Nov 132013

Vissa dagar är det roligare än andra att hämta posten. I dag var det en rolig dag. Inte mindre än tre paket låg det i lådan. Brevbäraren måste ha använt skohorn för att få in alla, för det var minst sagt fullt. Men jag klagar inte. Det var ju skönt att slippa gå iväg och hämta dem.

Första paketet var en överraskning. Det kom från vännen Stickeri Stickera Stickeralla, och innehöll en jättefin stickpåse med stickande får på, ett nystan garn, Sublime Cashmere Merino Silk DK (tror jag i alla fall, det hade ingen etikett), som jag varit sugen på att prova, och så en inplastad lapp med instruktioner för hur man gör kitchener stitch att ha i stickväskan. Jag klagade sist vi pratade om att jag aldrig kommer ihåg i vilken ordning det är man ska trä garnet och att jag alltid får slå upp det. Och att en lapp i stickväskan bara går sönder och försvinner hela tiden. Nu har jag en som håller, och förhoppningsvis inte försvinner heller. Det här paketet gjorde min dag. Precis sån uppmuntran man behöver när man är hemma och är sjuk. Tack!

 

Det andra paketet var nästan lika bra. Det innehöll garner från Quince & Co. Jag har varit sugen på att prova det här garnet ända sen jag hörd talas om det för ett par år sen, men inte kommit mig för och beställa förrän nu. På pappret låter det precis som ett sånt garn jag har letat länge efter. Ull, men inte merino, runt och fint så att strukturmönster framträder tydligt, och INTE SUPERWASHBEHANDLAT. Det är väl ingen överraskning att jag inte gillar superwash-garner, men det är ju så hemskt svårt att hitta garner som inte är det. De få garner som finns är oftast rätt så rustika, ofta inte så mjuka, och med mycket “får-känsa”. Jag älskar sådana garner också, men ibland är man ju ute fter en annan känsla. Efter att klämt och kännt lite på garnet så verkar det vara preics vad jag har hoppats på. Vi får väl se om omdömet kvarstår när jag har stickat med det också.

 

Det sista paketet var kanske inte så spännande, men bra att ha. Det innehöll hängetiketter att märka provlappar och handspunna garnhärvor med. Att köpa bara lite lagom många visade sig dock inte helt enkelt, så det blev en packe med 500 stycken. Det ska väl räcka ett tag…

Nu blir det reklam…

Det börjar vara dags att ta tag i det där med att sticka julklappar, och allt är ju roligare tillsammans. Så jag tänkte tipsa om Indie Design Gift-A-Long, som pågår på Ravelry mellan 1 november och 31 december (Är det fler som är som jag som slår in halvfärdiga stickningar i paket, och stickar färdigt i mellandagarna så har man en vecka efter jul på sig.) Indie Design Gift-A-Long är en KAL med mönster från en långa rad oberoende designer, 172 stycken närmare bestämt. Under 1-15 november GMT erbjuder alla dessa designers 25 % rabatt på alla eller delar av sina mönster med koden “giftalong”. Det finns över 2800 mönster att välja på!

Jag ger rabatt på alla mina mönster som jag har publicerat själv och kan bestämma över på egen hand. För att ta del av rabatten måste man gå via Ravelry, och ange koden “giftalong” vid betalningen.

Det finns också mängder av priser att vara med att tävla om för dem som deltar! Över 150 stycken, så det finns goda chanser att vinna :)

Vill man kika på vad som finns att välja på på ett smidig sätt så finns det ett antal pinbords på Pinterest med alla mönster uppdelade i kategorier.

Okt 272013

Så var det dags för årets besök på syfestivalen. Efter en höst med inte så mycket handarbetande är det väl väldigt logiskt att åka och köpa en massa material som man inte hinner använda?

Jag hade i alla fall en väldigt trevlig dag tillsammans med vännen Stickeri Stickera Stickeralla, och en del inköp blev det.

 

Ett par böcker.
 
 
Garn såklart. Det här är Magasin Duett Supersoft i en fantastiskt fin röd färg.
 
 
Ett nystan Onion Tussah Silk. Jag har varit sugen på det här garnet länge, men tvekat då jag har varit osäker på färgerna. Nu fick jag se färgerna i verkligheten, och tyvärr så bekräftades mina farhågor om att de inte riktigt passar mig. Men ett nystan fick följa med hem för att provsticka i alla fall. Om jag gillar det så får jag väl färga själv helt enkelt. 
 
