Pax

Aug 182012
 

Kors i taket, jag har något färdigt att visa. Jag bläddrade lite bakåt i bloggen och konstaterade att jag inte har visat något färdigt sen i april. Det är bra länge sen det. Men nu är det i alla fall dags. Det är min krokade sjal Pax som är färdig. Jag är riktigt nöjd med den, och tror att jag kommer att använda den mycket som halsduk i vinter. Jag gillar verkligen sådana här långsmala sjalar.

Jag vet dock inte om jag kan säga att jag har förälskat mig i tekniken att kroka. Jag föredrar helt klart mina stickor. Resultatet blev dock väldigt bra, framförallt efter lite hårdhänt blockning. Och eftersom jag väldigt gärna vill ha en Venus också, så blir det nog i alla fall ett krokat projekt till vad det lider.

Mönster: Pax, av Aoibhe Ni
Virknål: 5 mm
Garn: Handspunnet spetsgarn, 1 tråd merino och 1 tråd silke. 31 gram och 350 m.
 
Okt 082011
 

Äntligen kan jag visa upp min uggletröja! Det här har varit ett evgihetsprojekt som har varit lite av en följetong här på bloggen. Jag blev alldeles kär när jag såg det här mönstret för första gången, och bestämde att det skulle bli min första handspunna tröja. Jag började spinna garnet i januari 2009, i en SAL på Ravelry. Jag spann snabbt två tredjedelar av garnet, men sen blev det liggande i över ett år innan jag gjorde färdigt det. Därefter tog det ytterligare nästan ett år innan jag började sticka. Nu är det ett par månader sen stickningen blev klar, och den har äntligen blivit fotograferad.

Jag är jättenöjd med den här. Det är min första tröja i handspunnet garn, och vilken känsla det är! Det blir garanterat fler. Det ska erkännas att tröjan blev lite i tightaste laget. Jag väger lite mer nu än jag gjorde när jag började sticka. Men bara jag tar tag i och går ner de där extra kilona så ordnar nog det till sig. Passar inte tröjan så får man ändra på kroppen :)

Mönster: Owls av Kate Davies
Garn: 3-trådig shetland. 510 gram och 640 meter. WPI: 8
Stickor: 5,5 mm
Sep 262011
 

Nu har jag insett nackdelen med att inte ha så många stickprojekt på gång samtidigt. Nämligen att när man är färdig med något, så finns det inget annat att bara fortsätta på. Det krävs att man påbörjar något nytt, och det kräver lite planering och lite provlappar. Och vad gör man då, när man inte riktigt hinner planera och sticka provlappar? Ja, den här gången löstes problemet med att rota fram en härva handspunnet ur skåpet och bara börja sticka, utan mycket funderande alls. Resultatet blev en slamsa. Och ytterligare ett projekt avklarat i utmaningen 12in2011. Jag är riktigt nöjd, även om jag inte vet när jag ska få användning för den.

Mönster: Eget hittepå.
Garn: 2-trådig handspunnen finull, WPI ca 13. 200 meter.
Stickor: 5 mm
 

Jag har också efter en del provlappsstickande påbörjat en Laar. Men jag vet inte om jag tror att det blir bra. Jag har jättesvårt att få till stickfastheten, trots att jag använder det rekommenderade garnet. Jag har fått gå ner massor i stickstorlek och då får jag till antal maskor på bredden, men får alldeles för många varv på höjden. Frågan är om jag ska sticka lite lösare och dra i det hela så att den blir smalare och högre, för att få till stickfastheten. Jag är rådvill.Dessutom så känns det som om det blir en helt annan stickfasthet nu när jag börjat sticka på koftan, än vad det blev på provlappen med samma stickor. Varför kan det aldrig vara enkelt?

För övrigt så blir det inte så mycket stickat alls just nu. Skolan äter all min tid, och trots att jag inte tycker att jag gör annat än pluggar så bara växer berget med saker att göra. Stickat blir det bara någon stulen minut här och där. Jag hinner knappt gå på stickcafé ens. Det är jättetrist.

Feb 132011
 

Jag har stickat färdigt ytterligare ett projekt. Jag vet inte riktigt vad som har hänt, men just nu fullkomligen sprutar det färdiga saker ur mig. Mycket trevligt. Det mesta har förvisso varit påbörjat sedan tidigare, och det har varit små projekt. Men det känns bra i alla fall. Dagens färdiga är ett par vantar och mitt andra projekt i 12in2011.

Mönster: Dragon Paws av Barbara Gregory
Garn: Svart Rauma Gammelserie och handspunnen corriedale i färgen ”glad”.
Stickor: 3mm 

Jag blir glad av de här vantarna. Det är verkligen inte mina färger, och jag vet inte riktigt vad jag skall matcha dem med, men jag har svårt att inte le när jag ser de här färgsprakande drakarna. Och då måste det väl vara ett lyckat projekt? Jag tycker dock att de är lite för glest stickade, och det kommer blåsa rätt igenom dem trots att jag har filtat dem lite försiktigt. Och inte var de sådär jätteroliga att sticka. Det är väldigt långa hopp mellan färgbytena, och jag har fått binda flitigt. Med resultatet att den bundna tråden lyser igenom på många ställen. Men, mina vänner brukar säga åt mig att jag ska sluta vara så perfektionistisk, så jag får väl försöka med det (även om jag själv inte tycker att jag är det minsta perfektionist).

