mar 082012
 

World of Wool är en trevlig affär där jag handlar mycket av min ull. Till min stora glädje har de även börjat sälja prover på sin ull, så man inte behöver köpa ett helt hekto för att prova någon viss sort. Jag kunde naturligtvis inte hålla mig och gjorde en beställning på några ullsorter jag inte provat. Jag får väl erkänna att jag nog hade väntat mig att få något mer ull än vad varje liten påse innehåller. Vikten på de minsta proverna var knappt ett gram, och de största var på två gram. Inte mycket alltså. Men det är i alla fall tillräckligt för att känna lite på ullen och spinna någon meter provgarn. Och så fungerar de ju bra som färgprover, något som är ett måste för någon som är så kräsen med färgnyanser som jag.

En annan nackdel är att man inte kan plocka ihop proverna som man vill, utan man får köpa ett paket med alla prover i en kategori. Det går väl an på ullsorterna där man får alla färger av en viss sorts ull, och även prover på okardad ull om det finns. Men ta tillexempel kategorin ”70-30 blended tops” som innehåller 20 olika blandningar. Det blir ganska många prover som man måste köpa för att prova en viss sort. Och ganska mycket pengarm för några få gram fibrer. Men, jag skall inte klaga. Jag tycker att det är jättetrevligt att det i alla fall går att köpa prover. Nu ska jag bara komma på något bra sätt att organisera mina fiberprover så att de är lätta att titta på när man vill det.

Jag har även tagit fram spinnrocken och spunnit lite. Det var länge sedan sist. Jag tog mig an ett gammalt och inte mer än påbörjat projekt. Det är en mörkbrun corriedale som jag spinner med långa drag. Tanken är att det ska bli ett tretrådigt garn så småningom. Två spolar har det blivit hittlls. Vi får väl se hur långt jag kommer den här gången innan något annat tar över.

Att spinna är väldigt meditativt och en bra sysselsättning när man är ledsen. Och just nu är jag ledsen. Jag sörjer min fina vän Maja. Maja flyttade in hos oss när jag var 14 och hon skulle vara min katt. Hon bestämde sig förvisso ganska snart för att hon var min mammas katt, men jag älskade henne lika mycket för det. Det känns så oändligt tomt att veta att hon inte finns där nästa gång jag åker hem till föräldrarna. Sov  gott vännen!

okt 032009
 
Nu är det höst på riktigt. Kallt, klart, härligt! Men, jag fryser. Det är nämligen så att mina katter älskar att vara på balkongen. Och de älskar att kunna gå ut och in som de vill, vilket jag gärna vill låta dem göra. Det betyder att jag fortfarande har ett fönster öppet, dygnet runt, vilket gör att det blir lite smått kyligt inne hos mig. Framförallt golvet blir iskallt, och således blir även mina fötter iskalla. För att råda bot på det hade jag tänkt sticka mig ett par tofflor.
För en liten tid sedan spann jag ett kabeltvinnat garn som en del i Svea Spinnargilles spinncirkel. Mer om det kan ni läsa här. Tanken när jag spann det har garnet var att jag skulle använda det till Ysoldas Gown-up Booties. Men efter att ha kikat lite på Ravelry så har jag konstaterat att de är väldigt snygga när de står
för sig själva, men på foten verkar de inte sitta särskilt bra. Så nu behöver jag en ny plan.
Jag har kikat runt lite och försökt hitta ett bra mönster men har inte riktigt lyckats. De bästa alternativen jag har hittat är
Toestis Garter/Rib Slippers – rätt ok. Men skrivet för ett tunnare garn än mitt.
Crochet slippers in Eskimo – Ganska snygga tycker jag. Men virka? Jag? Så är eskimo betydligt tjockare än mitt garn, och dessutom äter väl virkning rätt så mycket garn? Jag tvivlar på att mitt räcker.
Är inte riktigt nöjd med något av mina förslag, så nu behöver jag hjälp. Är det någon som sitter på ett bra mönster på ett par tofflor som ni vill tipsa mig om? Jag har 130 gram och 130 meter kabeltvinnat merinogarn, WPI 8-9 som vill värma mina fötter. Och med tanke på allt jobb jag lagt ner på garnet så vill jag inte ha ett par filtade tofflor, utan vill visa upp det som det är. Någon som har något förslag? Annars får jag väl hitta på något eget helt enkelt.

jan 312009
 

När jag får ull i mina händer så talar ullen ofta till mig. Den säger med en gång vad den vill bli i form av något stickat. Jag har den där bilden i mitt huvud hela vägen när spinner. Men det blir sällan riktigt sådär som jag vill. Jag spinner det mesta på precis samma sätt, och jag kan möjligen variera tjockleken lite, eller om det ska bli två- eller tretrådigt garn. Och ullen bestämmer det mesta. Inte jag. Det hade jag tänkt försöka ändra på och jag har experimenterat lite. 

