Sep 012016
 
Häromdagen damp det ner en faktura i inkorgen. Dags att betala årsavgiften för bloggen. För jag har visst en blogg, som har varit sorgligt bortglömd på senare tid. Faktiskt har det varit rätt så sporadiskt med inlägg ända sen jag började jobba heltid, och tid och ork började gå till annat. Nu är det ett helt år sedan jag skrev något sist. Men, jag saknar bloggen och tänker att det är dags att väcka den till liv igen.

Jag tänkte att jag skulle börja med att skriva lite om garnlagret. Starkt inspirerad av Sjömans-Elin tänkte jag nämligen börja med en rensning i mitt garnlager. Mitt garnlager är nämligen för mig mest ett dåligt samvete. Jag blir inte så inspirerad av garn, utan min inspiration kommer från annat håll. Och då är det sällan att det är garnet i lagret som passar bäst till idéen, och jag går och köper mer garn. Inte helt sällan sker detta långt innan jag faktiskt har tid att göra något av idéen, och när jag väl har det händer det rätt så ofta att entusiasmen för projektet har bleknat, och jag hellre gör något annat. Och garnet blir liggande. Det är inget varken jag eller min plånbok blir särskilt glada av, och jag tänkte börja göra något åt det.

I ärlighetens namn så har jag tänkt liknande tankar förr och börjat rensningsprojekt många gånger. Och jag tycker mig ha rensat ut mycket de senaste åren. Men eftersom jag för statiskt över in och ut i garnlagret så kan jag se svart på vitt, att nja, vist har jag rensat lite, men det har kommit in ungefär lika mycket. Och det behöver få ett slut. Så jag tänker ansluta mig till Elins #destashalong-projekt.


160829_garnlager_1

Mitt garnlager består just nu av ungefär 13 kg garn. Massor, säger en del. Inte så farligt, säger andra. För mig är det dock alldeles för mycket. Min målsättning är att tömma mitt garnlager i princip helt. I lagret får det finnas garn till mina nästa 2-3 planerade projekt. Utöver det vill jag också ha en låda med restgarner och enstaka nystan av garner jag tycker om och vill använda igen. Syftet med det är att kunna provsticka och planera projekt innan jag köper nytt garn. Restgarner blir fort mer än vad man tror. Just nu innehåller den lådan 1,4 kg garn, och jag uppskattar storleken på restgarnslådan till 2 kg när jag är färdig med rensningen. Det är dock ingen strikt övre gräns. Att klassa garner som restgarner/provstickningsgarner bara för att få behålla dem är dock inte ok. Det är strikt prövning på vad som får hamna i lådan.

Hur ska jag då åstadkomma detta? Efter mina tidigare rensningar, när jag lika snabbt fyllt på lagret igen, har jag skapat mig ett garnlager med garner jag faktiskt tycker mycket om. Det där lättrensade är redan borta. Visst finns där fortfarande en del som kan rensas bort och säljas eller skänkas, och det ska jag naturligtvis göra, men det mesta är faktiskt garner jag trots allt vill använda. Min plan är därför att framförallt sticka mig i mål. Garnlagret har ändå en storlek som gör det rimligt att komma i mål på några år. Det får för mig bli en övning i att faktiskt bli inspirerad av det garn jag har, och åstadkomma användbara plagg ur det.

För att ändå ge mig lite piska, och inte göra projektet oöverskådligt långt tänkte jag sätta ett datum när det hela ska vara klart. Idag är det den 1 september 2016, och jag sätter mitt slutdatum lite drygt två år fram i tiden, den 31 december 2018. Då har jag 28 månader på mig att komma i mål. Med 13 kg garn i lager och ett mål på 2 kg betyder det att 11 kg ska försvinna under den tiden.

160829_ull

För att komplicera det hela lite ytterligare har jag även ett fiberlager som jag vill minska. Här har det faktiskt försvunnit väldigt mycket i mina tidigare rensningar, och fram till häromdagen hade jag kunnat säga att det inte heller kommit in så mycket nytt. Men så var jag på spinnträff och kom hem men hel del nya fibrer. Det är fortfarande en stor minskning dock och fiberlagret har gått från att ha varit ungefär 12 kg till dagens 4,8 kg. Men även det ska krympa. Jag räknar med att ha ungefär 500 gram kvar när projektet är slut, och alltså ska 4,3 kg bort.

Dilemmat med att minska på fiberlageret är ju dock att om det minskar genom att jag spinner fibrerna istället ökar på garnlagret. Under förutsättning att jag spinner samma tjocklek som genomsnittet i garnlagret, 450 m/100 g, så innebär det att jag för att nå mitt mål behöver göra av med 2450 meter i månaden. Det motsvarar ungefär två tröjor det. I vikt räknat blir det 545 gram i månaden. Min sticktakt de senaste åren har varit förskräckande låg, och jag har i genomsnitt gjort av med ungefär 125 gram och runt 400 meter garn i månaden. Det här är ju betydligt mer, så det nu gäller det att lägga på ett kol.

