Emmy

sep 052011
 

Jag är lite sugen på att start ett nytt spinnprojekt. Mina evighetsprojekt på slända går sakta framåt, men jag vill sätta igång något på spinnrocken också. Och innan man börjar spinna på ett större projekt kan det ju vara bra att prova lite, så att man vet att resultatet blir vad man vill. Jag tycker det är väldigt bra att ha lite av sitt prov framför sig vid spinnrocken, så att man hela tiden kan jämföra. Det är så mycket lättare att spinna likadant genom ett större projekt då.

Det här är BFL/Kid Mohair. En mycket trevlig blandning, som är mjuk och härlig av BFL och har massa lyster och slitstyrka tack vare mohairen. En trevlig bekantskap. Tanken är att det skall bli vantar av det här. Spinner tunt, med korta drag och tvinnar tretrådigt. Mitt prov gav dock lite väl tunt garn, så jag ska gör ett nytt innan jag börjar spinna på allvar.

Nästa prov är jag däremot jättenöjd med precis som det är. Det är corriedale i en jättehärlig mörkbrun färg, som jag spunnit med långa drag och tvinnat tretrådigt. Jag ska möjligen gå upp ett halvnummer i stickstorlek jämfört med provlappen, annars är det perfekt. Tanken är att det ska bli en tröja. Bara att sätta igång.

Jag har också stickat färdigt min Green Gable-tröja. Innan blockning sitter den som ett korvskinn. Nu håller jag bara tummarna för att tröjan beter sig precis som provlappen gjorde, och växer ordentligt i blockningen. Jag brukar ju hävda att man ska lita på sina provlappar, men lite nervöst är det allt.

sep 022011
 

Dags för dragning i min utlottning. Det var fantastiskt många som ville vara med. Kul. Det gjorde dock att det tog lite tid att skriva ner alla namn till dragningen. 206 lotter blev det, som jag lade i en liten påse, och sedan med god hjälp av av min buskatt Molly, som tyckte att det här var det roligaste vi gjort på länge,  drog en vinnare ur.

Och vinnaren är Ilsefin.

Grattis! Skicka mig din adress så kommer garnet på posten.

Eftersom det var så många som ville vara med kändes det lite snålt med bara en vinnare, så jag drog ytterligare en.

Vinnare nummer två blev Hedvig. Grattis till dig också. meddela din adress så kommer det en härva handspunnet garn till dig med.

Tack till alla som deltog. Jättekul att så många ville vara men. Och så har jag  fått en massa nya bloggar att läsa.

aug 282011
 

I dag är sista dagen innan skolan börjar med en ny termin. Augustis tentor är skrivna, och jag är alldeles ledig. Jag är inte jätteinspirerad att dra igång terminen, men samtidigt så ska det bli lite skönt med rutiner i vardagen igen. Jag ägnar den sista lediga dagen åt att samla kraft och energi.

Green Gable

Jag stickar lite på min Green Gable.  Ärmarna kvar nu. Det går rätt segt. All denna slätstickning börjar ta ut sin rätt.
 

Spinning WIP

Jag spinner på mitt evighetsprojekt. Har precis nystat av den tredje fjärdedelen. Bara en kvar nu, innan det är dags att tvinna.

 

Virkad vante

Jag chockerar mig själv lite med att virka också. En vante. Jag virkar inte ofta, men vid genomgången av garnlagret hittade jag en härva som skrek virkade vantar åt mig när jag spann den. Eftersom jag inte virkar har den sedan blivit liggande. Tills nu.  Nu ska det bli. De växer faktiskt förvånansvärt fort.

 

Och så läser jag lite. Det har blivit en massa nya bokinköp i sommar. Många trevliga böcker och DVD-filmer. Vad det lider så kanske det dyker upp någon recension.

 

Vad ägnar ni er söndag åt?

aug 222011
 

Jag har ägnat mig åt att sortera lite i mitt garnlager, och kom då att tänka på de mål jag satt upp för det här året. Kanske kunde vara dags för en liten avstämning. Hur går det egentligen?

Mitt första mål var att prioritera skolan framför hanteverkandet. Det går väl sådär. Det är fortfarande roligare att sticka och spinna än att plugga, och pluggmotivationen är i botten. Så det brukar sluta med panikplugg när tentan närmar sig. Inte helt bra. Men nu är det ny termin och skärpning!

Mina nästa mål hänger lite ihop. Jag gick med i utmaningen 12in2011, som går ut på att sticka 12 projekt med garn ur garnlagret. Här ligger jag lite efter. 5 projekt är klara, och ett ska bara fotograferas också så är det färdigt. Julis projekt var en tröja och den saknar ärmarna än så länge. Men året är inte slut än och jag har gott hopp om att hinna ifatt.