Jag spinner för det mesta ganska kompakta garner, med ”short draw”. Det var så jag först lyckades få till något som liknade garn, och sen har jag fastnat där. Nu har jag istället försökt lära mig ”long draw” för att få till ett lite luftigare garn. Jag har tittat hur många gånger som helst på den här filmsnutten, och kan inte annat än njuta av den. Den är som poesi. De ser så ljuvligt lätt ut. Ullen bara flyter fram genom hennes händer utan att hon ser ut att göra någonting. Det är helt enkelt fantastiskt.


Det är dock inte lika enkelt som det ser ut. Hur jag än försöker får jag inte till det. Det närmsta jag kommer är någon variant av ”supported long draw” där jag håller emot med högerhanden framme vid tenöppningen. Annars lyckas jag bara linda av det redan spunna garnet från spolen igen. Och inte blir det jämnt och snyggt det jag gör inte. men jag antar att övning ger färdighet.
Garnet här nedanför är 3-trådig BFL, spunnet med ”supported long draw” från topsband ”from the fold”. Tanken var som sagt att det skulle blir ett lite lättare och fluffigare garn av det, men det kan jag inte påstå att det blev. Det är istället väldigt ojämnt och väldigt kompakt och väldigt övertvinnat. Jag gissar att mycket av det kompakta kommer från att jag tvinnat för mycket.
Nästa lilla minhärva är också BFL, 2-trådigt den här gången. Också spunnen med ”supported long draw” men denna gång kardade jag fibrerna först, och nu blev det ett fortfarande väldigt ojämnt, men väldigt lätt och fluffigt garn. Mycket mer det jag var ute efter. Det här kan jag tänka mig att sticka en gosig mössa i.
Och så har jag för första gången tänkt ge mig på att spinna till en tröja, och det här är första provhärvan till den. Det är grå shetlandsull, 3-trådigt, och här har jag spunnit ”short draw” men kämpat mot reflexen att hela tiden låta fingrarna löpa över det nyspunna garnet för att jämna ut det, utan försökt behålla så mycket luft i det som möjligt. Det såg inte så bra ut direkt från spinnrocken, men efter ett varmt bad fluffade det upp sig rejält och blev faktiskt jättebra. Jag är väldigt nöjd. Nu återstår att se om det blev lagom tjockt också. Mönster är skrivet för garn som är ”Bulky, 7WPI”, och det här är 7-8 WPI ungefär, närmre åtta än sju. Nu väntar jag otåligt på att mina beställda stickor ska komma så att jag kan sticka provlapp med det. För hur konstigt det än låter så fanns bland alla mina stickor inte en enda större än 5mm. Det är väl bara att inse att jag gillar små stickor…
 
Mitt bland mina planer att lära mig spinna mer som jag vill, och inte som ullen vill annonserade Tina om Spinncirkel 2009, som på beställning. vad passar väl bättre än att vara med där? Det ska bli jättespännande att prova olika tekniker tillsammans med andra under året, och jag hoppas på att lära mig massor. Första temat är att spinna entrådiga garner med lite snodd. Det blir en liten utmaning för mig som aldrig spinner entrådigt annars. På sistone har jag helt snöat in på att spinna tretrådigt. Kanske ska februariullen från Spinspirations månadsklubb bli ett lösspunnet entrågigt garn? Den här omgången av fiberklubben har temat ”Svenska fåglar”, och det passar ju en fågelskådare som mig alldeles utmärkt. Och Tina har verkligen lyckats med första färgningen i alla fall. Jag tänkte Blåmes direkt när jag såg ullen, innan jag tittat på den medföljande lappen.

Och Pi-filten ligger nu utspänd och torkar. Det var inte helt lätta att hitta yta nog att nåla upp den. Jag fick använda båda madrasserna från mina extrasängar, samt plocka bäddmadrassen ur min egen säng för att lyckas. Nu har jag krupit omkring ett par timmar på golvet och nålat. Varenda knappnål jag äger har jag använt, och det är nog inte tillräckligt ändå. kanten kommer bli lite vågig. Men jag tror det blir snyggt ändå. Det är konstigt det där med vilken tid det tar att blocka. Jag tror alltid att att jag ska lyckas nåla på en kvart eller så, men det har ju än så länge aldrig hänt att jag lyckas med det. Men nu är det gjort i alla fall, och snart ska jag bjuda på bilder på en helt färdig Pi. Jag längtar!

(Är det förresten någon som kan översätta alla engelska spinntermer åt mig? Jag gillar inte att blanda svenska och engelska, men jag vet ju inte vad sakerna heter på svenska…)
jan 292009
 

Äntligen är min Pi-filt färdig! Den har inte varit så rolig på sistone direkt, men nu är den i alla fall klar. Jag har stickat mycket på den den sista tiden, och har försummat en del annat (läs plugga) för att jag ville bli färdig med den. Och jag är i alla fall ganska nöjd med slutresultatet. Nu ska jag bara klura ut hur jag ska lyckas blocka eländet också 😛 Jag tror att den blir mycket snyggare när det också är gjort.

