Jag är inte den som syr särskilt ofta, men nu har jag letat fram min gamla symaskin. Jag vet att jag har klagat på den förut, men jag har egentligen en helt fantastisk symaskin. Det är en gammal Bernina från slutet av 60-talet, som mamma fick när hon var liten, och som jag har fått ärva.
Min klagomål tidigare berodde på att undertråden trasslade så fort man försökte sy lite långsamt, men efter att ha varit på lite service hos pappa så går den som en klocka. Pappa brukar säga att han blir lycklig av att titta inuti den, och jag kan inte annat än hålla med. Titta vilken underbar mekanik! Den kanske inte kan så avancerade saker, men det det kan det gör den bra.
Anledningen att symaskinen har kommit fram är att jag behöver ett par jeans. Det tycks omöjligt att hitta några att köpa, som både passar på min kropp och är snygga. I höstas fann jag dock en basmodell på Lindex som jag verkligen gillade och som satt bra. När dessa nu gick sönder för ett par veckor sedan tänkte jag att det bara var att gå och köpa ett par nya i samma modell. Men trots att de fortfarande hette precis som då var modellen helt annorlunda. Jag fick gå upp fyra storlekar för att överhuvud taget få på mig dem och då satt de inte så snyggt längre. Och efter att ha provat igenom lagret av jeans i så gott som varenda butik i Uppsala har jag nu gett upp och tänker istället försöka sy mig ett par.
Jag har egentligen inte sytt så mycket alls sen slöjden i högstadiet, men nu är det alltså dags att försöka. Jeans kanske inte är det lättaste att börja med, men vill man så går det mesta. För tillfället pågår demontering av de där favoritjeansen, som jag tänkt att använda som mönster. Jag sitter och sprättar och funderar på hur fickor och gylf egentligen är konstruerade. Det är rätt så skoj, men tidskonsumerande 🙂 Förhoppningsvis går det bra, så jag kan visa upp ett par färdiga byxor här om ett tag.
Stickar gör jag också så smått. Bomullskoftan jag påbörjade innan påsk växer så sakteliga. Av någon anledning stickar jag dock fel mest hela tiden, och får repa upp och sticka om titt som tätt. Varför vet jag inte för det är verkligen inget svårt mönster, men det går lite troll i den här koftan nu. Har i alla fall tagit mig förbi ärmhålen nu, och stickar på kroppen. Förhoppningsvis kan den växa lite till på kvällens stickcafé.
