Blandat » En liten låda full av ull

Garnlagret

sep 012016

Häromdagen damp det ner en faktura i inkorgen. Dags att betala årsavgiften för bloggen. För jag har visst en blogg, som har varit sorgligt bortglömd på senare tid. Faktiskt har det varit rätt så sporadiskt med inlägg ända sen jag började jobba heltid, och tid och ork började gå till annat. Nu är det ett helt år sedan jag skrev något sist. Men, jag saknar bloggen och tänker att det är dags att väcka den till liv igen.

Jag tänkte att jag skulle börja med att skriva lite om garnlagret. Starkt inspirerad av Sjömans-Elin tänkte jag nämligen börja med en rensning i mitt garnlager. Mitt garnlager är nämligen för mig mest ett dåligt samvete. Jag blir inte så inspirerad av garn, utan min inspiration kommer från annat håll. Och då är det sällan att det är garnet i lagret som passar bäst till idéen, och jag går och köper mer garn. Inte helt sällan sker detta långt innan jag faktiskt har tid att göra något av idéen, och när jag väl har det händer det rätt så ofta att entusiasmen för projektet har bleknat, och jag hellre gör något annat. Och garnet blir liggande. Det är inget varken jag eller min plånbok blir särskilt glada av, och jag tänkte börja göra något åt det.

I ärlighetens namn så har jag tänkt liknande tankar förr och börjat rensningsprojekt många gånger. Och jag tycker mig ha rensat ut mycket de senaste åren. Men eftersom jag för statiskt över in och ut i garnlagret så kan jag se svart på vitt, att nja, vist har jag rensat lite, men det har kommit in ungefär lika mycket. Och det behöver få ett slut. Så jag tänker ansluta mig till Elins #destashalong-projekt.

Mitt garnlager består just nu av ungefär 13 kg garn. Massor, säger en del. Inte så farligt, säger andra. För mig är det dock alldeles för mycket. Min målsättning är att tömma mitt garnlager i princip helt. I lagret får det finnas garn till mina nästa 2-3 planerade projekt. Utöver det vill jag också ha en låda med restgarner och enstaka nystan av garner jag tycker om och vill använda igen. Syftet med det är att kunna provsticka och planera projekt innan jag köper nytt garn. Restgarner blir fort mer än vad man tror. Just nu innehåller den lådan 1,4 kg garn, och jag uppskattar storleken på restgarnslådan till 2 kg när jag är färdig med rensningen. Det är dock ingen strikt övre gräns. Att klassa garner som restgarner/provstickningsgarner bara för att få behålla dem är dock inte ok. Det är strikt prövning på vad som får hamna i lådan.

Hur ska jag då åstadkomma detta? Efter mina tidigare rensningar, när jag lika snabbt fyllt på lagret igen, har jag skapat mig ett garnlager med garner jag faktiskt tycker mycket om. Det där lättrensade är redan borta. Visst finns där fortfarande en del som kan rensas bort och säljas eller skänkas, och det ska jag naturligtvis göra, men det mesta är faktiskt garner jag trots allt vill använda. Min plan är därför att framförallt sticka mig i mål. Garnlagret har ändå en storlek som gör det rimligt att komma i mål på några år. Det får för mig bli en övning i att faktiskt bli inspirerad av det garn jag har, och åstadkomma användbara plagg ur det.

För att ändå ge mig lite piska, och inte göra projektet oöverskådligt långt tänkte jag sätta ett datum när det hela ska vara klart. Idag är det den 1 september 2016, och jag sätter mitt slutdatum lite drygt två år fram i tiden, den 31 december 2018. Då har jag 28 månader på mig att komma i mål. Med 13 kg garn i lager och ett mål på 2 kg betyder det att 11 kg ska försvinna under den tiden.

För att komplicera det hela lite ytterligare har jag även ett fiberlager som jag vill minska. Här har det faktiskt försvunnit väldigt mycket i mina tidigare rensningar, och fram till häromdagen hade jag kunnat säga att det inte heller kommit in så mycket nytt. Men så var jag på spinnträff och kom hem men hel del nya fibrer. Det är fortfarande en stor minskning dock och fiberlagret har gått från att ha varit ungefär 12 kg till dagens 4,8 kg. Men även det ska krympa. Jag räknar med att ha ungefär 500 gram kvar när projektet är slut, och alltså ska 4,3 kg bort.

