Spinnargille i det gröna

aug 042011
 

Sommartid bjuder enligt traditionen på spinnargille hemma hos Åsa i Skuttunge. I år var vädret så fint att vi kunde sitta ute i gröngräset och karda, spinna och äta gott fika hela dagen. En mycket trevlig dag. Tack Åsa!

Värdinnan själv spann isländsk ull på sin spinnrock.

  
Åsa och Tina med sländorna i högsta hugg.

Innan man kan spinna måste man karda. I alla fall om man inte är lika lat som mig och köper färdigpreparerade fibrer.

Maria spann på sin nya, fina spinnrock.
Maria hade just köpt en ny spinnrock, en Schacht Sidekick, som jag fick prova. Den var lite speciell, med hjulet på ”fel” håll, och gick att packa ihop till bara ett litet platt paket. Den verkade mycket trevlig, och jag blev alldeles sugen på att skaffa en spinnrock till. Visst behöver man en resespinnrock också?

Det ska böjas i tid…

jul 222011
 

För några år sen, 2006 tror jag att det var, vaknade mitt intresse för att börja spinna på allvar. Det var då jag tvingade pappa att göra mig en slända, och jag gjorde mina första stapplande försök att åstadkomma garn. Jag började med en tråkig, grå ull som jag hittat i en hemslöjdsaffär, och som nog hade lämpat sig bättre för tovning. Jag var i alla fall lycklig när jag åstadkom mitt allra första garn.

Idag när jag satt och bläddrade bland gamla dokument på datorn hittade jag dock bevis på att intresset för garn och spinning har funnits med ett tag även om det inte omsattes i praktik förrän 2006. Jag hittade nämligen det här.

Det är ett skolarbete jag skrev när jag gick i åttonde klass, med en beskrivning av slända, långrock och spinnrock och moderna spinnmaskiner. Det gäller att välja sitt ämne väl 🙂 Och det var riktigt roligt att läsa nu. Vill ni läsa så finns det här. (Döm mig inte för hårt bara. Tänk på att jag skrev det på högstadiet.)

Tequila Sunrise

jul 202011
 

Nu är Tequila Sunrise-ullen färdigspunnen. Älgsländan är ljuvlig att spinna på, men jag vet inte om jag kan påstå att jag är nöjd med resultatet. Det är verkligen inte min färg. Jag har varit med i fiberklubben delvis för att utmana mig själv att använda nya färger. Flera färger har jag upptäckt att jag faktiskt gillat även om jag inte trott det från början, men det här var inte en av dem. Jag tackar dock det här projektet för att jag återfått spinnlusten. Det är ju roligt att spinna 🙂

Tequila Sunrise
Isländsk ull, 2-trådigt.
105 gram, 174 meter
Spunnet på min ”Moosie-slända”, 38 gram.

Nu har jag övergått till ett av mina evighesprojekt. Det är an alpacka/silke-blandning som jag spinner till ett spetsgarn på en av mina älskade Boshworth-sländor. Jag har hållit på lääänge, och än är bara en tredjedel av ullen uppspunnen, så det lär ju inte bli klart i en handvändning. Men det blir så fint. Tråden gnistrar som silver av silket. Jag tror att det kommer bli ett riktigt mumsig garn när det blir klart.

Spinnerier

jul 162011
 

Jag fortsätter att spinna, i alla fall lite de flesta dagar. Jag hade ju tänkt att jag skulle spinna UFO:n, men det var ju inte så kul. De projekt jag har på gång är mest evighetsprojekt med tunt garn och inte allt för inspirerande, även om jag tror att det blir bra när det blir färdigt. Så jag har övergivit dem i alla fall tillfälligt. Istället har jag börjar spinna på min älgslända, som bara satt där i skåpet och skrek att den ville bli spunnen på.

Ullen är från Spinspirations fiberklubb. Det är isländsk ull i färgen tequila sunrise. Inte direkt mina färger, men jag blir i alla fall glad. För ovanlighetens skull så har jag inget riktigt mål med spinnandet. Ullen talade om för mig att den vill bli ett iPad-fodral tillsammans med en annan ull i liknande färgställning som jag har i skåpet. Men jag har ingen iPad, så jag vete tusan vad jag skall göra av den istället.

