jun 052012
 

Ett evighetsprojekt är färdigt! Jag började spinna det här garnet för flera år sen, och har tagit fram det då och då under tiden. Nu har jag äntligen kommit i mål, och jag är omåttligt nöjd. Det är ett tunt spetsgarn, spunnet på en av mina favoritsländor, en Boshworth mini i morado. Fibrerna  köpte jag på min första syfestival, när jag precis hade börjat spinna, och jag betalade hutlöst mycket pengar för dem. Det är 50 % svart alpacka och 50 % silke. Resultatet blev ett fantastiskt fin grått garn som gnistrar som silver i solljuset. Jag lyckas in alls fånga den fantastiska lystern på bild.

 
50 % svart alpacka/50 % silke
2-trådigt
96 gram, 901 meter
WPI: ca 28
Spunnet på slända 
 

Nu återstår bara att hitta rätt mönster till garnet. Att det ska bli en spetssjal är givet, men vilken?

mar 202012
 

Det råder brist på inspiration i ull-lådan. De senaste veckorna har det inte blivit många maskor stickade, och trots att jag har ett helt skåp fullt med garn är det inget som lockar. Och det är så tråkigt, för jag saknar att sticka. Det är egentligen lite fascinerande att man kan sakna något som ju faktiskt finns vara en armslängd bort, men det för jag. För att råda bot på problemet tog jag en tur till Yll & Tyll och köpte lite nytt garn, som jag hoppas ska få fart på stickorna igen.

Tanken är att det här ska bli en Color Affection. Jag tycker att den är så fin. Och enkel rätstickning i fina färger är nog precis vad jag behöver. Hoppas jag.

feb 202012
 

Så var årets syfestival över. Jag hade bestämt mig för att inte åka den här gången. Jag gör alltid av med för mycket pengar. Men så kunde jag inte låta bli i alla fall. Jag är egentligen ganska besviken på syfestivalen. Jag tycker att den blir sämre och sämre, och det har börjat vara en hel massa skräp som inte har med hantverk att göra för fem öre. Vad gör massagestolar,  sopborstar, och försäljning av klockor och batteribyte på en syfestival? Jag tycker också att syfestivalen borde handla om material och verktyg att tillverka sin egna saker och ställer mig lite frågande till alla försäljare av färdiga kläder och smycken, även om de i alla fall är bättre än de som bara säljer helt orelaterat krafs.

Men men, det finns väldigt mycket trevligt på syfestivalen också, och inte kom jag hem tomhänt den här gången heller…

Här är inköpen den här gången. 4 hg Kalinka lingarn i en ljuvlig rosaröd förg. Tanken är att de ska bli en kofta. Jag har förvisso fått för mig att det är jobbigt att sticka i lin, så jag får se om jag fixar det utan att bli galen. Men jag vill ha en linkofta! Jag köpte också lite fint bomullstyg som jag har tänkt att sy en blus av. Dags att damma av symaskinen och de inte allt för stora sykunskaperna alltså. Jag köpte även ett måttremsa att klistra fast på symaskinen, och ett måttband med centimeter på ena sidan och inch på den andra sidan. Det ska bli skönt att inte alltid behöva omvandla mått. Till sist köpte jag även lite moulinegarner åt min mor, i fantastiskt fina färger. Jag är nästan lite sugen på att behålla dem för mig själv.

okt 212011
 

En av min favoritdesigners är Kate Davies. Hon har gjort många fina mönster, exempelvis Owls och Manu som jag har stickat tidigare. Och nu fick hon mig att bryta alla mina löften till mig själv om att inte köpa mer garn och mönster i år. När mönstret Sheep Heid kom ut tog det inte många minuter innan jag hade köpt det. Den är stickad i bara naturfärger i garn från Jamiesson & Smith. Jag velade en liten (med betoning på liten) stund innan jag bestämde mig för att faktiskt köpa alla nio nyanserna av det rekommenderade garnet.

Garnet är alldeles fantastiskt vackert. Tänk att det finns får i så många färger. Nio nystan är dock en hel massa garn till en mössa, och nu har hälften av garnet flyttat hem till Katarina, som också föll för det här mönstret.

