Årskrönika 2010

jan 082011
 
Så var 2010 slut och det är dags för en summering av hantverksåret. Jag började med att skriva ”liten summering”, men den blev visst inte så liten så jag fick ta bort det ordet. Men det var ju länge sedan jag uppdaterade bloggen, så jag får kompensera det med ett jätteinlägg nu när jag väl gör det.

Stickning
2009 slutförde jag bara 4 stickprojekt på hela året, och min målsättning för 2010 var att göra fler. Det har jag lyckats med. 2010 har varit ett riktigt bra stickår.
Färdiga projekt 2010
15 stickprojekt blev färdiga. Mest lite mindre saker som mössor och halsdukar, men också en kofta, en väst och någon större spetssjal. Extra roligt tycker jag är att fem av projekten har jag stickat i mitt egna handspunna garn. Jag älskar att sticka i handspunnet och är glad att jag har fått till så mycket av det i år.
Utmaningen
I början av 2010 gick jag med i Ravelrygruppen Kniting Evererst. Det är en grupp där man själv sätter upp ett utmanande mål för sig att utföra under året. Min målsättning var att jag när 2010 tog slut inte längre skulle ha några UFOn. Hur gick det med det då? Till en början ganska bra får jag väl säga. Jag hade när jag startade 16 UFOn i gömmorna, och utmaningen fick mig att ta tag i den högen. Många projekt färdigställdes helt enkelt genom att jag repade upp dem. Det tar väldigt emot när man lagt ner så mycket jobb, men projekt som jag vet att jag inte kommer göra färdigt får mig bara att må dåligt, så det var ganska mycket av en befrielse att göra sig av med dem. Jag har naturligtvis också färdigställt en del genom att faktiskt göra klart, Exempelvis Peacock Feathers Shawl, som jag började på 2007 och inte kom alls långt på då. Nu stickade jag frenetiskt på den under vinter-OS och lyckades färdigställa den på ganska kort tid.
Ett färdigsickat UFO 2010

Idag har jag 5 projekt i UFO-högen. Ett par av dem ska definitivt stickas klart, som koftan Manu som jag började på i somras, och ett par tvåändsstickade vantar som blir väldigt vackra, men tar evig tid och går hårt åt händerna när jag stickar. Andra är mer tveksamma, men jag är lite velig när det gäller att repa upp dem. Exempelvis en vante där garnet inte kommer räcka och färgen jag behöver komplettera med har utgått ur sortimentet. Kanske man kan komplettera med något annat? Och så har jag mitt första flerfärgsstickningsprojekt. Ett par vantar som blir väldigt vackra, men jag har stickat tätt som pansar. En vante är klar sånär som på halva tummen, och det får nog bli så att jag stickar färdigt den, och sparar som monument över mitt första försök att sticka med två färger men inte gör färdigt paret.
Spinning
Första halvan av 2010 var rätt ok på spinnsidan. Inga jättemängder spunna men spinnrock och slända kom i alla fall fram regelbundet och lite producerat blev det i alla fall.
Färdigspunnet 2010

Årets största spinnhändelse var utan tvekan sommarens utmaning Tour de Fleece, där jag lyckades överträffa alla mina förväntningar och spinna väldigt mycket garn. Totalt spann jag, om jag räknar entrådigt för sig och tvinning för sig, drygt 7 km garn på tre veckor. Och under min utmaningsdag under touren spann tillbringade jag 14 timmar vid spinnrocken och producerade drygt en mile (1609 meter) garn.

Spunnet under Tour de Fleece
Efter Tour de Fleece gick luften ur spinnandet lite grann och under hösten och vintern har jag knappt rört vare sig slända eller spinnrock.
Jag hade som målsättning för året att delta fullt ut i Svea Spinnargilles spinncirkel. Under första halvan av året tycker jag att jag har uppfyllt det. Temat var korta fibrer, och jag har spunnit både på stödd slända och övat på långa drag på spinnrocken. Jag skrev även ett antal inlägg på gillets blogg om att spinna med stödd slända (1 2 3 4). Under andra halvan av året skulle temat på spinncirkeln vara långa fibrer, men det blev aldrig så mycket av. Jag var nog inte ensam om att tappa spinnsugen i höst, för inläggen på bloggen under hösten har varit väldigt få.
Färgning
När jag skrev förra årets summering avslutade jag med att säga att jag ville lära mig färga och experimentera med färg. Det har blivit verklighet i år i alla fall i liten skala och jag har gjort mina första försök att färga ull, med bättre och sämre resultat. Här finns fortfarande hur mycket som helst att lära, men väldigt kul var det.
Mitt mest lyckade färgningsförsök.

