Jun 052012
 

Ett evighetsprojekt är färdigt! Jag började spinna det här garnet för flera år sen, och har tagit fram det då och då under tiden. Nu har jag äntligen kommit i mål, och jag är omåttligt nöjd. Det är ett tunt spetsgarn, spunnet på en av mina favoritsländor, en Boshworth mini i morado. Fibrerna  köpte jag på min första syfestival, när jag precis hade börjat spinna, och jag betalade hutlöst mycket pengar för dem. Det är 50 % svart alpacka och 50 % silke. Resultatet blev ett fantastiskt fin grått garn som gnistrar som silver i solljuset. Jag lyckas in alls fånga den fantastiska lystern på bild.

 
50 % svart alpacka/50 % silke
2-trådigt
96 gram, 901 meter
WPI: ca 28
Spunnet på slända 
 

Nu återstår bara att hitta rätt mönster till garnet. Att det ska bli en spetssjal är givet, men vilken?

Okt 122011
 

Nu, efter en massa prat om fibrer och sländor, har det äntligen blivit dags att börja spinna.

Att spinna är ingenting man lär sig bara genom att teoretiskt läsa sig till hur det går till. Att spinna är en färdighet som man måste lära händerna lika mycket som huvudet. Och det kräver övning. Ge inte upp om det inte fungerar med en gång.

Jag börjar med att gå igenom hur man gör för att spinna på hängande sländor, så tar vi stödda sländor i ett senare inlägg. Bilderna jag visar kommer att vara med en topptyngd slända, men principen är densamma om man har en bottentyngd slända.

För att börja spinna måste vi först fästa fibrerna vi skall spinna vid sländan. Ett sätt att göra detta är att använda ett ledargarn (leader). Tag en bit färdigspunnet garn och vik det dubbelt och knyt ihop ändarna. Fäst garnet runt sländans ten genom att dra ändarna genom öglan som bildas i vecken. Linda garnet några varv runt basen på sländan, och låg garnet löpa genom skåran på sländans trissa och upp genom kroken, om sländan är topptyngd. Är sländan bottentyngd virar man det i en spiral upp längs skaftet, och fäster det antingen i kroken, om sländan har en sådan, eller gör ett halvslag med garnet runt spetsen.

Drag nu ut lite av fibrerna du skall spinna och dra dem mellan de två trådarna och vik dubbel. Snurra lite på sländan så att fibrerna fäster vid varandra och fibrerna du skall spinna sitter ihop med garnet du börjar med.

Har sländan en krok kan man även börja utan att använda ett färdigspunnet garn. Drag ut lite av fibrerna du skall spinna ochvik dem dubbelt, runt sländans krok. Snurra lite på sländan mellan händerna så att fibrerna fäster vid varandra. Fortsätt att snurra sländan försiktigt medan du drar ut mer fibrer, tills du har ett eget garn att använda som ledargarn. Tag lös garnet och linda det runt sländans bas, och upp genom skåran på sländan och genom kroken.

Nu är vi redo att börja spinna. Till en början kan det vara bra att använda sig av metoden ”park and draft”, vilket är ett sätt att dela upp momenten är man spinner, så man bara behöver koncentrera sig på ett i taget.

Knip ihop med tummen och pekfingret där garnet övergår till fibrer. Låt sländan hänga i garnet, och sätt fart på den med fingrarna så att den börjar snurra. Låt den snurra tills det är riktigt mycket tvist i garnet. Det gör ingenting om garnet börjat knorva sig och dra ihop sig. Parkera sedan sländan mellan knäna.

Drag ut lite mer fibrer, medan du fortfarande håller tvisten kvar i det redan spunna garnet, genom att knipa med tummen och pekfingret. De fibrer du just har dragit ut är de som skall bli mer garn. Knip nu med andra handen åt mellan fibrerna du har dragit ut och fiberlagret, och släpp handen som knep åt mellan garnet och de utdragna fibrerna. Den tvist du hade i det redan spunna garnet fördelar sig nu även över de nya fibrerna du drog ut, så du har en lite längre garnbit, med lite mindre tvist. Upprepa det här tills du känner att det inte finns tillräckligt med tvist i garnet. Då är det dags att snurra på sländan igen, för att föra in mer tvist.

När du har spunnit en längd garn lindar du upp det på sländan, under trissan om sländan är topptyngd, och ovanför trissan om den är bottentyngd. Lämna en tillräckligt lång garnbit för att börja om processen. Det måste finnas garn nog att lagra tvist i innan du börjar dra ut mer fibrer.