Jag har börjat sticka lite. Det gick bara inte att låta bli, trots att jag just nu är mitt i värsta tentaperioden och egentligen inte har tid till något annat än plugg. Det kommer att bli så fint.

sep 242011
 

Nu har jag beskrivit en massa olika typer av fibrer. Vilken ska man då välja när man vill börja spinna? Ofta brukar man rekommendera att börja med ull, och att välja en medelgrov ull med medellånga fibrer. Det är ett jättebra tips, och en fiber som är lätt att spinna. Exempel på ullsorter som är bra att börja med är Blue Faced Leicester, ofta bara kallad BFL, eller corriedale. Vill man ha svensk ull är till exempel gotlandsull bra. Mest av allt rekommenderar jag egentlige att skaffa lite olika sorters fibrer att prova sig fram med, men skall man börja med bara en är en medelgrov ull bra.

Olika sorters fibrer

Viktigt är dock att påpeka att det inte finns något rätt eller fel. Man måste inte börja med en medelgrov ull. Man måste inte börja med ull över huvud taget. Känner man för silke så börja med silke. I sådant fall är tussasilke generellt lättare att spinna än mullbärssilke, eftersom den inte är lika hal. Ofta avråds man i början från att spinna korta fibrer som exempelvis bomull, för det anses svårare. Men vill man spinna bomull så börja med det. Det är en annan teknik att spinna bomull, och eftersom de flesta lär sig att spinna längre fibrer först tycker man det är svårt att spinna med en annan teknik. Men börjar man spinna bomull och det är den första teknik man lär sig behöver det inte alls vara svårare.

Någonting jag dock rekommenderar är att börja spinna med färdigpreparerade fibrer. Att preparera fibrer är en hel konstart i sig, och jag tycker att det är lämpligt att lära sig en sak i taget. Spinna först, preparera fibrer sen. Det går naturligtvis att göra tvärtom också, men jag tycker att det är mer tillfredställande att först lära sig spinna eftersom det ger ett mer konkret resultat – ett garn som går att använda att sticka och virka med. En färdig fiberpreparation är ett resultat som går att använda att spinna med, men det är det ju inte mycket nytta om man inte har lärt sig att spinna först. Många spinnare preparerar aldrig sina fibrer själva utan är fullt nöjda med att köpa färdigpreparerade fibrer. Jag själv är en av dem som sällan preparerar. Det är kanske en av anledningarna till att jag rekommenderar att börja med färdigpreparerade fibrer. Jag tänker inte försöka lära ut kardning och kamning eftersom det är något jag inte själv är särskilt bra på.

Olika fiberpreparationer

När man köper färdigpreparerade fibrer finns det olika varianter att välja på. Vanligast är kommersiellt kammade fibrer som man köper i så kallade topsband (tops). Det är fibrer som har kammats parallella och där kortare fibrer har avlägnats så att alla fibrer är ungefär lika långa. I ett topsband så kommer fibrerna i en lång sträng som kan vara av varierande tjocklek. Ibland kan man även se benämningen roving. Det är oftast en felaktig benämning på något som egentligen är topsband. En äkta roving består av kardade fibrer, där fibrerna ligger mer huller om buller, fast fortfarande i en lång sträng. Äkta roving kan vara svårt att få tag på. Kardade fibrer köper man oftare i form av kardflor (batt). Dessa består av stora platta sjok med kardad ull där fibrerna ligger lite huller om buller och fibrer av olika längd finns med. Handkardade fibrer rullas ihop i så kallade kardrullar. Kardrullar är inte en fiberpreparation som finns att köpa, utan den får man om handkardar själv.

Olika fiberpreparationer.
Från vänster till höger: Topsband, roving, kardflor.
Längst fram: kardrullar
 

Olika fiberpreparationer används traditionellt till olika sätt att spinna, men det finns inga regler som säger att måste göra på ett visst sätt, och alla typer av preparationer kan användas till alla spinntekniker för att åstadkomma olika typer av garn.

Även här är det bra att prova på olika typer av preparationer för att finna vad man trivs med, men skall man välja en så tycker jag att det är enklast att välja topsband. Det är också det som brukar vara lättast att få tag på.

