Emmy

Pax

aug 182012
 

Kors i taket, jag har något färdigt att visa. Jag bläddrade lite bakåt i bloggen och konstaterade att jag inte har visat något färdigt sen i april. Det är bra länge sen det. Men nu är det i alla fall dags. Det är min krokade sjal Pax som är färdig. Jag är riktigt nöjd med den, och tror att jag kommer att använda den mycket som halsduk i vinter. Jag gillar verkligen sådana här långsmala sjalar.

Jag vet dock inte om jag kan säga att jag har förälskat mig i tekniken att kroka. Jag föredrar helt klart mina stickor. Resultatet blev dock väldigt bra, framförallt efter lite hårdhänt blockning. Och eftersom jag väldigt gärna vill ha en Venus också, så blir det nog i alla fall ett krokat projekt till vad det lider.

Mönster: Pax, av Aoibhe Ni
Virknål: 5 mm
Garn: Handspunnet spetsgarn, 1 tråd merino och 1 tråd silke. 31 gram och 350 m.
 

Nya projekt

aug 092012
 

För en tid sen rensade jag upp ordentligt i min hög av UFO:n, och hade bara ett par projekt på gång samtidigt. Det är något som jag tyckte var väldigt skönt, då jag lätt blir lite stressad av att ha allt för många stickningar liggande. Nu börjar dock antalet projekt öka i raskt takt. Det är inte i närheten av så många som det var för något år sen, men bara de senaste veckorna har jag börjat på fyra nya utan att avsluta något, och fler tröjor ligger halvfärdiga i garderoben.

Det rosa handspunna garnet från förr inlägget håller på att förvandlas till en krokad slamsa, Pax. Kroka är en ny teknik för mig, bortsett från några tafatta försök för flera år sen. Då lade jag ner tekniken för att jag bara tyckte att det blev stumt och kompakt. Med en stor virknål och tunt spetsgarn är det en helt annan sak. Skirt kanske jag inte kan säga att det blir, men det blir i alla fall inte stabbigt.

Jag har också börjat på två par vantar. Det ena blir inte alls som jag tänkt mig, och de har tillfälligt hamnat i malpåse medan jag funderar på hur det ska åtgärdas, men det slutar troligast med att jag repar upp dem och lägger ner projektet helt. Det andra paret ser ut att bli mycket bättre.

Och så kände jag ett starkt behov av en väldigt enkel stickning utan krav på någon som helst tankeverksamhet, så häromdagen påbörjade jag en enkel randig kofta i några överblivna härvor Cascade 220. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag gillar färgkombinationen, eller om det blir lite för mycket, men jag stickar på i alla fall. Slätstickning var nog precis vad jag behövde just nu, för jag har svårt att lägga den ifrån mig.

Resultatet

jul 232012
 

Så var Tour de Fleece är slut och det är dags för summering. Jag hade ju högtflygande planer och skulle spinna en väldans massa var det tänkt. Av olika anledningar så blev det inte så, och skörden blev ganska liten.

Här är i alla fall en alldeles färdig härva Swaledale. Ett tjockt entrådigt garn som jag har tänkt att nålbinda med. Swaledale var en ganska trevlig bekantskap. Det är en rätt så grov ull, och kanske inget jag skulle vilja ha runt halsen eller så. Framförallt så innehåller den en hel del märghår. Jag plockade bort ganska mycket när jag spann, men en del blev kvar och gör garnet ganska så stickigt. Men ullen var väldigt trevlig att jobba med och jag tror att det kommer att bli alldeles utmärkta vantar.

Det här är ett halvfärdigt projekt, Tanken var att jag skulle spinna 500 gram Wensleydale till en kofta. Jag hann med ungefär 200 gram av det, så det är en del kvar. Men garnet ser lovande ut så här långt i alla fall, och ska nog bli färdigt vad det lider.

Sist ut är en liten, liten härva med tvåtrådigt spetsgarn, med en tråd merino och en tråd silke. Jag hade lite sånt här garn i mitt garnskåp, spunnet för flera år sen. Det var dock inte i tillräcklig mängd för att faktiskt bli något, så jag tog fram sländan och spann lite till. Nu tror jag att det ska vara tillräckligt för att bli något litet i alla fall. När jag var färdig fick både den nya och den gamla härvan åka ner i färggrytan. Jag har inte färgat så mycket silke tidigare, och visst förväntade jag mig att silket skulle ta åt sig färgen annorlunda än ullen. Men kanske inte att det skulle bli fullt så stor nyansskillnad på trådarna. Hursomhelst så tror jag att det jämnar ut sig när man stickar med det, så det ska nog bli bra i slutänden.

