maj 242007
 

Japp. Jag lever. Tro det eller ej men så är det, trots mer än två månaders tystnad här på bloggen. Trots det har jag haft ett gäng besökare som troget är här och tittar så gott som varje dag. Nu, äntligen en uppdatering…
Skyller torkan här på att det händer så mycket annat såhär på vårkanten, och att handarbetet har legat lite i träda. Men nu är inspirationen åter, så förhoppningsvis skall det bli lite mer gjort nu.
Jag har de senaste dagarna ägnat mig åt att spinna färdigt finullen som jag började med på kursen i vintras. Blev en liten härva på ca 50 gram. Lite ojämnt, men klart användbart. Hoppas att det är tillräckligt till en liten halsduk. Trodde att jag hade drygt ett hekto ull, men jag kan inte hitta mer, så det här var nog allt. Får nog bli en smal halsduk om det ska räcka.

Stickningen tar jag det lite lugnt med för tillfället. Har lite ont i handleder och armbågar för tillfället, och det blir värre när jag stickar. Så den får vila ett tag, medan jag styrketränar och hoppas att det ska bli bättre. Som tur är så gör det inte ont att spinna, så sländorna ska få snurra ordentligt här framöver.

mar 212007
 

Idag är det vårdgajämning. Jippie! Fast dagen har inte direkt varit så vårig här. Det har snöat och regnat om vartannat, och blåst så man knappt vågat gå ut. Men i alla fall. Det är ändå en härlig känsla att veta att från och med nu är det mer dag än natt. Jag älskar ljuset! Det är min allra största invändning mot vintern att det är så mörkt. Men inte nu längre alltså 🙂 Denna stora dag har här hemma firats med våfflor med vispgrädde och hjortronsylt. Ja, jag vet att det inte är våffeldagen förrän på lördag, men vårdagjämning måste firas på något sätt. I mina ögon är det en dag mycket mer värd att firas än Marie bebådelsedag.

Min dag idag var tänkt att ägnas åt studier. Så blev det inte. Idag heller. Men jag har i alla fall varit duktig och strukturerat upp mitt liv lite, så att jag i alla fall vet vad det är jag borde göra. Även om jag nu inte gör det…
Istället har jag ägnat mig åt att tvätta lite ull, som nu ligger på tork. Tack Ingrid för tipset med salladsslungan. Den är ju nästan torr efter ett par varv med den. Men vad svårt det är att få ullen ordentligt ren! Både fett och smuts vill gärna sitta kvar. Men, skapligt ren är den i alla fall nu hoppas jag. Men är det någon som har något bra tips på hur man får bort all ingrodd smuts från topparna så tar jag tacksamt emot. Ett drygt jobb att tvätta all otvättad ull jag har kommer det då att bli. Dagens omgång var på ett hekto ungefär, och jag höll på i ett par timmar. Vill inte ens tänka efter hur lång tid det kommer att ta med resterande fyra kilo jag har som ligger och väntar.

Mitt katastrofala tvåändsstickade pannband blev faktiskt väldigt mycket bättre efter att ha legat utspänt. Nu viker sig kanterna inte alls, så det kanske inte behöver benämnas som katastrof längre. Det är nu överlämnat till min mor som har meddelat att det är varmt och skönt 🙂


Kvällarna används annars till min solkusten-tröja. Den är fortfarande lika tråkig att sticka, men kan nog bli riktigt bra när den väl är färdig. Bara jag får färgövergången upp vid raglan-minskningarna också att stämma. Jag börjar i alla fall se slutet nu. Har kommit strax över halvvägs på ärmarna nu. Snart, snart…