Tour de Fleece

jul 112011
 

Sommaren går fort och tiden bara springer ifrån mig. Det är nu över en vecka sedan Tour de France och därmed Tour de Fleece började. Jag funderade länge innan touren vad jag skulle spinna i år. Förra året spann jag massor, och jag visste att jag inte skulle ha varken tid eller lust att spinna lika mycket i år, men bestämde mig för att i alla fall spinna varje dag och att beta av lite gamla projekt jag har liggande. Det sprack nästan från start. Jag har inte hunnit spinna varje dag. Men jag har i alla fall fått till några timmar vid spinnrocken, vilket är betydligt mer än jag har spunnit på länge.

Jag började med att spinna upp den ull jag kardade på förra sommarens kardgille. Den har legat i en låda i klädkammaren och tagit plats sedan dess, och jag tyckte att det var på tiden att göra garn av den. För ovanlighetens skull har jag spunnit helt utan ett syfte, annat än att spinna upp ullen, men jag skall nog hitta god användning för det här garnet också vad det lider. Normalt sett köper jag topsband och spinner av, men som omväxling så har det faktiskt varit trevligt att göra hela processen, från en hög smutsig ull direkt från fåret och till färdigt garn.

Finull
75 gram 
210 meter

Just nu håller jag på och spinner en härligt röd merino till en mössa. Ett projekt som påbörjades för bra länge sedan och som har legat i träda sedan dess. Jag tror att det kan bli riktigt bra, även om merino inte är en favoritfiber.

Även om jag inte spunnit mycket på senare tid så stickar jag i alla fall en hel del. Efter att ha rensat upp i UFO-högen har jag till min stora förvåning blivit en person som i princip bara stickar på ett projekt i taget. Det är inte så att jag har tappat lusten att påbörja nya saker. Jag ägnar allt för mycket tid åt att planera kommande projekt istället för att sticka på de jag har. Men jag uppskattar verkligen att få saker färdiga. Och det händer mycket oftare när jag inte börjar på nytt hela tiden. Pågående just nu är tröjan Green Gable, stickade i Cascade 220.

Spinnträff

feb 272011
 

Igår var jag på spinnträff i Märsta. Det var väldigt länge sedan det var spinnträff senast och nu var det väldigt roligt att träffas igen. Jag har nästan inte spunnit alls sedan i somras och det var skönt att komma igång lite med spinnrocken igen.

Åtta glada spinnerskor var vi som träffades. 

Det spanns för fullt. På sländor…

… och på spinnrock.

Och det kammades härligt fluffig ull.

För egen del var jag faktiskt riktigt produktiv. Jag spann 100 gram swaledaleull till 220 meter ganska tjockt entrådigt garn. Att spinna tjockt tycker jag är svårt, men jag är ganska nöjd med resultatet. Lite tunnare än planerat men ändå långt utanför min bekvämlighetszon. Det var också första gången jag spann swaledale och det var en ganska trevlig bekantskap. En grov ull med mycket karaktär, och knappast något man vill ha direkt mot kroppen. Men jag tror nog att det kan bli jättebra till de nålbundna vantar jag har planerat för garnet.

Årskrönika 2010

jan 082011
 
Så var 2010 slut och det är dags för en summering av hantverksåret. Jag började med att skriva ”liten summering”, men den blev visst inte så liten så jag fick ta bort det ordet. Men det var ju länge sedan jag uppdaterade bloggen, så jag får kompensera det med ett jätteinlägg nu när jag väl gör det.

Stickning
2009 slutförde jag bara 4 stickprojekt på hela året, och min målsättning för 2010 var att göra fler. Det har jag lyckats med. 2010 har varit ett riktigt bra stickår.
Färdiga projekt 2010
15 stickprojekt blev färdiga. Mest lite mindre saker som mössor och halsdukar, men också en kofta, en väst och någon större spetssjal. Extra roligt tycker jag är att fem av projekten har jag stickat i mitt egna handspunna garn. Jag älskar att sticka i handspunnet och är glad att jag har fått till så mycket av det i år.
Utmaningen
I början av 2010 gick jag med i Ravelrygruppen Kniting Evererst. Det är en grupp där man själv sätter upp ett utmanande mål för sig att utföra under året. Min målsättning var att jag när 2010 tog slut inte längre skulle ha några UFOn. Hur gick det med det då? Till en början ganska bra får jag väl säga. Jag hade när jag startade 16 UFOn i gömmorna, och utmaningen fick mig att ta tag i den högen. Många projekt färdigställdes helt enkelt genom att jag repade upp dem. Det tar väldigt emot när man lagt ner så mycket jobb, men projekt som jag vet att jag inte kommer göra färdigt får mig bara att må dåligt, så det var ganska mycket av en befrielse att göra sig av med dem. Jag har naturligtvis också färdigställt en del genom att faktiskt göra klart, Exempelvis Peacock Feathers Shawl, som jag började på 2007 och inte kom alls långt på då. Nu stickade jag frenetiskt på den under vinter-OS och lyckades färdigställa den på ganska kort tid.
Ett färdigsickat UFO 2010