Dilemmat med att minska på fiberlageret är ju dock att om det minskar genom att jag spinner fibrerna istället ökar på garnlagret. Under förutsättning att jag spinner samma tjocklek som genomsnittet i garnlagret, 450 m/100 g, så innebär det att jag för att nå mitt mål behöver göra av med 2450 meter i månaden. Det motsvarar ungefär två tröjor det. I vikt räknat blir det 545 gram i månaden. Min sticktakt de senaste åren har varit förskräckande låg, och jag har i genomsnitt gjort av med ungefär 125 gram och runt 400 meter garn i månaden. Det här är ju betydligt mer, så det nu gäller det att lägga på ett kol.

Så för att summera det hela är här min målsättning och lite regler

Mål:

– Att till utgången av 2018 ha tömt mitt garnlager, för att i fortsättningen köpa garn när jag ska använda det.
– Kvar får finnas en låda med restgarner/enstaka nystan med garner jag tycker om och vill använda igen. Detta för att ha möjligheten att sticka provlappar och planera ett projekt innan jag köper garn. Jag uppskattar storleken på restgarnslådan till 2 kg, men det är ingen strikt övre gräns.

– Mitt fiberlager ska vid samma tidpunkt inte vara större än 500 gram.

– Detta innebär att jag behöver göra av med 545 gram garn/fibrer i månaden.

Regler:

– Inga garninköp innan lagret är tömt

– Undantag för mindre inköp som krävs för att kunna färdigställa ett projekt. Majoriteten av garnet till ett projekt måste dock komma ur lagret.

– Garnlagret får öka genom att jag spinner garn av fibrer ur lagret. Fiberlagret minskar ju samtidigt.

– Garn och fibrer som gåva bör undvikas, men jag måste inte tacka nej om jag får garn i present.

Jag kommer löpande att redovisa hur det går här. Häng med! Ju fler vi är som peppar varandra, desto roligare blir det!

Ska vi byta grejer med varandra, du och jag…

aug 182015

För flera år sedan spann jag en massa jättefina garner i rätt så stora mängder, som jag tänkt använda till tröjor. Och sedan dess har de där garnerna legat och tittat lite hånfullt på mig. För hur fina de än är, och hur många timmar jag än lagt på dem, så är de inte i färger som jag klär i och använder. Så jag frågade Maria om hon kanske gillade dem, och om hon ville byta dem mot lite av sin fina keramik. Och det ville hon! Så häromdagen var jag hemma hos henne och botaniserade i hennes kermiklådor, och kom hem med inte lite, utan mycket härlig keramik.

Jag dricker numera mitt te ur finfina keramikkoppar.

På mitt köksbord står ett par härliga ljusstakar och en liten burk med salt.

Skåpet är fullt med fina skålar.

Ett par raka muggar fick också följa med hem. Jag har tänkt att använda dem som pennmuggar och blomkrukor, bara jag hittar någon lagom liten (och tålig…) växt.

En hel massa knappar fick jag också. Dessa kommer pryda många koftor framöver.

Tack för ett jättefint byte Maria. Mitt te smakar mycket godare när det är upphällt i en fin kopp, och jag är så glad att mitt garn har hamnat hos någon som uppskattar det.

Att prova kläder virtuellt

apr 082013

Hur ofta har man inte önskat att man kunde prova en tröja redan innan man börjar sticka? Det finns så otroligt många fina mönster och modeller att välja på. Men även om de är fantastiskt fina på bilden, så är det ju inte alltid de passar lika bra på den egna kroppen.

En av mina stora målsättningar för året är som jag skrev tidigare att bara sticka sådant som passar mig i färg, form och material. Färg och material har jag ganska bra koll på vad jag tycker om och passar i. Men form tycker jag är svårare. Vilka modeller passar egentligen mig? Och vad tycker jag bara är snyggt när jag ser det på andra? Och vad är det som gör att vissa tröjor passar jättebra på en person, men ser helt fel ut när jag tar på mig den?

