feb 252013
 

Då har rensningen börjat då. Och jag har redan stött på problem. Första färdiga är ett spinnprojekt. Det är här är Guld från Spinspirations fiberklubb, 50 % merino och 50 % angora, och mjukt som en dröm.

Merino/Angora, 2-trådigt.
Spunnet på charkan.
50 gram. 329 meter.
 

Jag tycker väldigt mycket om det här garnet. Gult är en färg jag är lite hemligt förälskad i. Dilemmat är att jag inte kan ha gult på mig. I varma gula färger ser jag sjuk ut. Det gör jag helt enkel i alla varma färger. Kalla nyanser av gult, som den här, är betydligt bättre, men jag blir väldigt, väldigt blek. Och det är ju inte så smickrande. Och i linje med de målsättningar jag skrev i förra inlägget så ska jag ju bara i fortsättningen sticka sådant som är både roligt att sticka och där resultatet blir något jag vill ha och kan använda. Och med det rök tanken att sticka en smal sjal av det här garnet. Det skulle bli väldigt fint, men den skulle bara bli liggande.

Nästa målsättning var att jag skulle göra mig av med allt garn som inte kändes helt rätt och som inte kan bli något användbart. I linje med det borde jag alltså göra mig av med det här garnet. Men jag tycker alldeles för mycket om det för att det ska vara ett alternativ.

Återstår bara att komma på vad det ska bli. Det är ju väldigt tunt och inte särskilt mycket, så det räcker ju inte till några stora projekt. Just nu är bästa idéen att använda det dubbelt och sticka en liten babymössa att lägga på lager. Men fler idéer och förslag på mönster tas tacksamt emot.

På stickfronten har jag hittills repar upp ett projekt, och rotat fram ett annat gammalt UFO ur gömmorna, som nu närmar sig färdigt. Och inte har jag börjat på något nytt. Jag känner mig riktigt duktig.

jul 232012
 

Så var Tour de Fleece är slut och det är dags för summering. Jag hade ju högtflygande planer och skulle spinna en väldans massa var det tänkt. Av olika anledningar så blev det inte så, och skörden blev ganska liten.

Här är i alla fall en alldeles färdig härva Swaledale. Ett tjockt entrådigt garn som jag har tänkt att nålbinda med. Swaledale var en ganska trevlig bekantskap. Det är en rätt så grov ull, och kanske inget jag skulle vilja ha runt halsen eller så. Framförallt så innehåller den en hel del märghår. Jag plockade bort ganska mycket när jag spann, men en del blev kvar och gör garnet ganska så stickigt. Men ullen var väldigt trevlig att jobba med och jag tror att det kommer att bli alldeles utmärkta vantar.

Det här är ett halvfärdigt projekt, Tanken var att jag skulle spinna 500 gram Wensleydale till en kofta. Jag hann med ungefär 200 gram av det, så det är en del kvar. Men garnet ser lovande ut så här långt i alla fall, och ska nog bli färdigt vad det lider.

Sist ut är en liten, liten härva med tvåtrådigt spetsgarn, med en tråd merino och en tråd silke. Jag hade lite sånt här garn i mitt garnskåp, spunnet för flera år sen. Det var dock inte i tillräcklig mängd för att faktiskt bli något, så jag tog fram sländan och spann lite till. Nu tror jag att det ska vara tillräckligt för att bli något litet i alla fall. När jag var färdig fick både den nya och den gamla härvan åka ner i färggrytan. Jag har inte färgat så mycket silke tidigare, och visst förväntade jag mig att silket skulle ta åt sig färgen annorlunda än ullen. Men kanske inte att det skulle bli fullt så stor nyansskillnad på trådarna. Hursomhelst så tror jag att det jämnar ut sig när man stickar med det, så det ska nog bli bra i slutänden.

jun 292012
 

Nu har jag äntligen tömt alla spinnrocksspolarna på ett projekt som har suttit där allt för länge. Garnet som satt på spolarna är tvinnat och klart. Det blev ett riktigt trevligt garn. 3-trådig corriedale i tillräcklig mängd för en tröja.