160901_destashalong_diagram

Så för att summera det hela är här min målsättning och lite regler

Mål:
- Att till utgången av 2018 ha tömt mitt garnlager, för att i fortsättningen köpa garn när jag ska använda det.
– Kvar får finnas en låda med restgarner/enstaka nystan med garner jag tycker om och vill använda igen. Detta för att ha möjligheten att sticka provlappar och planera ett projekt innan jag köper garn. Jag uppskattar storleken på restgarnslådan till 2 kg, men det är ingen strikt övre gräns.
- Mitt fiberlager ska vid samma tidpunkt inte vara större än 500 gram.
- Detta innebär att jag behöver göra av med 545 gram garn/fibrer i månaden.

Regler:
- Inga garninköp innan lagret är tömt
- Undantag för mindre inköp som krävs för att kunna färdigställa ett projekt. Majoriteten av garnet till ett projekt måste dock komma ur lagret.
- Garnlagret får öka genom att jag spinner garn av fibrer ur lagret. Fiberlagret minskar ju samtidigt.
- Garn och fibrer som gåva bör undvikas, men jag måste inte tacka nej om jag får garn i present.

Jag kommer löpande att redovisa hur det går här. Häng med! Ju fler vi är som peppar varandra, desto roligare blir det!
Jun 222012
 

Nu är det snart dags för Tour de Fleece, årets spinnhöjdpunkt. I väntan på start ägnar jag mig åt att rota i fiberlagret och planera vad jag ska spinna. Där finns en del, och jag har många planer. Och även om planen är att spinna mer än vanligt under touren finns det inte en chans att jag ska hinna med allt. I alla fall inte om jag ska göra något annat också under de där veckorna. Men drömma kan man ju. Här är den del av fibrerna jag hade tänkt spinna.

En annan del i förberedelserna är att göra klart ett gammalt spinnprojekt, som har legat övergivet länge. Tanken är att tömma spolarna innan Tour de Fleece. Man vill ju inte begränsas av att ha för få spolar. Att göra färdigt ett projekt innebär ju dock att fylla spolarna först, så det har jag gjort. Nu återstår bara att tvinna. Sen är jag redo för nya spinnäventyr.

 

Mar 082012
 

World of Wool är en trevlig affär där jag handlar mycket av min ull. Till min stora glädje har de även börjat sälja prover på sin ull, så man inte behöver köpa ett helt hekto för att prova någon viss sort. Jag kunde naturligtvis inte hålla mig och gjorde en beställning på några ullsorter jag inte provat. Jag får väl erkänna att jag nog hade väntat mig att få något mer ull än vad varje liten påse innehåller. Vikten på de minsta proverna var knappt ett gram, och de största var på två gram. Inte mycket alltså. Men det är i alla fall tillräckligt för att känna lite på ullen och spinna någon meter provgarn. Och så fungerar de ju bra som färgprover, något som är ett måste för någon som är så kräsen med färgnyanser som jag.

En annan nackdel är att man inte kan plocka ihop proverna som man vill, utan man får köpa ett paket med alla prover i en kategori. Det går väl an på ullsorterna där man får alla färger av en viss sorts ull, och även prover på okardad ull om det finns. Men ta tillexempel kategorin ”70-30 blended tops” som innehåller 20 olika blandningar. Det blir ganska många prover som man måste köpa för att prova en viss sort. Och ganska mycket pengarm för några få gram fibrer. Men, jag skall inte klaga. Jag tycker att det är jättetrevligt att det i alla fall går att köpa prover. Nu ska jag bara komma på något bra sätt att organisera mina fiberprover så att de är lätta att titta på när man vill det.

Jag har även tagit fram spinnrocken och spunnit lite. Det var länge sedan sist. Jag tog mig an ett gammalt och inte mer än påbörjat projekt. Det är en mörkbrun corriedale som jag spinner med långa drag. Tanken är att det ska bli ett tretrådigt garn så småningom. Två spolar har det blivit hittlls. Vi får väl se hur långt jag kommer den här gången innan något annat tar över.

Att spinna är väldigt meditativt och en bra sysselsättning när man är ledsen. Och just nu är jag ledsen. Jag sörjer min fina vän Maja. Maja flyttade in hos oss när jag var 14 och hon skulle vara min katt. Hon bestämde sig förvisso ganska snart för att hon var min mammas katt, men jag älskade henne lika mycket för det. Det känns så oändligt tomt att veta att hon inte finns där nästa gång jag åker hem till föräldrarna. Sov  gott vännen!

Sep 242011
 

Nu har jag beskrivit en massa olika typer av fibrer. Vilken ska man då välja när man vill börja spinna? Ofta brukar man rekommendera att börja med ull, och att välja en medelgrov ull med medellånga fibrer. Det är ett jättebra tips, och en fiber som är lätt att spinna. Exempel på ullsorter som är bra att börja med är Blue Faced Leicester, ofta bara kallad BFL, eller corriedale. Vill man ha svensk ull är till exempel gotlandsull bra. Mest av allt rekommenderar jag egentlige att skaffa lite olika sorters fibrer att prova sig fram med, men skall man börja med bara en är en medelgrov ull bra.

