Sep 012016
 
Häromdagen damp det ner en faktura i inkorgen. Dags att betala årsavgiften för bloggen. För jag har visst en blogg, som har varit sorgligt bortglömd på senare tid. Faktiskt har det varit rätt så sporadiskt med inlägg ända sen jag började jobba heltid, och tid och ork började gå till annat. Nu är det ett helt år sedan jag skrev något sist. Men, jag saknar bloggen och tänker att det är dags att väcka den till liv igen.

Jag tänkte att jag skulle börja med att skriva lite om garnlagret. Starkt inspirerad av Sjömans-Elin tänkte jag nämligen börja med en rensning i mitt garnlager. Mitt garnlager är nämligen för mig mest ett dåligt samvete. Jag blir inte så inspirerad av garn, utan min inspiration kommer från annat håll. Och då är det sällan att det är garnet i lagret som passar bäst till idéen, och jag går och köper mer garn. Inte helt sällan sker detta långt innan jag faktiskt har tid att göra något av idéen, och när jag väl har det händer det rätt så ofta att entusiasmen för projektet har bleknat, och jag hellre gör något annat. Och garnet blir liggande. Det är inget varken jag eller min plånbok blir särskilt glada av, och jag tänkte börja göra något åt det.

I ärlighetens namn så har jag tänkt liknande tankar förr och börjat rensningsprojekt många gånger. Och jag tycker mig ha rensat ut mycket de senaste åren. Men eftersom jag för statiskt över in och ut i garnlagret så kan jag se svart på vitt, att nja, vist har jag rensat lite, men det har kommit in ungefär lika mycket. Och det behöver få ett slut. Så jag tänker ansluta mig till Elins #destashalong-projekt.


160829_garnlager_1

Mitt garnlager består just nu av ungefär 13 kg garn. Massor, säger en del. Inte så farligt, säger andra. För mig är det dock alldeles för mycket. Min målsättning är att tömma mitt garnlager i princip helt. I lagret får det finnas garn till mina nästa 2-3 planerade projekt. Utöver det vill jag också ha en låda med restgarner och enstaka nystan av garner jag tycker om och vill använda igen. Syftet med det är att kunna provsticka och planera projekt innan jag köper nytt garn. Restgarner blir fort mer än vad man tror. Just nu innehåller den lådan 1,4 kg garn, och jag uppskattar storleken på restgarnslådan till 2 kg när jag är färdig med rensningen. Det är dock ingen strikt övre gräns. Att klassa garner som restgarner/provstickningsgarner bara för att få behålla dem är dock inte ok. Det är strikt prövning på vad som får hamna i lådan.

Hur ska jag då åstadkomma detta? Efter mina tidigare rensningar, när jag lika snabbt fyllt på lagret igen, har jag skapat mig ett garnlager med garner jag faktiskt tycker mycket om. Det där lättrensade är redan borta. Visst finns där fortfarande en del som kan rensas bort och säljas eller skänkas, och det ska jag naturligtvis göra, men det mesta är faktiskt garner jag trots allt vill använda. Min plan är därför att framförallt sticka mig i mål. Garnlagret har ändå en storlek som gör det rimligt att komma i mål på några år. Det får för mig bli en övning i att faktiskt bli inspirerad av det garn jag har, och åstadkomma användbara plagg ur det.

För att ändå ge mig lite piska, och inte göra projektet oöverskådligt långt tänkte jag sätta ett datum när det hela ska vara klart. Idag är det den 1 september 2016, och jag sätter mitt slutdatum lite drygt två år fram i tiden, den 31 december 2018. Då har jag 28 månader på mig att komma i mål. Med 13 kg garn i lager och ett mål på 2 kg betyder det att 11 kg ska försvinna under den tiden.

160829_ull

För att komplicera det hela lite ytterligare har jag även ett fiberlager som jag vill minska. Här har det faktiskt försvunnit väldigt mycket i mina tidigare rensningar, och fram till häromdagen hade jag kunnat säga att det inte heller kommit in så mycket nytt. Men så var jag på spinnträff och kom hem men hel del nya fibrer. Det är fortfarande en stor minskning dock och fiberlagret har gått från att ha varit ungefär 12 kg till dagens 4,8 kg. Men även det ska krympa. Jag räknar med att ha ungefär 500 gram kvar när projektet är slut, och alltså ska 4,3 kg bort.

