Mar 272012
 

Lite nytt garn fick verkligen fart på stickningen igen. Så mycket fart att sjalen redan är färdig. Den var riktigt härlig att sticka. Jag är väldigt svag för rätstickning, och trots att jag är symetrifanatiker så gillar jag asymmetrin i det här mönster. Och alldeles lagom komplicerat för en hjärna som inte riktigt orkar tänka när de tär dags för soffa och stickning. En riktig mysstickning med andra ord. Och jag tycker att resultatet blev bra. Jag borde möjligen ha gjort kanten lite lösare än vad jag gjorde. Det tog emot lite mycket där i blockningen.

Jag stickade min sjal lite mindre än vad som står i mönstret, för jag vill kunna använda den som halsduk också, och jag tycker att den blev ganska lagom stor. Möjligen att den växte lite mer i blockningen än vad jag hade räknat med.

Mönster: Color Affection av Veera Välimäki
Garn: Drops alpaca, färgerna 9020, 7139 och 4305
Stickor: 3,5 mm
 

Nu är jag dock tillbaka i situationen att jag inte har något att sticka, och inte riktigt vet vad jag vill börja på. Det är en mycket ovan situation. Jag borde komma på att jag vill börja på något med garn från lagret, men det är ju så mycket lättare att få inspiration med nytt garn…

Mar 202012
 

Det råder brist på inspiration i ull-lådan. De senaste veckorna har det inte blivit många maskor stickade, och trots att jag har ett helt skåp fullt med garn är det inget som lockar. Och det är så tråkigt, för jag saknar att sticka. Det är egentligen lite fascinerande att man kan sakna något som ju faktiskt finns vara en armslängd bort, men det för jag. För att råda bot på problemet tog jag en tur till Yll & Tyll och köpte lite nytt garn, som jag hoppas ska få fart på stickorna igen.

Tanken är att det här ska bli en Color Affection. Jag tycker att den är så fin. Och enkel rätstickning i fina färger är nog precis vad jag behöver. Hoppas jag.

Nov 062011
 

Kommer ni ihåg min slamsa? Efter några frågor på Ravelry om hur man stickar den har jag tagit mod till mig och skrivit ihop mitt första mönster. Det känns jättespännande!

Som mönster kunde den ju inte få fortsätta att heta slamsa, men att hitta på ett namn var nästan den värsta biten med att skriva ett mönster. Tillslut fick den namnet Villemo. Villemo är en trekantig scarf stickad från sida till sida i rätstickning, med en enkel spetskant. Den är stickad i ett garn i dk-tjocklek, men går bra att sticka även i andra garntjocklekar. Storleken går lätt att variera genom att sticka fler eller färre repetitioner. Det ett snabbstickat projekt som passa bra att sticka i sista minuten som present. I dk-tjocklek går det åt ungefär 220 meter garn, vilket gör att det räcker med den där ensamma härvan restgarn från garnskåpet. Det passar också alldeles utmärkt att använda ett vackert handspunnet garn. Det har jag gjort i min.

Mönstret kostar $3, och du kan köpa det antingen här eller på Ravelry. Betalningen sker via PayPal. Mönstret finns än så länge bara på engelska, men kanske kommer det en svensk översättning så småningom.

Sep 262011
 

Nu har jag insett nackdelen med att inte ha så många stickprojekt på gång samtidigt. Nämligen att när man är färdig med något, så finns det inget annat att bara fortsätta på. Det krävs att man påbörjar något nytt, och det kräver lite planering och lite provlappar. Och vad gör man då, när man inte riktigt hinner planera och sticka provlappar? Ja, den här gången löstes problemet med att rota fram en härva handspunnet ur skåpet och bara börja sticka, utan mycket funderande alls. Resultatet blev en slamsa. Och ytterligare ett projekt avklarat i utmaningen 12in2011. Jag är riktigt nöjd, även om jag inte vet när jag ska få användning för den.

Mönster: Eget hittepå.
Garn: 2-trådig handspunnen finull, WPI ca 13. 200 meter.
Stickor: 5 mm
 

Jag har också efter en del provlappsstickande påbörjat en Laar. Men jag vet inte om jag tror att det blir bra. Jag har jättesvårt att få till stickfastheten, trots att jag använder det rekommenderade garnet. Jag har fått gå ner massor i stickstorlek och då får jag till antal maskor på bredden, men får alldeles för många varv på höjden. Frågan är om jag ska sticka lite lösare och dra i det hela så att den blir smalare och högre, för att få till stickfastheten. Jag är rådvill.Dessutom så känns det som om det blir en helt annan stickfasthet nu när jag börjat sticka på koftan, än vad det blev på provlappen med samma stickor. Varför kan det aldrig vara enkelt?

För övrigt så blir det inte så mycket stickat alls just nu. Skolan äter all min tid, och trots att jag inte tycker att jag gör annat än pluggar så bara växer berget med saker att göra. Stickat blir det bara någon stulen minut här och där. Jag hinner knappt gå på stickcafé ens. Det är jättetrist.