Olika sorters fibrer

Viktigt är dock att påpeka att det inte finns något rätt eller fel. Man måste inte börja med en medelgrov ull. Man måste inte börja med ull över huvud taget. Känner man för silke så börja med silke. I sådant fall är tussasilke generellt lättare att spinna än mullbärssilke, eftersom den inte är lika hal. Ofta avråds man i början från att spinna korta fibrer som exempelvis bomull, för det anses svårare. Men vill man spinna bomull så börja med det. Det är en annan teknik att spinna bomull, och eftersom de flesta lär sig att spinna längre fibrer först tycker man det är svårt att spinna med en annan teknik. Men börjar man spinna bomull och det är den första teknik man lär sig behöver det inte alls vara svårare.

Någonting jag dock rekommenderar är att börja spinna med färdigpreparerade fibrer. Att preparera fibrer är en hel konstart i sig, och jag tycker att det är lämpligt att lära sig en sak i taget. Spinna först, preparera fibrer sen. Det går naturligtvis att göra tvärtom också, men jag tycker att det är mer tillfredställande att först lära sig spinna eftersom det ger ett mer konkret resultat – ett garn som går att använda att sticka och virka med. En färdig fiberpreparation är ett resultat som går att använda att spinna med, men det är det ju inte mycket nytta om man inte har lärt sig att spinna först. Många spinnare preparerar aldrig sina fibrer själva utan är fullt nöjda med att köpa färdigpreparerade fibrer. Jag själv är en av dem som sällan preparerar. Det är kanske en av anledningarna till att jag rekommenderar att börja med färdigpreparerade fibrer. Jag tänker inte försöka lära ut kardning och kamning eftersom det är något jag inte själv är särskilt bra på.

Olika fiberpreparationer

När man köper färdigpreparerade fibrer finns det olika varianter att välja på. Vanligast är kommersiellt kammade fibrer som man köper i så kallade topsband (tops). Det är fibrer som har kammats parallella och där kortare fibrer har avlägnats så att alla fibrer är ungefär lika långa. I ett topsband så kommer fibrerna i en lång sträng som kan vara av varierande tjocklek. Ibland kan man även se benämningen roving. Det är oftast en felaktig benämning på något som egentligen är topsband. En äkta roving består av kardade fibrer, där fibrerna ligger mer huller om buller, fast fortfarande i en lång sträng. Äkta roving kan vara svårt att få tag på. Kardade fibrer köper man oftare i form av kardflor (batt). Dessa består av stora platta sjok med kardad ull där fibrerna ligger lite huller om buller och fibrer av olika längd finns med. Handkardade fibrer rullas ihop i så kallade kardrullar. Kardrullar är inte en fiberpreparation som finns att köpa, utan den får man om handkardar själv.

Olika fiberpreparationer.
Från vänster till höger: Topsband, roving, kardflor.
Längst fram: kardrullar
 

Olika fiberpreparationer används traditionellt till olika sätt att spinna, men det finns inga regler som säger att måste göra på ett visst sätt, och alla typer av preparationer kan användas till alla spinntekniker för att åstadkomma olika typer av garn.

Även här är det bra att prova på olika typer av preparationer för att finna vad man trivs med, men skall man välja en så tycker jag att det är enklast att välja topsband. Det är också det som brukar vara lättast att få tag på.

Att köpa fibrer

Var får man då tag på sina fibrer? Det finns inte så många ställen i Sverige att köpa fibrer på, utan ofta får man vända sig utomlands. England är enkelt och bekvämt att handla ifrån. Eftersom det ligger i EU riskerar man inge tull. Frakten brukar inte heller vara särskilt dyr och man har sina saker på en vecka. Nedan listar jag några ställen jag tycker är bra och som jag brukar handla ifrån. Har ni några andra favoritställen, så skriv gärna det i kommentarsfältet, så sammanställer jag en lista.

I Sverige:

I England

När det gäller att köpa ull måste jag också nämna etsy.com. Etsy är en marknadsplats för folk som säljer handgjorda saker och hantverksmaterial, och här kan man hitta mycket. Prova att leta här efter vackra handfärgade fibrer. Det finns massor.

Vad är garn?

Nu har vi valt de fibrer som skall utgöra vårt garn, men innan vi fortsätter kan det vara bra att definiera vad garn egentligen är.

Om man har fibrer i en lång sträng och drar i dem så går strängen av. Fibrerna glider isär.

Snurrar man istället fibrerna mellan fingrarna och drar i dem så glider de sämre mot varandra, och snurrar man dem tillräckligt så glider de inte alls, och håller ihop. Vi har garn!

Garn är helt enkelt fibrer med tvist i. Att göra garn är att dra i fibrerna så att man har en lagom tjock sträng, men inte så långt att de glider isär helt, och sedan addera tvist. Man kan åstadkomma garn med bara fingrarna som ovan, men det är långsamt och opraktiskt. För att det ska gå lättare behöver vi någon form av verktyg förr att åstadkomma tvist, och för att ha någonstans att lagra det färdigspunna garnet medan man arbetar. Men det tar vi i nästa inlägg.

Sep 222011
 
Proteinfibrer

Naturfibrer kan delas in i två huvudgrupper. Det är proteinfibrer och cellulosafibrer. Proteinfibrer är fibrer som kommer från djur – ull, hår och silke, och de kallas så eftersom protein är den huvudsakliga beståndsdelen i dem. Det finns många olika fiberbärande djur, och jag ska kort beskriva några olika djurgrupper och den typ av fibrer de producerar.