Dilemmat med att minska på fiberlageret är ju dock att om det minskar genom att jag spinner fibrerna istället ökar på garnlagret. Under förutsättning att jag spinner samma tjocklek som genomsnittet i garnlagret, 450 m/100 g, så innebär det att jag för att nå mitt mål behöver göra av med 2450 meter i månaden. Det motsvarar ungefär två tröjor det. I vikt räknat blir det 545 gram i månaden. Min sticktakt de senaste åren har varit förskräckande låg, och jag har i genomsnitt gjort av med ungefär 125 gram och runt 400 meter garn i månaden. Det här är ju betydligt mer, så det nu gäller det att lägga på ett kol.

160901_destashalong_diagram

Så för att summera det hela är här min målsättning och lite regler

Mål:
- Att till utgången av 2018 ha tömt mitt garnlager, för att i fortsättningen köpa garn när jag ska använda det.
– Kvar får finnas en låda med restgarner/enstaka nystan med garner jag tycker om och vill använda igen. Detta för att ha möjligheten att sticka provlappar och planera ett projekt innan jag köper garn. Jag uppskattar storleken på restgarnslådan till 2 kg, men det är ingen strikt övre gräns.
- Mitt fiberlager ska vid samma tidpunkt inte vara större än 500 gram.
- Detta innebär att jag behöver göra av med 545 gram garn/fibrer i månaden.

Regler:
- Inga garninköp innan lagret är tömt
- Undantag för mindre inköp som krävs för att kunna färdigställa ett projekt. Majoriteten av garnet till ett projekt måste dock komma ur lagret.
- Garnlagret får öka genom att jag spinner garn av fibrer ur lagret. Fiberlagret minskar ju samtidigt.
- Garn och fibrer som gåva bör undvikas, men jag måste inte tacka nej om jag får garn i present.

Jag kommer löpande att redovisa hur det går här. Häng med! Ju fler vi är som peppar varandra, desto roligare blir det!
Jun 082012
 

Jag har färgat lite. Förutom några prover (det ständiga temat när jag färgar…) försökte jag mig på att färga lite ull.

Jag tycker att det är svårt att färga ull. Den är så mycket mer ömtåligt än garn, och topsbanden glider lätt isär när man hanterar dem i blött tillstånd. Risken är också att den blir allt för kompakt och att den filtar i färgninngen. Och då är den inte så kul att spinna. Så det gäller att vara försiktig. Just den biten lyckades jag förvisso riktigt bra med den här gången, och ullen är härligt fluffig. I det här fallet hade jag nog hjälp av att det är wenselydale jag har färgat. Långa fibrer och en ullsort som är lite mindre benägen att filta än finare fibrer.

Men så är det det där med färgen då. Att få till den nyans man vill är ju ett problem, men det är inte svårare på ull än på garn, och orsaken till mitt eviga provfärgande. Men att få den att sitta där man vill, det tycker jag är svårt. Jag är ju ingen vän av spräckliga garner, så jag vill gärna färga enfärgat, eller bara svagt skiftande i nyanser av en färg. Och den här gången var målet att få det enfärgat. Det kan man ju säga att jag misslyckades med. Och även om jag tycker riktigt bra om resultatet så irriterar det mig att jag aldrig får till det som jag vill när jag färgar ull.

Så, era bästa tips? Hur får jag färgen att sitta där jag vill när jag färgar ull, och inte dra på lite här och där som den vill, och utan att misshandla ullen i processen?

Jun 032012
 

Nu börjar livet lugna ner sig lite, vilket är väldigt skönt. Tid att leka. Och jag har en en ny leksak att leka med. Den ska jag ägna sommaren åt att bli kompis med.

 

 

Det är en Bosworth Book Charkha, och den är alldeles fantastisk. Den är ett litet konstverk. Som vanligt med prylar från Borsworth så får man vänta en god stund innan man får dem, eftersom de är så populär. Det är nästan ett år sedan jag beställde den här. Men den var väl värd väntan.