Efterhand, när du har spunnit såhär genom att dela upp momenten, och känner att du behärskar det är det dags att göra det hela i en enda rörelse. Du drar då ut fibrer ur fiberlagret, samtidigt som sländan snurrar. Ofta kommer det här steget ganska automatiskt när man har övat ett tag, och det börjar kännas onödigt att stanna sländan och sätta fast den mellan knäna innan man börjar dra ut fibrer.

Det går alldeles utmärkt att lära sig spinna genom att läsa instruktioner och att öva själv. Det var så jag lärde mig. Men det är alltid trevligt att träffa andra som spinner och få tips och goda råd. Så jag rekommenderar starkt att försöka hitta några andra som spinner i närheten av där du bor. I Stockholm/Uppsala-områden finns exempelvis Svea Spinnargille, som har träffar då och då. Och bor du någon annanstans så försök med att söka efter likasinnade i närheten, exempelvis på Ravelry. Det finns en grupp, Spinning in Sweden, för svenskar som spinner.

Okt 062011
 

Vad för slända skall man då satsa på om man vill börja spinna? Vad man gillar för sländor är en personlig preferens. Vad man vill spinna för typ av fibrer påverkar också valet. Min rekommendation är att köpa en hängande slända av medelvikt, 30-40 gram. Då får man en slända som klarar av det mesta, utom väldigt tunna garner och de allra kortaste fibrerna. Topptyngd eller bottentyngd då? Det är helt en smaksak. Det är ingen direkt skillnad på hur de fungerar och ingen är bättre än den andra. Personligen har jag mest spunnit på topptyngda sländor, och är nu sugen på att prova fler bottentyngda.

Som jag sa när jag pratade om vilka fibrer man skall välja så tycker jag dock att det är viktigt att man börjar med en fiber man tycker om och vill spinna. Och skulle det vara korta fibrer som till exempel angora från de egna kaninerna eller bomull, så är det bättre att börja med någon form av stödd slända.

Det bästa är naturligtvis även här att prova sig fram till vad man trivs bäst med. Föredrar man topp- eller bottentyngda sländor, och vilken vikt vill man ha på sin slända? Är stödda sländor din passion? Det är ju dock inte alltid man har den möjligheten, men då får man börja någonstans, och en enkel medeltung hängande slända är en bra startpunkt. Sen får man prova sig fram efter hand.

Att köpa slända

Var köper man då sin slända? De flesta som tillverkar sländor är små enperson-företag som säljer direkt till sina kunder. Och de flesta verkar finnas i USA. Sländor finns i alla prisklasser, från någon hundralapp och uppåt. En slända behöver inte vara dyr för att vara bra. Nedan listar jag några alternativ på tillverkare som gör bra sländor i olika prisklasser. Det finns många, många fler. Sök på Google eller Ravelry leta upp dina favoriter. Jag tycker att en bra slända skall inte bara skall spinna bra utan även vara vacker att titta på.

I Sverige:

  • Gammeldags – svensk sländtillverkare med bra sländor.

Utomlands

  • Spinning Forth – Enkla och bra nybörjarsländor för en billig peng.
  • Wooly design – Produktionssländor som är billiga och bra. Har även mer utsmyckade modeller.
  • Journey Wheel – mina favoritsländor.
  • Golding – otroligt vackra och populära sländor.
Okt 012011
 

Jag skrev i förra inlägget att vi behöver ett redskap för att få in tvist i våra fibrer och skapa garn. Det kan man göra med antingen en slända eller en spinnrock. Jag tänkte att jag skulle prata lite om olika sländor och vad de används till. Men först vill jag säga något om varför jag väljer att prata om sländor och inte om spinnrockar.

Till att börja med så är det här tänkt som en introduktion för den som vill börja spinna. Att spinna på slända är oftast den enklaste vägen in till att börja spinna. Inte för att det är lättare att läsa sig spinna på slända än på rock, för det råder det delade meningar om, men för att det är ett enkelt redskap som är billigt och relativt lätt att få tag på.

Jag vill också hylla sländan som redskap. De som känner mig vet att jag är väldigt förtjust i sländor, och jag tycker att sländan har lite oförtjänt dåligt rykte. Den ses ofta som just ett billigt sätt att se om man gillar att spinna innan man lägger ut större pengar på att skaffa en spinnrock. Det påminner mig om när jag skulle börja i musikskolan i tredje klass. Innan man fick välja vilket instrument man ville spela så var man tvungen att spela blockflöjt ett år. Det motiverades med att blockflöjt var ett instrument som alla hade råd med och att man skulle lära sig lite allmänt om musik innan man började spela något annat. Det gjorde att många såg blockflöjten som ett hinder man var tvungen att ta sig över innan man fick börja spela ett ”riktigt” instrument. Inget kan väl vara mer fel. Blockflöjten är ett fantastiskt instrument, men med ett väldigt dåligt rykte. Det är lite samma sak med sländan.

