har även tagit fram spinnrocken och spunnit lite. Det var länge sedan sist. Jag tog mig an ett gammalt och inte mer än påbörjat projekt. Det är en mörkbrun corriedale som jag spinner med långa drag. Tanken är att det ska bli ett tretrådigt garn så småningom. Två spolar har det blivit hittlls. Vi får väl se hur långt jag kommer den här gången innan något annat tar över.

Att spinna är väldigt meditativt och en bra sysselsättning när man är ledsen. Och just nu är jag ledsen. Jag sörjer min fina vän Maja. Maja flyttade in hos oss när jag var 14 och hon skulle vara min katt. Hon bestämde sig förvisso ganska snart för att hon var min mammas katt, men jag älskade henne lika mycket för det. Det känns så oändligt tomt att veta att hon inte finns där nästa gång jag åker hem till föräldrarna. Sov  gott vännen!

Spinnbyte

nov 302011
 

Igår när jag kom hem låg det en avi i brevlådan. Jag blev lite fundersam för jag kunde inte komma på vad jag nu köpt för något. Idag hämtade jag paketet och insåg att det var mitt paket i stickameras spinnbyte. Jag velade länge innan jag sista stund bestämde mig för att vara med i bytet, och det ångrar jag inte. Jätteroligt att bli överraskad med ett mjukt paket.


Mitt paket innehöll ett hekto BFL humburg, och lite lamaull. Mycket trevligt. Speciellt laman skall bli spännande att prova. Det har jag aldrig gjort förrut. Utöver ullen så fick jag även en virkad korg, och lite torkade grönsaker och svamp från Gotland. De kommer att blir goda i en gryta i vinter. Paketet kom från Marre på Gotland. Tusen tack!

Själv har jag inte skickat mitt paket än. Jag surfar runt lite på mottagarens blogg och smider planer. Men snart ska det bli paket. Jag hoppas att jag lyckas plocka ihop något som mottagaren gillar.

Försök nummer 2

nov 282011
 

Det har varit väldigt tyst och stillsamt här ett tag. Det har helt enkelt hänt lite för mycket annat i mitt liv ett tag, och jag har inte så mycket nytt att visa. Men har man inget nytt att visa, får man ta något gammalt och obloggat. Kommer ni ihåg min tröja, som jag var så missnöjd med? Den har nu fått en ordentlig resår nertill och ett par nya, lite större och längre ärmar. Den är fortfarande allt för tight, men nu känns den i alla fall inte längre som en tvångströja, och får väl klassificeras som användbar i alla fall. Någon favorit kommer den nog inte att bli dock, och mönstret kommer inte att användas fler gånger. Det känns i alla fall skönt att jag tog tag i det hela och gjorde om det värsta. Det är så tråkigt när man har lagt ner en massa jobb, och sedan inte vill använda plagget.

Mönster: Green Gable
Garn: Cascade 220 Heathers, färg: garnet
Stickor: 4 mm

Och så kan jag nu äntligen bocka av även detta projekt som en del i min utmaning, 12in2011. Det nionde i ordningen. Dags att lägga på ett kol, om jag ska hinna färdigt i tid. Bara en månad kvar nu.

Det ska bli mer mössa

okt 212011
 

En av min favoritdesigners är Kate Davies. Hon har gjort många fina mönster, exempelvis Owls och Manu som jag har stickat tidigare. Och nu fick hon mig att bryta alla mina löften till mig själv om att inte köpa mer garn och mönster i år. När mönstret Sheep Heid kom ut tog det inte många minuter innan jag hade köpt det. Den är stickad i bara naturfärger i garn från Jamiesson & Smith. Jag velade en liten (med betoning på liten) stund innan jag bestämde mig för att faktiskt köpa alla nio nyanserna av det rekommenderade garnet.

Garnet är alldeles fantastiskt vackert. Tänk att det finns får i så många färger. Nio nystan är dock en hel massa garn till en mössa, och nu har hälften av garnet flyttat hem till Katarina, som också föll för det här mönstret.

Jag har börjat sticka lite. Det gick bara inte att låta bli, trots att jag just nu är mitt i värsta tentaperioden och egentligen inte har tid till något annat än plugg. Det kommer att bli så fint.

Lilla spinnskolan del 3: Olika typer av fibrer

sep 222011
 
Proteinfibrer

Naturfibrer kan delas in i två huvudgrupper. Det är proteinfibrer och cellulosafibrer. Proteinfibrer är fibrer som kommer från djur – ull, hår och silke, och de kallas så eftersom protein är den huvudsakliga beståndsdelen i dem. Det finns många olika fiberbärande djur, och jag ska kort beskriva några olika djurgrupper och den typ av fibrer de producerar.