Jag har läst en del om kläder och kroppsform. Trinny och Susannas ”The Body Shape Bible” är bra, och ger en bra utgångspunkt för vilken typ av kläder som passar bra på olika kroppsformer. Och för flera år sen hittade jag Amy Herzogs bloggserie ”Fit to flatter” (som inte finns kvar längre nu när hennes bok har kommit), och jag har även tittat på hennes nya Craftsy-kurs Knit to Flatter. Den är jättebra, och fokuserar just på stickade plagg – dels på vad man bör välja för modell för att få en siluett som ser balanserad ut, och dels hur man kan modifiera sitt mönster för att det ska få en bra passform. För mig är det främst biten om hur man kan välja modell som är intressant. Att modifera för passform är ju i princip bara lite grundläggande matte, och något som kommer väldigt naturligt för mig. Det är jag tacksam för, för en förutsättning för att kläder ska vara smickrande, oavsett modell, är ju att de sitter bra.

Att läsa på ger ju en bra utgångspunkt i hur man kan tänka för att välja en smickrande modell. Att prova teorierna i verkligheten – både ”rätt” och ”fel” – är naturligtvis ännu bättre. Det är alltid bra att med egna ögon bekräfta eller förkasta. Men ven har tillgång till en massa välsittande kläder i olika modeller att prova? Inte jag i alla fall. Och några uppstickade modeller av ett stickmönster jag funderar på finns ju inte att prova Så jag tänkte att man kanske kan göra det virtuellt istället. Så låt mig presentera den tecknade versionen av mig själv:

Jag har ibland använt färdiga croquis-figurer för att skissa idéer på vad jag vill sticka. Men croquis-figurer för mode-teckning är generellt trådsmala, proportionerliga och förlängda, för att se eleganta ut framhäva kläderna. Att rita på en sådan modell säger ju ingenting om hur kläderna ser ut när jag bär dem. Så jag skapade bilden ovan utifrån ett foto av mig, och fick en croquis-figur med mina proportioner. Jag är som synes betydligt bredare nertill än upptill, och det är främst runt låret och inte runt höfterna jag är bred. Jag har en liten byst och är inte jättekurvig men har i alla fall en markerad midja. Jag har förhållandevis korta ben och en lång överkropp. Jag är ett klassiskt päron helt enkelt.

Någon slags vedertagen sanning är att idealfiguren är proportionerlig, med en tydligt markerad midja, medelstor byst och ånga, smala ben. Enligt alla teorier bör jag med min kroppsform då eftersträva kläder som visuellt breddar upptill, och inte drar uppmärksamheten till mina breda lår, för att ge intrycket av en proportionell siluett. Enkla faktorer som påverkar det här är tröjlängd, ärmlängd och typ av halsringning. Så jag bestämde mig för att prova att variera en faktor i taget på en enkel, helt slät, enfärgad tröja.

Tröjlängd till att börja med. Teorin är att en horisontell linje ger ett breddande intryck. Och nederkanten på en tröja skapar ju tveklöst en horisontell linje. Eftersom jag inte vill se bredare ut än vad jag redan är nertill bör jag alltså undvika att ha tröjor som slutar där jag är som bredast, utan de bör sluta högre upp. Bilderna bekräftar tycker jag, och det blir ganska uppenbart varför jag aldrig har trivts i tunikor. Jag får ju en gigantisk rumpa och inga ben. Bäst tycker jag att tröja nummer två, som slutar vid höftbenen, är. Midjekorta tröjor har jag alltid undvikit hittills, men baserat på den här bilden kanske jag kan tänka om där, för jag tycker att det fungerar riktigt bra.

Ärmlängd sen. Samma teori, att horisontella linjer breddar. Utifrån det bör mina ärmar sluta högre upp än min bredaste punkt för att undvika att dra ögat dit. Kort ärmar breddar bysten, ärmar som går till armbågen drar fokus till midjan osv. Här tycker inte jag att det blir lika tydligt. Måste jag välja så tycker jag nog att 3/4-ärmarna är snyggast, men jag tycker att alla fungerar bra. Jag vet inte om det är önsketänkande, för jag vill verkligen kunna använda långärmade tröjor – det som enligt teorin skulle vara ”fel”. Men jag har ännu inte riktigt sett ett användningsområde för en varm ylletröja som lämnar armarna bara. Då fryser jag ju. Och eftersom jag stickar mest i ull så väljer jag för det mesta annat än stickat när det är varmt nog för bara armar.