Får

Fårull är nog det det flesta tänker på när man tänker på fibrer att spinna. Det är också min absoluta favoritfiber. Det finns väldigt många olika typer av får som producerar väldigt olika typer av ull, från merinofår som har en väldigt finfibrig ull, med kort fiberlängd och hög vågighet, till ullsorter med väldigt grova fibrer, med en fiberlängd på upp mot 50 cm, och ingen vågighet alls. Och så allt däremellan. Ull är oerhört mångsidigt.

Som jag skrivit tidigare så har ull fjäll. Ofta är det så att ju finare fiber desto fler fjäll. Det innebär att fina fibrer ofta filtar lättare. Det gör också att de har en ojämnare yta, vilket får ljuset att reflekteras sämre och fibern ser matt ut. På en grövre ullfiber ligger fjällen mer sida vid sida. De filtar inte lika lätt och har mer glans.

Många fårraser har flera typer av ull. Framförallt äldre raser har ofta dubbla fällar, en fäll med grova täckhår som skydd mot väder och vind, och en fäll med bottenull med korta, finare fibrer, som ger mycket värme. Ofta är man hos dessa raser främst intresserad av den mjuka underullen, vilken man då måste separera från täckhåren innan man kan spinna. Köper man färdigpreparerade fibrer så är detta generellt redan gjort, och man får bara den mjuka underullen.

Ull har många fina egenskaper. Eftersom det finns så många olika sorters ull går det dock inte säga att alla egenskaper stämmer på alla sorters ull. Garn spunnet av ullfibern är varm. Den har också en fantastisk egenskap att den kan absorbera så mycket som 30 % av sin vikt i vatten innan den ens känns fuktig. Och även när den är blöt så värmer den. Att ullen har fjäll gör också att fibrerna gärna håller ihop när man spinner, något som även ullens vågighet hjälper till med. Vågigheten gör även att ullgarn är relativt elastiskt och håller sin form.

Får. Bilden kommer från Mickan Thor

Getter

Getter ger också ull. I princip så pratar vi om två typer av getter när det gäller fibrer att spinna. Angorageten och kashmirgeten. Från angorageten får vi mohair. Mohair ha många egenskaper som påminner om fårull, men är varmare och starkare än ull. Den har fjäll, men de sitter glest vilket ger mohair en otrolig glans och gör att den inte filtar så lätt. Mohair från unga djur har en fin diameter vilket ger en mjuk fiber, medan fibrerna blir grövre ju äldre djuret blir.

Angoragetter. 

Kashmirgeten ger den fiber vi känner som kashmir, vilket är höjden av lyx. Kashmirgeten har mycket grova täckhår, men deras underull är otroligt mjuk. Det är dock bara en liten del av kashmirgetens ull som är underull, vilket gör kashmir till en dyr fiber. Underullen har korta fibrer, med en del vågighet, men inte alls så mycket elasticitet som ull. Fibern är också betydligt varmare än ullfibern.

Kameldjur

Kameldjur är en familj som innefattar bland annat kameler, dromedarer, alpackor och lamor, varav jag tänkte säga några ord om kameler och alpackor.

Alpacka är en väldigt populär fiber. Den är varm och har liknande egenskaper som ull när det gäller att absorbera fukt. Alpacka är inte särskilt vågig, och ger därför ett garn utan särskilt mycket elasticitet. Däremot får ett plagg stickat av alpackagarn en underbar drapering. Det har dock en tendens att töja sig en hel del vid användning, just på grund av bristen på elasticitet. Alpacka har fjäll, men i betydligt lägre grad än ull, och filtar inte lika lätt. Bristen på fjäll och vågighet gör också att fibrerna lätt glider mot varandra vilket kan göra att de känns lite hala att spinna, och behöver mer tvist för att hålla ihop som garn.

Alpacka. Bilden kommer från Kusipacha Alpacka
 

Kamelen är ett djur som har många olika typer av ull. Till handspinning är främst det den otroligt mjuka underullen man använder. Det är en mjuk fin ull, inte lika fin om kashmir, men med ungefär samma egenskaper. Fibrerna är korta och har en viss vågighet, men inte så mycket elasticitet. De har inte heller särskilt mycket fjäll och filtar inte så lätt.

Kamel.

Kaniner

Den fiber som vi kallar angora kommer från angorakaninen. Angorakaninnen producerar oftast fyra olika typer av ull, men till skillnad från de flesta undra ullsorter så separera man inte de olika typerna från varandra utan spinner alla tillsammans. Angorafibern är otroligt mjuk och fluffig, och saknar helt elasticitet. Den är väldigt lätt, och ger ett fluffigt och luftigt garn som är otroligt varmt.

Silkesmaskar

Den sista proteinfiber jag tänkte tala om är silke. Silke skiljer sig från de andra proteinfibrerna såtillvida att det inte är en hårfiber. Den produceras av silkesmaskar som skapar sin kokong av en tunn, tunn silkestråd. Det är denna silkestråd vi använder som silkesfibrer. Varje kokong är gjord av en enda lång silkestråd, och silkesfibrer kan vara flera hundra meter långa. De fibrer som är av hög kvalitet nog att linda upp i ett stycke används främst i industriellt producerade tyger. De silkesfibrer som är tillgängliga för spinning är sådana som inte haft nog hög kvalitet att linda av kokongen i ett stycke. Dessa kammas tillsammans till topsband som sedan kan spinnas ifrån. Silkesfibrer finn också tillgängliga som ”silk hankies”, vilket är hela silkeskokonger där masken är borttagen och som är utsträckta till platta lager som man kan spinna ifrån.

