Okt 112012
 

Det där med att ta vettiga bilder på sina stickade alster, det är ju ett kapitel för sig. Jag bor ensam, och får därmed för det mesta sköta allt mitt fotograferande på egen hand, med stativ och fjärrutlösare. Det kan vara en utmaning, minst sagt. Det är mycket att tänka på när man ska agera både fotograf och modell på samma gång. Alla inställningar ska vara rätt, och man kan inte kontrollera hur det ser ut i fotoögonblicket. Så ska man dessutom få till en vettig min och få bilden att uttrycka det man vill, samtidigt som man koncentrerar sig på de där inställningarna. Och så se man ju inte vad som ryms i bild, eftersom man är framför kameran, och inte bakom. Det hela brukar sluta med att på de fototekniskt bästa bilderna så har jag kapat av huvudet på mig själv…

Häromdagen så var jag ute och skulle ta bilder till ett nytt mönster. Jag gick bort till ett ställe en liten bit hemifrån där det går att få lite natur i bakgrunden och där jag brukar få vara ganska ifred. När jag kom dit den här gången visade det sig att platsen numera var fårhage. Fint! Lite får i bakgrunden passar ju bra till stickat tänkte jag, och funderade på om fåren skulle springa all världens väg när jag kom, eller om de skulle stå kvar och agera bakgrund åt mig. De sprang. Dock inte åt det håll jag hade väntat mig, utan rakt mot mig. De ville gärna vara med på bild, men då rakt inte in bakgrunden. Så ett par hundra bilder senare så ser de flesta ut såhär:

Får som kommer väldigt nära och vill bli kliade och knuffar mig ur bild. Och de som in var hos mig roade sig med att bita på allt de kom åt på kamerastativet, så jag knappt vågade gå ifrån det av rädsla att de skulle välta det och slå sönder kameran. Jag gav upp försöken tredje gången de knuffat omkull mig och jag landade i en rejäl hög med fårlortar. Då gick jag hem och tvättade istället. Foton får jag fixa en annan dag, och jag tror det får bli utan får i bakgrunden.

Okt 212011
 

En av min favoritdesigners är Kate Davies. Hon har gjort många fina mönster, exempelvis Owls och Manu som jag har stickat tidigare. Och nu fick hon mig att bryta alla mina löften till mig själv om att inte köpa mer garn och mönster i år. När mönstret Sheep Heid kom ut tog det inte många minuter innan jag hade köpt det. Den är stickad i bara naturfärger i garn från Jamiesson & Smith. Jag velade en liten (med betoning på liten) stund innan jag bestämde mig för att faktiskt köpa alla nio nyanserna av det rekommenderade garnet.

Garnet är alldeles fantastiskt vackert. Tänk att det finns får i så många färger. Nio nystan är dock en hel massa garn till en mössa, och nu har hälften av garnet flyttat hem till Katarina, som också föll för det här mönstret.

Jag har börjat sticka lite. Det gick bara inte att låta bli, trots att jag just nu är mitt i värsta tentaperioden och egentligen inte har tid till något annat än plugg. Det kommer att bli så fint.