Höjdpunkten när det gäller färgning är dock växtfärgningsdagarna hos Färghäxan, då vi färgade med indigo en dag, och diverse andra växter en annan. Och hade hemskt trevligt under tiden. Traditionell växtfärgning ger kanske inte riktigt ”mina” färger generellt, men vacker blev det. Och indigofärgen passade mig perfekt. Jag klurar fortfarande på vad jag skall göra med det garnet.
Vävning
2010 är även året då jag blev med vävstol, och en helt ny värld öppnade sig. Vad mycket nytt det finns att lära. Med Färghäxans hjälp fick jag upp en varp till tre halsdukar i den och dessa har jag vävt klart under året. Det är dock endast en som är helt färdig och efterbehandlad. Den fick min far julklapp. De andra behöver fortfarande ruggas upp innan är helt klara.
Kurser
Två kurser har jag gått under året, och båda har varit mycket bra. Den första var, ”Sticka med flera färger och våga klippa” med Helene Wallin, och den gav många bra tips och framförallt en massa nytt självförtroende när det gäller tvåfärgsstickning. Det rent faktiska resultatet blev att min älskade gamla nalle fick en ny kofta, förvisso något liten. Förhoppningsvis ska ni få se lite stickat med flera färger på bloggen nästa år.
Lillnalles nya kläder

Kurs nummer två, med Eva-Lotta, handlade om att sy ylleapplikationer. Underbart mycket inspiration och jag blev helt såld på det där med yllebroderier. En liten väska påbörjades under kursen, och den är numera klar så när som på dragkedjan som trilskas alldeles väldigt med mig. Men så fort jag har fått dit den så ska ni få se resultatet. En väldans massa material till mer inhandlades också, så räcker bara tiden till så ska det bli mycket broderat och sytt.
Och nu då
2010 har varit ett bra hantverksår, och jag hoppas att 2011 blir minst lika bra. Jag har funderat hit och dit på om jag ska hoppa på någon av alla de utmaningar som finns på Ravlery. 11 par vantar 2011 lockar mig lite – på sistone har tankarna helt snöat in på vantar. Och så vill jag sticka fler tröjor och koftor, kanske IntSweMoDo – att sticka tolv tröjor på ett år kunde vara något. Jag har dock haft en tendens att istället för att plugga när jag borde så har jag stickat eller spunnit. Det är ju mycket roligare. Det håller inte i längden, så därför får mitt huvudmål för 2011 bli:

Prioritera skolan framför hantverkandet!
Ett ganska trist mål på en hantverksblogg, men nödvändigt känns det som. En annan sak som talar mot alla dessa utmaningar är pengar. Jag har just gått igenom min ekonomi för förra året och konstaterat att jag lägger alldeles för stora summor på mitt hantverksintresse. Långt mer än vad som är rimligt för en fattig student. Det måste förändras om jag ska få ihop det hela, så årets hantverksbudget är betydligt tightare, och den behöver jag hålla. Och att sticka 12 tröjor och 11 par vantar har jag nog inte passande garn till i mitt lager, även om där finns en del att ta av. Så min utmaning får bli att hålla min budget och: 
Sticka ur garnlagret.
Utöver det här så vill jag hitta tillbaka till spinnandet igen. I samband med det blir det då inga problem att jobba ur det egna lagret, för ull har jag i stora mängder, betydligt större än jag har garn. Jag vill även fortsätta att sticka mycket av handspunnet. Och så vill jag lära mig ännu mer om vävning, och sätta upp en ny väv i min vävstol.
Jag ser fram emot ett givande 2011!

