Pax

aug 182012
 

Kors i taket, jag har något färdigt att visa. Jag bläddrade lite bakåt i bloggen och konstaterade att jag inte har visat något färdigt sen i april. Det är bra länge sen det. Men nu är det i alla fall dags. Det är min krokade sjal Pax som är färdig. Jag är riktigt nöjd med den, och tror att jag kommer att använda den mycket som halsduk i vinter. Jag gillar verkligen sådana här långsmala sjalar.

Jag vet dock inte om jag kan säga att jag har förälskat mig i tekniken att kroka. Jag föredrar helt klart mina stickor. Resultatet blev dock väldigt bra, framförallt efter lite hårdhänt blockning. Och eftersom jag väldigt gärna vill ha en Venus också, så blir det nog i alla fall ett krokat projekt till vad det lider.

Mönster: Pax, av Aoibhe Ni
Virknål: 5 mm
Garn: Handspunnet spetsgarn, 1 tråd merino och 1 tråd silke. 31 gram och 350 m.
 
aug 092012
 

För en tid sen rensade jag upp ordentligt i min hög av UFO:n, och hade bara ett par projekt på gång samtidigt. Det är något som jag tyckte var väldigt skönt, då jag lätt blir lite stressad av att ha allt för många stickningar liggande. Nu börjar dock antalet projekt öka i raskt takt. Det är inte i närheten av så många som det var för något år sen, men bara de senaste veckorna har jag börjat på fyra nya utan att avsluta något, och fler tröjor ligger halvfärdiga i garderoben.

Det rosa handspunna garnet från förr inlägget håller på att förvandlas till en krokad slamsa, Pax. Kroka är en ny teknik för mig, bortsett från några tafatta försök för flera år sen. Då lade jag ner tekniken för att jag bara tyckte att det blev stumt och kompakt. Med en stor virknål och tunt spetsgarn är det en helt annan sak. Skirt kanske jag inte kan säga att det blir, men det blir i alla fall inte stabbigt.

Jag har också börjat på två par vantar. Det ena blir inte alls som jag tänkt mig, och de har tillfälligt hamnat i malpåse medan jag funderar på hur det ska åtgärdas, men det slutar troligast med att jag repar upp dem och lägger ner projektet helt. Det andra paret ser ut att bli mycket bättre.

Och så kände jag ett starkt behov av en väldigt enkel stickning utan krav på någon som helst tankeverksamhet, så häromdagen påbörjade jag en enkel randig kofta i några överblivna härvor Cascade 220. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag gillar färgkombinationen, eller om det blir lite för mycket, men jag stickar på i alla fall. Slätstickning var nog precis vad jag behövde just nu, för jag har svårt att lägga den ifrån mig.

mar 252012
 

Lite nytt garn fick fart på stickorna igen, och sjalen jag började på i måndags är nästan klar. Klara är också ett par virkade vantar. De har egentligen varit klara ett bra tag men jag tänkte att det skulle vara lite mer broderi på dem. Hursomhelst så har jag broderat, och broderat den här veckan. Och ingenting blir snyggt. Så till slut bestämde jag mig för att ta bort det mesta. Enkelt är ju fint.

Vantarna är virkade i ett handspunnet garn som består av 2 trådar wensleydale och en tråd silke. Det var ett sånt där garn som redan när jag spann det kändes ödesbestämt att bli ett par virkade vantar. Men eftersom jag inte är någon virkare direkt, så blev garnet liggande länge innan det blev verklighet. Nu är de i alla fall klara och jag tycker att de blev riktigt bra. De har en sån härlig tyngd i sig, och en fantastisk glans.

Mönster: Påhittat längs vägen
Garn: Handspunnen wensleydale/silke, 3-trådigt.
Virknål: 4 mm
jan 012012
 

Första dagen på ett nytt år, jag hoppas att det blir ett bra ett. Traditionsenligt skall du ju nu komma en liten resumé av det föregående, men jag ska suga på den karamellen ett par dagar till. Istället vill jag berätta om mitt nya mönster, som jag lade upp på Ravelry häromdagen. Det är ett par vantar, som jag har döpt till Jolnir mittens.