feb 272007
 


Idag har jag fått paket. Såg brevbäraren genom fönstret när han försökte få i ett alldles för stort paket i brevlådan, så jag sprang ut och hämtade det med en gång. Och det innehöll sländor! Min ensamma Bosworth mini har fått sällskap av ytterligare tre Bosworth-sländor köpta från Journey Wheel. En liten featherweight-slända på 10 gram, en midi som väger 34 gram och maxi som väger 57 gram. Nu ska jag väl ändå kunna spinna både tunt, tunt garn och lite tjockare. Och visst är de vackra! Sitter än så länge bara och tittar på dem och njuter, och funderar på vad jag ska spinna 🙂
Tidigare än väntat kom de också. Trodde inte jag skulle få dem förrän till slutet på veckan. Bokpaket med reaböcker trodde jag däremot att jag skulle få idag, men de dök inte upp. Får väl glädja mig åt att det blir fler paket senare i veckan.

feb 262007
 

Jag är fortfarande sjuk, men i alla fall lite piggare nu. Och efter att ha legat i soffan i flera dagar så har jag så rysligt ont i ryggen. Så för att slippa sitta i samma ställning bestämde jag mig för att överge stickningen och ta fram sländan och stå upp lite istället. Ryggen uppskattade det, även om jag blev fasligt trött av det.
Jag har tvinnat lite tvåtrådigt, och provat på ”andean plying”. ”Andean plyin” går ut på att man gör ett tvåtrådigt garn och tvinnar från båda ändarna på sitt entrådiga garn. Man lindar garnet från sländan på ena handen. Upp runt långfinret, bakom handryggen, och så upp runt långfingret på andra hållet och tillbaka. Så håller man på tills allt garnet sitter runt handen. När man är klar tar man och lirkar ur lånfingret ur öglan och har allt garnet runt handleden. Garnet ligger nu i öglor fram och tillbaka runt handleden, och hålls ihop av friktionen mellan öglorna där det möts. Härifrån är det sen jättesmidigt att tvinna sitt garn. En beskrivning av hur man lindar garnet på handen finns här. Pricilla Gibson-Roberts beskriver också väldigt bra hur man gör i sin bok ”Spinning in the Old Way”. En fantastiskt bra bok som jag verkligen rekommenderar. Det var med hjälp av den jag lärde mig att spinna.
Jag tror att det här sättet att tvinna tvåtrådigt kommer att bli min favorit. Jag ser många fördelar med den. Man börjar i båda ändarna av samma tråd, vilket kompenserar att man ( i alla fall jag) ofta spinner tjockare garn när sländan börjar bli full än vad man fjorde i början när det inte var något garn kvar på den. Man får heller inte några garnändar över utan man tar sig bara helt enkelt till mitten på sin tråd. Det kräver ingen annan utrustning än sländan och din hand. Det trasslar inte! Vilket de flesta andra metoder jag provat verkligen har gjort.
Sen finns det ju så klart några nackdelar också, fast de väger lätt mot fördelarna tycker jag. Man måste linda löst, för det stackars långfingret blir lätt utan blod när man lindar garnet runnt handen. Det fungerar inte med allt för stora mängder garn, och man måste när man väl börjat linda på garnet göra färdigt tills man har tvinnat allt, för det får inte så bra att ta av sig det när man väl har det runt handleden. För då blir det trassel! Summa summarum: Jag blev väldans förtjust i ”andean plying” och tänker helt klart fortsätta att använda den metoden trots vissa nackdelar.
Jag har även provat att hålla sländan mellan fötterna när man vindar av garnet, också enligt Gibson-Roberts bok, och det var inte heller så dumt. Garnet löper lätt av sländan och jag tycker att det är så trevligt med metoder som inte kräver så mycket utrustning.

Resultatet av dagens övningar blev en liten härva garn av den blå corridale-ull jag fick i julklapp. Jag har någon liten idé om att det skall bli en Serrano från Knitty av det i slutänden, men jag vete tusan om det håller tillräkligt bra och jämn kvalitet för att det ska bli ett riktigt bra resultat av det. Vi får väl se.

