Emmy

Långsamhetens lov

feb 232011
 

River Tweed är nu färdigstickad och ligger utspänd på sängen. Jag väntar med spänning på att se om den passar. Och när jag lyckats skrapa ihop både fotograf och dagsljus på samma gång så ska ni få se också.

I väntan på detta har jag plockat fram ytterligare ett gammalt UFO. Den här gången är det ett par tvåändsstickade vantar, påbörjade för ett par år sedan. Tusan vad länge sedan det är sen jag tvåändsstickade. Det märks vill jag lova. Det går sakta! Det har tagit mig åtskilliga timmar att åstadkomma det här lilla.

Jag har varit nära att ge upp flera gånger, och suget att börja på något nytt är stort. Men, nu har jag ju lovat mig själv att jag ska göra slut på min UFO:n innan det blir några nya projekt, antingen genom att göra klart eller repa upp. Och  jag vill ha de här vantarna alldeles för mycket för att repa upp. Så det är väl bara att kämpa på. Förhoppningsvis blir de bra i alla fall. Och med lite tur så får jag upp tempot lite när jag kommer in i det.

Jag brukar vanligtvis vara väldigt dålig på att göra anteckningar när jag stickar. Jag tror ju aldrig att jag ska låta stickningen bli liggande, och alla små ändring, de kommer jag ihåg. Pyttsan… Men tydligen så misstrodde jag mitt minne mer förr. Jag blev alldeles lycklig när jag tog fram den här stickningen, och efter lite letande även hittade det här:

Sida efter sida med anteckningar och diagram. Det borde inte bli jätteproblem att få vante nummer två att påminna om vante nummer ett i alla fall. Jag tror jag borde ta och lära mig av mitt gamla jag i fortsättningen.

Syfestival

feb 202011
 

Jag hade inte tänkt att jag skulle åka på syfestivalen i år. Jag skulle ju spara pengar var det sagt. Men jag blev naturligtvis övertalad av vännerna att följa med, och vi hade en fantastiskt rolig dag. Tanken var dock att jag skulle hålla mig i skinnet och bara handla det som stod på min lista. Och absolut inte köpa en massa garn. Jag ska ju sticka upp mitt garnlager är planen. Jag lyckades nästan.

Det blev en del vadmal från den fantastiska butiken Korps. Får ni möjlighet att handla av dem kan jag rekommendera det. Fantastiska tyger. En vit märkpenna med egenskapen att färgen försvinner om man stryker på det ritade. Sägs det i alla fall, jag har inte haft möjlighet att prova än. Det verkar mycket praktiskt. Så hade jag även planerat att köpa broderigarn i bomull om jag hittade billigt. Det gjorde. För 3 kronor dockan fick ett gäng följa med hem. Även om det måste ha slagit slint i skallen när jag valde färger, för det blev inte en enda docka rött. Däremot en massa konstiga gröna som jag inte direkt gillar. Jaja. En mönstermapp från KnitPro fick också följa med hem, men den hade jag beställt och betalat tidigare och hämtade bara nu, den räknas väl inte va?

Det som inte riktigt var planerat var den fantastiskt fina, men dyra, boken ”The Haapsalu Shawl”. Den spräckte budgeten med råge, men det får det vara värt, för den är väldigt trevlig. Och så var det dessutom mässerbjudande, så med boken fick man även ett nystan garn Och det inte vilket garn som helst utan ett fantastiskt fint, mjukt cashmere-garn. Så det blev lite garn med hem, trots att jag inte köpt något 😉

Nästa gång det är syfestival så ska jag nog stanna hemma i alla fall. Hur goda föresatser jag än har när jag åker dit så blir det ju alltid så dyrt. och det är ju inte så att jag egentligen behöver någonting… Men vi får väl se hur motståndskraftig jag är när det närmar sig och vännerna börjar prata om att åka dit.