Silkesfibrer har inga fjäll, och har en fantastisk lyster. De glider väldigt lätt mot varandra och känns hala att spinna, och de kräver mycket tvist för att hålla ihop som ett garn. Även om de silkesfibrer som är tillgängliga för handspinning inte är de allra längsta fibrerna avlindade i ett stycke så är det en förhållandevis lång fiber, men det varierar från gång till gång hur långa fibrerna i ett topsband är. Silke från topsband kan producera ett otroligt glansigt och slätt garn, medan silke från ”silk hankies” är svårare att spinna jämnt och ger ett garn med mera textur.

Det finns två typer av silke, mullbärssilke och tussasilke, vilka kommer från två olika typer av silkesmaskar. Mullbärssilke är glänsande vitt och väldigt blankt. Namnet kommer av att dessa silkesmaskar uteslutande äter mullbärsblad. Tussasilke är inte lika blankt och kan variera mycket i färg, men har oftast en ljus gyllenbrun färg. Tussasilke benämns ibland som vild silke, även om de precis som mullbärssilke föds upp kommersiellt.

Silkeskokonger.
Cellulosafibrer

Cellulosafibrer är fibrer som produceras naturligt av växter. Växtfibrer som är vanliga att spinna är bomull och lin.

Bomull

Bomullfibrer består i princip av ren cellulosa och fibern utvecklas runt bomullsplantans frökapsel som små fluffiga bollar. Bollarna plockas och frökapslarna rensas bort för att få kvar bara fibrerna. Bomullsfibrer är korta fibrer utan vågighet. Det är starka fibrer, och de är starka när de är våta. Eftersom fibrerna är korta kräver de mycket tvist för att hålla ihop som ett garn. Bomullfibrer håller till skillnad från ull och andra proteinfibrer värme borta från kroppen, och passar bra i varmare väder. Bomull saknar helt elasticitet.

Bomull

Lin

Linfibrer härrör från cellulosa som finns inne i stjälkarna i linplantan. Det är en lång process från planta till fiber att spinna. Efter skörd så torkas linet och frökapslarna repas bort. För att komma åt fibrerna måste linet sedan rötas, vilket innebär att man låter linet ruttna något för att lösa upp bindningarna mellan linfibrerna och de övriga delarna av strået. Det är viktigt att linet rötas lagom mycket. För lite så är det svårt att skilja ut fibrerna, och för mycket så förstörs de. När linet är färdigrötat bråkas linet. Då slår man sönder linstjälkarna. Därefter skäktas linet, vilket är en process för att ta bort de lösa stjälkdelarna. Den sista delen i processen är häckling då linfibrerna kammas och de sista bitarna av stjälkarna avlägsnas. Det är fascinerande hur man överhuvudtaget kommit på den här processen.

Linfibrer är långa och starka fibrer, och liksom bomull så är den sval att ha på sig då den drar värmen bort från kroppen. Lin känns ofta strävt och hårt, men blir mjukare och glansigare ju mer man hanterar det och tvättar det. Lin saknar vågighet och är helt oelastiskt men ger en fin drapering.

Lin
Konstfibrer

Konstfibrer är fibrer tillverkade av människan. Det finns två huvudtyper av konstfibrer – regeneratfibrer och syntetiska fibrer.

Regerenratfibrer

Regereratfibrer är fibrer som är industriellt framställda ur naturliga polymerer. Det kan göras ur både cellulosa och proteiner. Regereratfibrer har blivit populära på senare år då de framställs ur förnybara källor, till skillnad från syntetiska fibrer.

Rayon

Fibrer som är kemisk framställda ur cellulosa kallas för rayon, oavsett vilken ursprungskällan till cellulosan är. Det finns två huvudsakliga metoder för att göra detta, viskosprocessen och lyocellprocessen. Båda dessa processer löser med hjälp av kemikalier upp cellulosan för att sedan spruta ner i en tunn stråle i en lösning som får den att stelna till långa fibrer vilka sedan kan spinnas till tråd. Skillnaden är att lyocell-processen använder kemikalier som är mindre miljöfarliga än viskosprocessen. Nackdelen med fibrer tillverkade med lyocell-processen är att de är svårare att färga än fibrer framställda med viskos-metoden, och kräver ytterligare kemisk behandling för att ta färg bra och för att inte noppa.

Regeneratfibrer från cellulosa benämns ibland artificiell silke. Att skapa silke på konstgjord väg var målet när man började utveckla dessa fibrer, och de delar många egenskaper med silke. Det är långa fibrer med fantastisk glans, och de har inga fjäll. De har en mjuk och sval känsla mot kroppen. Fibrer framställda med viskosprocessen finns under namn som viskos, modal, acetat och bambu. Bambu kan även framställas naturligt på samma sätt som lin, men den bambu som finns att köpa är generellt en regeneratfiber. Fibrer framställde med lyocell-processen är exempelvis tencel och seacell.