När det gäller min UFO-tröja, som jag väl nu får kalla WIP i stället, så kämpar jag på. Den var i alla fall lagom avancerad som ”ligga i soffan och vara sjuk”-stickning. Framstycket är nu också klart, och jag har påbörjat ärmarna. Ägnade en lång stund åt att försöka räkna ut var på garnet jag skulle börja för att färgerna ska stämma sen när ärmar och kropp möts. Det sysslade jag med när jag var som mest febrig, vilket kanske inte var så smart. Är inte helt säker på att jag fick uträkningarna att stämma. Och med tanke på hur många osäkra faktorer de innehöll så lär jag i vilket fall som helst få repa upp och göra om en bit när jag kommer dit. Kan bara hoppas att det stämmer skapligt, så att det inte blir så mycket att repa upp.

Håhå… det här är nog den längsta post jag någonsin skrivit. Var det någon som orkade läsa den?

feb 132007
 


Fick paket med posten idag. Var lite kurslitteratur som jag beställt. I paketet låg även den här boken: ”A handspindle treasure”. Den består av artiklar on sländspinning publicerade i ”Spin-Off” under de senaste 20 åren. Verkar vara en riktigt trevlig bok, och jag ser fram emot några timmars härlig läsning. Hoppas att jag kan lära mig något nytt!

feb 122007
 

Den här helgen har jag bara ägnat åt att sticka och spinna. Väldans skönt. Inte för att något av alla de där måstena blir gjorda när man gör så, men det får det vara värt. Har gjort färdigt min Tiger Eye Lace Scarf. Är rikgt nöjd med den. Mjuk och go’ blev den, och mönstret blev väldigt fint när jag spännt ut den. Sen var jag ju tvungen att försöka ta några bilder på den ute det härliga vinterljuset. Vet inte om det blev så bra med en vit halsduk mot den vita snön, men här är den i alla fall 🙂

Sen har jag spunnit lite av min härliga corridaleull. Har fått en hel del hjälp av tjejen på bilden till höger. Något som inte direkt underlättar det hela… Läste i någon av mina spinnböcker att en slända fungerar som en magnet på katter, och det stämmer då väldigt bra in på Maja. Lite resultat har det blivit i alla fall. Helt jämnt blir väl inte garnet, men jag hoppas att det ska gå att använda det ändå.

På stickfronten har jag nu bestämt mig för att det är dags att ta tag i lite UFOn. Har ett och annat i garderoben. Började med att leta fram en tröja som jag köpte mönster och garn till på Solkustens spinnverkstad i somras. Bakstycket är klart, men sen kom jag inte längre. Den är något enformig att sticka på. Perfekt TV-stickning egentligen, men det finns ju så mycket annat som är roligare. Nåväl, nu ska den bli klar i alla fall. Har dock lite problem med den. Önskar att jag hade valt ett enfärgat garn istället. Det kommer att bli väldigt svårt att få randningen att stömma överens mellan de olika delarna, eftersom det inte blir riktigt lika stora partier med de olika nyanserna från gång till gång. Men det får väl bli lite som det blir. Vet inte riktigt hur jag ska bete mig.

feb 092007
 

Jag har varit på spinnkurs. Lördag och Söndag förra veckan höll jag till på Skälby gård i Kalmar och pulade med ull hela dagarna. Jättetrevligt var det, fast jag lärde mig inte så mycket som jag hade hoppats. Jag insåg istället att jag kanske inte är så mycket nybörjare som jag har trott, utan faktiskt riktigt duktig på det där med att spinna på slända. Och det var ju i alla fall trevligt att konstatera. Roligt också att få titta och känna på lite olika sorters ull. Och naturligtvis ”råkade” jag köpa med mig lite hem också, fast jag sagt mig själv att jag skulle låta bli och använda upp den jag har först. Men, så blev det inte, och jag kom hem med ett kilo Leicester och ett kilo lammull från gotlandsfår också. Jag lider då ingen brist på material.
Jag fick även prova på att spinna på spinnrock för första gången, och det var inte heller så dumt. Nu har jag med mig själv en inre kamp om jag ska köpa spinnrock eller ej. Har sedan länge bestämt mig för att jag inte ska ha någon, och att det skulle räcka med att köpa ett par sländor till. Sländan är ju ett så fanstastisk redskap. Litet, billigt och smidigt att ha med sig. Dessutom har jag verken råd eller plats med en spinnrock, egentligen. Men jag vill!!!

