Mar 152011
 

Mitt nyfärgade broderigarn gör mig fortfarande lycklig. Jag har lindad upp det på bobbiner för att det ska vara lätthanterligt. De ligger nu i en skål (på en hylla utom räckhåll för katterna…) och ser ut om små godisbitar. Jag går förbi och tittar på dem lite då och då, med ett stort leende på läpparna.

Jag har också varit alldeles väldigt duktig och dokumenterat vad vi gjorde. Förhoppningsvis så ska det vara möjligt att upprepa färgerna om jag vill. Och jag är verkligen jättesugen på att färga mer nu.

Och så är jag väldigt sugen på att brodera. Förberedelser pågår. Jag har ritat upp mönstret jag ska sy på en plastficka och stuckit massa må hål med en nål längs linjerna. Sen duttar jag på med textilfärg. Meningen är att mönstrets konturer ska synas som små prickar. jag lyckades inte riktigt så bra som jag skulle önska. Det är lite för mycket färg på en del ställen och lite för lite på en del, men det ska nog ordna sig i alla fall.

Feb 232011
 

River Tweed är nu färdigstickad och ligger utspänd på sängen. Jag väntar med spänning på att se om den passar. Och när jag lyckats skrapa ihop både fotograf och dagsljus på samma gång så ska ni få se också.

I väntan på detta har jag plockat fram ytterligare ett gammalt UFO. Den här gången är det ett par tvåändsstickade vantar, påbörjade för ett par år sedan. Tusan vad länge sedan det är sen jag tvåändsstickade. Det märks vill jag lova. Det går sakta! Det har tagit mig åtskilliga timmar att åstadkomma det här lilla.

Jag har varit nära att ge upp flera gånger, och suget att börja på något nytt är stort. Men, nu har jag ju lovat mig själv att jag ska göra slut på min UFO:n innan det blir några nya projekt, antingen genom att göra klart eller repa upp. Och  jag vill ha de här vantarna alldeles för mycket för att repa upp. Så det är väl bara att kämpa på. Förhoppningsvis blir de bra i alla fall. Och med lite tur så får jag upp tempot lite när jag kommer in i det.

Jag brukar vanligtvis vara väldigt dålig på att göra anteckningar när jag stickar. Jag tror ju aldrig att jag ska låta stickningen bli liggande, och alla små ändring, de kommer jag ihåg. Pyttsan… Men tydligen så misstrodde jag mitt minne mer förr. Jag blev alldeles lycklig när jag tog fram den här stickningen, och efter lite letande även hittade det här:

Sida efter sida med anteckningar och diagram. Det borde inte bli jätteproblem att få vante nummer två att påminna om vante nummer ett i alla fall. Jag tror jag borde ta och lära mig av mitt gamla jag i fortsättningen.