Får

Fårull är nog det det flesta tänker på när man tänker på fibrer att spinna. Det är också min absoluta favoritfiber. Det finns väldigt många olika typer av får som producerar väldigt olika typer av ull, från merinofår som har en väldigt finfibrig ull, med kort fiberlängd och hög vågighet, till ullsorter med väldigt grova fibrer, med en fiberlängd på upp mot 50 cm, och ingen vågighet alls. Och så allt däremellan. Ull är oerhört mångsidigt.

Som jag skrivit tidigare så har ull fjäll. Ofta är det så att ju finare fiber desto fler fjäll. Det innebär att fina fibrer ofta filtar lättare. Det gör också att de har en ojämnare yta, vilket får ljuset att reflekteras sämre och fibern ser matt ut. På en grövre ullfiber ligger fjällen mer sida vid sida. De filtar inte lika lätt och har mer glans.

Många fårraser har flera typer av ull. Framförallt äldre raser har ofta dubbla fällar, en fäll med grova täckhår som skydd mot väder och vind, och en fäll med bottenull med korta, finare fibrer, som ger mycket värme. Ofta är man hos dessa raser främst intresserad av den mjuka underullen, vilken man då måste separera från täckhåren innan man kan spinna. Köper man färdigpreparerade fibrer så är detta generellt redan gjort, och man får bara den mjuka underullen.

Ull har många fina egenskaper. Eftersom det finns så många olika sorters ull går det dock inte säga att alla egenskaper stämmer på alla sorters ull. Garn spunnet av ullfibern är varm. Den har också en fantastisk egenskap att den kan absorbera så mycket som 30 % av sin vikt i vatten innan den ens känns fuktig. Och även när den är blöt så värmer den. Att ullen har fjäll gör också att fibrerna gärna håller ihop när man spinner, något som även ullens vågighet hjälper till med. Vågigheten gör även att ullgarn är relativt elastiskt och håller sin form.

Får. Bilden kommer från Mickan Thor

Getter

Getter ger också ull. I princip så pratar vi om två typer av getter när det gäller fibrer att spinna. Angorageten och kashmirgeten. Från angorageten får vi mohair. Mohair ha många egenskaper som påminner om fårull, men är varmare och starkare än ull. Den har fjäll, men de sitter glest vilket ger mohair en otrolig glans och gör att den inte filtar så lätt. Mohair från unga djur har en fin diameter vilket ger en mjuk fiber, medan fibrerna blir grövre ju äldre djuret blir.

Angoragetter. 

Kashmirgeten ger den fiber vi känner som kashmir, vilket är höjden av lyx. Kashmirgeten har mycket grova täckhår, men deras underull är otroligt mjuk. Det är dock bara en liten del av kashmirgetens ull som är underull, vilket gör kashmir till en dyr fiber. Underullen har korta fibrer, med en del vågighet, men inte alls så mycket elasticitet som ull. Fibern är också betydligt varmare än ullfibern.

Kameldjur

Kameldjur är en familj som innefattar bland annat kameler, dromedarer, alpackor och lamor, varav jag tänkte säga några ord om kameler och alpackor.

Alpacka är en väldigt populär fiber. Den är varm och har liknande egenskaper som ull när det gäller att absorbera fukt. Alpacka är inte särskilt vågig, och ger därför ett garn utan särskilt mycket elasticitet. Däremot får ett plagg stickat av alpackagarn en underbar drapering. Det har dock en tendens att töja sig en hel del vid användning, just på grund av bristen på elasticitet. Alpacka har fjäll, men i betydligt lägre grad än ull, och filtar inte lika lätt. Bristen på fjäll och vågighet gör också att fibrerna lätt glider mot varandra vilket kan göra att de känns lite hala att spinna, och behöver mer tvist för att hålla ihop som garn.

Alpacka. Bilden kommer från Kusipacha Alpacka. 
 

Kamelen är ett djur som har många olika typer av ull. Till handspinning är främst det den otroligt mjuka underullen man använder. Det är en mjuk fin ull, inte lika fin om kashmir, men med ungefär samma egenskaper. Fibrerna är korta och har en viss vågighet, men inte så mycket elasticitet. De har inte heller särskilt mycket fjäll och filtar inte så lätt.

Kamel.