 
Och Sjöalyckans Drömmar. En nytt garn som jag inte hade hört talas om innan, men inte kunde låta bli. Det verkar fantastiskt trevligt i 75 % ull och 25 % silke.
 
 

Några fina blå keramikknappar, som kommer passa jättebra i det blå garnet ovan.
 
 

Och så lite tyg från Korps. Det mörka är 100 % ull. Det ljusa är en fantastiskt blandning med 50 % ull, 30 % silke och 20 % lin. Det har ett helt fantastiskt fall, och kommer att bli så fint i en kjol. Om jag någonsin vågar sätta saxen i det. Det var det där med jag och att sy…

 

Jag är jättenöjd med mina köp och ägnar dagen åt att klappa på garnerna och sticka provlappar.

Maj 302013

Det stickas inte så mycket här för tillfället. “Det andra livet” har tagit över helt på sistone och jag bara pluggar. Men när jag inte stickar så har andra gjort det åt mig, och jag har ett nytt mönster färdigt att släppa ut i vida värden, efter teststickning och en tur till min “tech editor”. Och om jag får säga så så är jag oförskämt nöjd med den här sjalen.

Malva är en enkel halvmåneformad sjal som ligger vackert över axlarna. Blommotivet längs kanten stickas med traditionella estniska maskor. Spetskanten stickas först, och sedan plockas maskor upp längs kanten. Överdelen stickas i slätstickning och sjalen formas med korta varv. Mönstret ger tre storleksalternativ, och jag har stickat den minsta.

Du kan köpa Malva för $5, aningen på Ravelry eller genom att klicka på knappen här nedan. Mönstret finns på både svenska och engelska.

Apr 132013

Nu har vår/sommar-nummret av webtidningen Twist Collective kommit ut. Och sällan har jag väl väntat så på en sticktidning som jag har gjort på den här, för jag har ett mönster med! Jag är så glad och så stolt! Det här är Alvinda!

(Foton: Jane Heller. Använda med tillstånd)

Jag ska berätta mer om den lite senare, men så länge kan ni väl kila över till Twist Collective och spana in min kofta och alla andra fina mönster som är med i det här numret.

Hur ofta har man inte önskat att man kunde prova en tröja redan innan man börjar sticka? Det finns så otroligt många fina mönster och modeller att välja på. Men även om de är fantastiskt fina på bilden, så är det ju inte alltid de passar lika bra på den egna kroppen.

En av mina stora målsättningar för året är som jag skrev tidigare att bara sticka sådant som passar mig i färg, form och material. Färg och material har jag ganska bra koll på vad jag tycker om och passar i. Men form tycker jag är svårare. Vilka modeller passar egentligen mig? Och vad tycker jag bara är snyggt när jag ser det på andra? Och vad är det som gör att vissa tröjor passar jättebra på en person, men ser helt fel ut när jag tar på mig den?

Jag har läst en del om kläder och kroppsform. Trinny och Susannas “The Body Shape Bible” är bra, och ger en bra utgångspunkt för vilken typ av kläder som passar bra på olika kroppsformer. Och för flera år sen hittade jag Amy Herzogs bloggserie “Fit to flatter” (som inte finns kvar längre nu när hennes bok har kommit), och jag har även tittat på hennes nya Craftsy-kurs Knit to Flatter. Den är jättebra, och fokuserar just på stickade plagg – dels på vad man bör välja för modell för att få en siluett som ser balanserad ut, och dels hur man kan modifiera sitt mönster för att det ska få en bra passform. För mig är det främst biten om hur man kan välja modell som är intressant. Att modifera för passform är ju i princip bara lite grundläggande matte, och något som kommer väldigt naturligt för mig. Det är jag tacksam för, för en förutsättning för att kläder ska vara smickrande, oavsett modell, är ju att de sitter bra.

Att läsa på ger ju en bra utgångspunkt i hur man kan tänka för att välja en smickrande modell. Att prova teorierna i verkligheten – både “rätt” och “fel” – är naturligtvis ännu bättre. Det är alltid bra att med egna ögon bekräfta eller förkasta. Men ven har tillgång till en massa välsittande kläder i olika modeller att prova? Inte jag i alla fall. Och några uppstickade modeller av ett stickmönster jag funderar på finns ju inte att prova Så jag tänkte att man kanske kan göra det virtuellt istället. Så låt mig presentera den tecknade versionen av mig själv:

Jag har ibland använt färdiga croquis-figurer för att skissa idéer på vad jag vill sticka. Men croquis-figurer för mode-teckning är generellt trådsmala, proportionerliga och förlängda, för att se eleganta ut framhäva kläderna. Att rita på en sådan modell säger ju ingenting om hur kläderna ser ut när jag bär dem. Så jag skapade bilden ovan utifrån ett foto av mig, och fick en croquis-figur med mina proportioner. Jag är som synes betydligt bredare nertill än upptill, och det är främst runt låret och inte runt höfterna jag är bred. Jag har en liten byst och är inte jättekurvig men har i alla fall en markerad midja. Jag har förhållandevis korta ben och en lång överkropp. Jag är ett klassiskt päron helt enkelt.