Corriedale, 3-trådigt
Spunnet med ”american long draw”
756 g, 1347 m –> 178 m/100g
WPI: ca 10
 

Som vanligt så hade jag en plan med garnet när jag började spinna det. Och som vanligt har jag inte skrivit ner vad jag tänkte, och minns därför inte vad det var tänkt att det skulle bli. En liten kladdig anteckning säger något om mosstickad kofta, men jag har ingen aning om vad för kofta jag syftade på. Nu ser jag snarare en flätstickad tröja framför mig. Garnet är väldigt runt och fint, och skulle passa alldeles utmärkt till det. Vi får väl se var det hamnar tillslut. Nu ska jag i alla fall ägna mig åt att spinna mer. Imorgon börjar Tour de Fleece 🙂

jun 052012
 

Ett evighetsprojekt är färdigt! Jag började spinna det här garnet för flera år sen, och har tagit fram det då och då under tiden. Nu har jag äntligen kommit i mål, och jag är omåttligt nöjd. Det är ett tunt spetsgarn, spunnet på en av mina favoritsländor, en Boshworth mini i morado. Fibrerna  köpte jag på min första syfestival, när jag precis hade börjat spinna, och jag betalade hutlöst mycket pengar för dem. Det är 50 % svart alpacka och 50 % silke. Resultatet blev ett fantastiskt fin grått garn som gnistrar som silver i solljuset. Jag lyckas in alls fånga den fantastiska lystern på bild.

 
50 % svart alpacka/50 % silke
2-trådigt
96 gram, 901 meter
WPI: ca 28
Spunnet på slända 
 

Nu återstår bara att hitta rätt mönster till garnet. Att det ska bli en spetssjal är givet, men vilken?

aug 132011
 

Min ambition att rensa upp bland gamla projekt går framåt. På stickfronten är det så gott som klart, och jag har övergått till mina gamla spinnprojekt. Senast färdiga är 200 gram merino. Merino är på intet sätt någon favoritfiber att spinna. Jag tycker att merino känns ganska tråkigt och dött. Dessutom noppar gärna det färdiga resultatet, om man inte spinner och tvinnar ganska hårt. Men hursomhelt, påbörjat projekt bör ju avlutas och här är resultatet.

Röd och grå merino

Röd och grå merino från Spinspiration
2-trådig
210 gram, 624 meter
WPI: ca 14
Spunnet på Majacraft Rose, Utväxling 1:12,7
 

Lite roligt är att härvorna blev precis lika stora. Det är på metern lika mycket garn i dem. Att ha en liten tråd att jämför med när man spinner hjälper helt klart för att hålla jämn tjocklek på garnet.

Jag påbörjade det här projektet för över ett år sedan, efter att jag hade varit på kurs i flerfärgsstickning. Tanken var att sticka en mössa i två färger, och den planen kvarstår. Frågan är bara vilket mönster det ska bli. Tills jag har kommit på det åker garnet in i garnskåpet, och jag kastar mig över nästa oavslutade projekt.

jul 202011
 

Nu är Tequila Sunrise-ullen färdigspunnen. Älgsländan är ljuvlig att spinna på, men jag vet inte om jag kan påstå att jag är nöjd med resultatet. Det är verkligen inte min färg. Jag har varit med i fiberklubben delvis för att utmana mig själv att använda nya färger. Flera färger har jag upptäckt att jag faktiskt gillat även om jag inte trott det från början, men det här var inte en av dem. Jag tackar dock det här projektet för att jag återfått spinnlusten. Det är ju roligt att spinna 🙂

Tequila Sunrise
Isländsk ull, 2-trådigt.
105 gram, 174 meter
Spunnet på min ”Moosie-slända”, 38 gram.

Nu har jag övergått till ett av mina evighesprojekt. Det är an alpacka/silke-blandning som jag spinner till ett spetsgarn på en av mina älskade Boshworth-sländor. Jag har hållit på lääänge, och än är bara en tredjedel av ullen uppspunnen, så det lär ju inte bli klart i en handvändning. Men det blir så fint. Tråden gnistrar som silver av silket. Jag tror att det kommer bli ett riktigt mumsig garn när det blir klart.

jul 112011
 

Sommaren går fort och tiden bara springer ifrån mig. Det är nu över en vecka sedan Tour de France och därmed Tour de Fleece började. Jag funderade länge innan touren vad jag skulle spinna i år. Förra året spann jag massor, och jag visste att jag inte skulle ha varken tid eller lust att spinna lika mycket i år, men bestämde mig för att i alla fall spinna varje dag och att beta av lite gamla projekt jag har liggande. Det sprack nästan från start. Jag har inte hunnit spinna varje dag. Men jag har i alla fall fått till några timmar vid spinnrocken, vilket är betydligt mer än jag har spunnit på länge.