En liten väska med broderi

feb 172011
 

I höstas var jag på kurs i att sy ylleapplikationer hos Tålamodspåsen. Vi hade en fantastisk dag med massor av inspiration och jag började sy en liten väska. Broderiet var jätteroligt och blev klart ganska så snart, och det gick även ganska fint med det mesta av monteringen. Tills jag kom till dragkedjan. Det ville sig inte alls och jag sydde i och sprättade bort den flera gånger. Tillslut hamnade projektet ofärdigt i ett hörn, sådär som det så ofta blir för mig. Nu har jag äntligen fått tummen ur och har knåpat dit den där dragkedjan igen och nu ser det faktiskt helt ok ut.

Det där med att brodera på frihand är svårt för någon med mitt kontrollbehov, och jag har svårt att inte klaga på att det är snett och vint lite här och var. Men på det stora hela är jag jättenöjd. Det var fantastiskt roligt att brodera, och det ska bli härligt att flytta in mina små stickattiraljer i den här fina väskan istället för det fula gamla virkade pennfack jag haft dem i hittills.

Och broderilustan är verkligen väckt. Jag sitter och fantiserar vilt om skojiga broderiprojekt. Det är inte svårt att bli inspirerad av exempelvis Fasta maskor och lösa funderingars finfina virkade vantar med yllebroderi på. De måste jag härma! Och spana in hur snyggt Stickeri Stickera Stickeralla har piffat upp sin gråa köpekofta med lite glada broderier. Jag vill!

Men eftersom jag tycker att det är så skönt att bli av med gammalt som ligger så får broderierna alldeles för tillfället fortsätta att vara drömmar och jag kämpar på med mina UFO:n. Just nu är det River Tweed Cardigan som sitter på stickorna.

Jag kan inte riktigt förstå hur den här smala tarmen ska kunna passa mig dock. Nog för att det är resårstickning och töjer sig mycket, men jag är ändå skeptisk. Stickvännerna hävdar dock med bestämdhet att det kommer ordna sig när jag blockar. Vi får väl se. Jag stickar i alla fall på. Med tanke på att garnet redan tidigare varit en halvfärdig kofta som blev alldeles för liten är jag måttligt intresserad av att börja om ytterligare en gång.

Draktassar

feb 132011
 

Jag har stickat färdigt ytterligare ett projekt. Jag vet inte riktigt vad som har hänt, men just nu fullkomligen sprutar det färdiga saker ur mig. Mycket trevligt. Det mesta har förvisso varit påbörjat sedan tidigare, och det har varit små projekt. Men det känns bra i alla fall. Dagens färdiga är ett par vantar och mitt andra projekt i 12in2011.

Mönster: Dragon Paws av Barbara Gregory
Garn: Svart Rauma Gammelserie och handspunnen corriedale i färgen ”glad”.
Stickor: 3mm 

Jag blir glad av de här vantarna. Det är verkligen inte mina färger, och jag vet inte riktigt vad jag skall matcha dem med, men jag har svårt att inte le när jag ser de här färgsprakande drakarna. Och då måste det väl vara ett lyckat projekt? Jag tycker dock att de är lite för glest stickade, och det kommer blåsa rätt igenom dem trots att jag har filtat dem lite försiktigt. Och inte var de sådär jätteroliga att sticka. Det är väldigt långa hopp mellan färgbytena, och jag har fått binda flitigt. Med resultatet att den bundna tråden lyser igenom på många ställen. Men, mina vänner brukar säga åt mig att jag ska sluta vara så perfektionistisk, så jag får väl försöka med det (även om jag själv inte tycker att jag är det minsta perfektionist).

Nu tror jag att jag ska ägna mig åt en kofta som har fått ligga alldeles för länge, och som jag har väldans svårt att få till samma stickfasthet på igen. Vådan av att inte göra färdigt med en gång…

UFO-jakten fortsätter

feb 062011
 

Jag fortsätter min jakt på gamla UFO:n- Den här gången är det en barntröja som kommit fram ur gömmorna. Den påbörjades sommaren 2007, men blev av någon anledning liggande utan ärmar. Nu har jag tagit tag i det hela och gjort färdigt den. Maken till svårfotograferad tröja har jag dock aldrig varit med om. Jag vet inte hur många bilder jag har tagit för att få till någon ens nästan användbar.