Någon slags vedertagen sanning är att idealfiguren är proportionerlig, med en tydligt markerad midja, medelstor byst och ånga, smala ben. Enligt alla teorier bör jag med min kroppsform då eftersträva kläder som visuellt breddar upptill, och inte drar uppmärksamheten till mina breda lår, för att ge intrycket av en proportionell siluett. Enkla faktorer som påverkar det här är tröjlängd, ärmlängd och typ av halsringning. Så jag bestämde mig för att prova att variera en faktor i taget på en enkel, helt slät, enfärgad tröja.

Tröjlängd till att börja med. Teorin är att en horisontell linje ger ett breddande intryck. Och nederkanten på en tröja skapar ju tveklöst en horisontell linje. Eftersom jag inte vill se bredare ut än vad jag redan är nertill bör jag alltså undvika att ha tröjor som slutar där jag är som bredast, utan de bör sluta högre upp. Bilderna bekräftar tycker jag, och det blir ganska uppenbart varför jag aldrig har trivts i tunikor. Jag får ju en gigantisk rumpa och inga ben. Bäst tycker jag att tröja nummer två, som slutar vid höftbenen, är. Midjekorta tröjor har jag alltid undvikit hittills, men baserat på den här bilden kanske jag kan tänka om där, för jag tycker att det fungerar riktigt bra.

Ärmlängd sen. Samma teori, att horisontella linjer breddar. Utifrån det bör mina ärmar sluta högre upp än min bredaste punkt för att undvika att dra ögat dit. Kort ärmar breddar bysten, ärmar som går till armbågen drar fokus till midjan osv. Här tycker inte jag att det blir lika tydligt. Måste jag välja så tycker jag nog att 3/4-ärmarna är snyggast, men jag tycker att alla fungerar bra. Jag vet inte om det är önsketänkande, för jag vill verkligen kunna använda långärmade tröjor – det som enligt teorin skulle vara “fel”. Men jag har ännu inte riktigt sett ett användningsområde för en varm ylletröja som lämnar armarna bara. Då fryser jag ju. Och eftersom jag stickar mest i ull så väljer jag för det mesta annat än stickat när det är varmt nog för bara armar.

Halsringningen går ju att variera på väldigt många sätt, men även här är teorin att en bred halsringning breddar och att en smalare halsringning förminskar samt att en grund ringning förlänger bystområdet medan en djup ringning förkortar. Även här tycker jag teorin stämmer bra, och att jag passar bäst i de bredare ringningarna. Jag har tidigare alltid aktat mig för djupa ringningar, men enligt de här bilderna kan jag noga våga prova mig på det också, så länge de inte är allt för smala.

Jag tycker det är lite spännande hur mycket man kan göra bara genom att manipulera en enkel bild lite, och vilken skillnad så enkla saker som att sända längden på en tröja kan göra för att förändra intrycket.

Vidare hade jag tänkt att visa hur jag kan använda den här bilden på mig själv för att bestämma vilka mönster jag ska sticka. Men det här inlägget är redan mastodontlångt, så jag tror att jag sparar det till ett eget inlägg lite senare. :)

Ibland går det fort att avsluta ett projekt. För en liten stund sen såg mina Laika ut såhär…

En kvart senare såhär.

Det var kanske inte riktigt så jag tänkte när jag började, men när jag konstaterade att den inte skulle bli bra i storleken, och att jag dessutom antagligen tycker att den är för gles och genomskinlig, då var det lika bra. Och det blev ju i alla fall ett pågående projekt mindre.

Mar 052013

Nu är första UFO:t ur högen färdigt. Det är en tröja stickad i tweedgarn, en ull/silke-blandning. Jag är jättenöjd med resultatet. Den sitter bra och garnet är väldigt snyggt! Den var inte jättekul att sticka dock. Garnet är sådär torrt och lite hårt, som silkegarn kan vara, och det har varit lite av en kamp att sticka i det. Hade inte resultatet blivit så fint så hade jag nog gett upp för länge sedan. Men jag är glad att jag inte gjorde det, för den här tröjan tror jag att jag kommer att använda mycket. Det enda jag inte är fullt nöjd med med är att flätmönstret inte framträder så tydligt som jag skulle önska i den mörka färgen. Men det var jag ju medveten om när jag började, så jag får väl skylla mig själv.