Charkhan är en spinnrock med indiskt ursprung som främst används till bomull, men den är suverän till alla korta fibrer. Jag har hunnit att provspinna lite, och jag måste säga att det var lättare än jag trodde. Jag trodde det skulle vara bökigt att vara tvungen att spinna med en hand, men det går faktiskt riktigt bra. Jag gissar att det hjälper att jag har spunnit en del på stödd slända. Principen är ju ganska lika. Och det är en häftig känsla när det fungerar. Man bara drar handen bakåt och garnet bara rinner ut. Det är nästan som magi.

Hittills har det blivit en minihärva med bomull. Det är återvunnen denim, och det kanske inte var den bästa bomullen att börja med. Det var väldigt korta fibrer, till och med för att vara bomull, och en del konstiga trådar. Men det blev ganska fint ändå.Det är  15 gram och 91 meter tvåtrådigt, så det räcker tyvärr inte till någonting. Och så har jag spunnit jak. Det blev rätt knöligt,  mest för att jag inte är så bra på att karda. Men jag spann den här tretrådig, och att tvinna tretrådigt jämnar ut garn något helt fantastiskt. Så slutresultatet är riktigt jämnt. Och mjukt och gott är det. Inte heller det garnet vet jag vad det ska bli. Det är 45 gram och 90 meter, så det räcker inte heller till särskilt mycket.

Mar 082012
 

World of Wool är en trevlig affär där jag handlar mycket av min ull. Till min stora glädje har de även börjat sälja prover på sin ull, så man inte behöver köpa ett helt hekto för att prova någon viss sort. Jag kunde naturligtvis inte hålla mig och gjorde en beställning på några ullsorter jag inte provat. Jag får väl erkänna att jag nog hade väntat mig att få något mer ull än vad varje liten påse innehåller. Vikten på de minsta proverna var knappt ett gram, och de största var på två gram. Inte mycket alltså. Men det är i alla fall tillräckligt för att känna lite på ullen och spinna någon meter provgarn. Och så fungerar de ju bra som färgprover, något som är ett måste för någon som är så kräsen med färgnyanser som jag.

En annan nackdel är att man inte kan plocka ihop proverna som man vill, utan man får köpa ett paket med alla prover i en kategori. Det går väl an på ullsorterna där man får alla färger av en viss sorts ull, och även prover på okardad ull om det finns. Men ta tillexempel kategorin ”70-30 blended tops” som innehåller 20 olika blandningar. Det blir ganska många prover som man måste köpa för att prova en viss sort. Och ganska mycket pengarm för några få gram fibrer. Men, jag skall inte klaga. Jag tycker att det är jättetrevligt att det i alla fall går att köpa prover. Nu ska jag bara komma på något bra sätt att organisera mina fiberprover så att de är lätta att titta på när man vill det.

Jag har även tagit fram spinnrocken och spunnit lite. Det var länge sedan sist. Jag tog mig an ett gammalt och inte mer än påbörjat projekt. Det är en mörkbrun corriedale som jag spinner med långa drag. Tanken är att det ska bli ett tretrådigt garn så småningom. Två spolar har det blivit hittlls. Vi får väl se hur långt jag kommer den här gången innan något annat tar över.

Att spinna är väldigt meditativt och en bra sysselsättning när man är ledsen. Och just nu är jag ledsen. Jag sörjer min fina vän Maja. Maja flyttade in hos oss när jag var 14 och hon skulle vara min katt. Hon bestämde sig förvisso ganska snart för att hon var min mammas katt, men jag älskade henne lika mycket för det. Det känns så oändligt tomt att veta att hon inte finns där nästa gång jag åker hem till föräldrarna. Sov  gott vännen!

Nov 302011
 

Igår när jag kom hem låg det en avi i brevlådan. Jag blev lite fundersam för jag kunde inte komma på vad jag nu köpt för något. Idag hämtade jag paketet och insåg att det var mitt paket i stickameras spinnbyte. Jag velade länge innan jag sista stund bestämde mig för att vara med i bytet, och det ångrar jag inte. Jätteroligt att bli överraskad med ett mjukt paket.