Mönster: Eget
Garn: Bambino Ull
Stickor: 3 mm
Mönstret är en egen variant. Den här sommaren var jag väldigt fascinerad av gansey-tröjor, och gjorde en egen liten variant. Måtten har jag dock hämtat ur något basmönster. Jag är ganska nöjd med resultatet, även om jag tycker att tröjan ser ut att ha lite konstiga proportioner. Men barn har ju andra proportioner än vuxna, så jag hoppas det är bra. Barnet som skulle få tröjan har dock vuxit ur den för länge sedan, och just nu känner jag inga barn i rätt ålder. Men det är väl bara att lägga den på lager. Man vet aldrig när man behöver en hemstickad barntröja att ge bort i present.

Mera vantar

jan 282011
 

Tusen tack för alla fina kommentarer om mina selbuvantar. De värmer verkligen (både vantarna och kommentarerna)!

Jag har gjort färdigt ytterligare ett par vantar. Det här är ett gammalt UFO. Jag påbörjade dem sommaren 2007 när jag var på stickstämma på Hammarö, men kom av mig då första vanten var färdig så när som på tummen, då jag insåg att garnet inte skulle räcka till att göra en likadan till. Då hamnade de längst in i skåpet och kom inte fram förrän långt senare. När jag väl plockade fram dem igen och bestämde mig för att beställa mer garn så jag kunde göra färdigt dem så fick jag veta att det röda garnet hade utgått ur sortimentet. Resultatet blev att vanten hamnade längst in i skåpet igen.

Nu har jag dock hamnat i något slags beslutsamhet att göra mig av med gamla UFO:n och vantarna åkte fram ytterligare en gång. Jag vägde och funderade lite och kom fram till att garnet borde kunna räcka till att sticka en vante till om jag inverterade  färgerna. Det gjorde det nästan. Jag fick skarva lite med ett annat grått ullgarn på ena tummen, men det är knappt märkbart. Och ett bra projekt till att göra av med garn var det ju. Inte en en gnutta restgarn blev det.

Mönster: Hålkrusvante, mönster från stickstämman på Hammarö 2007
Garn: Peer Gynt
Stickor: 4mm och 3mm
I mina anteckningar från när jag gjorde den första vanten stod det att jag hade använt stickor 4 mm. Men när jag började sticka vante nummer två på fyror blev den gigantisk. Jag fick gå ner ända till 3 mm för att vantarna skulle bli lika. Jag tycker att jag stickar ganska hårt, men det kan ju inte vara någonting mot vad jag gjorde för ett par år sedan…

Jag har även avslutat mitt första flerfärgsstickningsprojekt. Det är en vante, stickad tätt som pansar i Visjögarn på stickor 1,75 mm, och med mycket konstig passform. Kvar på den var en halv tumme som jag nu gjort färdig. Någon vante nummer två kommer det inte att bli, eftersom jag inte är det minsta nöjd med nummer ett, även om jag egentligen älskar mönstret. Men jag tänkte i alla fall spara den första som något slags monument över det första flerfärgsstickningsprojektet.

Garn: Östergötlands ullspinneri Visjö
Stickor: 1,5 mm och 1,75 mm

Fast när jag säger att det är min första flerfärgsstickning så ljuger jag lite. Det är min första flerfärgsstickning sen jag började sticka lite mer på allvar. Jag stickade en flerfärgad mössa i slöjden någon gång på högstadiet också, där jag drog åt trådarna på baksidan så hårt att den blev flera storlekar för liten och väldigt stum. Min gamla slöjdlärare pratar fortfarande lyriskt om den där mössan är jag träffar henne på stan. Jag är tydligen den enda av hennes elever som gett mig på flerfärgsstickning på slöjden. Jag var dock väldigt besviken och bestämde mig för att jag inte kunde sticka med flera färger.