Kaniner

Den fiber som vi kallar angora kommer från angorakaninen. Angorakaninnen producerar oftast fyra olika typer av ull, men till skillnad från de flesta undra ullsorter så separera man inte de olika typerna från varandra utan spinner alla tillsammans. Angorafibern är otroligt mjuk och fluffig, och saknar helt elasticitet. Den är väldigt lätt, och ger ett fluffigt och luftigt garn som är otroligt varmt.

Silkesmaskar

Den sista proteinfiber jag tänkte tala om är silke. Silke skiljer sig från de andra proteinfibrerna såtillvida att det inte är en hårfiber. Den produceras av silkesmaskar som skapar sin kokong av en tunn, tunn silkestråd. Det är denna silkestråd vi använder som silkesfibrer. Varje kokong är gjord av en enda lång silkestråd, och silkesfibrer kan vara flera hundra meter långa. De fibrer som är av hög kvalitet nog att linda upp i ett stycke används främst i industriellt producerade tyger. De silkesfibrer som är tillgängliga för spinning är sådana som inte haft nog hög kvalitet att linda av kokongen i ett stycke. Dessa kammas tillsammans till topsband som sedan kan spinnas ifrån. Silkesfibrer finn också tillgängliga som ”silk hankies”, vilket är hela silkeskokonger där masken är borttagen och som är utsträckta till platta lager som man kan spinna ifrån.

Silkesfibrer har inga fjäll, och har en fantastisk lyster. De glider väldigt lätt mot varandra och känns hala att spinna, och de kräver mycket tvist för att hålla ihop som ett garn. Även om de silkesfibrer som är tillgängliga för handspinning inte är de allra längsta fibrerna avlindade i ett stycke så är det en förhållandevis lång fiber, men det varierar från gång till gång hur långa fibrerna i ett topsband är. Silke från topsband kan producera ett otroligt glansigt och slätt garn, medan silke från ”silk hankies” är svårare att spinna jämnt och ger ett garn med mera textur.

Det finns två typer av silke, mullbärssilke och tussasilke, vilka kommer från två olika typer av silkesmaskar. Mullbärssilke är glänsande vitt och väldigt blankt. Namnet kommer av att dessa silkesmaskar uteslutande äter mullbärsblad. Tussasilke är inte lika blankt och kan variera mycket i färg, men har oftast en ljus gyllenbrun färg. Tussasilke benämns ibland som vild silke, även om de precis som mullbärssilke föds upp kommersiellt.

Silkeskokonger.
Cellulosafibrer

Cellulosafibrer är fibrer som produceras naturligt av växter. Växtfibrer som är vanliga att spinna är bomull och lin.

Bomull

Bomullfibrer består i princip av ren cellulosa och fibern utvecklas runt bomullsplantans frökapsel som små fluffiga bollar. Bollarna plockas och frökapslarna rensas bort för att få kvar bara fibrerna. Bomullsfibrer är korta fibrer utan vågighet. Det är starka fibrer, och de är starka när de är våta. Eftersom fibrerna är korta kräver de mycket tvist för att hålla ihop som ett garn. Bomullfibrer håller till skillnad från ull och andra proteinfibrer värme borta från kroppen, och passar bra i varmare väder. Bomull saknar helt elasticitet.

Bomull

Lin

Linfibrer härrör från cellulosa som finns inne i stjälkarna i linplantan. Det är en lång process från planta till fiber att spinna. Efter skörd så torkas linet och frökapslarna repas bort. För att komma åt fibrerna måste linet sedan rötas, vilket innebär att man låter linet ruttna något för att lösa upp bindningarna mellan linfibrerna och de övriga delarna av strået. Det är viktigt att linet rötas lagom mycket. För lite så är det svårt att skilja ut fibrerna, och för mycket så förstörs de. När linet är färdigrötat bråkas linet. Då slår man sönder linstjälkarna. Därefter skäktas linet, vilket är en process för att ta bort de lösa stjälkdelarna. Den sista delen i processen är häckling då linfibrerna kammas och de sista bitarna av stjälkarna avlägsnas. Det är fascinerande hur man överhuvudtaget kommit på den här processen.

Linfibrer är långa och starka fibrer, och liksom bomull så är den sval att ha på sig då den drar värmen bort från kroppen. Lin känns ofta strävt och hårt, men blir mjukare och glansigare ju mer man hanterar det och tvättar det. Lin saknar vågighet och är helt oelastiskt men ger en fin drapering.

Lin
Konstfibrer

Konstfibrer är fibrer tillverkade av människan. Det finns två huvudtyper av konstfibrer – regeneratfibrer och syntetiska fibrer.