Tencel

Azlon

Azlon är regeneratfibrer som är framställda ur proteiner.  Processen för att framställa regenererade fibrer ur protein är i princip den samma som för att göra det ur cellulosa. Azlon-fibrer kan framställas ur allt protein. Exempel på sådant som används är soja, mjölk och majs. Proteinet extraheras kemiskt ur dessa och löses upp till en lösning, som sedan sprutas ner i tunna strålar i andra kemikalier som får dem att stelna till fibrer. Regeneratfibrer från protein har egenskaper som påminner om silke.

Syntetiska fibrer

Syntetiska fibrer är framställda helt på kemisk väg, ofta från oljeprodukter, och inkluderar material som akryl, nylon och polyamid. Det finns en uppsjö syntetiska fibrer, men olika frasmtällningmetoder. Syntetiska fibrer används dock ganska sällan i handspinning så jag går inte närmare i på dem här.

Sep 152011
 

Det viktigaste när vi skall göra garn är inte vilket redskap vi använder. Det bär mig lite emot att säga eftersom jag älskar olika fiberredskap och brukar försöka hävda att jag faktiskt behöver alla de olika varianter jag har. Det viktigaste är den fiber som skall bilda vårt garn. Det är inte nödvändigt att ha en massa kunskap om fibrer bara för att lära sig spinna garn, men jag är en person som tycker att det är lättare om man kan lite teori också. Så nu blir det fiberteori.

Det mesta jag kan om fibrer och spinning har jag lärt mig genom att läsa och prova. All litteratur jag har är på engelska och därför har jag också lärt mig terminologin på engelska. Jag kommer att försöka skriva på svenska så gott jag kan, men i vissa fall känns mina termer som egenpåhittade översättningar, och i vissa fall har jag inte lyckats hitta svenska ord alls. Oavsett så kommer jag när jag skriver spinntermer att även skriva den engelska termen i parantes efter.

Vad är fibrer?

Vad menas med fibrer då? Det finns många olika definitioner på fibrer, beroende på i vilket sammanhang man befinner sig. Det jag diskuterar här är textilfibrer. Textilfibrer beskrivs av mitt uppslagsverk som en långsmal och böjlig struktur som har en längd som är minst 100 gånger större än dess diameter, och som utgör grundstrukturen i textilier. Dessa kan delas upp i naturfibrer och konstfibrer. Vad det innebär hörs i princip på namnet. Naturfibrer är fibrer som bildas naturligt, på biologisk väg medan konstfibrer är industriellt framställda. Naturfibrer är det som är mest intressant när det kommer till handspinning och är det jag kommer prata mest om här, även om det blir något ord om konstfibrer också.

Fiberkarakteristik

Innan jag börjar beskriva olika typer av fibrer vill jag säga några ord om hur man kan beskriva fibrer. En fiber karakteriseras av sin längd (staple length) sin diameter och sin vågighet (crimp). Många proteinfibrer har även fjäll (scales) som också påverkar hur de beter sig när man använder dem.

Schematisk bild över fiberlängd, vågighet och fiberdiameter

Fiberlängd

Med fiberlängd menar man längden på varje enskild fiber. Fiberlängden varierar enormt mellan olika typer av fibrer, från någon centimeter hos till exempel bomull till flera tusen meter hos en del konstfibrer. De flesta naturfibrer är dock max 50 cm långa. Undantaget är silke som har en fiberlängd på flera hundra meter. Fiberlängden påverkar hur man spinner en fiber och hur det resulterande garnet blir. Riktigt långa fibrer av högsta kvalitet används främst i industrin, och de fibrer man som handspinnare kan köpa är sällan längre än upp till 50 centimeter.

Fiberdiameter

Med diameter menas varje enskild fibers tjocklek. Det finns flera sätt att beteckna detta. Det sätt som numera är vanligast är att beteckna tjockleken med det faktiska måttet. Man mäter fibertjocklek i micron, vilket är det samma som mikrometer alltså tusendels millimeter. Det brukar betecknas med den grekiska bokstaven μ. Ju lägre microntal desto tunnare, och mjukare, fiber. Exempelvis så har merinoull, som är den ullsort med finast fibrer ett microntal på ca 18-25 μ.

Ett annat sätt att beteckna fiberdiameter är Bradfordsystemet (Bradford count). Bradfordsystemet betecknar hur många härvor om 512 meter som kan spinnas av 1 pound (454 gram) ull. Beteckningen 60s betyder alltså att man skulle få ut 60 härvor garn ur 1 pound och så vidare. S står för singles, dvs entrådigt garn, och man syftar på den finaste tråd man teoretiskt kan spinna. Bradfordsystemet anges oftast i jämna tiotal, och ju högre tal desto finare fibrer.  Bradfordsystemet var det mest använda systemet innan man kunde mäta fibertjockleken med exakta mått.

Det finns även USDA-gradering (USDA grade), vilket är ett system där det amerikanska jordbruksdepartementet har kopplat ihop micronnummer med Bradfordsystemet. USDA-gradering beskrivs med samma typ av numrering som Bradfordsystemet, och varje tal är kopplat till en given fiberdiameter. Eftersom numreringen ser likadan ut är det dock svårt att veta om det är Bradfordsustemet elelr USDA-gradering som har använts för att beskriva en fiber.