Mitt paket innehöll ett hekto BFL humburg, och lite lamaull. Mycket trevligt. Speciellt laman skall bli spännande att prova. Det har jag aldrig gjort förrut. Utöver ullen så fick jag även en virkad korg, och lite torkade grönsaker och svamp från Gotland. De kommer att blir goda i en gryta i vinter. Paketet kom från Marre på Gotland. Tusen tack!

Själv har jag inte skickat mitt paket än. Jag surfar runt lite på mottagarens blogg och smider planer. Men snart ska det bli paket. Jag hoppas att jag lyckas plocka ihop något som mottagaren gillar.

Sep 092009
 
Hösten är här! Min favoritårstid. Jag älskar verkligen höstens härliga klara luft, vackra färger och lite kyliga temperatur. Så härligt att kunna gå ut utan att bli för varm, och istället få dra på sig en skön ylletröja. Med hösten började ju dock även skolan, vilket jag kanske inte sett fram emot riktigt lika mycket. Efter bara en vecka med föreläsningar känns det redan som om sommarlovet inte har existerat. Men det känns ändå rätt ok, och det är skönt med lite fasta rutiner i livet igen. Föreläsningar betyder även sticktid, då jag har svårt att hålla mig vaken om jag inte har något att sysselsätta händerna med. Den här veckan har det varit en ärm till min Tangled Yoke Cardigan som vuxit lite under föreläsningarna.
Jag började även på en ny stickning häromdagen. Det är Ysolda Teagues Vivian. Det är dock inte någon föreläsningsvänlig stickning. På föreläsningar behöver jag tråkig slätstickning för att jag ska lyckas hålla koncentrationen på föreläsaren och inte stickningen, vilket ju känns som en förutsättning för att det ska vara meningsfullt att vara där. I Vivian händer det allt för mycket. Men det är en otroligt rolig stickning och när jag plockar upp den har jag svårt att lägga den ifrån mig för att det händer så mycket hela tiden. Mönstret är otroligt välskrivet och jag är fascinerad över snyggt Ysolda har lagt in ökningar/minskningar för midjan i flätmönstet. Jag ser fram emot att använda den här koftan i vinter. Bara den nu inte blir för liten. jag tycker alltid jag lyckas göra för stora tröjor, så den här gången gick jag ner lite i storlek. Jag hoppas att den räcker till ändå.

Idag när jag kom hem hittade jag ett litet mjukt paket i brevlådan. Paket innehöll ull. Det är Tina som dragit igång Spinspirations fiberklubb igen, och naturligtvis är jag med den här gången också. Temat den här gången är ”Himlen”, och första färgen ut är ”Åska”. Vilken lyckträff! Tack Tina! Precis mina färger med kallt blått och grått. Och det är helt klart en åskgråblålila himmel jag ser när jag tittar på ullen. Klart bästa färgen hittills i månadsklubben, tillsammans med ”Röda havet” och ”Östersjön”. Det här tror jag bestämt ska bli en mössa till mig. En Gretel kanske.