Det rent konkreta resultatet av helgen blev en liten härva tunnt tvåtrådigt garn i finull.

På stickorna just nu, för jag stickar lite också emellanåt, är Tiger Eye Lace Scarf, en födelsedagspreent till min kusin, som börjar närma sig färdig. Än så länge ser den mest ut som något knöligt med massa hål i, men jag hoppas den blir vackrare när den blir ordentligt utspänd. Mjuk och go verkar den bli i alla fall. Stickar i alpacagarn, och det är så härligt.

jan 252007
 

Jag var på handarbetsträff på Flitiga Fingrar i Oskarshamn härom kvällen. Jättetrevligt. Är så roligt att någon gång ibland få ägna sig åt sitt pyssel tillsammans med likasinnade. Och det finns träffar att gå på även i lilla Oskarshamn. Jag är så glad. Ägnade större delen av kvällen åt att spinna. Har gett mig på den blå corriedale-ullen som jag fick i julklapp och det blir ett väldigt härligt, mjukt garn av det. Bilder kommer någon dag när jag orkar fotografera. Fick även bläddra lite i boken ”Victorian Lace Today”. Vilken fantastisk bok. Den vill jag verkligen ha! Den hamnar högt upp på önskelistan…

Sen har jag ju alldeles glömt bort att visa er mina baudelaire-strumpor som ju faktiskt blev alldeles färdiga i julhelgen. Jag är rätt så nöjd. De är lite tigtha, men med lite våld så går de på foten, och väl där så sitter de riktigt bra. Och vem vet. Rätt vad det är så kanske jag till och med lär mig att kontrollera stickfastheten, så att det jag stickar faktiskt får den tänkta storleken 🙂

jan 222007
 

Jag har inte bara tillverkat julklappar. Jag fick paket själv också. Jag måste ha varit rysligt snäll i år jag. Mina föräldrar var på Nya Zeeland på semester inte långt innan jul, och de hade köpt lite trevliga saker åt mig.


Ett kilo härligt blå, kammad corriedale-ull.

Och ett halvt kilo av en underbart mjuk härlig merino-possum-blandning.

Fick även en del otvättad okardad ull. Corriedale och merino.

Även ett par kardor och en Niddy-Noddy (heter det härvträ på svenska mån tro?) kom tomten med.

En sån här ”flick carder” låg det också i ett paket. Föräldrarna blev övertalade om att det är ett så fantastiskt redskap och helt oumbärligt, så de köpte en sådan åt mig. Jag får dock erkänna att jag inte riktigt vet vad jag ska ha den till. Men det kanske jag begriper vad det lider.

Så en massa spinn-grejor låg det i mina paket i år. Ni kan ju gissa vad jag kommer att ägna mig åt framöver 🙂

nov 062006
 


Jag har spunnit garn. En liten härva har det blivit. Jag är än så länge i stadiet att jag är lycklig att det överhuvud taget blir garn när jag försöker spinna, och den här lilla härvan är jag jättenöjd med. Ullen är nog inte den bästa. Köpte den någon gång för länge sedan att tova av, men det blev aldrig av så nu använder jag den till att lära mig spinna istället. Och sländan kunde kanske ha varit bättre. Har en hemmagjord en. Men det blir ju garn i alla fall, så jag ska inte klaga. Även om det nog blir en sländebeställning från andra sidan Atlanten snart.
Och nu sitter jag bara här och tittar och klämmer på min fina lilla garnhärva. Det är det första garn jag gjort som känns bra nog att faktiskt använda till något. Tunt är det, och faktiskt skapligt jämnt också. Är så stolt! 🙂