Regerenratfibrer

Regereratfibrer är fibrer som är industriellt framställda ur naturliga polymerer. Det kan göras ur både cellulosa och proteiner. Regereratfibrer har blivit populära på senare år då de framställs ur förnybara källor, till skillnad från syntetiska fibrer.

Rayon

Fibrer som är kemisk framställda ur cellulosa kallas för rayon, oavsett vilken ursprungskällan till cellulosan är. Det finns två huvudsakliga metoder för att göra detta, viskosprocessen och lyocellprocessen. Båda dessa processer löser med hjälp av kemikalier upp cellulosan för att sedan spruta ner i en tunn stråle i en lösning som får den att stelna till långa fibrer vilka sedan kan spinnas till tråd. Skillnaden är att lyocell-processen använder kemikalier som är mindre miljöfarliga än viskosprocessen. Nackdelen med fibrer tillverkade med lyocell-processen är att de är svårare att färga än fibrer framställda med viskos-metoden, och kräver ytterligare kemisk behandling för att ta färg bra och för att inte noppa.

Regeneratfibrer från cellulosa benämns ibland artificiell silke. Att skapa silke på konstgjord väg var målet när man började utveckla dessa fibrer, och de delar många egenskaper med silke. Det är långa fibrer med fantastisk glans, och de har inga fjäll. De har en mjuk och sval känsla mot kroppen. Fibrer framställda med viskosprocessen finns under namn som viskos, modal, acetat och bambu. Bambu kan även framställas naturligt på samma sätt som lin, men den bambu som finns att köpa är generellt en regeneratfiber. Fibrer framställde med lyocell-processen är exempelvis tencel och seacell.

Tencel

Azlon

Azlon är regeneratfibrer som är framställda ur proteiner.  Processen för att framställa regenererade fibrer ur protein är i princip den samma som för att göra det ur cellulosa. Azlon-fibrer kan framställas ur allt protein. Exempel på sådant som används är soja, mjölk och majs. Proteinet extraheras kemiskt ur dessa och löses upp till en lösning, som sedan sprutas ner i tunna strålar i andra kemikalier som får dem att stelna till fibrer. Regeneratfibrer från protein har egenskaper som påminner om silke.

Syntetiska fibrer

Syntetiska fibrer är framställda helt på kemisk väg, ofta från oljeprodukter, och inkluderar material som akryl, nylon och polyamid. Det finns en uppsjö syntetiska fibrer, men olika frasmtällningmetoder. Syntetiska fibrer används dock ganska sällan i handspinning så jag går inte närmare i på dem här.

Lilla spinnskolan del 2: Om fibrer

sep 152011
 

Det viktigaste när vi skall göra garn är inte vilket redskap vi använder. Det bär mig lite emot att säga eftersom jag älskar olika fiberredskap och brukar försöka hävda att jag faktiskt behöver alla de olika varianter jag har. Det viktigaste är den fiber som skall bilda vårt garn. Det är inte nödvändigt att ha en massa kunskap om fibrer bara för att lära sig spinna garn, men jag är en person som tycker att det är lättare om man kan lite teori också. Så nu blir det fiberteori.

Det mesta jag kan om fibrer och spinning har jag lärt mig genom att läsa och prova. All litteratur jag har är på engelska och därför har jag också lärt mig terminologin på engelska. Jag kommer att försöka skriva på svenska så gott jag kan, men i vissa fall känns mina termer som egenpåhittade översättningar, och i vissa fall har jag inte lyckats hitta svenska ord alls. Oavsett så kommer jag när jag skriver spinntermer att även skriva den engelska termen i parantes efter.

Vad är fibrer?

Vad menas med fibrer då? Det finns många olika definitioner på fibrer, beroende på i vilket sammanhang man befinner sig. Det jag diskuterar här är textilfibrer. Textilfibrer beskrivs av mitt uppslagsverk som en långsmal och böjlig struktur som har en längd som är minst 100 gånger större än dess diameter, och som utgör grundstrukturen i textilier. Dessa kan delas upp i naturfibrer och konstfibrer. Vad det innebär hörs i princip på namnet. Naturfibrer är fibrer som bildas naturligt, på biologisk väg medan konstfibrer är industriellt framställda. Naturfibrer är det som är mest intressant när det kommer till handspinning och är det jag kommer prata mest om här, även om det blir något ord om konstfibrer också.