Att köpa fibrer

Var får man då tag på sina fibrer? Det finns inte så många ställen i Sverige att köpa fibrer på, utan ofta får man vända sig utomlands. England är enkelt och bekvämt att handla ifrån. Eftersom det ligger i EU riskerar man inge tull. Frakten brukar inte heller vara särskilt dyr och man har sina saker på en vecka. Nedan listar jag några ställen jag tycker är bra och som jag brukar handla ifrån. Har ni några andra favoritställen, så skriv gärna det i kommentarsfältet, så sammanställer jag en lista.

I Sverige:

I England

När det gäller att köpa ull måste jag också nämna etsy.com. Etsy är en marknadsplats för folk som säljer handgjorda saker och hantverksmaterial, och här kan man hitta mycket. Prova att leta här efter vackra handfärgade fibrer. Det finns massor.

Vad är garn?

Nu har vi valt de fibrer som skall utgöra vårt garn, men innan vi fortsätter kan det vara bra att definiera vad garn egentligen är.

Om man har fibrer i en lång sträng och drar i dem så går strängen av. Fibrerna glider isär.

Snurrar man istället fibrerna mellan fingrarna och drar i dem så glider de sämre mot varandra, och snurrar man dem tillräckligt så glider de inte alls, och håller ihop. Vi har garn!

Garn är helt enkelt fibrer med tvist i. Att göra garn är att dra i fibrerna så att man har en lagom tjock sträng, men inte så långt att de glider isär helt, och sedan addera tvist. Man kan åstadkomma garn med bara fingrarna som ovan, men det är långsamt och opraktiskt. För att det ska gå lättare behöver vi någon form av verktyg förr att åstadkomma tvist, och för att ha någonstans att lagra det färdigspunna garnet medan man arbetar. Men det tar vi i nästa inlägg.

aug 132011
 

Min ambition att rensa upp bland gamla projekt går framåt. På stickfronten är det så gott som klart, och jag har övergått till mina gamla spinnprojekt. Senast färdiga är 200 gram merino. Merino är på intet sätt någon favoritfiber att spinna. Jag tycker att merino känns ganska tråkigt och dött. Dessutom noppar gärna det färdiga resultatet, om man inte spinner och tvinnar ganska hårt. Men hursomhelt, påbörjat projekt bör ju avlutas och här är resultatet.

Röd och grå merino

Röd och grå merino från Spinspiration
2-trådig
210 gram, 624 meter
WPI: ca 14
Spunnet på Majacraft Rose, Utväxling 1:12,7
 

Lite roligt är att härvorna blev precis lika stora. Det är på metern lika mycket garn i dem. Att ha en liten tråd att jämför med när man spinner hjälper helt klart för att hålla jämn tjocklek på garnet.

Jag påbörjade det här projektet för över ett år sedan, efter att jag hade varit på kurs i flerfärgsstickning. Tanken var att sticka en mössa i två färger, och den planen kvarstår. Frågan är bara vilket mönster det ska bli. Tills jag har kommit på det åker garnet in i garnskåpet, och jag kastar mig över nästa oavslutade projekt.

aug 072011
 

Förra veckan var jag och F i Tallinn på semester. En mycket vacker och trevlig stad, som tacksamt nog bjöd på strålande väder när vi var där, trots regn i alla prognoser. Vi höll oss mest i och omkring gamla stan, som var mycket vacker medeltidsstad, med många små stengränder och en ringmur som har många av sin gamla torn kvar.

Jag hade naturligtvis lusläst Ravelry innan vi for, på tips efter hantverksrelaterade saker att göra i Tallinn. Och det kryllar av souvenirbutiker i Tallin, som alla har gott om stickade saker, och mycket annat hantverk, framförallt i trä. Det är mycket samma saker i de olika butikerna, men det mesta höll faktiskt riktigtbra klass. Inte alls det krafs som jag generellt förväntar mig av en souvenirbutik. Speciellt trevligt var Estonian Handicraft House som låg på Pikk 22.

Vi sprang också på en riktigt trevlig tygaffär mitt inne i gamla stan. På Väike-Karja 3 låg Trend Tekstil. Här fanns bland annat en fantastisk sortering av ylle- och ylle/kashmir-tyger, till riktigt bra priser. Jag köpte dock inga även om jag stod och klappade på dem ett bra tag. Men den förnuftiga delen av mig sa att jag inte visste vad jag skulle med det till, och att det ju kostade en del även om priserna var bra. Istället kom jag ut med tyg till ett par jeans.