Höstsjal

okt 112010
 

Mitt senaste stickprojekt har varit en sjal i kamelgarnet som jag spann färdigt under Tour de Fleece. Jag har, tro det eller ej, varit sjalen ganska trogen de senaste veckorna så det gick rätt så fort att få den klar. Men jag vill inte riktigt tänka på hur många arbetstimmar som ligger bakom totalt för att göra garn och sjal, för då börjar jag undra om jag är riktigt klok…

Även om jag inte var helt nöjd med tvinningen på det färdiga garnet så har det varit väldigt trevligt att sticka i det och jag tycker inte att skavankerna på garnet märks särskilt mycket i den färdiga sjalen.

Mönster: Shetland Lace Triangle
Garn: Handspunnen kamel, 90 gram och 475 meter
Stickor: 3,75 mm
F och jag har i helgen varit ute och försökt fotografera den när jag har den på mig och vi hade en fantastiskt rolig stund i det underbara vädret. Det är inte så lätt att vara kreativ… Men här kommer en liten bildbomb. Det var inte helt lätt att välja ur de ca 200 bilder det blev.
Jag tänkte hela tiden när jag stickade den här sjalen att det inte alls var min färg och att jag skulle se hemsk ut med den färgen mot ansiktet, men jag tycker till och med att jag passar riktigt bra i den. Eller vad säger ni? Det ska ju i alla fall vara modernt med kamelfärgat i höst så i det hänseendet kan det ju inte vara fel. 

Ishbel

jun 182010
 

Även om jag inte har bloggat så mycket på sistone så stickar jag fortfarande. Min utmaning med att jag inte skall ha några UFO:n när året är slut är så gott som klar. Det mesta gammalt jag haft liggande i skåpen är nu borta. Det mesta har försvunnit genom att jag repat upp dem. Stickningar som inte blivit riktigt bra, och därför inte heller färdiga. Men som jag inte nänts göra mig av med. Nu är de borta i alla fall, och det känns bara skönt. Kvar är en halvfärdig tvåändsstickad vante som jag är jättenöjd med men ännu inte riktigt orkat ta tag i att göra färdig, och ett par vantar som jag behöver mer garn till. Dessvärre har just den färgen utgått ur sortimentet, så risken är stor att de också får bli krulliga nystan igen. Nu består snarast utmaningen i att hålla det såhär. Att inte påbörja fler projekt än jag hinner avsluta. Ett par olika stickningar på gång måste man ju ha, för olika tillfällen. Men de ska inte bli liggande.

Jag har faktiskt avslutat ett par projekt genom att sticka färdigt dem också. Ett av dem är en Ishbel, stickad i ett av mina allra första handspunna garner som jag hittade i gömmorna.

Mönster: Ishbel, av Ysolda. Jag stickade den lilla storleken.
Garn: Handspunnen corriedale
Stickor: 4,5 mm

Idag har jag också börjat fundera över vad det ska bli för stickning som får följa med mig på semestern. Det lutar åt att det blir en Monday Morning Cardigan, i det här ljuvliga garnet.

Påfågelsjal

feb 262010
 

Nu är påfågelsjalen klar! Påbörjade den sommaren 2007, men kom inte långt innan den hamnade någonstans långt ner i gömmorna. Plockade upp den igen häromveckan, och den fick bli mitt OS-projekt, även om jag trodde att det skulle bli svårt att hinna med den på så kort tid. Men efter mycket intensivt stickande ihop med skidåkarna på tv så är den äntligen färdig. Jag är jättenöjd!

Mönster: Peacock Feathers Shawl
Stickor: 3,5 mm
Garn: Jaggerspun Zephyr i färgen Juniper, 85g

Färdiga saker

feb 212010
 

Det går framåt med rensningen i högen av UFOn och WIPs. Av de 15 jag hade när jag började är nu bara 10 kvar. Tre projekt är färdiga, och två har blivit krulliga nystan igen.

Mönster: Bainbridge Scarf. Jag gjorde en rätstickad variant där jag gjorde en provisorisk uppläggning, stickade på tvären och sen sydde ihop med maskstygn.

Garn: Handspunnen merino/angora.

Stickor: 3,5 mm

Jag ville ha det här garnet runt halsen, men med bara 50 gram garn blir det ju inte så mycket. Men jag tycker att den här konstruktionen är riktigt smart. Och mjukt och gosigt blev det.

Ett gammalt UFO. Jag påbörjade det här halsbandet i våras när Tålamodspåsen hade en liten kurs i pärlvirkning. Det gick fort framåt och jag kom en bra bit över halvvägs innan jag helt kom av mig när tråden jag virkade med gick av. Men nu är det i alla fall klart och jag tycker att det blev riktigt bra.