Idag har jag 5 projekt i UFO-högen. Ett par av dem ska definitivt stickas klart, som koftan Manu som jag började på i somras, och ett par tvåändsstickade vantar som blir väldigt vackra, men tar evig tid och går hårt åt händerna när jag stickar. Andra är mer tveksamma, men jag är lite velig när det gäller att repa upp dem. Exempelvis en vante där garnet inte kommer räcka och färgen jag behöver komplettera med har utgått ur sortimentet. Kanske man kan komplettera med något annat? Och så har jag mitt första flerfärgsstickningsprojekt. Ett par vantar som blir väldigt vackra, men jag har stickat tätt som pansar. En vante är klar sånär som på halva tummen, och det får nog bli så att jag stickar färdigt den, och sparar som monument över mitt första försök att sticka med två färger men inte gör färdigt paret.
Spinning
Första halvan av 2010 var rätt ok på spinnsidan. Inga jättemängder spunna men spinnrock och slända kom i alla fall fram regelbundet och lite producerat blev det i alla fall.
Färdigspunnet 2010

Årets största spinnhändelse var utan tvekan sommarens utmaning Tour de Fleece, där jag lyckades överträffa alla mina förväntningar och spinna väldigt mycket garn. Totalt spann jag, om jag räknar entrådigt för sig och tvinning för sig, drygt 7 km garn på tre veckor. Och under min utmaningsdag under touren spann tillbringade jag 14 timmar vid spinnrocken och producerade drygt en mile (1609 meter) garn.

Spunnet under Tour de Fleece
Efter Tour de Fleece gick luften ur spinnandet lite grann och under hösten och vintern har jag knappt rört vare sig slända eller spinnrock.
Jag hade som målsättning för året att delta fullt ut i Svea Spinnargilles spinncirkel. Under första halvan av året tycker jag att jag har uppfyllt det. Temat var korta fibrer, och jag har spunnit både på stödd slända och övat på långa drag på spinnrocken. Jag skrev även ett antal inlägg på gillets blogg om att spinna med stödd slända (1 2 3 4). Under andra halvan av året skulle temat på spinncirkeln vara långa fibrer, men det blev aldrig så mycket av. Jag var nog inte ensam om att tappa spinnsugen i höst, för inläggen på bloggen under hösten har varit väldigt få.
Färgning
När jag skrev förra årets summering avslutade jag med att säga att jag ville lära mig färga och experimentera med färg. Det har blivit verklighet i år i alla fall i liten skala och jag har gjort mina första försök att färga ull, med bättre och sämre resultat. Här finns fortfarande hur mycket som helst att lära, men väldigt kul var det.
Mitt mest lyckade färgningsförsök.

Höjdpunkten när det gäller färgning är dock växtfärgningsdagarna hos Färghäxan, då vi färgade med indigo en dag, och diverse andra växter en annan. Och hade hemskt trevligt under tiden. Traditionell växtfärgning ger kanske inte riktigt ”mina” färger generellt, men vacker blev det. Och indigofärgen passade mig perfekt. Jag klurar fortfarande på vad jag skall göra med det garnet.
Vävning
2010 är även året då jag blev med vävstol, och en helt ny värld öppnade sig. Vad mycket nytt det finns att lära. Med Färghäxans hjälp fick jag upp en varp till tre halsdukar i den och dessa har jag vävt klart under året. Det är dock endast en som är helt färdig och efterbehandlad. Den fick min far julklapp. De andra behöver fortfarande ruggas upp innan är helt klara.
Kurser
Två kurser har jag gått under året, och båda har varit mycket bra. Den första var, ”Sticka med flera färger och våga klippa” med Helene Wallin, och den gav många bra tips och framförallt en massa nytt självförtroende när det gäller tvåfärgsstickning. Det rent faktiska resultatet blev att min älskade gamla nalle fick en ny kofta, förvisso något liten. Förhoppningsvis ska ni få se lite stickat med flera färger på bloggen nästa år.
Lillnalles nya kläder

