Sep 152011
 

Det viktigaste när vi skall göra garn är inte vilket redskap vi använder. Det bär mig lite emot att säga eftersom jag älskar olika fiberredskap och brukar försöka hävda att jag faktiskt behöver alla de olika varianter jag har. Det viktigaste är den fiber som skall bilda vårt garn. Det är inte nödvändigt att ha en massa kunskap om fibrer bara för att lära sig spinna garn, men jag är en person som tycker att det är lättare om man kan lite teori också. Så nu blir det fiberteori.

Det mesta jag kan om fibrer och spinning har jag lärt mig genom att läsa och prova. All litteratur jag har är på engelska och därför har jag också lärt mig terminologin på engelska. Jag kommer att försöka skriva på svenska så gott jag kan, men i vissa fall känns mina termer som egenpåhittade översättningar, och i vissa fall har jag inte lyckats hitta svenska ord alls. Oavsett så kommer jag när jag skriver spinntermer att även skriva den engelska termen i parantes efter.

Vad är fibrer?

Vad menas med fibrer då? Det finns många olika definitioner på fibrer, beroende på i vilket sammanhang man befinner sig. Det jag diskuterar här är textilfibrer. Textilfibrer beskrivs av mitt uppslagsverk som en långsmal och böjlig struktur som har en längd som är minst 100 gånger större än dess diameter, och som utgör grundstrukturen i textilier. Dessa kan delas upp i naturfibrer och konstfibrer. Vad det innebär hörs i princip på namnet. Naturfibrer är fibrer som bildas naturligt, på biologisk väg medan konstfibrer är industriellt framställda. Naturfibrer är det som är mest intressant när det kommer till handspinning och är det jag kommer prata mest om här, även om det blir något ord om konstfibrer också.

Fiberkarakteristik

Innan jag börjar beskriva olika typer av fibrer vill jag säga några ord om hur man kan beskriva fibrer. En fiber karakteriseras av sin längd (staple length) sin diameter och sin vågighet (crimp). Många proteinfibrer har även fjäll (scales) som också påverkar hur de beter sig när man använder dem.

Schematisk bild över fiberlängd, vågighet och fiberdiameter

Fiberlängd

Med fiberlängd menar man längden på varje enskild fiber. Fiberlängden varierar enormt mellan olika typer av fibrer, från någon centimeter hos till exempel bomull till flera tusen meter hos en del konstfibrer. De flesta naturfibrer är dock max 50 cm långa. Undantaget är silke som har en fiberlängd på flera hundra meter. Fiberlängden påverkar hur man spinner en fiber och hur det resulterande garnet blir. Riktigt långa fibrer av högsta kvalitet används främst i industrin, och de fibrer man som handspinnare kan köpa är sällan längre än upp till 50 centimeter.

Fiberdiameter

Med diameter menas varje enskild fibers tjocklek. Det finns flera sätt att beteckna detta. Det sätt som numera är vanligast är att beteckna tjockleken med det faktiska måttet. Man mäter fibertjocklek i micron, vilket är det samma som mikrometer alltså tusendels millimeter. Det brukar betecknas med den grekiska bokstaven μ. Ju lägre microntal desto tunnare, och mjukare, fiber. Exempelvis så har merinoull, som är den ullsort med finast fibrer ett microntal på ca 18-25 μ.

Ett annat sätt att beteckna fiberdiameter är Bradfordsystemet (Bradford count). Bradfordsystemet betecknar hur många härvor om 512 meter som kan spinnas av 1 pound (454 gram) ull. Beteckningen 60s betyder alltså att man skulle få ut 60 härvor garn ur 1 pound och så vidare. S står för singles, dvs entrådigt garn, och man syftar på den finaste tråd man teoretiskt kan spinna. Bradfordsystemet anges oftast i jämna tiotal, och ju högre tal desto finare fibrer.  Bradfordsystemet var det mest använda systemet innan man kunde mäta fibertjockleken med exakta mått.

Det finns även USDA-gradering (USDA grade), vilket är ett system där det amerikanska jordbruksdepartementet har kopplat ihop micronnummer med Bradfordsystemet. USDA-gradering beskrivs med samma typ av numrering som Bradfordsystemet, och varje tal är kopplat till en given fiberdiameter. Eftersom numreringen ser likadan ut är det dock svårt att veta om det är Bradfordsustemet elelr USDA-gradering som har använts för att beskriva en fiber.

Det är bra att känna till de här måtten, för något av dem är ofta angivet när man köper ull och andra fibrer, och det ger en uppfattning om vilken typ av fiber man får.

Vågighet

En fiber karakteriseras också av sin vågighet (crimp). Vågighet anges ibland som vågor per centimeter. Det finns fibrer med allt ifrån tio vågor per centimeter till de som är helt raka utan några vågor alls. Oftast ser man dock inget mått på vågigheten, utan beskrivningar som ”fine crimp” och ”medium crimp” är vanligast. En fibers vågighet påverkar hur väl de håller ihop när man spinner dem, och också hur elastiskt garnet blir.

Fjäll

Fjäll (scales) är en egenskap som de flesta proteinfibrer har i varierande grad. När ull och hår växer bildas celler på utsidan av fibern som är platta och oregelbundna till formen. Dessa ligger på fiberns yta, lite omlott och bildar fjäll, precis som fjällen på en fisk. Detta gör att fibern får en ojämn yta och det är dessa fjäll som gör att ull kan filta. Processen när ull filtar innebär att dessa fjäll hakar i varandra och fibrerna hålls samman. Hur dessa fjäll ser ut ger fibrerna mycket av dess karaktär.

Fjäll på en ullfiber.

Superwash-behandling

Att ull filtar är en egenskap som många inte tycker om. Det går exempelvis inte att tvätta ull i tvättmaskin utan att den filtar och krymper. För att kunna tvätta ull i tvättmaskin superwashbehandlar man ofta ull. Det finns olika processer för detta, men de går ut på att göra ullfibern slät och utan fjäll, så att dessa inte kan haka i varandra. Man kan antingen doppa ullfibern i en polyamidlösning som fyller ut fjällen, i princip kan man säga att man plastar in fibern, eller så fräts fjällen bort på kemisk väg. Jag är ingen vän av superwashbehandling. Den tar bort många av ullens fantastiska egenskaper och det är en energikrävande process som nyttjar mycket kemikalier och är allt annat än miljövänlig.