Jag började med att spinna upp den ull jag kardade på förra sommarens kardgille. Den har legat i en låda i klädkammaren och tagit plats sedan dess, och jag tyckte att det var på tiden att göra garn av den. För ovanlighetens skull har jag spunnit helt utan ett syfte, annat än att spinna upp ullen, men jag skall nog hitta god användning för det här garnet också vad det lider. Normalt sett köper jag topsband och spinner av, men som omväxling så har det faktiskt varit trevligt att göra hela processen, från en hög smutsig ull direkt från fåret och till färdigt garn.

Finull
75 gram 
210 meter

Just nu håller jag på och spinner en härligt röd merino till en mössa. Ett projekt som påbörjades för bra länge sedan och som har legat i träda sedan dess. Jag tror att det kan bli riktigt bra, även om merino inte är en favoritfiber.

Även om jag inte spunnit mycket på senare tid så stickar jag i alla fall en hel del. Efter att ha rensat upp i UFO-högen har jag till min stora förvåning blivit en person som i princip bara stickar på ett projekt i taget. Det är inte så att jag har tappat lusten att påbörja nya saker. Jag ägnar allt för mycket tid åt att planera kommande projekt istället för att sticka på de jag har. Men jag uppskattar verkligen att få saker färdiga. Och det händer mycket oftare när jag inte börjar på nytt hela tiden. Pågående just nu är tröjan Green Gable, stickade i Cascade 220.

feb 272011
 

Igår var jag på spinnträff i Märsta. Det var väldigt länge sedan det var spinnträff senast och nu var det väldigt roligt att träffas igen. Jag har nästan inte spunnit alls sedan i somras och det var skönt att komma igång lite med spinnrocken igen.

Åtta glada spinnerskor var vi som träffades. 

Det spanns för fullt. På sländor…

… och på spinnrock.

Och det kammades härligt fluffig ull.

För egen del var jag faktiskt riktigt produktiv. Jag spann 100 gram swaledaleull till 220 meter ganska tjockt entrådigt garn. Att spinna tjockt tycker jag är svårt, men jag är ganska nöjd med resultatet. Lite tunnare än planerat men ändå långt utanför min bekvämlighetszon. Det var också första gången jag spann swaledale och det var en ganska trevlig bekantskap. En grov ull med mycket karaktär, och knappast något man vill ha direkt mot kroppen. Men jag tror nog att det kan bli jättebra till de nålbundna vantar jag har planerat för garnet.
jan 082011
 
Så var 2010 slut och det är dags för en summering av hantverksåret. Jag började med att skriva ”liten summering”, men den blev visst inte så liten så jag fick ta bort det ordet. Men det var ju länge sedan jag uppdaterade bloggen, så jag får kompensera det med ett jätteinlägg nu när jag väl gör det.

Stickning
2009 slutförde jag bara 4 stickprojekt på hela året, och min målsättning för 2010 var att göra fler. Det har jag lyckats med. 2010 har varit ett riktigt bra stickår.
Färdiga projekt 2010
15 stickprojekt blev färdiga. Mest lite mindre saker som mössor och halsdukar, men också en kofta, en väst och någon större spetssjal. Extra roligt tycker jag är att fem av projekten har jag stickat i mitt egna handspunna garn. Jag älskar att sticka i handspunnet och är glad att jag har fått till så mycket av det i år.
Utmaningen
I början av 2010 gick jag med i Ravelrygruppen Kniting Evererst. Det är en grupp där man själv sätter upp ett utmanande mål för sig att utföra under året. Min målsättning var att jag när 2010 tog slut inte längre skulle ha några UFOn. Hur gick det med det då? Till en början ganska bra får jag väl säga. Jag hade när jag startade 16 UFOn i gömmorna, och utmaningen fick mig att ta tag i den högen. Många projekt färdigställdes helt enkelt genom att jag repade upp dem. Det tar väldigt emot när man lagt ner så mycket jobb, men projekt som jag vet att jag inte kommer göra färdigt får mig bara att må dåligt, så det var ganska mycket av en befrielse att göra sig av med dem. Jag har naturligtvis också färdigställt en del genom att faktiskt göra klart, Exempelvis Peacock Feathers Shawl, som jag började på 2007 och inte kom alls långt på då. Nu stickade jag frenetiskt på den under vinter-OS och lyckades färdigställa den på ganska kort tid.
Ett färdigsickat UFO 2010