Fiberkarakteristik

Innan jag börjar beskriva olika typer av fibrer vill jag säga några ord om hur man kan beskriva fibrer. En fiber karakteriseras av sin längd (staple length) sin diameter och sin vågighet (crimp). Många proteinfibrer har även fjäll (scales) som också påverkar hur de beter sig när man använder dem.

Schematisk bild över fiberlängd, vågighet och fiberdiameter

Fiberlängd

Med fiberlängd menar man längden på varje enskild fiber. Fiberlängden varierar enormt mellan olika typer av fibrer, från någon centimeter hos till exempel bomull till flera tusen meter hos en del konstfibrer. De flesta naturfibrer är dock max 50 cm långa. Undantaget är silke som har en fiberlängd på flera hundra meter. Fiberlängden påverkar hur man spinner en fiber och hur det resulterande garnet blir. Riktigt långa fibrer av högsta kvalitet används främst i industrin, och de fibrer man som handspinnare kan köpa är sällan längre än upp till 50 centimeter.

Fiberdiameter

Med diameter menas varje enskild fibers tjocklek. Det finns flera sätt att beteckna detta. Det sätt som numera är vanligast är att beteckna tjockleken med det faktiska måttet. Man mäter fibertjocklek i micron, vilket är det samma som mikrometer alltså tusendels millimeter. Det brukar betecknas med den grekiska bokstaven μ. Ju lägre microntal desto tunnare, och mjukare, fiber. Exempelvis så har merinoull, som är den ullsort med finast fibrer ett microntal på ca 18-25 μ.

Ett annat sätt att beteckna fiberdiameter är Bradfordsystemet (Bradford count). Bradfordsystemet betecknar hur många härvor om 512 meter som kan spinnas av 1 pound (454 gram) ull. Beteckningen 60s betyder alltså att man skulle få ut 60 härvor garn ur 1 pound och så vidare. S står för singles, dvs entrådigt garn, och man syftar på den finaste tråd man teoretiskt kan spinna. Bradfordsystemet anges oftast i jämna tiotal, och ju högre tal desto finare fibrer.  Bradfordsystemet var det mest använda systemet innan man kunde mäta fibertjockleken med exakta mått.

Det finns även USDA-gradering (USDA grade), vilket är ett system där det amerikanska jordbruksdepartementet har kopplat ihop micronnummer med Bradfordsystemet. USDA-gradering beskrivs med samma typ av numrering som Bradfordsystemet, och varje tal är kopplat till en given fiberdiameter. Eftersom numreringen ser likadan ut är det dock svårt att veta om det är Bradfordsustemet elelr USDA-gradering som har använts för att beskriva en fiber.

Det är bra att känna till de här måtten, för något av dem är ofta angivet när man köper ull och andra fibrer, och det ger en uppfattning om vilken typ av fiber man får.

Vågighet

En fiber karakteriseras också av sin vågighet (crimp). Vågighet anges ibland som vågor per centimeter. Det finns fibrer med allt ifrån tio vågor per centimeter till de som är helt raka utan några vågor alls. Oftast ser man dock inget mått på vågigheten, utan beskrivningar som ”fine crimp” och ”medium crimp” är vanligast. En fibers vågighet påverkar hur väl de håller ihop när man spinner dem, och också hur elastiskt garnet blir.

Fjäll

Fjäll (scales) är en egenskap som de flesta proteinfibrer har i varierande grad. När ull och hår växer bildas celler på utsidan av fibern som är platta och oregelbundna till formen. Dessa ligger på fiberns yta, lite omlott och bildar fjäll, precis som fjällen på en fisk. Detta gör att fibern får en ojämn yta och det är dessa fjäll som gör att ull kan filta. Processen när ull filtar innebär att dessa fjäll hakar i varandra och fibrerna hålls samman. Hur dessa fjäll ser ut ger fibrerna mycket av dess karaktär.

Fjäll på en ullfiber.

Superwash-behandling

Att ull filtar är en egenskap som många inte tycker om. Det går exempelvis inte att tvätta ull i tvättmaskin utan att den filtar och krymper. För att kunna tvätta ull i tvättmaskin superwashbehandlar man ofta ull. Det finns olika processer för detta, men de går ut på att göra ullfibern slät och utan fjäll, så att dessa inte kan haka i varandra. Man kan antingen doppa ullfibern i en polyamidlösning som fyller ut fjällen, i princip kan man säga att man plastar in fibern, eller så fräts fjällen bort på kemisk väg. Jag är ingen vän av superwashbehandling. Den tar bort många av ullens fantastiska egenskaper och det är en energikrävande process som nyttjar mycket kemikalier och är allt annat än miljövänlig.

 Äldre inlägg