Halsringningen går ju att variera på väldigt många sätt, men även här är teorin att en bred halsringning breddar och att en smalare halsringning förminskar samt att en grund ringning förlänger bystområdet medan en djup ringning förkortar. Även här tycker jag teorin stämmer bra, och att jag passar bäst i de bredare ringningarna. Jag har tidigare alltid aktat mig för djupa ringningar, men enligt de här bilderna kan jag noga våga prova mig på det också, så länge de inte är allt för smala.

Jag tycker det är lite spännande hur mycket man kan göra bara genom att manipulera en enkel bild lite, och vilken skillnad så enkla saker som att sända längden på en tröja kan göra för att förändra intrycket.

Vidare hade jag tänkt att visa hur jag kan använda den här bilden på mig själv för att bestämma vilka mönster jag ska sticka. Men det här inlägget är redan mastodontlångt, så jag tror att jag sparar det till ett eget inlägg lite senare. 🙂

Ordning och reda

feb 112013

Sticklusten i ullådan har nu lyst med sin frånvaro i flera veckor. Det är ovant Jag brukar ju sticka jämt. Och jag saknar stickningen. Det är en ganska konstig känsla att sakna något som egentligen finns på en armslängds, men det är någonting som tar emot. Så det har inte blivit många maskor stickade.

I brist på sticklust har jag ägnat mig åt att städa och sortera i garn och ullagret. Det är ju inte brist på material som har orsakat sticktorkan i alla fall, för det finns en hel del att ta av. Nya lådor har inhandlats, och nu står garn och ull uppradat på hyllorna i klädkammaren. Ordning och reda är något jag tycker om, även om det inte alltid syns i mitt hem. Röra gör mig stressad.

En insikt har dock slagit mig när jag har plockat bland mina garner. Jag har väldigt många fina garner. Men många av dem är i en liten mängd, en mängd som inte räcker till något vettigt. Och många av dem är, även om de är väldigt fina, garner som jag inte kommer att vilja ha på mig när de väl är stickade. Det är fin färger som ändå är fel färger för mig, eller material som av någon anledning inte riktigt känns rätt.

När jag tittar i skåp och lådor inser jag hur väldigt mycket fint stickat jag har som jag aldrig använder. Ett och annat projekt är sådant som kunde ha blivit bra, men som av någon anledning inte riktigt blev som jag tänkte. Och helt fri från sådana projekt blir man väl aldrig – man kan inte lyckas med allt. Men de flesta, det är projekt som jag redan på förhand vetat att de inte skulle bli så bra. Projekt som jag har stickat bara för att göra av med det ena eller andra nystanet garn ur lagret, som jag stickat för att jag fått garnet i present eller projekt som är stickade i en färg jag älskar, men ser illamående ut när jag har på mig. Och att lägga tid på sådana projekt, vad är meningen med det? Stickning ska vara roligt, det ska inte göras bara för att använda upp ett visst garn som råkar ligga i skåpen. Och det ska också, tycker jag, ge ett resultat som jag vill använda. Eller, som passar utmärkt till någon annan, som jag vill ge den i present.

Med den insikten har jag börjat rensa i lagret. Alla garner och all ull som jag inte verkligen känner för, som jag inte kan se mig eller någon av mina närstående bära, ska bort. När de ligger där de ligger ger de mig bara dåligt samvete och stjäl energi. Och stickar jag av dem känner jag mig duktig för stunden, då utnyttjar jag ju sådant jag har köpt och minskar på mitt lager, men det innebär bara att jag lägger väldigt mycket tid på något som bara blir liggande. Att rensa är dock svårt när man som jag är något av en ekorre. Som tycker att ”det kan ju vara bra att ha någon gång”, om det mesta. Men lite har jag redan sålt, och jag håller på att fylla ytterligare en låda med sådant jag ska göra mig av med. Det är en process som antagligen kommer att ta en stund. Vissa beslut måste få mogna lite innan jag är redo att fatta dem.