Idag har jag 5 projekt i UFO-högen. Ett par av dem ska definitivt stickas klart, som koftan Manu som jag började på i somras, och ett par tvåändsstickade vantar som blir väldigt vackra, men tar evig tid och går hårt åt händerna när jag stickar. Andra är mer tveksamma, men jag är lite velig när det gäller att repa upp dem. Exempelvis en vante där garnet inte kommer räcka och färgen jag behöver komplettera med har utgått ur sortimentet. Kanske man kan komplettera med något annat? Och så har jag mitt första flerfärgsstickningsprojekt. Ett par vantar som blir väldigt vackra, men jag har stickat tätt som pansar. En vante är klar sånär som på halva tummen, och det får nog bli så att jag stickar färdigt den, och sparar som monument över mitt första försök att sticka med två färger men inte gör färdigt paret.
Spinning
Första halvan av 2010 var rätt ok på spinnsidan. Inga jättemängder spunna men spinnrock och slända kom i alla fall fram regelbundet och lite producerat blev det i alla fall.
Färdigspunnet 2010

Årets största spinnhändelse var utan tvekan sommarens utmaning Tour de Fleece, där jag lyckades överträffa alla mina förväntningar och spinna väldigt mycket garn. Totalt spann jag, om jag räknar entrådigt för sig och tvinning för sig, drygt 7 km garn på tre veckor. Och under min utmaningsdag under touren spann tillbringade jag 14 timmar vid spinnrocken och producerade drygt en mile (1609 meter) garn.

Spunnet under Tour de Fleece
Efter Tour de Fleece gick luften ur spinnandet lite grann och under hösten och vintern har jag knappt rört vare sig slända eller spinnrock.
Jag hade som målsättning för året att delta fullt ut i Svea Spinnargilles spinncirkel. Under första halvan av året tycker jag att jag har uppfyllt det. Temat var korta fibrer, och jag har spunnit både på stödd slända och övat på långa drag på spinnrocken. Jag skrev även ett antal inlägg på gillets blogg om att spinna med stödd slända (1 2 3 4). Under andra halvan av året skulle temat på spinncirkeln vara långa fibrer, men det blev aldrig så mycket av. Jag var nog inte ensam om att tappa spinnsugen i höst, för inläggen på bloggen under hösten har varit väldigt få.
Färgning
När jag skrev förra årets summering avslutade jag med att säga att jag ville lära mig färga och experimentera med färg. Det har blivit verklighet i år i alla fall i liten skala och jag har gjort mina första försök att färga ull, med bättre och sämre resultat. Här finns fortfarande hur mycket som helst att lära, men väldigt kul var det.
Mitt mest lyckade färgningsförsök.

Höjdpunkten när det gäller färgning är dock växtfärgningsdagarna hos Färghäxan, då vi färgade med indigo en dag, och diverse andra växter en annan. Och hade hemskt trevligt under tiden. Traditionell växtfärgning ger kanske inte riktigt ”mina” färger generellt, men vacker blev det. Och indigofärgen passade mig perfekt. Jag klurar fortfarande på vad jag skall göra med det garnet.
Vävning
2010 är även året då jag blev med vävstol, och en helt ny värld öppnade sig. Vad mycket nytt det finns att lära. Med Färghäxans hjälp fick jag upp en varp till tre halsdukar i den och dessa har jag vävt klart under året. Det är dock endast en som är helt färdig och efterbehandlad. Den fick min far julklapp. De andra behöver fortfarande ruggas upp innan är helt klara.
Kurser
Två kurser har jag gått under året, och båda har varit mycket bra. Den första var, ”Sticka med flera färger och våga klippa” med Helene Wallin, och den gav många bra tips och framförallt en massa nytt självförtroende när det gäller tvåfärgsstickning. Det rent faktiska resultatet blev att min älskade gamla nalle fick en ny kofta, förvisso något liten. Förhoppningsvis ska ni få se lite stickat med flera färger på bloggen nästa år.
Lillnalles nya kläder