Ungefär tio år senare gjorde jag ett nytt försök, med en tröja med mönstrat ock, från garnstudio. Med den där mössan i starkt minne var jag den här gången väldigt noga med att inte dra åt trådarna på baksidan det minsta, med resultatet att oket blev allt för löst istället. Dessutom hade tröjan rent usel passform och jag var besviken igen.

Mönster: Drops 83-5.  Tröja med nordiska stjärnor
Garn: Garnstudio Karisma
Stickor: 4mm

Och så stickade jag den här vanten. Och misslyckades igen. Och bestämde mig för att aldrig sticka flerfärgsmönster igen. Tills jag förra året gick kursen ”Sticka med flera färger och våga klippa” med Heléne Wallin. Den gav en massa bra tips, och framförallt lite självförtroende. Nu vågar jag försöka igen och tycker att jag emellanåt lyckas riktigt bra. Tack Heléne!

Äntligen färdig!

jan 232011
 

Så är mina selbuvantar äntligen färdiga! Jag vet inte om jag någonsin varit så nöjd med ett stickprojekt förut. Jag älskar verkligen de här vantarna. De var kanske inte alltid jätteroliga att sticka. Jag var verkligen hjärtligt trött på att sticka mönstrade fingrar på slutet, för det var ett evigt pill. Och mängden trådar att fästa var inte liten. Men det var så värt det för slutresultatet är underbart.

Mönster: Vante nummer 18 ur häftet Selbustrikk
Garn: Rauma Gammelserie, svart och vitt.
Stickor: 2,5 mm

Det bidde en mysse

jan 212011
 

Nu är det första av mina 12in2011-projekt klart. Det blev en snabbstickad mössa, klar på en eftermiddag. Garnet hittade jag när jag letade igenom garnskåpet efter ett helt annat nystan, och det sade klart och tydligt till mig att det ville bli en sådan här. Fast vad jag ska med en brun mössa till vet jag inte egentligen.

Mönster: Icing Swirl Hat av Ysolda 
Garn: Handspunnen alpacka, 2-trådig.
Stickor: 6 mm
Jag följde mönstret för det stora storleken och stickade ett par varv extra på mittendelen för att få ordentligt med pös på mössan. Inte tillräckligt visade det sig, för så mycket pös blev det ju inte. Minskade sedan ganska mycket extra för att få mössan att sitta kvar på mitt lilla huvud. Jag är ändå ganska så nöjd måste jag säga. Och ett bra projekt när det kom till att göra av med garn. Det blev bara ett par ynka meter kvar av min garnhärva när jag var färdig. Perfekt. 

Klantig

jan 142011
 

Jag är otroligt klantig. Jag satte ju häromdagen upp målet att jag ska prioritera skolan bättre än vad jag har gjort. Tycker att jag har varit riktigt duktig hittills och pluggat bra. Idag var det så dags för tenta. När jag kommer till skolan kan jag inte hitta min kurs på tavlan där det står var man ska sitta. Blir lite smått orolig och går och pratar med en tentavakt. Och får veta att min tenta inte är idag. TENTAELÄNDET VAR IGÅR! Och jag min klant har skrivit fel dag i min kalender. Bara att lomma hem igen. Ny chans i juni… Jag är så otroligt arg, ledsen och besviken på mig själv! Vill helst bara gå och dra något gammalt över mig.

Tröstar mig istället med att börja på en ny stickning. Har letat fram resterna av mitt garn i färgen ”glad”. Det kan behövas just nu.

Edit: Det blir inte alls någon ny stickning. Glömde alldeles bort att jag pajade min skrivare häromdagen så jag kan inte skriva ut mitt mönster. Suck. Åter till UFO-stickandet alltså.

Det närmar sig

jan 122011
 
Nu är det bara tummarna kvar. Jag får erkänna att jag är hjärtligt trött på att sticka fingrar nu. Och så en evigt massa trådar att fästa. 24 stycken. Per vante. Det är ta mig tusan helt otroligt… Om jag någonsin får för mig att sticka flerfärgade fingervantar igen, slå mig i huvudet med något hårt så jag kommer på bättre tankar! Snälla! 
 Äldre inlägg  Nya inlägg