Pax

Aug 182012
 

Kors i taket, jag har något färdigt att visa. Jag bläddrade lite bakåt i bloggen och konstaterade att jag inte har visat något färdigt sen i april. Det är bra länge sen det. Men nu är det i alla fall dags. Det är min krokade sjal Pax som är färdig. Jag är riktigt nöjd med den, och tror att jag kommer att använda den mycket som halsduk i vinter. Jag gillar verkligen sådana här långsmala sjalar.

Jag vet dock inte om jag kan säga att jag har förälskat mig i tekniken att kroka. Jag föredrar helt klart mina stickor. Resultatet blev dock väldigt bra, framförallt efter lite hårdhänt blockning. Och eftersom jag väldigt gärna vill ha en Venus också, så blir det nog i alla fall ett krokat projekt till vad det lider.

Mönster: Pax, av Aoibhe Ni
Virknål: 5 mm
Garn: Handspunnet spetsgarn, 1 tråd merino och 1 tråd silke. 31 gram och 350 m.
 
Aug 092012
 

För en tid sen rensade jag upp ordentligt i min hög av UFO:n, och hade bara ett par projekt på gång samtidigt. Det är något som jag tyckte var väldigt skönt, då jag lätt blir lite stressad av att ha allt för många stickningar liggande. Nu börjar dock antalet projekt öka i raskt takt. Det är inte i närheten av så många som det var för något år sen, men bara de senaste veckorna har jag börjat på fyra nya utan att avsluta något, och fler tröjor ligger halvfärdiga i garderoben.

Det rosa handspunna garnet från förr inlägget håller på att förvandlas till en krokad slamsa, Pax. Kroka är en ny teknik för mig, bortsett från några tafatta försök för flera år sen. Då lade jag ner tekniken för att jag bara tyckte att det blev stumt och kompakt. Med en stor virknål och tunt spetsgarn är det en helt annan sak. Skirt kanske jag inte kan säga att det blir, men det blir i alla fall inte stabbigt.

Jag har också börjat på två par vantar. Det ena blir inte alls som jag tänkt mig, och de har tillfälligt hamnat i malpåse medan jag funderar på hur det ska åtgärdas, men det slutar troligast med att jag repar upp dem och lägger ner projektet helt. Det andra paret ser ut att bli mycket bättre.

Och så kände jag ett starkt behov av en väldigt enkel stickning utan krav på någon som helst tankeverksamhet, så häromdagen påbörjade jag en enkel randig kofta i några överblivna härvor Cascade 220. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag gillar färgkombinationen, eller om det blir lite för mycket, men jag stickar på i alla fall. Slätstickning var nog precis vad jag behövde just nu, för jag har svårt att lägga den ifrån mig.