Speciellt svårt tycker jag det är med alla mina handspunna garner. De har jag redan investerat så mycket tid och energi i. Det tar emot att göra sig av med dem. Och vem skulle vilja ha dem om jag försökte sälja dem? Men många av dem är i så små mängder att de inte räcker till annat än väldigt små projekt. Väldigt många är dessutom spunna av fiberklubbs-ull, vilken ofta är i helt fel färger för mig. Fiberklubbar får det vara slut med nu. Det är fantastiskt att få fiberöverraskningar i brevlådan. Men antalet gånger det man packar upp ger en wow-känsla är ytterst få, och även om det mesta är fint så är det en försvinnande liten del som är färger jag skulle passa i om jag tar dem på mig. För mig är det slöseri, även om jag kommer att sakna de där paketen.

Jag blir också lätt stressad av att ha för många projekt på gång samtidigt. Ihop med inventeringen av garnlagret ha jag även letat upp alla mina UFOn. Jag rensade väldigt hårt i den högen för ett par år sen, då jag ofta kunde ha över 20 pågående projekt. Och jämfört med det är de få idag, men jag hittade 8 pågående stickprojekt och 4 spinnprojekt. Och då har jag inte räknat sy- och broderiprojekten, som också är några stycken. Det är för många. Så nu börjar även projektet att göra klart sådant som har blivit liggande. Senast jag hade ordentligt rensning dog många projekt upprepningsdöden. Så blir det nog inte den här gången, för jag gillar det jag har på gång. Men jag ska försöka beta av dem, ett i taget.

På nästan alla stickbloggar jag läser börjar det nya året med en rad med nyårslöften. Jag är lite sent ute, men jag tänkte sälla mig till den skaran. Fast nyårslöften är jag lite allergisk mot, så det får snarare bli målsättningar för året:

Jag ska minska mängden pågående projekt. Antingen ska de repas upp eller göras färdigt. 2-3 projekt av olika typer behöver jag ha på gång, men fler än så gör mig bara stressad.
När jag börjar sticka något ska jag fråga mig

Är det ett projekt som är roligt att sticka?
Passar det mig eller den som skall ha det i färg, modell och material?
Är svaret nej på någon av dessa frågor – sticka något annat.

Jag ska köpa mindre garn och ull. Framförallt ska jag inte köpa enstaka nystan av något bara för att det är fint. Garn och ull skall köpas med ett projekt i åtanke, och helst inte förrän jag har tid att stickad det. Fina garner finns överallt, och de tar inte slut bara för att jag inte köper dem här och nu.
Jag ska göra mig av med allt garn och all ull som känns fel, och som aldrig kommer att bli något användbart för mig. Jag blir inte lycklig av drivor av garn i garderoben.

Sådär. Nu var det satt på pränt. Nu ska jag bara lyckas hålla det också, även när jag står där med en vacker härva i handen som skriker åt mig att ge den ett nytt hem.

I fårhagen

okt 112012

Det där med att ta vettiga bilder på sina stickade alster, det är ju ett kapitel för sig. Jag bor ensam, och får därmed för det mesta sköta allt mitt fotograferande på egen hand, med stativ och fjärrutlösare. Det kan vara en utmaning, minst sagt. Det är mycket att tänka på när man ska agera både fotograf och modell på samma gång. Alla inställningar ska vara rätt, och man kan inte kontrollera hur det ser ut i fotoögonblicket. Så ska man dessutom få till en vettig min och få bilden att uttrycka det man vill, samtidigt som man koncentrerar sig på de där inställningarna. Och så se man ju inte vad som ryms i bild, eftersom man är framför kameran, och inte bakom. Det hela brukar sluta med att på de fototekniskt bästa bilderna så har jag kapat av huvudet på mig själv…

Häromdagen så var jag ute och skulle ta bilder till ett nytt mönster. Jag gick bort till ett ställe en liten bit hemifrån där det går att få lite natur i bakgrunden och där jag brukar få vara ganska ifred. När jag kom dit den här gången visade det sig att platsen numera var fårhage. Fint! Lite får i bakgrunden passar ju bra till stickat tänkte jag, och funderade på om fåren skulle springa all världens väg när jag kom, eller om de skulle stå kvar och agera bakgrund åt mig. De sprang. Dock inte åt det håll jag hade väntat mig, utan rakt mot mig. De ville gärna vara med på bild, men då rakt inte in bakgrunden. Så ett par hundra bilder senare så ser de flesta ut såhär:

Får som kommer väldigt nära och vill bli kliade och knuffar mig ur bild. Och de som in var hos mig roade sig med att bita på allt de kom åt på kamerastativet, så jag knappt vågade gå ifrån det av rädsla att de skulle välta det och slå sönder kameran. Jag gav upp försöken tredje gången de knuffat omkull mig och jag landade i en rejäl hög med fårlortar. Då gick jag hem och tvättade istället. Foton får jag fixa en annan dag, och jag tror det får bli utan får i bakgrunden.

Pax

aug 182012

Kors i taket, jag har något färdigt att visa. Jag bläddrade lite bakåt i bloggen och konstaterade att jag inte har visat något färdigt sen i april. Det är bra länge sen det. Men nu är det i alla fall dags. Det är min krokade sjal Pax som är färdig. Jag är riktigt nöjd med den, och tror att jag kommer att använda den mycket som halsduk i vinter. Jag gillar verkligen sådana här långsmala sjalar.

Jag vet dock inte om jag kan säga att jag har förälskat mig i tekniken att kroka. Jag föredrar helt klart mina stickor. Resultatet blev dock väldigt bra, framförallt efter lite hårdhänt blockning. Och eftersom jag väldigt gärna vill ha en Venus också, så blir det nog i alla fall ett krokat projekt till vad det lider.

Mönster: Pax, av Aoibhe Ni

Virknål: 5 mm

Garn: Handspunnet spetsgarn, 1 tråd merino och 1 tråd silke. 31 gram och 350 m.

Och vinnaren är…

sep 022011

Dags för dragning i min utlottning. Det var fantastiskt många som ville vara med. Kul. Det gjorde dock att det tog lite tid att skriva ner alla namn till dragningen. 206 lotter blev det, som jag lade i en liten påse, och sedan med god hjälp av av min buskatt Molly, som tyckte att det här var det roligaste vi gjort på länge, drog en vinnare ur.

Och vinnaren är Ilsefin.

Grattis! Skicka mig din adress så kommer garnet på posten.

Eftersom det var så många som ville vara med kändes det lite snålt med bara en vinnare, så jag drog ytterligare en.

Vinnare nummer två blev Hedvig. Grattis till dig också. meddela din adress så kommer det en härva handspunnet garn till dig med.

Tack till alla som deltog. Jättekul att så många ville vara men. Och så har jag fått en massa nya bloggar att läsa.

Det går sådär…

aug 222011

Jag har ägnat mig åt att sortera lite i mitt garnlager, och kom då att tänka på de mål jag satt upp för det här året. Kanske kunde vara dags för en liten avstämning. Hur går det egentligen?

Mitt första mål var att prioritera skolan framför hanteverkandet. Det går väl sådär. Det är fortfarande roligare att sticka och spinna än att plugga, och pluggmotivationen är i botten. Så det brukar sluta med panikplugg när tentan närmar sig. Inte helt bra. Men nu är det ny termin och skärpning!

Mina nästa mål hänger lite ihop. Jag gick med i utmaningen 12in2011, som går ut på att sticka 12 projekt med garn ur garnlagret. Här ligger jag lite efter. 5 projekt är klara, och ett ska bara fotograferas också så är det färdigt. Julis projekt var en tröja och den saknar ärmarna än så länge. Men året är inte slut än och jag har gott hopp om att hinna ifatt.

Sen skulle jag också hålla min budget när det gäller hantverk och minska mitt garnlager. Hålla budget går åt skogen. Jag satte en ganska stram budget, fattig student som jag är, och jag är inte i närheten av att hålla den. Det är för kul med hantverksprylar. Och jag är rädd att det är så illa att det inte hjälper om jag skär ner till noll resten av året, jag kommer överskrida målet ändå. Men nu blir det inköpsförbud, hur illa jag än tycker om sådant. Det är endast tillåtet med småkompletteringar om det behövs för att göra färdigt något. Reparera det som repareas kan 😛