(Ber så mycket om ursäkt för den usla bilden. Men vinterns ickeljus och en allt för hjälpsam Molly gjorde det smått omöjligt att ta vettiga bilder. Hoppas på att få till något bättre när den är blockad och klar)

Jag hade räknat noga för att se hur stor jag kunde göra den för att min ull skulle räcka. Men nog trodde jag att jag hade lite större marginaler än så här. Det här är vad som blev över. Jag är mycket tacksam att det inte fattades tre centimeter på kanten när ullen var slut.

Och så har jag fått en utmärkelse av Ulricha. Tusen tack snälla du. Jag väljer att skicka den vidare till Ylva, som är en av de mest kreativa människor jag känner.
jan 132009
 

Årets första projekt, en mössa, är färdigt! Det har den faktiskt varit färdigt i en hel vecka eller så, och jag har redan bloggat om den annorstädes. Men eftersom jag är så nöjd med resultatet tänkte jag att jag vill visa upp den här också. Det var en snabb stickning gjord på ett par kvällar bara. Pappa fick välja mönster och så stickade jag. Och så här fin blev han! 

Mönster: Armando Hat (ravelry)
Garn: Handspunnet. BFL i färgen Östersjön från Spinspirations månadsklubb november 2008. 3-trådigt.

Stickor: 5,5mm
Annars har jag på sistone stickat rätt så troget på mitt evighetsprojekt, Pi-filten. Jag har just gjort sista ökningsvarvet och nu har jag det näst intill oändliga 1150 maskor på stickan. Det tar lång tid att sticka ett varv nu. Det är inte så lätt att visa upp den här. Den är mest ett stort bylte. Men Molly visar snällt hur skönt det är att ligga i den medan matte stickar. Tyvärr är hon lite väl hjälpsam ibland, och Plötu lopi är lite för ömtåligt för katthjälp. 
Och så har jag fått en utmärkelse. Tack snälla Teskedsmamman för den.  

”Dessa utsedda bloggar är osedvanligt charmerande och söta, inte upptagna av utmärkelser och själviskhet. Syftet är att sprida vänskap. Vårt hopp är att nya vänskapsband kommer att knytas mellan dessa bloggar, ju mer utmärkelsen sprider sig. Var snäll och ge lite extra uppmärksamhet till dessa!!”

Jag skickar utmärkelsen vidare till tre av de bloggar som inspirerar mig allra mest. UlltopiaGarntrollet och Stickfrossa.
sep 102008
 

Efter insikten av hur många stickprojekt jag har på gång har jag börjat rensa lite i den högen.
Först så har jag stickat färdigt min Baby Surprise Jacket. Jag är verkligen förtjust i mönstret. Man stickar och stickar på något oformligt stycket. Sen viker man lite och vips så har man en söt bebiskofta. Och det var ett perfekt mönster till mitt garn tycker jag. Väldigt nöjd med resultatet blev jag. Fast den är liten. Väldigt liten. Undrar om det finns så små bebisar.


Mönster: Elizabeth Zimmermann’s Baby Surprise jacket, Spun Out #1
Garn: Handspunnet av Spinspirations månadsklubb juni, corriedale i färgen ”glad”. Tretrådigt, kjedjetvinnat. Det gick åt ca 50 gram och 200 meter.
Stickor: 3mm

Därutöver har jag rensat bort ytterligare fyra projekt ur högen. På enklast tänkbara vis, genom att repa upp. Framför allt har jag repat upp min ”lurv-tröja”. Må denna hemska skapelse försvinna in i glömskan. Garnet ska jag skänka till min mors dagisbarn. Hoppas de får större glädje av det.
Sen har jag repat upp samtliga strumpor i högen. Jag gillar inte att sticka strumpor, och stickning ska vara roligt. Men det tog emot att repa upp Bayerische socks. De är nog de vackraste strumpor jag vet. Egentligen.
Så nu är det bara tio projekt kvar i högen. Det är ju nästan ingenting alls…

Men nu blir det nog en liten paus i UFO-stickandet. Jag har nämligen just hämtat ett stort paket som jag lär kunna sysselsätta mig med en god stund. Molly tycker att det är mins lika roligt som jag tycker och hjälper mig att packa upp.

aug 052007
 

Idag har jag tvättat ull. Massor med ull.

Här ligger en del av ullen och väntar.

Tvätt på gång. Här kör vi löpande band-principen

Såhär smutsigt blev vattnet efter första vändan i badet. Tvätten var välbehövlig.