Aug 112009
 
Känner mig alldeles euforisk idag och blev motiverad att ägna mina alldeles övergivna blogg en liten tanke igen. Orsaken till euforin har förvisso inget alls med hantverk att göra utan kommer sig av ett alldeles ovanligt härligt cykelpass. 8 underbara mil alldeles ensam på vägarna runt Uppsala, i perfekt träningsväder, där allt bara flöt på och kändes hur lätt som helst. Och en kvart efter att jag kom hem från min 3-timmars cykeltur började det regna. Ibland har man tur med vädret. Men inte var det cykling den här bloggen skulle handla om, även om det idag fick fungera som allmän inspiration för att faktiskt skriva något här.
Min sommar har varit olyckligt befriad från det mesta vad hantverk heter. Jag trodde som vanligt att jag skulle hinna så mycket när jag blev ledig från skolan, och som vanligt hade jag så fel, så fel. Nu skulle ju tiden ägnas både åt att jobba, och att plugga lite vid sidan om. Och därtill tro att jag skulle ha gott om tid till både träning och hantverk. Jag är nog lite naiv…
Men jag har i alla fall inhandlat mig en liten leksak. En ny slända nämligen. En rysk slända närmare bestämt. Jag blev nästan lite förskräckt när jag fick se den. Den ser inte ut som något man kan åstadkomma garn med. Men efter lite övning så blir det faktiskt något garnlikt resultat. Den fantastiskt fula skålen jag använder är ett loppisfynd för hela 5 kronor, och den fungerar faktiskt väldigt bra att spinna i.
En rysk slända är en typ av stöd slända. Alltså inte en slända som hänger fritt i luften, som de jag brukar använda, utan en man snurrar stödd i en lite skål. Att sländan hela tiden är stödd mot marken innebär att det inte blir någon stor påfrestning för det nyspunna garnet och det ska med övning gå att spinna riktigt tunt garn på den här. Traditionellt har de använts till att spinna garn till de klassiska Orenburg-sjalarna. Spindelvävstunna sjalar med massor av spetsmönster som ska kunna dras genom en vigselring. Garnet till dessa spanns av ull från Orenburg-geten, som om jag har förstått saken rätt är i princip samma sak som kashmir, fast geten bor i Orenburg-området istället. Man tvinnade sedan kashmir-tråden med en tr
åd silke och stickade de här fantastiska sjalarna. Sättet att tvinna med en ryska slända är också lite annorlunda mot vad man brukar göra. Man tar nämligen de två trådarna och lindar dem tillsammans på sländan. Sedan tvinnar man dem tillsammans medan man tar av garnet från sländan och nystar ett litet nystan som man har i handen. Jag har redan insett att jag nog behöver en slända till så man slipper nysta av det tunna ömtåliga garnet från den första sländan för att sedan linda tillbaka det tillsammans med silketråden, utan kan linda direkt från en slända till en annan.
Att läsa sig den här tekniken visade sig inte vara helt lätt (vad hade jag väntat mig…). Här får man verkligen öva på ”long draw”. Efter lite övande med merino och alpacka ville jag prova med riktigt kortfibrig ull. Sländan är ju gjord för att spinna kashmir, och den har ju väldigt korta fibrer. Kashmir har jag än så länge inte i mitt ullager, även om jag nu blivit väldigt sugen på att köpa, så jag rotade fram lite angora. Vit, fluffig, kort kaninull. Det visade sig vara betydligt lättare att spinna angora än merino på den här sländan, och även om det krävs mycket övning innan jag kan spinna en jämn fin tråd, så börjar det i alla fall arta sig. Jag har också märkt att det spela stor roll hur ullen är preparerad. Att spinna direkt från topsbandet tyckte jag inte fingerade alls bra. Ullen är för lillplattad och kompakt och flyter inte ut så smidigt. Bäst har hittills fungerat att karda ullen lite lätt och spinna från ”rolags”. Jag misstänker dock att mina kardor inte riktigt är täta nog för att karda angora bra, och det märks på resulta
tet. Eller så försöker jag bara skylla på det, när det egentligen är jag som usel på att karda. När allt fungerar bra och ullen är välpreparerad känns det i alla fall som om man har smör i handen och det bara flyter ut en tunn fin tråd alldeles av sig självt. Nästan magiskt. För det mesta så känns det inte riktigt så dock…
Här är i alla fall min första lilla provhärva. 1 tråd angora och 1 tråd silke, ca 32 WPI. Inte så jämnt som jag skulle vilja, och jag behöver verkligen ha mer tvist i angoratråden. Den går av nästan bara man tittar på den. Men jag är ändå väldigt förtjust i min lilla härva, och den är bland det mjukaste jag någonsin känt på! Jag är väldigt sugen på att spinna tillräckligt med sådant här garn för att det åtminstone ska räcka till en liten spetshalsduk. Det känns lite som ett evighetsprojekt för det går minsann inte fort att spinna, men det kan det väl vara värt. Bäst av allt tycker jag nästan är att man kan sitta lätt tillbakalutad i soffan med sländan i knät och spinna. Avslappning :)