Virkat med en tunn bomullstråd, virknål nummer 14 och tjeckiska rocaillepärlor storlek 12/0. 5 pärlor per varv är det.

Mönster: Citron
Garn: Östergötlands pälsull, olivgrönt.
Stickor: 3,25 mm
Som alla andra så har även jag stickat en citron. En praktisk föreläsningsstickning får jag säga. I det tunna garn jag valde blev det till att göra två extra sektionen, vilket ledde till att det blev dubbelt så många maskor att sticka. Varven var långa, och extremt tråkiga på slutet…
Jag har även repat upp två stickningar. Det är Mystery Stole 3/Swan Lake och Spring Shawl Surprise/Mother Earth Shawl. Jag har insett att mysteriestickningar inte är något för mig. Jag hinner aldrig med i det tempo ledtrådarna kommer, och när jag ser vad andra har gjort så visar det sig nästan alltid att jag inte gillar mönstret. Så i fortsättningen skall jag veta vad det är jag börjar sticka. Hur som helst så tar dt väldigt mycket emot att repa upp alla de där timmarnas arbete jag har lagt ner på dem. Men eftersom jag vet att det är betydligt fler timmar kvar innan de är färdiga och att jag inte är så intresserad av resultatet så var det bara att bita i det sura äpplet. Det är i alla fall skönt att ha fattat beslutet och gjort det tycker jag. De här två har legat i skåpet länge och gett mig dåligt samvete för att jag vetat att jag aldrig skulle orka göra dem klart. 
Fram ur skåpet kom ytterligare en spetsstickning. Det här är Peacock Feathers Shawl, som jag påbörjade för en halv evighet sedan. Den här har jag inga planer på att repa upp. Jag älskar det här mönstret och jag vet inte alls varför den blev ett UFO. Men nu har jag kommit igång ordentligt med den i alla fall, och den har blivit mer än dubbelt så stor sen jag fick fram den ur skåpet. Så snart kanske den också kan bli färdig.

Årets första FO

jan 222010
 
Så var årets första stickprojekt klart. Det är en Morning Surf Scarf, och jag är verkligen jättenöjd med den här. Jag såg det här mönstret framför mig när jag spann garnet och det blev verkligen lyckat. Garnet är tvåtrådig bambu spunnet på en av mina nyaste sländor, en lätt Boshworth midi. Bambu var en trevlig bekantskap. Lite samma svala känsla som lin, men mycket mjukare.

Så har jag ägnat lite tid åt att spinna också.
Överst till vänster 233 gram och 312 meter Wensleydale/Silke, WPI 13. Det är två trådar Wenseydale och en tråd silke. Det här blev ett riktigt härligt garn, men ganska så kompakt. Jag tror att det är ganska slitstarkt och tänker mig ett par vantar i det här garnet. Tycket att färgerna blandar sig väldigt fint utan att det blir allt för randigt.
Nästa garn är nog det mjukaste jag någonsin spunnit. Det är merino/angora, sländspunnet. 50 gram och 172 meter, 3-trådigt, WPI 18. Det har helt ljuvliga turkosa nyanser som tyvärr inte kommer kram på bilden. Jag älskar det här garnet och tänker mig att göra något att ha runt halsen av det. Något så här mjukt vill man ha nära huden.
Längst ner är det 100 gram och 180 meter alpacka. Det här var ett gammalt påbörjat projekt som stod i skåpet och som jag äntligen tog mig tid att spinna färdigt. Det här var mitt första försök att spinna alpacka och när jag spann kändes det inte som att det blev något bra, men när jag väl härvat upp det så blev det helt ok ändå. Men att spinna alpacka blir nog inte någon favorit. Ingenting går upp mot ull…
Och så sist är det 20 gram och 75 meter silke, resterna från Wensleydale/silke-härvan ovan, som kom med på bilden bara för att fylla ut den lite.
Jag är jätteglad att jag kommit igång att spinna lite igen. Spinnrocken har stått allt för orörd på sistone. Nackdelen med att jag hittat tillbaka på den är att det snurrar allt för många idéer på spinnprojekt i huvudet och det finns så lite tid.