Kurs nummer två, med Eva-Lotta, handlade om att sy ylleapplikationer. Underbart mycket inspiration och jag blev helt såld på det där med yllebroderier. En liten väska påbörjades under kursen, och den är numera klar så när som på dragkedjan som trilskas alldeles väldigt med mig. Men så fort jag har fått dit den så ska ni få se resultatet. En väldans massa material till mer inhandlades också, så räcker bara tiden till så ska det bli mycket broderat och sytt.
Och nu då
2010 har varit ett bra hantverksår, och jag hoppas att 2011 blir minst lika bra. Jag har funderat hit och dit på om jag ska hoppa på någon av alla de utmaningar som finns på Ravlery. 11 par vantar 2011 lockar mig lite – på sistone har tankarna helt snöat in på vantar. Och så vill jag sticka fler tröjor och koftor, kanske IntSweMoDo – att sticka tolv tröjor på ett år kunde vara något. Jag har dock haft en tendens att istället för att plugga när jag borde så har jag stickat eller spunnit. Det är ju mycket roligare. Det håller inte i längden, så därför får mitt huvudmål för 2011 bli:

Prioritera skolan framför hantverkandet!
Ett ganska trist mål på en hantverksblogg, men nödvändigt känns det som. En annan sak som talar mot alla dessa utmaningar är pengar. Jag har just gått igenom min ekonomi för förra året och konstaterat att jag lägger alldeles för stora summor på mitt hantverksintresse. Långt mer än vad som är rimligt för en fattig student. Det måste förändras om jag ska få ihop det hela, så årets hantverksbudget är betydligt tightare, och den behöver jag hålla. Och att sticka 12 tröjor och 11 par vantar har jag nog inte passande garn till i mitt lager, även om där finns en del att ta av. Så min utmaning får bli att hålla min budget och: 
Sticka ur garnlagret.
Utöver det här så vill jag hitta tillbaka till spinnandet igen. I samband med det blir det då inga problem att jobba ur det egna lagret, för ull har jag i stora mängder, betydligt större än jag har garn. Jag vill även fortsätta att sticka mycket av handspunnet. Och så vill jag lära mig ännu mer om vävning, och sätta upp en ny väv i min vävstol.
Jag ser fram emot ett givande 2011!
jul 292010
 

Jaha. Nu var det slut på det roliga, och en liten summering är väl på plats.

Jag är jättenöjd med vad jag har hunnit med under de här tre veckorna.

Jag har:

  • Spunnit färdigt mitt kamelgarn på stödd slända. Har spunnit ungefär hälften och tvinnat under touren. 109 gram och 573 meter.
  • Spunnit färdigt garn till en uggletröja, påbörjat för evigheter sen och nu äntligen avslutat. Spann ungefär 100 gram av ullen och tvinnade under touren. 537 gram och 673 gram.
  • Kardat och spunnit 8 hekto shetlandsull med långa drag till en tröja. 818 gran 1716 meter.
  • Tisdagen 20/7 spann jag en mile garn på en dag.
  • Söndagen 25/7, tourens sista dag, tvinnade jag  1700 meter garn.
  • Jag har spunnit varje dag touren har pågått.

Jag tycker att jag har åstadkommit mycket under de här veckorna, och jag har definitivt blivit bättre på långa drag både på spinnrocken och sländan. Jag har fortfarande ett par oavslutade projekt liggande, men jag hade inte kunna klämma in mer tid att spinna hur jag än försökt. Men de kommer bli klara de också, tids nog. Nu känner jag för att spinna något lite mer färgglatt 🙂 Men först måste jag nog låta ”det vanliga livet” ta över lite. Man kan ju tyvärr inte spinna jämt.