Tvinnat

jun 292012
 

Nu har jag äntligen tömt alla spinnrocksspolarna på ett projekt som har suttit där allt för länge. Garnet som satt på spolarna är tvinnat och klart. Det blev ett riktigt trevligt garn. 3-trådig corriedale i tillräcklig mängd för en tröja.

Corriedale, 3-trådigt
Spunnet med ”american long draw”
756 g, 1347 m –> 178 m/100g
WPI: ca 10
 

Som vanligt så hade jag en plan med garnet när jag började spinna det. Och som vanligt har jag inte skrivit ner vad jag tänkte, och minns därför inte vad det var tänkt att det skulle bli. En liten kladdig anteckning säger något om mosstickad kofta, men jag har ingen aning om vad för kofta jag syftade på. Nu ser jag snarare en flätstickad tröja framför mig. Garnet är väldigt runt och fint, och skulle passa alldeles utmärkt till det. Vi får väl se var det hamnar tillslut. Nu ska jag i alla fall ägna mig åt att spinna mer. Imorgon börjar Tour de Fleece 🙂

Förberedelser

jun 222012
 

Nu är det snart dags för Tour de Fleece, årets spinnhöjdpunkt. I väntan på start ägnar jag mig åt att rota i fiberlagret och planera vad jag ska spinna. Där finns en del, och jag har många planer. Och även om planen är att spinna mer än vanligt under touren finns det inte en chans att jag ska hinna med allt. I alla fall inte om jag ska göra något annat också under de där veckorna. Men drömma kan man ju. Här är den del av fibrerna jag hade tänkt spinna.

En annan del i förberedelserna är att göra klart ett gammalt spinnprojekt, som har legat övergivet länge. Tanken är att tömma spolarna innan Tour de Fleece. Man vill ju inte begränsas av att ha för få spolar. Att göra färdigt ett projekt innebär ju dock att fylla spolarna först, så det har jag gjort. Nu återstår bara att tvinna. Sen är jag redo för nya spinnäventyr.

 

Ullfärgning

jun 082012
 

Jag har färgat lite. Förutom några prover (det ständiga temat när jag färgar…) försökte jag mig på att färga lite ull.

Jag tycker att det är svårt att färga ull. Den är så mycket mer ömtåligt än garn, och topsbanden glider lätt isär när man hanterar dem i blött tillstånd. Risken är också att den blir allt för kompakt och att den filtar i färgninngen. Och då är den inte så kul att spinna. Så det gäller att vara försiktig. Just den biten lyckades jag förvisso riktigt bra med den här gången, och ullen är härligt fluffig. I det här fallet hade jag nog hjälp av att det är wenselydale jag har färgat. Långa fibrer och en ullsort som är lite mindre benägen att filta än finare fibrer.

Men så är det det där med färgen då. Att få till den nyans man vill är ju ett problem, men det är inte svårare på ull än på garn, och orsaken till mitt eviga provfärgande. Men att få den att sitta där man vill, det tycker jag är svårt. Jag är ju ingen vän av spräckliga garner, så jag vill gärna färga enfärgat, eller bara svagt skiftande i nyanser av en färg. Och den här gången var målet att få det enfärgat. Det kan man ju säga att jag misslyckades med. Och även om jag tycker riktigt bra om resultatet så irriterar det mig att jag aldrig får till det som jag vill när jag färgar ull.

Så, era bästa tips? Hur får jag färgen att sitta där jag vill när jag färgar ull, och inte dra på lite här och där som den vill, och utan att misshandla ullen i processen?

Silvergarn

jun 052012
 

Ett evighetsprojekt är färdigt! Jag började spinna det här garnet för flera år sen, och har tagit fram det då och då under tiden. Nu har jag äntligen kommit i mål, och jag är omåttligt nöjd. Det är ett tunt spetsgarn, spunnet på en av mina favoritsländor, en Boshworth mini i morado. Fibrerna  köpte jag på min första syfestival, när jag precis hade börjat spinna, och jag betalade hutlöst mycket pengar för dem. Det är 50 % svart alpacka och 50 % silke. Resultatet blev ett fantastiskt fin grått garn som gnistrar som silver i solljuset. Jag lyckas in alls fånga den fantastiska lystern på bild.