Feb 132009
 

Idag var det mycket trevligt att komma hem och kika i brevlådan. Två paket till mig :) Ett från Spinspiration och ett från Adlibris


Den fina blå bambun har jag sneglat på länge. Den är så vackert färgad, och jag har aldrig provat att spinna bambu. Och när de nu dessutom fanns Spindolyn-sländor igen så kunde jag inte låta bli att beställa. Jag har redan hunnit provspinna Spindolyn lite, och det är ju helt klart lite annorlunda mot en hängande slända som jag är van vid. Men med lite övning ska det nog gå det med. Kul är det i alla fall.
I paketet från Adlibris låg den alldeles nyukommna boken ”The Intentional Spinner – a holistic approach to making yarn” av Judith MacKenzie McCuin. Jag har bara hunnit bläddra lite i den, men den ser mycket lovande ut. Jag tror det är en bok jag kommer lusläsa från pärm till pärm.
Spinnadnet till uggletröjan går framåt, sakta men säkert. Har nu fyllt två spolar. En till så ska jag tvinna :) Det här nog första gången jag verkligen utnyttjar att Majacrafts spolar är så stora. 190 gram garn har jag fått på på varje spole. Nu skulle det inte vara fel med deras stora tvinningsvinge och spole också… Men jag måste försöka få stopp på mitt shoppinggalna pekfinger.
Jan 312009
 

När jag får ull i mina händer så talar ullen ofta till mig. Den säger med en gång vad den vill bli i form av något stickat. Jag har den där bilden i mitt huvud hela vägen när spinner. Men det blir sällan riktigt sådär som jag vill. Jag spinner det mesta på precis samma sätt, och jag kan möjligen variera tjockleken lite, eller om det ska bli två- eller tretrådigt garn. Och ullen bestämmer det mesta. Inte jag. Det hade jag tänkt försöka ändra på och jag har experimenterat lite. 

Jag spinner för det mesta ganska kompakta garner, med ”short draw”. Det var så jag först lyckades få till något som liknade garn, och sen har jag fastnat där. Nu har jag istället försökt lära mig ”long draw” för att få till ett lite luftigare garn. Jag har tittat hur många gånger som helst på den här filmsnutten, och kan inte annat än njuta av den. Den är som poesi. De ser så ljuvligt lätt ut. Ullen bara flyter fram genom hennes händer utan att hon ser ut att göra någonting. Det är helt enkelt fantastiskt.


Det är dock inte lika enkelt som det ser ut. Hur jag än försöker får jag inte till det. Det närmsta jag kommer är någon variant av ”supported long draw” där jag håller emot med högerhanden framme vid tenöppningen. Annars lyckas jag bara linda av det redan spunna garnet från spolen igen. Och inte blir det jämnt och snyggt det jag gör inte. men jag antar att övning ger färdighet.
Garnet här nedanför är 3-trådig BFL, spunnet med ”supported long draw” från topsband ”from the fold”. Tanken var som sagt att det skulle blir ett lite lättare och fluffigare garn av det, men det kan jag inte påstå att det blev. Det är istället väldigt ojämnt och väldigt kompakt och väldigt övertvinnat. Jag gissar att mycket av det kompakta kommer från att jag tvinnat för mycket.
Nästa lilla minhärva är också BFL, 2-trådigt den här gången. Också spunnen med ”supported long draw” men denna gång kardade jag fibrerna först, och nu blev det ett fortfarande väldigt ojämnt, men väldigt lätt och fluffigt garn. Mycket mer det jag var ute efter. Det här kan jag tänka mig att sticka en gosig mössa i.
Och så har jag för första gången tänkt ge mig på att spinna till en tröja, och det här är första provhärvan till den. Det är grå shetlandsull, 3-trådigt, och här har jag spunnit ”short draw” men kämpat mot reflexen att hela tiden låta fingrarna löpa över det nyspunna garnet för att jämna ut det, utan försökt behålla så mycket luft i det som möjligt. Det såg inte så bra ut direkt från spinnrocken, men efter ett varmt bad fluffade det upp sig rejält och blev faktiskt jättebra. Jag är väldigt nöjd. Nu återstår att se om det blev lagom tjockt också. Mönster är skrivet för garn som är ”Bulky, 7WPI”, och det här är 7-8 WPI ungefär, närmre åtta än sju. Nu väntar jag otåligt på att mina beställda stickor ska komma så att jag kan sticka provlapp med det. För hur konstigt det än låter så fanns bland alla mina stickor inte en enda större än 5mm. Det är väl bara att inse att jag gillar små stickor…
 