Mönster: I heart Aran av Tanis Lavallee.
Garn: Kings Craig Lambs Wool/Silk Aran. 350 gram, 700m.
Stickor 4,5mm och 4 mm.
 

Den är till största delen stickad enligt mönstret. Jag har bytt ut sjalkragen mot en vanlig rund halsringning dock, eftersom jag tror att det klär mig betydligt bättre. Och så fick jag bredda ärmarna en hel del, eftersom mönstret tycks vara skrivet för någon med pinnsmala armar. Och det har inte jag. Just ärmar är något jag ofta måste modifiera för att det inte ska bli för smått.

Nu ska jag kasta mig in ett nytt UFO medan jag har ångan upp och innan den lilla djävulen på min axel övertalar mig om att det är en bättre idé att börja på något nytt.

Feb 252013

Då har rensningen börjat då. Och jag har redan stött på problem. Första färdiga är ett spinnprojekt. Det är här är Guld från Spinspirations fiberklubb, 50 % merino och 50 % angora, och mjukt som en dröm.

Merino/Angora, 2-trådigt.
Spunnet på charkan.
50 gram. 329 meter.
 

Jag tycker väldigt mycket om det här garnet. Gult är en färg jag är lite hemligt förälskad i. Dilemmat är att jag inte kan ha gult på mig. I varma gula färger ser jag sjuk ut. Det gör jag helt enkel i alla varma färger. Kalla nyanser av gult, som den här, är betydligt bättre, men jag blir väldigt, väldigt blek. Och det är ju inte så smickrande. Och i linje med de målsättningar jag skrev i förra inlägget så ska jag ju bara i fortsättningen sticka sådant som är både roligt att sticka och där resultatet blir något jag vill ha och kan använda. Och med det rök tanken att sticka en smal sjal av det här garnet. Det skulle bli väldigt fint, men den skulle bara bli liggande.

Nästa målsättning var att jag skulle göra mig av med allt garn som inte kändes helt rätt och som inte kan bli något användbart. I linje med det borde jag alltså göra mig av med det här garnet. Men jag tycker alldeles för mycket om det för att det ska vara ett alternativ.

Återstår bara att komma på vad det ska bli. Det är ju väldigt tunt och inte särskilt mycket, så det räcker ju inte till några stora projekt. Just nu är bästa idéen att använda det dubbelt och sticka en liten babymössa att lägga på lager. Men fler idéer och förslag på mönster tas tacksamt emot.

På stickfronten har jag hittills repar upp ett projekt, och rotat fram ett annat gammalt UFO ur gömmorna, som nu närmar sig färdigt. Och inte har jag börjat på något nytt. Jag känner mig riktigt duktig.

Feb 112013

Sticklusten i ullådan har nu lyst med sin frånvaro i flera veckor. Det är ovant Jag brukar ju sticka jämt. Och jag saknar stickningen. Det är en ganska konstig känsla att sakna något som egentligen finns på en armslängds, men det är någonting som tar emot. Så det har inte blivit många maskor stickade.

I brist på sticklust har jag ägnat mig åt att städa och sortera i garn och ullagret. Det är ju inte brist på material som har orsakat sticktorkan i alla fall, för det finns en hel del att ta av. Nya lådor har inhandlats, och nu står garn och ull uppradat på hyllorna i klädkammaren. Ordning och reda är något jag tycker om, även om det inte alltid syns i mitt hem. Röra gör mig stressad.

En insikt har dock slagit mig när jag har plockat bland mina garner. Jag har väldigt många fina garner. Men många av dem är i en liten mängd, en mängd som inte räcker till något vettigt. Och många av dem är, även om de är väldigt fina, garner som jag inte kommer att vilja ha på mig när de väl är stickade. Det är fin färger som ändå är fel färger för mig, eller material som av någon anledning inte riktigt känns rätt.