Sländan har många fördelar framför spinnrocken. Sin litenhet, enkelhet och flexibilitet är den mest uppenbara. Den är lätt att ha med sig, och lätt att plocka upp och använda när om helst. Många klagar på att det är så långsamt att spinna på slända jämfört med att spinna på spinnrock. Det är inte sant. Visst finns det garner som är mer effektivt att spinna på spinnrock, men mycket garn går lika fort eller till och med fortare att spinna på slända. Det tar dock längre tid att lära sig att spinna effektivt och fort på en slända än vad det tar på en spinnrock. Men det är ju bara en trevlig utmaning, eller hur?

Olika typer av sländor

Det finns två huvudtyper av sländor, hängande sländor (drop spindle/suspended spindle) och stödda sländor (supported spindle). Som man hör på namnet så används dessa på olika sätt. En hängande slända hänger ifrån garnet när man spinner det. Detta innebär att garnet måste var starkt nog för att bära upp sländan innan man släpper det fritt. En stödd slända däremot har alltid stöd mot underlaget, så garnet behöver inte bära dess vikt, vilket ger mindre påfrestningar på garnet medan man spinner det.

Hängande sländor

Det finns två huvudtyper av hängande sländor, bottentyngda och topptygda. Den stora skillnaden mellan dessa är var tyngden, eller trissan, är placerad på skaftet. På en topptyngd slända sitter trissan nära toppen på skaftet, medan den på en bottentyngd slända sitter nära botten på skaftet. Det finns även sländor där trissan är placerade mitt på skaftet, så kallade mittentyngda sländor, men dessa är mindre vanliga.

En slända består i princip bara av just ett skaft och en trissa. En topptyngd slända har också nästan alltid en krok i toppen av skaftet, i vilken man fäster garnet när man skall spinna mer. Det färdigspunna garnet lindar man upp på skaftet, precis under trissan.

Bottentyngda sländor har ibland också en krok i toppen av skaftet, ibland har de en skåra i skaftet och ibland ingenting. Finns det en krok eller en skåra använder man den för att fästa änden på det färdigspunna garnet i. Saknas en krok, så kan man göra ett halvslag med garnet för att fästa det. Det färdigspunna garnet lindas upp på skaftet ovanför trissan.

Topptyngd- och bottentyngd slända.

Det finns en oändlig variation av sländor i de här grupperna, vad gäller vikt och form, men principerna är desamma för de olika varianterna. Hängande sländor kan användas till att spinna de flesta typer av fibrer, men de är mest lämpade för medellånga till långa fibrer. Eftersom garnet skall bära upp vikten av sländan behöver sländan vara lättare ju tunnare garn man skall spinna. En tyngre slända får dock en större rörelsemängd, och spinner längre, så man skall inte heller välja en för lätt slända. Något som också påverkar hur sländan spinner är hur vikten på trissan är fördelad. En slända där den mesta vikten ligger långt ut på trissan spinner jämnt och länge, medan en trissa med mycket tyngd in mot skaftet kan få upp en fantastisk fart, men inte håller den så länge.

Några olika typer av hängande sländor

Stödda sländor

De stödda sländorna har som gemensam nämnare att de alltid på något vis stöds mot underlaget. De har oftast sin tyngd på den nedre delen av skaftet, men det finns även stödda sländor som i princip inte har någon tyngd alls, utan bara består av ett skaft. Oftast så låter man den stödda sländan rotera i en skål, men det finns även exempel där man låter den ha stöd direkt mot underlaget eller i handen. Som nämnts ovan så behöver inte garnet man spinner klara av att bära upp sländans vikt. Det gör stödda sländor särskilt lämpade för att spinna korta fibrer, eftersom korta fibrer behöver mycket tvist för att hålla ihop som ett garn. Med en stödd slända behöver man inte bekymra sig om att få in tillräckligt mycket tvist i garnet fort nog för att garnet inte skall glida isär.

Även bland de stödda sländorna finns den en oändlig variation, från små thaklisländor som används för att spinna bomull till de stora navajo-sländorna, som är närmare en meter långa och som man stödjer mot golvet medan man rullar den mot låret för att ge garnet tvist.

