Jag fortsätter att drömma om min handspunna tröja. En med ugglor på ska det bli. Jag har varit kär i den här tröjan sen jag såg den på Ravelry i höstas, och nu finns mönstret här.
Jag har kommit ett steg på vägen och stickat en provlapp. Och konstaterat att mitt garn blir i det närmaste perfekt för det här mönstret. Nu tillbaks till spinnrocken för att spinna mer.
Att göra det man tycker är roligt är ännu roligare tillsammans med andra. I söndags var jag och träffade en hel massa andra spinnande människor på spinnargille i hemslöjdens lokaler i Uppsala. Trevligt värre. Och eftersom jag naturligtvis glömde kameran hemma så får ni ta mitt ord på att det var trevligt, helt utan bilder. Jag ägnade mig åt att spinna ”Röda Havet” från Spinspirations månadsklubb, till ett tunt, tunt, tretrådigt garn. Så särskilt långt kom jag inte. Det tar tid att spinna tunt, och med så många att prata med blir det inte så effektivt heller.
Den sa till mig att den ville bli en dragspelsbasker. Och eftersom det inte var så mycket is i mitt ishav tyckte jag att det kunde passa tillsammans med vitt. Men inte hade jag något vitt garn att använda tillsammans med Ishav i garnlagret. Jag bestämde mig snabbt för att det inte skulle ta så lång tid att spinna lite, så jag tog fram lite vit BFL och satte igång.
Resultatet blev bra. Det var bara det att jag hade alldeles för bråttom för att se till att det blev likadant som Ishav, vilket resulterade i att is-garnet blev betydligt tjockare än havet, och efter lite provstickande insåg jag att de inte alls skulle gå att använda tillsammans. Resultatet av det hela blev att jag lade upp till en Tangled Yoke Cardigan, i Silke Tweed från lagret. Av detta kan man ju i alla fall hoppas att jag lärde mig att saker och ting sällan blir bra när man skyndar, och Ishav får bli något annat, någon annan gång.
När jag får ull i mina händer så talar ullen ofta till mig. Den säger med en gång vad den vill bli i form av något stickat. Jag har den där bilden i mitt huvud hela vägen när spinner. Men det blir sällan riktigt sådär som jag vill. Jag spinner det mesta på precis samma sätt, och jag kan möjligen variera tjockleken lite, eller om det ska bli två- eller tretrådigt garn. Och ullen bestämmer det mesta. Inte jag. Det hade jag tänkt försöka ändra på och jag har experimenterat lite.
Äntligen är min Pi-filt färdig! Den har inte varit så rolig på sistone direkt, men nu är den i alla fall klar. Jag har stickat mycket på den den sista tiden, och har försummat en del annat (läs plugga) för att jag ville bli färdig med den. Och jag är i alla fall ganska nöjd med slutresultatet. Nu ska jag bara klura ut hur jag ska lyckas blocka eländet också 😛 Jag tror att den blir mycket snyggare när det också är gjort.
Jag har tillbringat dagen vid symaskinen. Och jag har med all önskvärd tydlighet insett att jag inte är någon stjärna på det där med att sy. Ett strumpsticksfodral har jag knåpat ihop. Tanken var att det skulle gå rätt så kvickt, men jag har hållit på hela dagen. Och inte blir det lättare av att min symaskin trasslar ihop undertråden totalt varje gång man försöker sy lite långsamt. Full fart är det som gäller. Jag vet inte hur många gånger jag plockat isär maskinen och trasslat ut tråd. Nåja, resultatet blev i alla fall helt ok, och det ska bli trevligt med lite ordning på stickorna i fortsättningen.
Meningen var att mina rundstickor och KnitPicks-stickor skulle få fodral också, men det får allt vänta lite, tills jag får tid över. Nu är det hög tid att jag börjar ägna mig åt elkretsteknik istället.Nu har jag suttit nästan en heldag vid spinnrocken. Jag hittade en härlig fläta i mina gömmor, som jag köpte från Spinspiration i somras, men inte hunnit spinna. Och när jag hittade den förstod jag precis varför jag köpte den. Den är underbart vacker. Och garnet blev underbart det också. jag börjar verkligen komma överens med min Ros nu. Det här var första gången jag provade shetlandsull, och den seglade genast upp som en favorit. Underbar ull. Inte merinomjuk, men ändå skönt gosig, och samtidigt lite sträv ändå. Och med mycket mer karaktär. Jag är såld! En mössa ska det bli av det här. Vi får se om jag kan hålla mig och göra färdigt något annat först, eller om jag börjar redan i kväll.
Årets första projekt, en mössa, är färdigt! Det har den faktiskt varit färdigt i en hel vecka eller så, och jag har redan bloggat om den annorstädes. Men eftersom jag är så nöjd med resultatet tänkte jag att jag vill visa upp den här också. Det var en snabb stickning gjord på ett par kvällar bara. Pappa fick välja mönster och så stickade jag. Och så här fin blev han!
Annars har jag på sistone stickat rätt så troget på mitt evighetsprojekt, Pi-filten. Jag har just gjort sista ökningsvarvet och nu har jag det näst intill oändliga 1150 maskor på stickan. Det tar lång tid att sticka ett varv nu. Det är inte så lätt att visa upp den här. Den är mest ett stort bylte. Men Molly visar snällt hur skönt det är att ligga i den medan matte stickar. Tyvärr är hon lite väl hjälpsam ibland, och Plötu lopi är lite för ömtåligt för katthjälp. 