Mitt bland mina planer att lära mig spinna mer som jag vill, och inte som ullen vill annonserade Tina om Spinncirkel 2009, som på beställning. vad passar väl bättre än att vara med där? Det ska bli jättespännande att prova olika tekniker tillsammans med andra under året, och jag hoppas på att lära mig massor. Första temat är att spinna entrådiga garner med lite snodd. Det blir en liten utmaning för mig som aldrig spinner entrådigt annars. På sistone har jag helt snöat in på att spinna tretrådigt. Kanske ska februariullen från Spinspirations månadsklubb bli ett lösspunnet entrågigt garn? Den här omgången av fiberklubben har temat ”Svenska fåglar”, och det passar ju en fågelskådare som mig alldeles utmärkt. Och Tina har verkligen lyckats med första färgningen i alla fall. Jag tänkte Blåmes direkt när jag såg ullen, innan jag tittat på den medföljande lappen.

Och Pi-filten ligger nu utspänd och torkar. Det var inte helt lätta att hitta yta nog att nåla upp den. Jag fick använda båda madrasserna från mina extrasängar, samt plocka bäddmadrassen ur min egen säng för att lyckas. Nu har jag krupit omkring ett par timmar på golvet och nålat. Varenda knappnål jag äger har jag använt, och det är nog inte tillräckligt ändå. kanten kommer bli lite vågig. Men jag tror det blir snyggt ändå. Det är konstigt det där med vilken tid det tar att blocka. Jag tror alltid att att jag ska lyckas nåla på en kvart eller så, men det har ju än så länge aldrig hänt att jag lyckas med det. Men nu är det gjort i alla fall, och snart ska jag bjuda på bilder på en helt färdig Pi. Jag längtar!

(Är det förresten någon som kan översätta alla engelska spinntermer åt mig? Jag gillar inte att blanda svenska och engelska, men jag vet ju inte vad sakerna heter på svenska…)
Okt 162008
 
Till att börja med vill jag tacka för alla jättesnälla kommentarer om min Baby Surprise Jacket. Jag blir verkligen glad!
Anna har klagat på att jag inte berättat något om paketet jag skrev om i förra inlägget. Det beror på att mitt liv just nu mest består av skolböcker och väldigt lite av att sticka och spinna, tyvärr. Men här kommer i alla fall en liten rapport. 

Paketet innehöll alltså en spinnrock. En Majacraft Rose. En mycket vacker liten spinnrock, som jag tyvärr inte hunnit använda alls så mycket som jag skulle önska. Men än så länge är jag i alla fall stormförtjust. Jag har aldrig spunnit på spinnrock tidigare så jag har ju inte så mycket att jämföra med, men hon är så lättrampad och spinner så mjukt. Men vad svårt det är! Jag har verkligen ingen kontroll alls på hur det ska bli. Men som vanligt är det väl övning som gäller. Och vad fort det går att spinna på rock jämfört med på slända. Jag är alldeles förbluffad.
Trots att det går så mycket fortare har det dock bara hunnit bli en härva garn än så länge. Och den är ju långt ifrån perfekt, men som första försök kan man väl inte vänta sig så mycket annat. Mer är på gång. Efter tentorna…

Så måste jag visa den underbara ull jag fick i brevlådan förra veckan. Den nya omgången av Spinspirations månadsklubb. Denna gång är temat Hav, och första månaden är det Röda havet som är inspiration till färgen. och vilka färger sedan. Det bara skriker Emmy om den här ullen. Verkligen en fullträff Tina. Särskilt de lite dovare rosaröda och gråblå nyanserna. Jag tänker vantar när jag ser den här ullen.