Jag håller mig kvar i det gamla året lite till, och visar upp julens enda stickade julklapp. Det var min mamma som fick en stickad kofta. Jag var hemskt nervös över storleken när jag stickade, men den passar perfekt. Mamma blev jätteglad och jag är nöjd. Visst är hon fin!
Mönster: Leaving av Anne Hanson
Garn: Elsebeth Lavold Silky Wool
Stickor 3,75 mm
Första dagen på ett nytt år, jag hoppas att det blir ett bra ett. Traditionsenligt skall du ju nu komma en liten resumé av det föregående, men jag ska suga på den karamellen ett par dagar till. Istället vill jag berätta om mitt nya mönster, som jag lade upp på Ravelry häromdagen. Det är ett par vantar, som jag har döpt till Jolnir mittens.
Namnet kommer sig av att Jolnir är det namn på Oden som används i samband med jul i den nordiska mytologin. De här vantarna påminner mig en massa om jul, även om de naturligtvis passar hela vintern. Någon sa mig att det är den perfekta presenten till alla hjärtans dag, och varför inte? 🙂
Vantarna är stickade med två färger i ett ”fingering weight”-garn. Jag har använt ett handspunnet garn i mina, men exempelvis Rauma Gammelserie eller Rauma Finull passar perfekt. Mönstret kostar $5, och kan köpas antingen genom att klicka på ”buy now”-knappen här nedan, eller via mönstrets Ravelry-sida. Betalningen sker via Pay Pal, men man behöver varken ha ett Pay Pal-konto eller vara Ravelrymedlem för att handla. OBS: Mönstret är på engelska.
Det har varit väldigt tyst och stillsamt här ett tag. Det har helt enkelt hänt lite för mycket annat i mitt liv ett tag, och jag har inte så mycket nytt att visa. Men har man inget nytt att visa, får man ta något gammalt och obloggat. Kommer ni ihåg min tröja, som jag var så missnöjd med? Den har nu fått en ordentlig resår nertill och ett par nya, lite större och längre ärmar. Den är fortfarande allt för tight, men nu känns den i alla fall inte längre som en tvångströja, och får väl klassificeras som användbar i alla fall. Någon favorit kommer den nog inte att bli dock, och mönstret kommer inte att användas fler gånger. Det känns i alla fall skönt att jag tog tag i det hela och gjorde om det värsta. Det är så tråkigt när man har lagt ner en massa jobb, och sedan inte vill använda plagget.
Mönster: Green Gable
Garn: Cascade 220 Heathers, färg: garnet
Stickor: 4 mm
Och så kan jag nu äntligen bocka av även detta projekt som en del i min utmaning, 12in2011. Det nionde i ordningen. Dags att lägga på ett kol, om jag ska hinna färdigt i tid. Bara en månad kvar nu.
Kommer ni ihåg min slamsa? Efter några frågor på Ravelry om hur man stickar den har jag tagit mod till mig och skrivit ihop mitt första mönster. Det känns jättespännande!
Som mönster kunde den ju inte få fortsätta att heta slamsa, men att hitta på ett namn var nästan den värsta biten med att skriva ett mönster. Tillslut fick den namnet Villemo. Villemo är en trekantig scarf stickad från sida till sida i rätstickning, med en enkel spetskant. Den är stickad i ett garn i dk-tjocklek, men går bra att sticka även i andra garntjocklekar. Storleken går lätt att variera genom att sticka fler eller färre repetitioner. Det ett snabbstickat projekt som passa bra att sticka i sista minuten som present. I dk-tjocklek går det åt ungefär 220 meter garn, vilket gör att det räcker med den där ensamma härvan restgarn från garnskåpet. Det passar också alldeles utmärkt att använda ett vackert handspunnet garn. Det har jag gjort i min.
Mönstret kostar $3, och du kan köpa det antingen här eller på Ravelry. Betalningen sker via PayPal. Mönstret finns än så länge bara på engelska, men kanske kommer det en svensk översättning så småningom.
Min fårmössa är färdig! Den var riktigt snabbstickad. Det gick liksom inte att sluta sticka. Bara ett varv till. Och ett till. Och ett till… Och sen var det klart. Många färger är det och trådar att fästa blev det. Men det var så värt det. Roligaste stickningen på länge. Och med ett fantastiskt resultat. Jag älskar min mössa.
En av min favoritdesigners är Kate Davies. Hon har gjort många fina mönster, exempelvis Owls och Manu som jag har stickat tidigare. Och nu fick hon mig att bryta alla mina löften till mig själv om att inte köpa mer garn och mönster i år. När mönstret Sheep Heid kom ut tog det inte många minuter innan jag hade köpt det. Den är stickad i bara naturfärger i garn från Jamiesson & Smith. Jag velade en liten (med betoning på liten) stund innan jag bestämde mig för att faktiskt köpa alla nio nyanserna av det rekommenderade garnet.
Garnet är alldeles fantastiskt vackert. Tänk att det finns får i så många färger. Nio nystan är dock en hel massa garn till en mössa, och nu har hälften av garnet flyttat hem till Katarina, som också föll för det här mönstret.
Jag har börjat sticka lite. Det gick bara inte att låta bli, trots att jag just nu är mitt i värsta tentaperioden och egentligen inte har tid till något annat än plugg. Det kommer att bli så fint.