En liten del av garn- och fiberlagret

Ihop med städningen av garnlagret så gick jag också igen om hur mycket garn och ull jag faktiskt har, och hur det har förändrat sig sen årskiftet. Jo, jag är lite galen… Det var lite deprimerande faktiskt. Jag trodde nog att jag hade hållit igen lite bättre på inköpen och gjort av med mer än jag köpt. Men resultatet blev att jag har 14,5 kg och 53,9 km garn, varav 3,2 kg och 7,7 km är handspunnet. Jag har också 9,7 kg fibrer. Det är en ökning med 0,5 kg och 1,6 km garn, varav det handspunna står för 900 meter, men i princip ingen vikt. Fiberlagret har minskat med 0,3 kg. Ökning istället för minskning alltså. För att se det från den ljusa sidan så behöver jag i alla fall inte lida brist på trevligt garn och trevliga fibrer trots inköpsstopp. Jag har.. 🙂

Jag hade också målet att göra av med alla mina UFO:n, antingen gen om att repa upp eller att sticka klart. Det här målet har gått strålande. Kvar är ett par tvåändsstickade vantar som jag verken nänns repa upp eller orkar sticka klart just nu. Annars är det klart! I alla fall på stickfronten. På spinnfronten finns det något kvar.

De sista målsättningarna jag hade var att hitta spinnlusten igen och att lära mig mer om vävning och sätta upp en ny väv i min vävstol. Spinnandet gick verkligen på sparlåga andra halvan av 2010, och även första halvan av 2011. Men de senaste månaderna har jag kommit igång, och jag är sugen på att spinna mest hela tiden. Lite mer tid tack. Så det målet tycker jag att jag har uppnått. På vävfronten är det sämre. Jag klippte ner min första väv strax innan jul. Den har jag vid närmare eftertanke inte visat upp här, men det ska jag ta och göra snart. Sedan dess har jag inte vävt något alls. Jag vet inte riktigt vad jag vill väva, och så är det ju lite omständligt att komma igång. Men jag tyckte det var roligt, så i höst kanske. Drömmer lite om att väva helt i handspunnet, men jag är nog för feg för att ha det som varp.

Lite blandat resultat alltså, men det mesta går sådär…

Ny blogg och utlottning

aug 062011

Välkomna till min nya blogg. Yllet flyttar och får nytt namn och ny adress. Jag finns nu på woolbox.se och byter namn till ”En liten låda full av ull”.

För att fira min nya hemvist tänkte jag ha en liten utlottning. Det du kan vinna är två härvor handspunnet garn. Den ena är den islandsull i färgen ”Tequila sunrise” som jag spann häromveckan. Det är 100 gram och 175 meter. Den andra härvan låg precis bredvid islandsullen i mitt garnskåp, och jag tyckte att de passade så fint tillsammans att den också får följa med. Det är grön ull från Ölands ullcentrum, 100 gram och 165 meter.

För en lott: Skriv en kommentar nedan.

För två lotter: Länka till utlottningen från din egen blogg. Låna gärna bilden!

För tre lotter: Lägg till dig själv som följare till En liten låda full av ull.

Skriv i kommentaren hur många lotter du deltar med.

Lämna din kommentar senast den 31 augusti, sedan drar jag en vinnare.

Rutiga blommor

maj 072011

Idag är en alldeles underbar dag! Solen skiner och jag har unnat mig en alldeles ledig dag innan slutspurten på terminen sätter igång på allvar. Jag har sytt en del. Jeansen är nästan färdiga. Jag ska bara komma på hur jag gör knapphål med min fina symaskin, sen är det inte mycket kvar. Med lite tur så passar de också…

Eftermiddagen har jag ägnat åt att gå omkring i en vacker hage, lyssnat på fågelkvitter, tittat på vackra blommor och bara njuta. Jag hade in sett kungsängslilja innan jag flyttade till Uppsala, och jag är helt fascinerad av dessa vackra, rutiga blommor. Jag fick leta lite innan jag hittade dem, men när jag väl fann dem, då var de många! Jag har krälat omkring på knä en långa stund och försökt få dessa vackra skapelser att fastna på bild, men jag är inte en tillräckligt bra fotograf för att riktigt göra dem rättvisa. Men några bilder blev det trots allt, så håll till godo.

Äldre inlägg