Nu tror jag att jag ska ägna mig åt en kofta som har fått ligga alldeles för länge, och som jag har väldans svårt att få till samma stickfasthet på igen. Vådan av att inte göra färdigt med en gång…

Jan 212011
 

Nu är det första av mina 12in2011-projekt klart. Det blev en snabbstickad mössa, klar på en eftermiddag. Garnet hittade jag när jag letade igenom garnskåpet efter ett helt annat nystan, och det sade klart och tydligt till mig att det ville bli en sådan här. Fast vad jag ska med en brun mössa till vet jag inte egentligen.

Mönster: Icing Swirl Hat av Ysolda 
Garn: Handspunnen alpacka, 2-trådig.
Stickor: 6 mm
Jag följde mönstret för det stora storleken och stickade ett par varv extra på mittendelen för att få ordentligt med pös på mössan. Inte tillräckligt visade det sig, för så mycket pös blev det ju inte. Minskade sedan ganska mycket extra för att få mössan att sitta kvar på mitt lilla huvud. Jag är ändå ganska så nöjd måste jag säga. Och ett bra projekt när det kom till att göra av med garn. Det blev bara ett par ynka meter kvar av min garnhärva när jag var färdig. Perfekt. 
Okt 112010
 

Mitt senaste stickprojekt har varit en sjal i kamelgarnet som jag spann färdigt under Tour de Fleece. Jag har, tro det eller ej, varit sjalen ganska trogen de senaste veckorna så det gick rätt så fort att få den klar. Men jag vill inte riktigt tänka på hur många arbetstimmar som ligger bakom totalt för att göra garn och sjal, för då börjar jag undra om jag är riktigt klok…

Även om jag inte var helt nöjd med tvinningen på det färdiga garnet så har det varit väldigt trevligt att sticka i det och jag tycker inte att skavankerna på garnet märks särskilt mycket i den färdiga sjalen.

Garn: Handspunnen kamel, 90 gram och 475 meter
Stickor: 3,75 mm
F och jag har i helgen varit ute och försökt fotografera den när jag har den på mig och vi hade en fantastiskt rolig stund i det underbara vädret. Det är inte så lätt att vara kreativ… Men här kommer en liten bildbomb. Det var inte helt lätt att välja ur de ca 200 bilder det blev.
Jag tänkte hela tiden när jag stickade den här sjalen att det inte alls var min färg och att jag skulle se hemsk ut med den färgen mot ansiktet, men jag tycker till och med att jag passar riktigt bra i den. Eller vad säger ni? Det ska ju i alla fall vara modernt med kamelfärgat i höst så i det hänseendet kan det ju inte vara fel. 
Jun 182010
 

Även om jag inte har bloggat så mycket på sistone så stickar jag fortfarande. Min utmaning med att jag inte skall ha några UFO:n när året är slut är så gott som klar. Det mesta gammalt jag haft liggande i skåpen är nu borta. Det mesta har försvunnit genom att jag repat upp dem. Stickningar som inte blivit riktigt bra, och därför inte heller färdiga. Men som jag inte nänts göra mig av med. Nu är de borta i alla fall, och det känns bara skönt. Kvar är en halvfärdig tvåändsstickad vante som jag är jättenöjd med men ännu inte riktigt orkat ta tag i att göra färdig, och ett par vantar som jag behöver mer garn till. Dessvärre har just den färgen utgått ur sortimentet, så risken är stor att de också får bli krulliga nystan igen. Nu består snarast utmaningen i att hålla det såhär. Att inte påbörja fler projekt än jag hinner avsluta. Ett par olika stickningar på gång måste man ju ha, för olika tillfällen. Men de ska inte bli liggande.

Jag har faktiskt avslutat ett par projekt genom att sticka färdigt dem också. Ett av dem är en Ishbel, stickad i ett av mina allra första handspunna garner som jag hittade i gömmorna.

Mönster: Ishbel, av Ysolda. Jag stickade den lilla storleken.
Garn: Handspunnen corriedale
Stickor: 4,5 mm

Idag har jag också börjat fundera över vad det ska bli för stickning som får följa med mig på semestern. Det lutar åt att det blir en Monday Morning Cardigan, i det här ljuvliga garnet.

Feb 212010
 

Det går framåt med rensningen i högen av UFOn och WIPs. Av de 15 jag hade när jag började är nu bara 10 kvar. Tre projekt är färdiga, och två har blivit krulliga nystan igen.

Mönster: Bainbridge Scarf. Jag gjorde en rätstickad variant där jag gjorde en provisorisk uppläggning, stickade på tvären och sen sydde ihop med maskstygn.

Garn: Handspunnen merino/angora.

