Mitt senaste stickprojekt har varit en sjal i kamelgarnet som jag spann färdigt under Tour de Fleece. Jag har, tro det eller ej, varit sjalen ganska trogen de senaste veckorna så det gick rätt så fort att få den klar. Men jag vill inte riktigt tänka på hur många arbetstimmar som ligger bakom totalt för att göra garn och sjal, för då börjar jag undra om jag är riktigt klok…
Även om jag inte var helt nöjd med tvinningen på det färdiga garnet så har det varit väldigt trevligt att sticka i det och jag tycker inte att skavankerna på garnet märks särskilt mycket i den färdiga sjalen.
Även om jag inte har bloggat så mycket på sistone så stickar jag fortfarande. Min utmaning med att jag inte skall ha några UFO:n när året är slut är så gott som klar. Det mesta gammalt jag haft liggande i skåpen är nu borta. Det mesta har försvunnit genom att jag repat upp dem. Stickningar som inte blivit riktigt bra, och därför inte heller färdiga. Men som jag inte nänts göra mig av med. Nu är de borta i alla fall, och det känns bara skönt. Kvar är en halvfärdig tvåändsstickad vante som jag är jättenöjd med men ännu inte riktigt orkat ta tag i att göra färdig, och ett par vantar som jag behöver mer garn till. Dessvärre har just den färgen utgått ur sortimentet, så risken är stor att de också får bli krulliga nystan igen. Nu består snarast utmaningen i att hålla det såhär. Att inte påbörja fler projekt än jag hinner avsluta. Ett par olika stickningar på gång måste man ju ha, för olika tillfällen. Men de ska inte bli liggande.
Jag har faktiskt avslutat ett par projekt genom att sticka färdigt dem också. Ett av dem är en Ishbel, stickad i ett av mina allra första handspunna garner som jag hittade i gömmorna.
Mönster: Ishbel, av Ysolda. Jag stickade den lilla storleken.
Garn: Handspunnen corriedale
Stickor: 4,5 mm
Idag har jag också börjat fundera över vad det ska bli för stickning som får följa med mig på semestern. Det lutar åt att det blir en Monday Morning Cardigan, i det här ljuvliga garnet.
Det går framåt med rensningen i högen av UFOn och WIPs. Av de 15 jag hade när jag började är nu bara 10 kvar. Tre projekt är färdiga, och två har blivit krulliga nystan igen.
Mönster: Bainbridge Scarf. Jag gjorde en rätstickad variant där jag gjorde en provisorisk uppläggning, stickade på tvären och sen sydde ihop med maskstygn.
Garn: Handspunnen merino/angora.
Stickor: 3,5 mm
Jag ville ha det här garnet runt halsen, men med bara 50 gram garn blir det ju inte så mycket. Men jag tycker att den här konstruktionen är riktigt smart. Och mjukt och gosigt blev det.
Virkat med en tunn bomullstråd, virknål nummer 14 och tjeckiska rocaillepärlor storlek 12/0. 5 pärlor per varv är det.
Årets första projekt, en mössa, är färdigt! Det har den faktiskt varit färdigt i en hel vecka eller så, och jag har redan bloggat om den annorstädes. Men eftersom jag är så nöjd med resultatet tänkte jag att jag vill visa upp den här också. Det var en snabb stickning gjord på ett par kvällar bara. Pappa fick välja mönster och så stickade jag. Och så här fin blev han!
Efter insikten av hur många stickprojekt jag har på gång har jag börjat rensa lite i den högen.
Först så har jag stickat färdigt min Baby Surprise Jacket. Jag är verkligen förtjust i mönstret. Man stickar och stickar på något oformligt stycket. Sen viker man lite och vips så har man en söt bebiskofta. Och det var ett perfekt mönster till mitt garn tycker jag. Väldigt nöjd med resultatet blev jag. Fast den är liten. Väldigt liten. Undrar om det finns så små bebisar.
Mönster: Elizabeth Zimmermann’s Baby Surprise jacket, Spun Out #1
Garn: Handspunnet av Spinspirations månadsklubb juni, corriedale i färgen ”glad”. Tretrådigt, kjedjetvinnat. Det gick åt ca 50 gram och 200 meter.
Stickor: 3mm
Därutöver har jag rensat bort ytterligare fyra projekt ur högen. På enklast tänkbara vis, genom att repa upp. Framför allt har jag repat upp min ”lurv-tröja”. Må denna hemska skapelse försvinna in i glömskan. Garnet ska jag skänka till min mors dagisbarn. Hoppas de får större glädje av det.
Sen har jag repat upp samtliga strumpor i högen. Jag gillar inte att sticka strumpor, och stickning ska vara roligt. Men det tog emot att repa upp Bayerische socks. De är nog de vackraste strumpor jag vet. Egentligen.
Så nu är det bara tio projekt kvar i högen. Det är ju nästan ingenting alls…
Men nu blir det nog en liten paus i UFO-stickandet. Jag har nämligen just hämtat ett stort paket som jag lär kunna sysselsätta mig med en god stund. Molly tycker att det är mins lika roligt som jag tycker och hjälper mig att packa upp.
Nu är det sådär länge sedan jag skrev igen. Jag har haft tentavecka, och när man som jag saknar självdiciplin så blir det till att sitta och plugga dygnet runt veckorna innan tentorna, istället för att ta det lite i taget under hela perioden. Att jag aldrig lär mig… Men nu är tentorna avklarade, och de gick nog ganska bra tror jag. Bara en hemtenta kvar, som jag skjuter på in i det sista. För det är ju så skönt med lov. Hade tänkt att jag skulle ha ett riktigt sticklov, men har inte riktigt hunnit med det så mycket som jag vill mellan alla påskkalas.
Man jag har i alla fall hunnit sticka färdigt en dragspelsbasker i handspunnet garn. Mitt första riktiga projekt i handspunnet, och det är en lite speciell känsla måste jag säga. Tyvärr blev den lite liten, men jag har letat upp de största tallrik jag kunde hitta och hoppas att lite hårdhänt blockning ska avhjälpa det problemet.
För övrigt så ägnar jag just nu lite tid åt att spinna. Jag började spinna grå merino på senaste spinnargillet, men sen blev den liggande. Jag tänkte att jag skulle göra ett försöka att av sluta det. Jag har saknat en halsduk hela vintern och det här garnet kan nog bli perfekt till en sådan. Även om behovet kanske inte är så stort längre, så blir det väl vinter igen.
Sländan är en otroligt vacker liten sak köpt från Butterfly girl design. Kanske inte den allra bästa slända jag har, men ögat måste ju får sitt också.
När jag spinner brukar jag stoppa in ullen i tröjärmen för att den inte ska trassla in sig i garnet och vara allmänt i vägen. Men nu är det ju så varmt ute att långärmade tröjor med plats för ull i ärmarna inte riktigt lämpar sig för vädret. Detta löste jag genom att sticka en liten mudd att stoppa in ullen under istället. Den ser inte mycket ut för världen, men jag är ändå väldigt nöjd med den. Den fyller sin funktion, och det är det första jag har stickat i mitt eget handspunna garn. Det är dessutom ett av de allra första garnerna jag spann. Inte helt jämnt kanske, och en väldans massa tvist är det i det, men mycket känsla också!