Namnet kommer sig av att Jolnir är det namn på Oden som används i samband med jul i den nordiska mytologin. De här vantarna påminner mig en massa om jul, även om de naturligtvis passar hela vintern. Någon sa mig att det är den perfekta presenten till alla hjärtans dag, och varför inte? 🙂

Vantarna är stickade med två färger i ett ”fingering weight”-garn. Jag har använt ett handspunnet garn i mina, men exempelvis Rauma Gammelserie eller Rauma Finull passar perfekt. Mönstret kostar $5, och kan köpas antingen genom att klicka på ”buy now”-knappen här nedan, eller via mönstrets Ravelry-sida. Betalningen sker via Pay Pal, men man behöver varken ha ett Pay Pal-konto eller vara Ravelrymedlem för att handla. OBS: Mönstret är på engelska.

nov 062011
 

Kommer ni ihåg min slamsa? Efter några frågor på Ravelry om hur man stickar den har jag tagit mod till mig och skrivit ihop mitt första mönster. Det känns jättespännande!

Som mönster kunde den ju inte få fortsätta att heta slamsa, men att hitta på ett namn var nästan den värsta biten med att skriva ett mönster. Tillslut fick den namnet Villemo. Villemo är en trekantig scarf stickad från sida till sida i rätstickning, med en enkel spetskant. Den är stickad i ett garn i dk-tjocklek, men går bra att sticka även i andra garntjocklekar. Storleken går lätt att variera genom att sticka fler eller färre repetitioner. Det ett snabbstickat projekt som passa bra att sticka i sista minuten som present. I dk-tjocklek går det åt ungefär 220 meter garn, vilket gör att det räcker med den där ensamma härvan restgarn från garnskåpet. Det passar också alldeles utmärkt att använda ett vackert handspunnet garn. Det har jag gjort i min.

Mönstret kostar $3, och du kan köpa det antingen här eller på Ravelry. Betalningen sker via PayPal. Mönstret finns än så länge bara på engelska, men kanske kommer det en svensk översättning så småningom.

okt 082011
 

Äntligen kan jag visa upp min uggletröja! Det här har varit ett evgihetsprojekt som har varit lite av en följetong här på bloggen. Jag blev alldeles kär när jag såg det här mönstret för första gången, och bestämde att det skulle bli min första handspunna tröja. Jag började spinna garnet i januari 2009, i en SAL på Ravelry. Jag spann snabbt två tredjedelar av garnet, men sen blev det liggande i över ett år innan jag gjorde färdigt det. Därefter tog det ytterligare nästan ett år innan jag började sticka. Nu är det ett par månader sen stickningen blev klar, och den har äntligen blivit fotograferad.

Jag är jättenöjd med den här. Det är min första tröja i handspunnet garn, och vilken känsla det är! Det blir garanterat fler. Det ska erkännas att tröjan blev lite i tightaste laget. Jag väger lite mer nu än jag gjorde när jag började sticka. Men bara jag tar tag i och går ner de där extra kilona så ordnar nog det till sig. Passar inte tröjan så får man ändra på kroppen 🙂

Mönster: Owls av Kate Davies
Garn: 3-trådig shetland. 510 gram och 640 meter. WPI: 8
Stickor: 5,5 mm
sep 262011
 

Nu har jag insett nackdelen med att inte ha så många stickprojekt på gång samtidigt. Nämligen att när man är färdig med något, så finns det inget annat att bara fortsätta på. Det krävs att man påbörjar något nytt, och det kräver lite planering och lite provlappar. Och vad gör man då, när man inte riktigt hinner planera och sticka provlappar? Ja, den här gången löstes problemet med att rota fram en härva handspunnet ur skåpet och bara börja sticka, utan mycket funderande alls. Resultatet blev en slamsa. Och ytterligare ett projekt avklarat i utmaningen 12in2011. Jag är riktigt nöjd, även om jag inte vet när jag ska få användning för den.

Mönster: Eget hittepå.
Garn: 2-trådig handspunnen finull, WPI ca 13. 200 meter.
Stickor: 5 mm
 

Jag har också efter en del provlappsstickande påbörjat en Laar. Men jag vet inte om jag tror att det blir bra. Jag har jättesvårt att få till stickfastheten, trots att jag använder det rekommenderade garnet. Jag har fått gå ner massor i stickstorlek och då får jag till antal maskor på bredden, men får alldeles för många varv på höjden. Frågan är om jag ska sticka lite lösare och dra i det hela så att den blir smalare och högre, för att få till stickfastheten. Jag är rådvill.Dessutom så känns det som om det blir en helt annan stickfasthet nu när jag börjat sticka på koftan, än vad det blev på provlappen med samma stickor. Varför kan det aldrig vara enkelt?