En salladsslunga är en utmärkt minicentrifug. Ullen är nästan torr efter ett par varv i den.

Här ligger ullen på tork i solen. Maja vaktar!

Vad jag har lärt mig av dagen:

  • Ull är smutsig när den kommer direkt fårn fåret!
  • Det är jobbigt att tvätta den.
  • Det går åt mycket vatten och en hel del diskmedel.
  • Nya Zeeländska får har gott om tistlar i pälsen. De sticks!
  • Häller man förmycket vatten i slasken på en gång kommer det upp igen genom avloppsbrunnen och det blir översvämning i tvättstugan.
  • Man får ont i ryggen av att lyfta många baljor med vatten upp och ner på dikbänken.
  • Att jag ska köpa färdigpreparerad ull i fortsättningen…
feb 122007
 

Den här helgen har jag bara ägnat åt att sticka och spinna. Väldans skönt. Inte för att något av alla de där måstena blir gjorda när man gör så, men det får det vara värt. Har gjort färdigt min Tiger Eye Lace Scarf. Är rikgt nöjd med den. Mjuk och go’ blev den, och mönstret blev väldigt fint när jag spännt ut den. Sen var jag ju tvungen att försöka ta några bilder på den ute det härliga vinterljuset. Vet inte om det blev så bra med en vit halsduk mot den vita snön, men här är den i alla fall 🙂

Sen har jag spunnit lite av min härliga corridaleull. Har fått en hel del hjälp av tjejen på bilden till höger. Något som inte direkt underlättar det hela… Läste i någon av mina spinnböcker att en slända fungerar som en magnet på katter, och det stämmer då väldigt bra in på Maja. Lite resultat har det blivit i alla fall. Helt jämnt blir väl inte garnet, men jag hoppas att det ska gå att använda det ändå.

På stickfronten har jag nu bestämt mig för att det är dags att ta tag i lite UFOn. Har ett och annat i garderoben. Började med att leta fram en tröja som jag köpte mönster och garn till på Solkustens spinnverkstad i somras. Bakstycket är klart, men sen kom jag inte längre. Den är något enformig att sticka på. Perfekt TV-stickning egentligen, men det finns ju så mycket annat som är roligare. Nåväl, nu ska den bli klar i alla fall. Har dock lite problem med den. Önskar att jag hade valt ett enfärgat garn istället. Det kommer att bli väldigt svårt att få randningen att stömma överens mellan de olika delarna, eftersom det inte blir riktigt lika stora partier med de olika nyanserna från gång till gång. Men det får väl bli lite som det blir. Vet inte riktigt hur jag ska bete mig.

jan 182007
 

… sedan jag skrev något här nu. Men nu kommer en liten uppdatering i alla fall.
Julklappsstickningarna är klara (vilken tur va, julen är ju passerad…). De blev väl inte riktigt lika många som jag hade tänkt mig, men det insåg jag ju långt innan jul.
Boven i dramat var Faux Russian Stole ur ”A Gathering of Lace” som jag stickade åt mamma. Sicken tid det tog, framför allt som jag var tvungen att stjäla till mig sticktid när hon inte var hemma och såg vad jag gjorde. Men den blev klar i alla fall. Gjorde den en mönsterrapport kortare än vad den skulle vara och det räckte gott. Den är absolut lång nog ändå. Stickade i alpacka-garn och mammas kommentar när hon haft den på sig en stund var att ”Vad varm den är! Hur kan något med så mycket hål i värma på det viset.” Alpacka är varmt! 🙂

Jag läste någonstans att varje stickblogg måste ha en egen katt, så då passar det väl bra att min älskade Cleo, som absolut ville hjälpa till med fotograferingen, fick vara med på den här bilden.

Övriga julklappar blev sedan inte så många. Min far fick ett par enkla raggsockor och en mössa. Raggsockorna får ni se på bild, men mössan, som blev klar på julaftonsmorgon, hann jag aldrig med att fotografera. Hoppas i alla fall han i fortsättningen slipper frysa om fötter och öron. 🙂

Min mor fyllde även år för ett tag sen, men eftersom hon reste bort på sin födelsedag fick hon sin present först strax innan jul. Det blev Branching out från Knitty, som jag stickade sittande på ett trist vandrarhemsrum i Göteborg. Men fin blev den i alla fall, även om fotot på den är uselt. Ska se om jag kan ta ett bättre någon gång. Men det där med att ta fina bilder på stickat är ju ett kapitel för sig… Stickade den i Hifa kamgarn tynt. Ett garn som jag verkligen gillade. Det ska jag nog använda fler gånger. Och det här var då verkligen en stickning där man såg nyttan av att spänna ut (Heter det så på svenska? Blocka låter så svengelska…) den när den var klar. Innan jag gjorde det var den bara ett enda krull och nu en slät, fin, skir halsduk.