Kurs nummer två, med Eva-Lotta, handlade om att sy ylleapplikationer. Underbart mycket inspiration och jag blev helt såld på det där med yllebroderier. En liten väska påbörjades under kursen, och den är numera klar så när som på dragkedjan som trilskas alldeles väldigt med mig. Men så fort jag har fått dit den så ska ni få se resultatet. En väldans massa material till mer inhandlades också, så räcker bara tiden till så ska det bli mycket broderat och sytt.
Och nu då
2010 har varit ett bra hantverksår, och jag hoppas att 2011 blir minst lika bra. Jag har funderat hit och dit på om jag ska hoppa på någon av alla de utmaningar som finns på Ravlery. 11 par vantar 2011 lockar mig lite – på sistone har tankarna helt snöat in på vantar. Och så vill jag sticka fler tröjor och koftor, kanske IntSweMoDo – att sticka tolv tröjor på ett år kunde vara något. Jag har dock haft en tendens att istället för att plugga när jag borde så har jag stickat eller spunnit. Det är ju mycket roligare. Det håller inte i längden, så därför får mitt huvudmål för 2011 bli:

Prioritera skolan framför hantverkandet!
Ett ganska trist mål på en hantverksblogg, men nödvändigt känns det som. En annan sak som talar mot alla dessa utmaningar är pengar. Jag har just gått igenom min ekonomi för förra året och konstaterat att jag lägger alldeles för stora summor på mitt hantverksintresse. Långt mer än vad som är rimligt för en fattig student. Det måste förändras om jag ska få ihop det hela, så årets hantverksbudget är betydligt tightare, och den behöver jag hålla. Och att sticka 12 tröjor och 11 par vantar har jag nog inte passande garn till i mitt lager, även om där finns en del att ta av. Så min utmaning får bli att hålla min budget och: 
Sticka ur garnlagret.
Utöver det här så vill jag hitta tillbaka till spinnandet igen. I samband med det blir det då inga problem att jobba ur det egna lagret, för ull har jag i stora mängder, betydligt större än jag har garn. Jag vill även fortsätta att sticka mycket av handspunnet. Och så vill jag lära mig ännu mer om vävning, och sätta upp en ny väv i min vävstol.
Jag ser fram emot ett givande 2011!

Tour de Fleece – summering

jul 292010
 

Jaha. Nu var det slut på det roliga, och en liten summering är väl på plats.

Jag är jättenöjd med vad jag har hunnit med under de här tre veckorna.

Jag har:

  • Spunnit färdigt mitt kamelgarn på stödd slända. Har spunnit ungefär hälften och tvinnat under touren. 109 gram och 573 meter.
  • Spunnit färdigt garn till en uggletröja, påbörjat för evigheter sen och nu äntligen avslutat. Spann ungefär 100 gram av ullen och tvinnade under touren. 537 gram och 673 gram.
  • Kardat och spunnit 8 hekto shetlandsull med långa drag till en tröja. 818 gran 1716 meter.
  • Tisdagen 20/7 spann jag en mile garn på en dag.
  • Söndagen 25/7, tourens sista dag, tvinnade jag  1700 meter garn.
  • Jag har spunnit varje dag touren har pågått.

Jag tycker att jag har åstadkommit mycket under de här veckorna, och jag har definitivt blivit bättre på långa drag både på spinnrocken och sländan. Jag har fortfarande ett par oavslutade projekt liggande, men jag hade inte kunna klämma in mer tid att spinna hur jag än försökt. Men de kommer bli klara de också, tids nog. Nu känner jag för att spinna något lite mer färgglatt 🙂 Men först måste jag nog låta ”det vanliga livet” ta över lite. Man kan ju tyvärr inte spinna jämt.

Spinnmarathon

jul 212010
 

Som en del i tour de fleece skall man under en utmanande cykeletapp spinna något utmanande. I det lag jag är med i skall man spinna en mile (1608 meter) på en dag. Jag gjorde mitt försök till detta igår. Ungefär 14 timmar vid spinnrocken blev det, och 400 gram shetlandsull spunnen. 

Jag har med det här övat på långa drag, och jag kan inte säga att jag får till det. Jag får inget riktigt flyt i spinnandet, kontrollen är obefintlig och garnet blir hemskt ojämnt. Men men, jag har ju bara spunnit upp hälften av mina kardrullar än, så jag har fler tillfällen att öva.

Huruvida det är långt nog vet jag inte, och det tänker jag inte ta reda på förrän resterande 400 gram också är spunna och sedan tvinnade. Får se om det också hinns med innan touren är slut. Fler såhär långa dagar vid spinnrocken blir det i alla fall inte. Jag är helt slut i kroppen. Att man kan bli trött i vaderna av att trampa spinnrocken, det trodde jag inte.
 Äldre inlägg  Nya inlägg