För övrigt så blir det inte så mycket stickat alls just nu. Skolan äter all min tid, och trots att jag inte tycker att jag gör annat än pluggar så bara växer berget med saker att göra. Stickat blir det bara någon stulen minut här och där. Jag hinner knappt gå på stickcafé ens. Det är jättetrist.

maj 282011
 

Det stickas inte så mycket här just nu. Terminen är inne på sin slutspurt så jag har en del annat att syssla med just nu. Men ett och annat varv blir det emellanåt.

Det här har varit min föreläsningsstickning på sistone. Det är en enkel sjal i slätstickning. Lagom enkelt för att kunna koncentrera sig på föreläsaren, men ändå något att sysselsätta händerna med. Tanken är att det skall bli en spetskant på den också. Jag måste bara räkna ut hur långt jag kan sticka innan det är dags att börja på kanten, så att garnet inte tar slut innan sjalen är slut.

Jag funderar också på att sätta lite pärlor i kanten också. Jag har några fina blå som jag tror skulle passa, men jag är inte säker. Det är ett evigt pill att sätta dit pärlor tycker jag. Är resultatet värt det? Vad tror ni?

Jag har faktiskt ett färdigt projekt också, men i väntan på att jag lyckas få med mig min fotograf ut för riktiga bilder så blir det bar en liten tjuvtitt.

feb 132011
 

Jag har stickat färdigt ytterligare ett projekt. Jag vet inte riktigt vad som har hänt, men just nu fullkomligen sprutar det färdiga saker ur mig. Mycket trevligt. Det mesta har förvisso varit påbörjat sedan tidigare, och det har varit små projekt. Men det känns bra i alla fall. Dagens färdiga är ett par vantar och mitt andra projekt i 12in2011.

Mönster: Dragon Paws av Barbara Gregory
Garn: Svart Rauma Gammelserie och handspunnen corriedale i färgen ”glad”.
Stickor: 3mm 

Jag blir glad av de här vantarna. Det är verkligen inte mina färger, och jag vet inte riktigt vad jag skall matcha dem med, men jag har svårt att inte le när jag ser de här färgsprakande drakarna. Och då måste det väl vara ett lyckat projekt? Jag tycker dock att de är lite för glest stickade, och det kommer blåsa rätt igenom dem trots att jag har filtat dem lite försiktigt. Och inte var de sådär jätteroliga att sticka. Det är väldigt långa hopp mellan färgbytena, och jag har fått binda flitigt. Med resultatet att den bundna tråden lyser igenom på många ställen. Men, mina vänner brukar säga åt mig att jag ska sluta vara så perfektionistisk, så jag får väl försöka med det (även om jag själv inte tycker att jag är det minsta perfektionist).

Nu tror jag att jag ska ägna mig åt en kofta som har fått ligga alldeles för länge, och som jag har väldans svårt att få till samma stickfasthet på igen. Vådan av att inte göra färdigt med en gång…

jan 212011
 

Nu är det första av mina 12in2011-projekt klart. Det blev en snabbstickad mössa, klar på en eftermiddag. Garnet hittade jag när jag letade igenom garnskåpet efter ett helt annat nystan, och det sade klart och tydligt till mig att det ville bli en sådan här. Fast vad jag ska med en brun mössa till vet jag inte egentligen.

Mönster: Icing Swirl Hat av Ysolda 
Garn: Handspunnen alpacka, 2-trådig.
Stickor: 6 mm
Jag följde mönstret för det stora storleken och stickade ett par varv extra på mittendelen för att få ordentligt med pös på mössan. Inte tillräckligt visade det sig, för så mycket pös blev det ju inte. Minskade sedan ganska mycket extra för att få mössan att sitta kvar på mitt lilla huvud. Jag är ändå ganska så nöjd måste jag säga. Och ett bra projekt när det kom till att göra av med garn. Det blev bara ett par ynka meter kvar av min garnhärva när jag var färdig. Perfekt.