2009

jan 072010
 
Så här i början på ett nytt år verkar många ge sig till att sammanfatta det förra och sätta mål för det nya. Så ska även jag göra.
2009 var inget stort stickår för min del. Det fanns allt för lite tid att sticka, och lusten har inte heller alltid funnits där. Det blev bara 4 avslutade projekt under förra året. Några fler ligger påbörjade, men de tar vi 2010 istället.

De första tre av årets stickade projekt blev dessutom klara väldigt tidigt förra året. Och det sista, Ishbel beret, stickade jag till min mor nu under mellandagarna.
Min ambition på stickfronten för 2010 blir att ha ett bättre stickår än 2009, och att avsluta fler projekt. Det borde inte bli så svårt…
Jag har inte heller spunnit alls så mycket som jag skulle önskat under 2009. Framförallt under hösten har spinnrock och sländor varit så gott som orörda. Men det har i alla fall blivit mer spunnet än stickat under förra året. Svea spinnargilles spinncirkel har varit en höjdpunkt, även om jag inte hunnit göra alla övningarna.
Spinnmålen för 2010 blir att försöka hinna med alla övningarna i årets spinncirkel. Och förra året började jag med att skriva ett långt inlägg om att jag ville lära mig ”long draw”. Det blev det inte mycket med det då, så jag gör ett nytt försök på det projektet i år. Och, kanske mer som en dröm än som ett mål, vill jag öva mer på att färga och blanda färger, men jag vet inte riktigt var jag skall hitta den tiden. Jag hoppas i alla fall på ett kreativt 2010.

π-bilder

jan 312009
 
Nu är π färdigblockad. Jag låter bilderna tala för sig själva och nöjer mig med att säga att jag är supernöjd!





Mönster: Pi shawl ur ”Knitters Almanac” av Elizabeth Zimmermann.
Stickor: 5mm
Garn: Plötu Lopi. 6 plattor gick det åt.
Stor blev den. Den är drygt 2 meter i diameter, precis som jag ville.
Nu återstår bara att krypa upp i soffhörnet och mysa under min jättefilt 🙂

Spinnfunderingar

jan 312009
 

När jag får ull i mina händer så talar ullen ofta till mig. Den säger med en gång vad den vill bli i form av något stickat. Jag har den där bilden i mitt huvud hela vägen när spinner. Men det blir sällan riktigt sådär som jag vill. Jag spinner det mesta på precis samma sätt, och jag kan möjligen variera tjockleken lite, eller om det ska bli två- eller tretrådigt garn. Och ullen bestämmer det mesta. Inte jag. Det hade jag tänkt försöka ändra på och jag har experimenterat lite. 

Jag spinner för det mesta ganska kompakta garner, med ”short draw”. Det var så jag först lyckades få till något som liknade garn, och sen har jag fastnat där. Nu har jag istället försökt lära mig ”long draw” för att få till ett lite luftigare garn. Jag har tittat hur många gånger som helst på den här filmsnutten, och kan inte annat än njuta av den. Den är som poesi. De ser så ljuvligt lätt ut. Ullen bara flyter fram genom hennes händer utan att hon ser ut att göra någonting. Det är helt enkelt fantastiskt.