Som ett led i att göra av med garn ur garnlagret plockade jag häromdagen fram ett gammalt nystan DoRedo-garn från Östergötlands ullspinneri ur garnskåpet. Efter lite surfande på Ravelry hittade jag en mössa som jag tyckte om och som garnet kanske skulle räcka till. För att kunna sticka tills garnet tog slut gjorde jag en provisorisk uppläggning och började sticka utan någon resår. Resåren stickade jag sedan neråt, och kunde på så sätt sticka så långt garnet räckte. Resåren blev inte så lång och det blev inte så mycket pös på mössan som jag hade hoppats. Men den räcker i alla fall ner om öronen och sitter riktigt skönt, så jag är nöjd. Och så är det ytterligare ett projekt avklarat i utmaningen 12in2011. Nummer åtta i ordningen. När jag visade den för vännen Stickeri Stickera Stickeralla fick jag dock domen. ”Du ser ut som en svamp”. Jaja, så kan det gå. Tur att jag gillar svamp 🙂
Äntligen kan jag visa upp min uggletröja! Det här har varit ett evgihetsprojekt som har varit lite av en följetong här på bloggen. Jag blev alldeles kär när jag såg det här mönstret för första gången, och bestämde att det skulle bli min första handspunna tröja. Jag började spinna garnet i januari 2009, i en SAL på Ravelry. Jag spann snabbt två tredjedelar av garnet, men sen blev det liggande i över ett år innan jag gjorde färdigt det. Därefter tog det ytterligare nästan ett år innan jag började sticka. Nu är det ett par månader sen stickningen blev klar, och den har äntligen blivit fotograferad.
Jag är jättenöjd med den här. Det är min första tröja i handspunnet garn, och vilken känsla det är! Det blir garanterat fler. Det ska erkännas att tröjan blev lite i tightaste laget. Jag väger lite mer nu än jag gjorde när jag började sticka. Men bara jag tar tag i och går ner de där extra kilona så ordnar nog det till sig. Passar inte tröjan så får man ändra på kroppen 🙂
Mönster: Owls av Kate Davies
Garn: 3-trådig shetland. 510 gram och 640 meter. WPI: 8
Stickor: 5,5 mmNu har jag insett nackdelen med att inte ha så många stickprojekt på gång samtidigt. Nämligen att när man är färdig med något, så finns det inget annat att bara fortsätta på. Det krävs att man påbörjar något nytt, och det kräver lite planering och lite provlappar. Och vad gör man då, när man inte riktigt hinner planera och sticka provlappar? Ja, den här gången löstes problemet med att rota fram en härva handspunnet ur skåpet och bara börja sticka, utan mycket funderande alls. Resultatet blev en slamsa. Och ytterligare ett projekt avklarat i utmaningen 12in2011. Jag är riktigt nöjd, även om jag inte vet när jag ska få användning för den.
Mönster: Eget hittepå.
Garn: 2-trådig handspunnen finull, WPI ca 13. 200 meter.
Stickor: 5 mm
Jag har också efter en del provlappsstickande påbörjat en Laar. Men jag vet inte om jag tror att det blir bra. Jag har jättesvårt att få till stickfastheten, trots att jag använder det rekommenderade garnet. Jag har fått gå ner massor i stickstorlek och då får jag till antal maskor på bredden, men får alldeles för många varv på höjden. Frågan är om jag ska sticka lite lösare och dra i det hela så att den blir smalare och högre, för att få till stickfastheten. Jag är rådvill.Dessutom så känns det som om det blir en helt annan stickfasthet nu när jag börjat sticka på koftan, än vad det blev på provlappen med samma stickor. Varför kan det aldrig vara enkelt?
För övrigt så blir det inte så mycket stickat alls just nu. Skolan äter all min tid, och trots att jag inte tycker att jag gör annat än pluggar så bara växer berget med saker att göra. Stickat blir det bara någon stulen minut här och där. Jag hinner knappt gå på stickcafé ens. Det är jättetrist.
Min Green Gable är färdig. Jag var riktigt duktig när jag stickade den är tröjan. Jag stickade flera provlappar för att storleken skulle bli rätt, och jag tvättade och blockade dem. Enligt provlappen så töjde sig garnet ganska mycket, och tröjan har sett rätt liten ut när jag stickade. Men jag litade på provet och förväntade mig att den skulle växa i blockningen. Det gjorde den, men inte i närheten av så mycket som provlappen gjorde. Så den sitter rätt så tight. Särskilt ärmarna är en katastrof. Jag vet att jag borde repa upp dem och sticka om, men jag är så less på den här tröjan att jag inte vet om jag orkar. Risken är att den hamnar längst in i garderoben som ett dåligt samvete. Just nu känns det som om alla mina stickningar bara blir fel, hur noggrann jag än är. Jag tror jag ska övergå till att sticka saker som inte behöver passa… Bortsett från att stickfastheten gick åt skogen, så är jag inte heller jättenöjd med mönstret, och jag har ändrat det mesta. Framförallt så stämde inte måtten. Stickfasthet och antal maskor summerade inte upp till de angivna färdiga måtten. Skumt tycker jag. Det blev en hel del justerande.