 
50 % svart alpacka/50 % silke
2-trådigt
96 gram, 901 meter
WPI: ca 28
Spunnet på slända 
 

Nu återstår bara att hitta rätt mönster till garnet. Att det ska bli en spetssjal är givet, men vilken?

Ny leksak

jun 032012
 

Nu börjar livet lugna ner sig lite, vilket är väldigt skönt. Tid att leka. Och jag har en en ny leksak att leka med. Den ska jag ägna sommaren åt att bli kompis med.

 

 

Det är en Bosworth Book Charkha, och den är alldeles fantastisk. Den är ett litet konstverk. Som vanligt med prylar från Borsworth så får man vänta en god stund innan man får dem, eftersom de är så populär. Det är nästan ett år sedan jag beställde den här. Men den var väl värd väntan.

Charkhan är en spinnrock med indiskt ursprung som främst används till bomull, men den är suverän till alla korta fibrer. Jag har hunnit att provspinna lite, och jag måste säga att det var lättare än jag trodde. Jag trodde det skulle vara bökigt att vara tvungen att spinna med en hand, men det går faktiskt riktigt bra. Jag gissar att det hjälper att jag har spunnit en del på stödd slända. Principen är ju ganska lika. Och det är en häftig känsla när det fungerar. Man bara drar handen bakåt och garnet bara rinner ut. Det är nästan som magi.

Hittills har det blivit en minihärva med bomull. Det är återvunnen denim, och det kanske inte var den bästa bomullen att börja med. Det var väldigt korta fibrer, till och med för att vara bomull, och en del konstiga trådar. Men det blev ganska fint ändå.Det är  15 gram och 91 meter tvåtrådigt, så det räcker tyvärr inte till någonting. Och så har jag spunnit jak. Det blev rätt knöligt,  mest för att jag inte är så bra på att karda. Men jag spann den här tretrådig, och att tvinna tretrådigt jämnar ut garn något helt fantastiskt. Så slutresultatet är riktigt jämnt. Och mjukt och gott är det. Inte heller det garnet vet jag vad det ska bli. Det är 45 gram och 90 meter, så det räcker inte heller till särskilt mycket.

Livstecken

maj 242012
 

Nu har det varit tyst här väldigt länge. Det där andra livet har tagit över nästan helt på sistone, och jag har inte riktigt haft tid att skriva här. Inte har jag handarbetat särskilt mycket heller. Men lite blir det ju alltid. Man måste rensa hjärnan ibland. Jag har till exempel klippt ut små söta hjärtan i vadmal.

Och så har jag spunnit. Det finns ingen bättre avkoppling när man är stressad. Ett riktigt evighetsprojekt närmar sig nu sitt slut.

 

Jag återkommer om en vecka eller två när saker och ting har lugnat ner sig lite.

Sytt

apr 182012
 

Jag har sytt! Det hör inte till vanligheterna direkt. Ska jag vara helt ärlig så tycker jag inte att det är jätteroligt att sy. Men jag tycker om kläder som passar, och det kan man få om man syr själv. Att köpa dem däremot, är rätt besvärligt när man inte har en kropp som ser ut som standardstorlekarna. Egentligen är det ett tag sen jag sydde den här blusen, menjag har inte visat den här för av någon anledning är den totalt omöjlig att fotografera. Jag vet inte hur många gånger jag varit ute och försökt. Nu ger jag upp. Bilderna blir inte bättre än så här, så ni får nöja er med en inte helt skarp bild.

Mönstret har jag gjort utifrån en mönsterkonstruktionsbok, och det var inte alls så svårt som jag trodde det skulle vara. Den är verkligen inte perfekt, men det är ändå väldigt skönt att ha en blus som passar mina former. Det tog ett par försök i lakansväv att få till det, men nu har jag ett mönster jag är riktigt nöjd med. Och en blus som sitter riktigt bra. Jag har just börjat sy en till. Det vore ju synd att bara gör en, efter allt jobb jag lagt ner på mönstret.

 Äldre inlägg  Nya inlägg