Det är bra att känna till de här måtten, för något av dem är ofta angivet när man köper ull och andra fibrer, och det ger en uppfattning om vilken typ av fiber man får.

Vågighet

En fiber karakteriseras också av sin vågighet (crimp). Vågighet anges ibland som vågor per centimeter. Det finns fibrer med allt ifrån tio vågor per centimeter till de som är helt raka utan några vågor alls. Oftast ser man dock inget mått på vågigheten, utan beskrivningar som ”fine crimp” och ”medium crimp” är vanligast. En fibers vågighet påverkar hur väl de håller ihop när man spinner dem, och också hur elastiskt garnet blir.

Fjäll

Fjäll (scales) är en egenskap som de flesta proteinfibrer har i varierande grad. När ull och hår växer bildas celler på utsidan av fibern som är platta och oregelbundna till formen. Dessa ligger på fiberns yta, lite omlott och bildar fjäll, precis som fjällen på en fisk. Detta gör att fibern får en ojämn yta och det är dessa fjäll som gör att ull kan filta. Processen när ull filtar innebär att dessa fjäll hakar i varandra och fibrerna hålls samman. Hur dessa fjäll ser ut ger fibrerna mycket av dess karaktär.

Fjäll på en ullfiber.

Superwash-behandling

Att ull filtar är en egenskap som många inte tycker om. Det går exempelvis inte att tvätta ull i tvättmaskin utan att den filtar och krymper. För att kunna tvätta ull i tvättmaskin superwashbehandlar man ofta ull. Det finns olika processer för detta, men de går ut på att göra ullfibern slät och utan fjäll, så att dessa inte kan haka i varandra. Man kan antingen doppa ullfibern i en polyamidlösning som fyller ut fjällen, i princip kan man säga att man plastar in fibern, eller så fräts fjällen bort på kemisk väg. Jag är ingen vän av superwashbehandling. Den tar bort många av ullens fantastiska egenskaper och det är en energikrävande process som nyttjar mycket kemikalier och är allt annat än miljövänlig.

Feb 132009
 

Idag var det mycket trevligt att komma hem och kika i brevlådan. Två paket till mig :) Ett från Spinspiration och ett från Adlibris


Den fina blå bambun har jag sneglat på länge. Den är så vackert färgad, och jag har aldrig provat att spinna bambu. Och när de nu dessutom fanns Spindolyn-sländor igen så kunde jag inte låta bli att beställa. Jag har redan hunnit provspinna Spindolyn lite, och det är ju helt klart lite annorlunda mot en hängande slända som jag är van vid. Men med lite övning ska det nog gå det med. Kul är det i alla fall.
I paketet från Adlibris låg den alldeles nyukommna boken ”The Intentional Spinner – a holistic approach to making yarn” av Judith MacKenzie McCuin. Jag har bara hunnit bläddra lite i den, men den ser mycket lovande ut. Jag tror det är en bok jag kommer lusläsa från pärm till pärm.
Spinnadnet till uggletröjan går framåt, sakta men säkert. Har nu fyllt två spolar. En till så ska jag tvinna :) Det här nog första gången jag verkligen utnyttjar att Majacrafts spolar är så stora. 190 gram garn har jag fått på på varje spole. Nu skulle det inte vara fel med deras stora tvinningsvinge och spole också… Men jag måste försöka få stopp på mitt shoppinggalna pekfinger.
Okt 162008
 
Till att börja med vill jag tacka för alla jättesnälla kommentarer om min Baby Surprise Jacket. Jag blir verkligen glad!
Anna har klagat på att jag inte berättat något om paketet jag skrev om i förra inlägget. Det beror på att mitt liv just nu mest består av skolböcker och väldigt lite av att sticka och spinna, tyvärr. Men här kommer i alla fall en liten rapport. 

Paketet innehöll alltså en spinnrock. En Majacraft Rose. En mycket vacker liten spinnrock, som jag tyvärr inte hunnit använda alls så mycket som jag skulle önska. Men än så länge är jag i alla fall stormförtjust. Jag har aldrig spunnit på spinnrock tidigare så jag har ju inte så mycket att jämföra med, men hon är så lättrampad och spinner så mjukt. Men vad svårt det är! Jag har verkligen ingen kontroll alls på hur det ska bli. Men som vanligt är det väl övning som gäller. Och vad fort det går att spinna på rock jämfört med på slända. Jag är alldeles förbluffad.
Trots att det går så mycket fortare har det dock bara hunnit bli en härva garn än så länge. Och den är ju långt ifrån perfekt, men som första försök kan man väl inte vänta sig så mycket annat. Mer är på gång. Efter tentorna…

Så måste jag visa den underbara ull jag fick i brevlådan förra veckan. Den nya omgången av Spinspirations månadsklubb. Denna gång är temat Hav, och första månaden är det Röda havet som är inspiration till färgen. och vilka färger sedan. Det bara skriker Emmy om den här ullen. Verkligen en fullträff Tina. Särskilt de lite dovare rosaröda och gråblå nyanserna. Jag tänker vantar när jag ser den här ullen.