På en väldigt mysig innergård på Vene 6, ligger Puu ja Putuka Pood. Här säljs fint trähantverk, och det som fångade mitt intresse mest var deras fina träknappar. Att köpa knappar var något jag visste att jag ville göra när vi kom till Tallinn. Jag köpte en del när vi var här på snabbvisit i höstas, och visste att jag ville ha fler. De här knapparna finner man i flera andra butiker också i Tallinn, men där var priserna betydligt högre, och innan vi kom till den här butiken var jag lite besviken för att det var så mycket dyrare än sist. Men i den här butiken var det precis som jag mindes det, och ett litet gäng knappar fick följa med mig hem. På samma innergård ligger också ett mysigt choklad-café, som varmt kan rekommenderas. Ett ypperligt tillfälle att sitta ner och vila trötta fötter en stund.

En dag spenderade vi på Open Air Museum, i utkanten av Tallin. Det är ett museum som visar hur livet på landet tedde sig på 1700- till 1900-talet i Estland. Jag hade rekommenderad det här på Ravlery innan vi åkte, och fått uppfattningen att det skulle vara mycket aktiviteter och vissas upp mycket hantverk här. Vi blev dock lite besvikna. Det var fint därute och trevligt att gå runt och titta, men vi orkade inte riktigt fördjupa oss i skillnaderna mellan gårdarna från olika delar av Estland, och så mycket mer fanns det inte att titta på. Någon enstaka gumma som satt och stickade fanns det, men sen var det slut. Det mesta av aktiviteterna tycktes bara vara på helger, och inte ens de demonstrationer som enligt programmet skulle äga rum den dagen vi var där lyckades vi hitta.

Längs gatan Müürivahe, alldeles intill Viru-porten finns Stickmarknaden. En lång rad med stånd där det säljs stickade tröjor, mössor och vantar med estniska mönster. Många fina saker, men lite svårt att bara gå och titta då alla är väldigt angelägna om att sälja, och kastar sig över en så fort man kommer nära. Jag han knappt fram till ståndet innan jag hade en mössa på mig. Det blev dock inga inköp, utan bara en massa inspiration.

Vi har också ätit mycket och gott på semestern. Det fanns många trevliga restauranger, och vi upplevde det som synd att man bara orkar äta två gånger om dagen, för vi hann ju inte prova alla restauranger vi ville på de få dagar vi hade att tillgå. Bästa matupplevelsen hade vi på restaurang Kudse Notsu Korts på Dunkri 8. Här serverades traditionell estnisk mat i enorma portioner. Det var mycket gott och verkligen ingen risk att gå hungrig därifrån.

Alldeles utanför gamla stan, och precis intill vårt hotell låg det stora köpcentret Viru Kesku. Härinne fanns en stor, fin bookhandel, Rahva Raamat. Efter visst letande lyckades jag fram fram till hyllan med hantverksböcker, vilken var betydligt större än i de flesta svenska bokhandlar. Estniska är dock ganska obegripligt, och de flesta böcker var av typen ”lär dig sticka” och kanske inte så intressanta, men det fanns ju godbitar också. Som boken ”The Haapsalu Shawl” för mindre än halva priset mot vad jag gav för min kopia. Och så de båda böckerna av Aino Praakli, om traditionella estniska vantar och sockor. Vantboken fick följa med mig hem.

Så tittade jag naturligtvis på garn också. Det fanns lite garn i flera av souvenirbutikerna, men jag letade upp ett par riktiga garnaffärer också. Den bästa jag hittade var Pronski Yarn, som låg nere i källaren på Le Gardie Center, Viru 15. Här fanns en hel del trevliga ullgarner. Tyvärr så var det en källarlokal med dåligt ljus, så det var svårt att riktigt bedöma färgerna på garnet. Det låg även två mindre garnaffärer på Müürivahe, samma gata som stickmarknaden, com också hade en del trevliga ullgarner. Det  slutade dock helt utan inköp för mig. Jag blev velig och kunde inte bestämma mig, och struntade jag till slut i alltihop. Det är ju inte så att jag lider brist på garn, och jag ville inte köpa en massa om det inte kändes helt rätt.