Några olika typer av stödda sländor.
Sep 132011
 

Jag har på sistone fått ganska många frågor som handlar om att börja spinna. Och istället för att bara svara lite kort till de som frågar tänkte jag att jag kunde sätta ihop ett litet inlägg med spinntips. Jag är verkligen inte någon expert, men lite har jag hunnit lära mig på de år jag har hållit på och jag delar gärna med mig. När jag väl började skriva insåg jag dock snart att det snarare får bli en serie med inlägg. Det finns ju så mycket att berätta, och ett enda inlägg skulle bli alldeles för långt. Så nu börjar lilla spinnskolan.

Varför spinna?

Jag tänkte börja med ett lite filosofiskt och flummigt inlägg om varför man överhuvudtaget skall bry sig om att spinna sitt eget garn. Man kan ju köpa garn i affären. Detsamma kan man ju egentligen säga om att sticka. Varför sticka din egen tröja, när det finns billiga att köpa? I dagens samhälle är det nog inte så många som handarbetar enbart för den färdiga produktens skull. Det är inte som det var förr, när handarbetet var en nödvändighet och det sätt man försåg familjen med kläder. Handarbete idag handlar för det mesta om processen. Att själv åstadkomma en tröja genom att sticka den. Att känna tillfredställelsen av att skapa något med sina egna händer. Att göra precis det där plagget som jag vill ha, i precis den färg och form som passar mig.

Många som stickar och virkar är nöjda med att börja från ett färdigt nystan garn i sin skapande process, men för en del blir det ett naturligt steg att även börja fundera på materialet man använder i sitt skapande. Garnet. Det finns ju stora mängder väldigt trevliga garner att köpa. Men när man köper garn har man ingen större kontroll över det. Man kan inte påverka hur det är spunnet, och vilka fibrer som har använts. Och man får inte uppleva den fantastiska känslan av fibrer som löper genom händerna och blir ett användbart garn av precis den typen som man vill. Att spinna själv ger också en fantastisk möjlighet att uppleva och undersöka olika typer av fibrer. När man köper ett garn så får man oftast bara veta att det är ett ullgarn. I några få fall talas det om vilken typ av ull, men oftast inte. Och ull och ull är inte samma sak. Det finns en otrolig variation mellan olika ullsorter, från den mjukaste merinoullen till betydligt grövre ullsorter. Och det är ju inte bara får som ger fibrer. Det finns andra djur som också ger fantastiska fibrer att spinna. Och så finns ju även alla växtfibrer. Möjligheterna är oändliga.

Att spinna sitt eget garn ger också en otroligt mycket större förståelse för materialet man arbetar med. Vad det är som påverkar hur ett garn beter sig är man stickar med det. Varför olika material beter sig på olika sätt även om de är spunna på samma sätt. Och vilket garn passar till vad? Det är naturligtvis inte kunskap som kommer automatiskt bara för att man spinner, men man får så många möjligheter att fundera på det och att experimentera med det.

Den allra viktigaste anledningen för mig att spinna och allt annat handarbete är dock lusten i skapandet!

Vad behöver man för att börja?

Man behöver inte särskilt mycket för att börja spinna. Det som krävs är någon form av fibrer att spinna och något spinnredskap. Rent teoretiskt går det att skapa garn med bara fibrer och fingrarna, men det är inte praktiskt. Det enklaste och billigaste spinnredskap man kan skaffa sig är en slända, och det är sländan som redskap jag kommer att koncentrera mig på framöver. Sländan är ett fantastiskt litet redskap. Det är inte mycket mer än en pinne med en tyngd på, och ändå är det ett otroligt flexibelt redskap som du kan åstadkomma alla typer av garn på.

Svaret på frågan vad man skall skaffa för saker för att börja går att svara på så kort och koncist som ”en slända och lite ull”.  Det är dock ett svar som går utveckla betydligt mer än så, och det är det kommer jag försöka göra framöver. I kommande inlägg kommer jag gå igenom lite om olika fibrer och vilka fiber som är lämpliga att börja med. Jag kommer också berätta lite om olika typer av sländor, vad de används till och hur man använder dem. Lite tips om var man kan få tag på material blir det också.

Aug 282011
 

I dag är sista dagen innan skolan börjar med en ny termin. Augustis tentor är skrivna, och jag är alldeles ledig. Jag är inte jätteinspirerad att dra igång terminen, men samtidigt så ska det bli lite skönt med rutiner i vardagen igen. Jag ägnar den sista lediga dagen åt att samla kraft och energi.

Green Gable

Jag stickar lite på min Green Gable.  Ärmarna kvar nu. Det går rätt segt. All denna slätstickning börjar ta ut sin rätt.
 

Spinning WIP

Jag spinner på mitt evighetsprojekt. Har precis nystat av den tredje fjärdedelen. Bara en kvar nu, innan det är dags att tvinna.