Stickor: 3,5 mm

Jag ville ha det här garnet runt halsen, men med bara 50 gram garn blir det ju inte så mycket. Men jag tycker att den här konstruktionen är riktigt smart. Och mjukt och gosigt blev det.

Ett gammalt UFO. Jag påbörjade det här halsbandet i våras när Tålamodspåsen hade en liten kurs i pärlvirkning. Det gick fort framåt och jag kom en bra bit över halvvägs innan jag helt kom av mig när tråden jag virkade med gick av. Men nu är det i alla fall klart och jag tycker att det blev riktigt bra.

Virkat med en tunn bomullstråd, virknål nummer 14 och tjeckiska rocaillepärlor storlek 12/0. 5 pärlor per varv är det.

Mönster: Citron
Garn: Östergötlands pälsull, olivgrönt.
Stickor: 3,25 mm
Som alla andra så har även jag stickat en citron. En praktisk föreläsningsstickning får jag säga. I det tunna garn jag valde blev det till att göra två extra sektionen, vilket ledde till att det blev dubbelt så många maskor att sticka. Varven var långa, och extremt tråkiga på slutet…
Jag har även repat upp två stickningar. Det är Mystery Stole 3/Swan Lake och Spring Shawl Surprise/Mother Earth Shawl. Jag har insett att mysteriestickningar inte är något för mig. Jag hinner aldrig med i det tempo ledtrådarna kommer, och när jag ser vad andra har gjort så visar det sig nästan alltid att jag inte gillar mönstret. Så i fortsättningen skall jag veta vad det är jag börjar sticka. Hur som helst så tar dt väldigt mycket emot att repa upp alla de där timmarnas arbete jag har lagt ner på dem. Men eftersom jag vet att det är betydligt fler timmar kvar innan de är färdiga och att jag inte är så intresserad av resultatet så var det bara att bita i det sura äpplet. Det är i alla fall skönt att ha fattat beslutet och gjort det tycker jag. De här två har legat i skåpet länge och gett mig dåligt samvete för att jag vetat att jag aldrig skulle orka göra dem klart. 
Fram ur skåpet kom ytterligare en spetsstickning. Det här är Peacock Feathers Shawl, som jag påbörjade för en halv evighet sedan. Den här har jag inga planer på att repa upp. Jag älskar det här mönstret och jag vet inte alls varför den blev ett UFO. Men nu har jag kommit igång ordentligt med den i alla fall, och den har blivit mer än dubbelt så stor sen jag fick fram den ur skåpet. Så snart kanske den också kan bli färdig.
Jan 222010
 
Så var årets första stickprojekt klart. Det är en Morning Surf Scarf, och jag är verkligen jättenöjd med den här. Jag såg det här mönstret framför mig när jag spann garnet och det blev verkligen lyckat. Garnet är tvåtrådig bambu spunnet på en av mina nyaste sländor, en lätt Boshworth midi. Bambu var en trevlig bekantskap. Lite samma svala känsla som lin, men mycket mjukare.
Så har jag ägnat lite tid åt att spinna också.
Överst till vänster 233 gram och 312 meter Wensleydale/Silke, WPI 13. Det är två trådar Wenseydale och en tråd silke. Det här blev ett riktigt härligt garn, men ganska så kompakt. Jag tror att det är ganska slitstarkt och tänker mig ett par vantar i det här garnet. Tycket att färgerna blandar sig väldigt fint utan att det blir allt för randigt.
Nästa garn är nog det mjukaste jag någonsin spunnit. Det är merino/angora, sländspunnet. 50 gram och 172 meter, 3-trådigt, WPI 18. Det har helt ljuvliga turkosa nyanser som tyvärr inte kommer kram på bilden. Jag älskar det här garnet och tänker mig att göra något att ha runt halsen av det. Något så här mjukt vill man ha nära huden.
Längst ner är det 100 gram och 180 meter alpacka. Det här var ett gammalt påbörjat projekt som stod i skåpet och som jag äntligen tog mig tid att spinna färdigt. Det här var mitt första försök att spinna alpacka och när jag spann kändes det inte som att det blev något bra, men när jag väl härvat upp det så blev det helt ok ändå. Men att spinna alpacka blir nog inte någon favorit. Ingenting går upp mot ull…
Och så sist är det 20 gram och 75 meter silke, resterna från Wensleydale/silke-härvan ovan, som kom med på bilden bara för att fylla ut den lite.
Jag är jätteglad att jag kommit igång att spinna lite igen. Spinnrocken har stått allt för orörd på sistone. Nackdelen med att jag hittat tillbaka på den är att det snurrar allt för många idéer på spinnprojekt i huvudet och det finns så lite tid.
Feb 052009
 

Jag fortsätter att drömma om min handspunna tröja. En med ugglor på ska det bli. Jag har varit kär i den här tröjan sen jag såg den på Ravelry i höstas, och nu finns mönstret här

Jag har kommit ett steg på vägen och stickat en provlapp. Och konstaterat att mitt garn blir i det närmaste perfekt för det här mönstret. Nu tillbaks till spinnrocken för att spinna mer.