När jag tittar i skåp och lådor inser jag hur väldigt mycket fint stickat jag har som jag aldrig använder. Ett och annat projekt är sådant som kunde ha blivit bra, men som av någon anledning inte riktigt blev som jag tänkte. Och helt fri från sådana projekt blir man väl aldrig – man kan inte lyckas med allt. Men de flesta, det är projekt som jag redan på förhand vetat att de inte skulle bli så bra. Projekt som jag har stickat bara för att göra av med det ena eller andra nystanet garn ur lagret, som jag stickat för att jag fått garnet i present eller projekt som är stickade i en färg jag älskar, men ser illamående ut när jag har på mig. Och att lägga tid på sådana projekt, vad är meningen med det? Stickning ska vara roligt, det ska inte göras bara för att använda upp ett visst garn som råkar ligga i skåpen. Och det ska också, tycker jag, ge ett resultat som jag vill använda. Eller, som passar utmärkt till någon annan, som jag vill ge den i present.

Med den insikten har jag börjat rensa i lagret. Alla garner och all ull som jag inte verkligen känner för, som jag inte kan se mig eller någon av mina närstående bära, ska bort. När de ligger där de ligger ger de mig bara dåligt samvete och stjäl energi. Och stickar jag av dem känner jag mig duktig för stunden, då utnyttjar jag ju sådant jag har köpt och minskar på mitt lager, men det innebär bara att jag lägger väldigt mycket tid på något som bara blir liggande. Att rensa är dock svårt när man som jag är något av en ekorre. Som tycker att “det kan ju vara bra att ha någon gång”, om det mesta. Men lite har jag redan sålt, och jag håller på att fylla ytterligare en låda med sådant jag ska göra mig av med. Det är en process som antagligen kommer att ta en stund. Vissa beslut måste få mogna lite innan jag är redo att fatta dem.

Speciellt svårt tycker jag det är med alla mina handspunna garner. De har jag redan investerat så mycket tid och energi i. Det tar emot att göra sig av med dem. Och vem skulle vilja ha dem om jag försökte sälja dem? Men många av dem är i så små mängder att de inte räcker till annat än väldigt små projekt. Väldigt många är dessutom spunna av fiberklubbs-ull, vilken ofta är i helt fel färger för mig.  Fiberklubbar får det vara slut med nu. Det är fantastiskt att få fiberöverraskningar i brevlådan. Men antalet gånger det man packar upp ger en wow-känsla är ytterst få, och även om det mesta är fint så är det en försvinnande liten del som är färger jag skulle passa i om jag  tar dem på mig. För mig är det slöseri, även om jag kommer att sakna de där paketen.

Jag blir också lätt stressad av att ha för många projekt på gång samtidigt. Ihop med inventeringen av garnlagret ha jag även letat upp alla mina UFOn. Jag rensade väldigt hårt i den högen för ett par år sen, då jag ofta kunde ha över 20 pågående projekt. Och jämfört med det är de få idag, men jag hittade 8 pågående stickprojekt och 4 spinnprojekt. Och då har jag inte räknat sy- och broderiprojekten, som också är några stycken. Det är för många. Så nu börjar även projektet att göra klart sådant som har blivit liggande. Senast jag hade ordentligt rensning dog många projekt upprepningsdöden. Så blir det nog inte den här gången, för jag gillar det jag har på gång. Men jag ska försöka beta av dem, ett i taget.

På nästan alla stickbloggar jag läser börjar det nya året med en rad med nyårslöften. Jag är lite sent ute,  men jag tänkte sälla mig till den skaran. Fast nyårslöften är jag lite allergisk mot, så det får snarare bli målsättningar för året:

  • Jag ska minska mängden pågående projekt. Antingen ska de repas upp eller göras färdigt. 2-3 projekt av olika typer behöver jag ha på gång, men fler än så gör mig bara stressad.
  • När jag börjar sticka något ska jag fråga mig
    • Är det ett projekt som är roligt att sticka?
    • Passar det mig eller den som skall ha det i färg, modell och material?
      Är svaret nej på någon av dessa frågor – sticka något annat.
  • Jag ska köpa mindre garn och ull. Framförallt ska jag inte köpa enstaka nystan av något bara för att det är fint. Garn och ull skall köpas med ett projekt i åtanke, och helst inte förrän jag har tid att stickad det. Fina garner finns överallt, och de tar inte slut bara för att jag inte köper dem här och nu.
  • Jag ska göra mig av med allt garn och all ull som känns fel, och som aldrig kommer att bli något användbart för mig. Jag blir inte lycklig av drivor av garn i garderoben.
Sådär. Nu var det satt på pränt. Nu ska jag bara lyckas hålla det också, även när jag står där med en vacker härva i handen som skriker åt mig att ge den ett nytt hem.

 

© 2014 En liten låda full av ull Suffusion theme by Sayontan Sinha