Det är dock inte lika enkelt som det ser ut. Hur jag än försöker får jag inte till det. Det närmsta jag kommer är någon variant av ”supported long draw” där jag håller emot med högerhanden framme vid tenöppningen. Annars lyckas jag bara linda av det redan spunna garnet från spolen igen. Och inte blir det jämnt och snyggt det jag gör inte. men jag antar att övning ger färdighet.
Garnet här nedanför är 3-trådig BFL, spunnet med ”supported long draw” från topsband ”from the fold”. Tanken var som sagt att det skulle blir ett lite lättare och fluffigare garn av det, men det kan jag inte påstå att det blev. Det är istället väldigt ojämnt och väldigt kompakt och väldigt övertvinnat. Jag gissar att mycket av det kompakta kommer från att jag tvinnat för mycket.
Nästa lilla minhärva är också BFL, 2-trådigt den här gången. Också spunnen med ”supported long draw” men denna gång kardade jag fibrerna först, och nu blev det ett fortfarande väldigt ojämnt, men väldigt lätt och fluffigt garn. Mycket mer det jag var ute efter. Det här kan jag tänka mig att sticka en gosig mössa i.
Och så har jag för första gången tänkt ge mig på att spinna till en tröja, och det här är första provhärvan till den. Det är grå shetlandsull, 3-trådigt, och här har jag spunnit ”short draw” men kämpat mot reflexen att hela tiden låta fingrarna löpa över det nyspunna garnet för att jämna ut det, utan försökt behålla så mycket luft i det som möjligt. Det såg inte så bra ut direkt från spinnrocken, men efter ett varmt bad fluffade det upp sig rejält och blev faktiskt jättebra. Jag är väldigt nöjd. Nu återstår att se om det blev lagom tjockt också. Mönster är skrivet för garn som är ”Bulky, 7WPI”, och det här är 7-8 WPI ungefär, närmre åtta än sju. Nu väntar jag otåligt på att mina beställda stickor ska komma så att jag kan sticka provlapp med det. För hur konstigt det än låter så fanns bland alla mina stickor inte en enda större än 5mm. Det är väl bara att inse att jag gillar små stickor…
 
Mitt bland mina planer att lära mig spinna mer som jag vill, och inte som ullen vill annonserade Tina om Spinncirkel 2009, som på beställning. vad passar väl bättre än att vara med där? Det ska bli jättespännande att prova olika tekniker tillsammans med andra under året, och jag hoppas på att lära mig massor. Första temat är att spinna entrådiga garner med lite snodd. Det blir en liten utmaning för mig som aldrig spinner entrådigt annars. På sistone har jag helt snöat in på att spinna tretrådigt. Kanske ska februariullen från Spinspirations månadsklubb bli ett lösspunnet entrågigt garn? Den här omgången av fiberklubben har temat ”Svenska fåglar”, och det passar ju en fågelskådare som mig alldeles utmärkt. Och Tina har verkligen lyckats med första färgningen i alla fall. Jag tänkte Blåmes direkt när jag såg ullen, innan jag tittat på den medföljande lappen.

Och Pi-filten ligger nu utspänd och torkar. Det var inte helt lätta att hitta yta nog att nåla upp den. Jag fick använda båda madrasserna från mina extrasängar, samt plocka bäddmadrassen ur min egen säng för att lyckas. Nu har jag krupit omkring ett par timmar på golvet och nålat. Varenda knappnål jag äger har jag använt, och det är nog inte tillräckligt ändå. kanten kommer bli lite vågig. Men jag tror det blir snyggt ändå. Det är konstigt det där med vilken tid det tar att blocka. Jag tror alltid att att jag ska lyckas nåla på en kvart eller så, men det har ju än så länge aldrig hänt att jag lyckas med det. Men nu är det gjort i alla fall, och snart ska jag bjuda på bilder på en helt färdig Pi. Jag längtar!

(Är det förresten någon som kan översätta alla engelska spinntermer åt mig? Jag gillar inte att blanda svenska och engelska, men jag vet ju inte vad sakerna heter på svenska…)

Äntligen en färdig π

jan 292009
 

Äntligen är min Pi-filt färdig! Den har inte varit så rolig på sistone direkt, men nu är den i alla fall klar. Jag har stickat mycket på den den sista tiden, och har försummat en del annat (läs plugga) för att jag ville bli färdig med den. Och jag är i alla fall ganska nöjd med slutresultatet. Nu ska jag bara klura ut hur jag ska lyckas blocka eländet också 😛 Jag tror att den blir mycket snyggare när det också är gjort.

(Ber så mycket om ursäkt för den usla bilden. Men vinterns ickeljus och en allt för hjälpsam Molly gjorde det smått omöjligt att ta vettiga bilder. Hoppas på att få till något bättre när den är blockad och klar)

Jag hade räknat noga för att se hur stor jag kunde göra den för att min ull skulle räcka. Men nog trodde jag att jag hade lite större marginaler än så här. Det här är vad som blev över. Jag är mycket tacksam att det inte fattades tre centimeter på kanten när ullen var slut.

Och så har jag fått en utmärkelse av Ulricha. Tusen tack snälla du. Jag väljer att skicka den vidare till Ylva, som är en av de mest kreativa människor jag känner.
 Äldre inlägg  Nya inlägg