Allt som allt hade vi en mycket trevlig Tallinn-semester och det är ett resmål jag kan rekommendera, inte minst för den som är intresserad av hantverk.

jul 202011
 

Nu är Tequila Sunrise-ullen färdigspunnen. Älgsländan är ljuvlig att spinna på, men jag vet inte om jag kan påstå att jag är nöjd med resultatet. Det är verkligen inte min färg. Jag har varit med i fiberklubben delvis för att utmana mig själv att använda nya färger. Flera färger har jag upptäckt att jag faktiskt gillat även om jag inte trott det från början, men det här var inte en av dem. Jag tackar dock det här projektet för att jag återfått spinnlusten. Det är ju roligt att spinna 🙂

Tequila Sunrise
Isländsk ull, 2-trådigt.
105 gram, 174 meter
Spunnet på min ”Moosie-slända”, 38 gram.

Nu har jag övergått till ett av mina evighesprojekt. Det är an alpacka/silke-blandning som jag spinner till ett spetsgarn på en av mina älskade Boshworth-sländor. Jag har hållit på lääänge, och än är bara en tredjedel av ullen uppspunnen, så det lär ju inte bli klart i en handvändning. Men det blir så fint. Tråden gnistrar som silver av silket. Jag tror att det kommer bli ett riktigt mumsig garn när det blir klart.

jul 112011
 

Sommaren går fort och tiden bara springer ifrån mig. Det är nu över en vecka sedan Tour de France och därmed Tour de Fleece började. Jag funderade länge innan touren vad jag skulle spinna i år. Förra året spann jag massor, och jag visste att jag inte skulle ha varken tid eller lust att spinna lika mycket i år, men bestämde mig för att i alla fall spinna varje dag och att beta av lite gamla projekt jag har liggande. Det sprack nästan från start. Jag har inte hunnit spinna varje dag. Men jag har i alla fall fått till några timmar vid spinnrocken, vilket är betydligt mer än jag har spunnit på länge.

Jag började med att spinna upp den ull jag kardade på förra sommarens kardgille. Den har legat i en låda i klädkammaren och tagit plats sedan dess, och jag tyckte att det var på tiden att göra garn av den. För ovanlighetens skull har jag spunnit helt utan ett syfte, annat än att spinna upp ullen, men jag skall nog hitta god användning för det här garnet också vad det lider. Normalt sett köper jag topsband och spinner av, men som omväxling så har det faktiskt varit trevligt att göra hela processen, från en hög smutsig ull direkt från fåret och till färdigt garn.

Finull
75 gram 
210 meter

Just nu håller jag på och spinner en härligt röd merino till en mössa. Ett projekt som påbörjades för bra länge sedan och som har legat i träda sedan dess. Jag tror att det kan bli riktigt bra, även om merino inte är en favoritfiber.

Även om jag inte spunnit mycket på senare tid så stickar jag i alla fall en hel del. Efter att ha rensat upp i UFO-högen har jag till min stora förvåning blivit en person som i princip bara stickar på ett projekt i taget. Det är inte så att jag har tappat lusten att påbörja nya saker. Jag ägnar allt för mycket tid åt att planera kommande projekt istället för att sticka på de jag har. Men jag uppskattar verkligen att få saker färdiga. Och det händer mycket oftare när jag inte börjar på nytt hela tiden. Pågående just nu är tröjan Green Gable, stickade i Cascade 220.

feb 272011
 

Igår var jag på spinnträff i Märsta. Det var väldigt länge sedan det var spinnträff senast och nu var det väldigt roligt att träffas igen. Jag har nästan inte spunnit alls sedan i somras och det var skönt att komma igång lite med spinnrocken igen.

Åtta glada spinnerskor var vi som träffades. 

Det spanns för fullt. På sländor…

… och på spinnrock.

Och det kammades härligt fluffig ull.

För egen del var jag faktiskt riktigt produktiv. Jag spann 100 gram swaledaleull till 220 meter ganska tjockt entrådigt garn. Att spinna tjockt tycker jag är svårt, men jag är ganska nöjd med resultatet. Lite tunnare än planerat men ändå långt utanför min bekvämlighetszon. Det var också första gången jag spann swaledale och det var en ganska trevlig bekantskap. En grov ull med mycket karaktär, och knappast något man vill ha direkt mot kroppen. Men jag tror nog att det kan bli jättebra till de nålbundna vantar jag har planerat för garnet.