 

Virkad vante

Jag chockerar mig själv lite med att virka också. En vante. Jag virkar inte ofta, men vid genomgången av garnlagret hittade jag en härva som skrek virkade vantar åt mig när jag spann den. Eftersom jag inte virkar har den sedan blivit liggande. Tills nu.  Nu ska det bli. De växer faktiskt förvånansvärt fort.

 

Och så läser jag lite. Det har blivit en massa nya bokinköp i sommar. Många trevliga böcker och DVD-filmer. Vad det lider så kanske det dyker upp någon recension.

 

Vad ägnar ni er söndag åt?

Jul 202011
 

Nu är Tequila Sunrise-ullen färdigspunnen. Älgsländan är ljuvlig att spinna på, men jag vet inte om jag kan påstå att jag är nöjd med resultatet. Det är verkligen inte min färg. Jag har varit med i fiberklubben delvis för att utmana mig själv att använda nya färger. Flera färger har jag upptäckt att jag faktiskt gillat även om jag inte trott det från början, men det här var inte en av dem. Jag tackar dock det här projektet för att jag återfått spinnlusten. Det är ju roligt att spinna :)

Tequila Sunrise
Isländsk ull, 2-trådigt.
105 gram, 174 meter
Spunnet på min ”Moosie-slända”, 38 gram.

Nu har jag övergått till ett av mina evighesprojekt. Det är an alpacka/silke-blandning som jag spinner till ett spetsgarn på en av mina älskade Boshworth-sländor. Jag har hållit på lääänge, och än är bara en tredjedel av ullen uppspunnen, så det lär ju inte bli klart i en handvändning. Men det blir så fint. Tråden gnistrar som silver av silket. Jag tror att det kommer bli ett riktigt mumsig garn när det blir klart.

Jul 162011
 

Jag fortsätter att spinna, i alla fall lite de flesta dagar. Jag hade ju tänkt att jag skulle spinna UFO:n, men det var ju inte så kul. De projekt jag har på gång är mest evighetsprojekt med tunt garn och inte allt för inspirerande, även om jag tror att det blir bra när det blir färdigt. Så jag har övergivit dem i alla fall tillfälligt. Istället har jag börjar spinna på min älgslända, som bara satt där i skåpet och skrek att den ville bli spunnen på.

Ullen är från Spinspirations fiberklubb. Det är isländsk ull i färgen tequila sunrise. Inte direkt mina färger, men jag blir i alla fall glad. För ovanlighetens skull så har jag inget riktigt mål med spinnandet. Ullen talade om för mig att den vill bli ett iPad-fodral tillsammans med en annan ull i liknande färgställning som jag har i skåpet. Men jag har ingen iPad, så jag vete tusan vad jag skall göra av den istället.

Feb 272011
 

Igår var jag på spinnträff i Märsta. Det var väldigt länge sedan det var spinnträff senast och nu var det väldigt roligt att träffas igen. Jag har nästan inte spunnit alls sedan i somras och det var skönt att komma igång lite med spinnrocken igen.

Åtta glada spinnerskor var vi som träffades. 

Det spanns för fullt. På sländor…

… och på spinnrock.

Och det kammades härligt fluffig ull.

För egen del var jag faktiskt riktigt produktiv. Jag spann 100 gram swaledaleull till 220 meter ganska tjockt entrådigt garn. Att spinna tjockt tycker jag är svårt, men jag är ganska nöjd med resultatet. Lite tunnare än planerat men ändå långt utanför min bekvämlighetszon. Det var också första gången jag spann swaledale och det var en ganska trevlig bekantskap. En grov ull med mycket karaktär, och knappast något man vill ha direkt mot kroppen. Men jag tror nog att det kan bli jättebra till de nålbundna vantar jag har planerat för garnet.
Jul 162010
 

För att spinna all ull jag kardat behövde jag rensa upp lite på mina spolar. Bra grej, för det fick mig att ta tag i en gammal surdeg, nämligen garn till en uggletröja. Jag började på det här för ungefär ett och ett halvt år sedan, och spann snabbt de första två spolarna och lite till. Sen blev det av någon anledning liggande, och har inte kommit längre sen dess. Men nu har jag tagit tag i det hela igen och spunnit klart den sista spolen och tvinnat det. Jag är mycket nöjd med resultatet. Det är möjligen på håret att det kommer räcka till hela tröjan, men jag tänker inte spinna mer förrän det är slut…

Shetlandsull, 3-trådig. 560 gram och 673 meter. WPI 7-8.

Och så är kamelgarnet färdigspunnet. Nu ska det bara tvinnas också. Jag har en känsla av att även det kommer ta sin lilla tid.