Aug 202008
 

I mitt liv är det just nu kaos. Jag håller på att flytta, och det blir det väldigt rörigt av. Jag kör dessutom stora delar av mitt flyttlass på cykel. Då tar det lite tid. Men idag lyckades jag faktiskt hitta kameran i röran, så jag passar på att blogga lite, medan jag vet var den är och kan visa lite bilder.

Stickandet just nu är så gott som uteslutande min OS-stickning. Jag stickar Maude, och det går faktiskt riktigt bra. Jag är inne på slutspurten nu, och har bara de korta ärmarna kvar. Tror inte att det ska bli några problem alls att hinna med dem också innan OS är slut. Men dum som jag är så har jag även anmält att jag ska sticka en Baby Surprise Jacket i handspunnet garn som OS-projekt. Och det garnet är ännu inte färdigspunnet. För min del är deadline på torsdag kväll, för till helgen blir det flytt på heltid, och ingen sticktid alls. Jag har förvisso inte jättemycket kvar att spinna, men att jag ska hinna med det och att sticka en liten kofta på två dagar… Ja, man kan ju alltid försöka.

Jag har ju inte heller visat vilket härligt paket jag fick i brevlådan häromveckan. Det var en leverans från spinspiration.

Först ut är augustis månadsfibrer. Det är sista i den här omgången, men jag hoppas att det blir fler. Jag vill hemskt gärna vara med mer, även om jag har svårt att hinna spinna upp allt. Den här månaden är det 100 gram mohair i färgen ”Harmoni”. Och om de tidigare färgerna i månadsklubben varit sådana jag kanske inte skulle ha valt själv, så var det här kärlek vid första ögonkastet. Det är helt ljuvliga färger! Mohair har jag aldrig provat att spinna i så det ska bli väldigt roligt.

Sen hade jag även beställt lite annat från spinspiration. Uppifrån och ner är det 200 gram vit Blue Faced Leicester. Den är inte tänkt till något speciellt, mer än till att ha och öva på när jag får min spinnrock. Gissar att de första garnet kanske inte blir riktigt perfekt :-P
Nedanför ligger 150 gram silke/kamel-blandning. Ren och skär lyx skriver Tina på hemsidan att det är, och det stämmer verkligen. Det här ska bli mössa och halsduk i julklapp åt min far är det tänkt.
Sist men inte minst är det 100 gram shetlandsull i blå nyanser. Även det här ska bli en mössa är det tänkt, men till mig själv de här gången.
Det är hemskt synd att skolan snart drar igång. Jag har inga som helst problem att sysselsätta mig ändå.

Aug 042007
 

Nu är jag hemma från semestern igen. Nåja. Det har jag varit ett par dagar, men har varit för lat för att blogga om den. Ett par lata dagar på Öland har det blivit, och en vecka i Dalarna. Mycket av tiden har jag tillbringat tillsammans med Harry Potter. Hade förhandsbeställt boken. Dumt, med tanke på postens leveranstider till avkroken Oskarshamn, så jag fick den inte förrän på tisdagen, hela tre dagar efter den hade släppts! Snacka om att jag gick på nålar. Sen blev det intensivläsning av, och nu är det slut! Slut! Inga fler böcker att se fram emot :( Det är allt lite sorgligt det. Men boken var i alla fall jättebra. Den svarade inte på alla frågor, men det hade varit omänskligt att skriva en bok som gjorde det. Men lite snopet känns det ju allt att fortfarande undra. Annars hade den så gott som allt. Roliga episoder, spänning, sorgliga avsnitt. Ja det mesta helt enkelt. och jag grät floder vid den lilla graven vid havet :-( Nu är det bara att hålla tummarna för att Rowling verkligen skriver den Harry Potter-encyklopedi hon sagt hon ska skriva, så att man får veta vad som hände sen. Och hur det var sist.

Men jag har inte bara läst på semestern. I Dalarna har vi tittat på en massa hantverk, och det är ju alltid roligt. Fast jag måste säga att Hemslöjdsaffärerna inte är vad de har varit. Finns mycket som det inte är särskilt hög kvalitet på tyvärr. Höjdpunkten på resan var nog besöket på Sätergläntan. Nu kan vi prata om en riktigt hemslöjd. Här fanns ju allt man kunde tänka sig! Skulle kunna köpa hela butiken. Fast jag blev alldeles handlingförlamad av allt det fina, och lyckades bara handla en härva häcklat lin… Hoppas kunna återvända dit för att gå på någon av deras roliga kurser någon gång inom en inte allt för avlägsen framtid. Det vore så roligt!

På vägen passade vi dessutom på att besöka Östergötlands ullspinneri utanför Ödeshög. Har hört mycket gott om deras garner tidigare, men inte sett dem. Men nu förstår jag verkligen varför det är så många som gillar dem. Det är nog bland de härligaste ullgarner jag har stött på. Tre härvor fick följa med mig hem. Tanken är att det ska bli en mössa och ett par vantar av dem så småningom.

Stickat har jag också gjort. I alla fall lite. Och tröjan jag har haft som resestickning växer sakta men säkert. Lite för sakta för att bli färdig till barnets födelsedag (den var igår…), men det rör sig i alla fall :) Och jag tror att den blir riktigt bra, om än i största laget. Problemet blir väl att hinna med att sticka så mycket framöver. I slutet på nästa vecka ska jag flytta, och det är en del att styra med innan dess.