Sen skulle jag också hålla min budget när det gäller hantverk och minska mitt garnlager. Hålla budget går åt skogen. Jag satte en ganska stram budget, fattig student som jag är, och jag är inte i närheten av att hålla den. Det är för kul med hantverksprylar. Och jag är rädd att det är så illa att det inte hjälper om jag skär ner till noll resten av året, jag kommer överskrida målet ändå. Men nu blir det inköpsförbud, hur illa jag än tycker om sådant. Det är endast tillåtet med småkompletteringar om det behövs för att göra färdigt något. Reparera det som repareas kan 😛

Garnlager

En liten del av garn- och fiberlagret
 

Ihop med städningen av garnlagret så gick jag också igen om hur mycket garn och ull jag faktiskt har, och hur det har förändrat sig sen årskiftet. Jo, jag är lite galen… Det var lite deprimerande faktiskt. Jag trodde nog att jag hade hållit igen lite bättre på inköpen och gjort av med mer än jag köpt. Men resultatet blev att jag har 14,5 kg och 53,9 km garn, varav 3,2 kg och 7,7 km är handspunnet. Jag har också 9,7 kg fibrer. Det är en ökning med 0,5 kg och 1,6 km garn, varav det handspunna står för 900 meter, men i princip ingen vikt. Fiberlagret har minskat med 0,3 kg. Ökning istället för minskning alltså. För att se det från den ljusa sidan så behöver jag i alla fall inte lida brist på trevligt garn och trevliga fibrer trots inköpsstopp. Jag har.. 🙂

Jag hade också målet att göra av med alla mina UFO:n, antingen gen om att repa upp eller att sticka klart. Det här målet har gått strålande. Kvar är ett par tvåändsstickade vantar som jag verken nänns repa upp eller orkar sticka klart just nu. Annars  är det klart! I alla fall på stickfronten. På spinnfronten finns det något kvar.

De sista målsättningarna jag hade var att hitta spinnlusten igen och att lära mig mer om vävning och sätta upp en ny väv i min vävstol. Spinnandet gick verkligen på sparlåga andra halvan av 2010, och även första halvan av 2011. Men de senaste månaderna har jag kommit igång, och jag är sugen på att spinna mest hela tiden. Lite mer tid tack. Så det målet tycker jag att jag har uppnått. På vävfronten är det sämre. Jag klippte ner min första väv strax innan jul. Den har jag vid närmare eftertanke inte visat upp här, men det ska jag ta och göra snart. Sedan dess har jag inte vävt något alls. Jag vet inte riktigt vad jag vill väva, och så är det ju lite omständligt att komma igång. Men jag tyckte det var roligt, så i höst kanske. Drömmer lite om att väva helt i handspunnet, men jag är nog för feg för att ha det som varp.

Lite blandat resultat alltså, men det mesta går sådär…

aug 182011
 

Idag har jag spenderat dagen tillsammans med Färghäxan. Färghäxan har odlat japansk indigo i sommar och nu var det dags för andra skörden och färgningsomgången. Och jag ville naturligtvis vara med och se hur det gick.

Japansk indigo

Skörden.
 
Japansk indigoRepa blad.
 
Japansk indigoEn rejäl hög med blad fick vi ihop. 700 gram.
 
Sen var det dags att tända brasan.
 
Nu skulle bladen värmas i 70-80 grader i minst en timme.
 
Precis när vi hade satt bladen på värmning blev vi avbrutna av en rejäl hagelskur.
Jag tror knappt jag har sett så rejäla hagel förut. 
15 mm regn kom det på drygt 20 minuter.
Tur att vi kunde gå in under tak under tiden.
 
GrönkålMedan vi väntade på att färgbaden skulle bli färdiga så gick jag runt i trädgården
och fotograferade lite av Färghäxans härliga växter. Här är det grönkål.
Visst är den vacker!
 
SalladOch sallad.
 
MorotTill lunch fick vi bland annat härligt färgglada morötter.
 
FärgbadNär vi hade värmt bladenen lång stund hade färgbaden fortfarande inte riktigt den
önskade färgen, men vi fortsatte ändå. Nu skulle det röras ner så mycket syre 
som möjligt i badet. Vi vispade…
 
och hällde…
 
När vi vispat både länge och väl var det dags att tillsätta lite Remol till badet och så stoppa ner garnet.
 
Meningen var att det skulle bli grönt, för att sedan när det kom upp i luften skulle oxidera och bli alldeles blått.
 
Färgat garnMen allt som blev var en läbbigt obestämbar ljusgrön färg. 
Det blir inte alltid som man tänkt sig.
Men vi hade i alla fall roligt på vägen dit.
aug 132011
 

Min ambition att rensa upp bland gamla projekt går framåt. På stickfronten är det så gott som klart, och jag har övergått till mina gamla spinnprojekt. Senast färdiga är 200 gram merino. Merino är på intet sätt någon favoritfiber att spinna. Jag tycker att merino känns ganska tråkigt och dött. Dessutom noppar gärna det färdiga resultatet, om man inte spinner och tvinnar ganska hårt. Men hursomhelt, påbörjat projekt bör ju avlutas och här är resultatet.

Röd och grå merino

Röd och grå merino från Spinspiration
2-trådig
210 gram, 624 meter
WPI: ca 14
Spunnet på Majacraft Rose, Utväxling 1:12,7
 

Lite roligt är att härvorna blev precis lika stora. Det är på metern lika mycket garn i dem. Att ha en liten tråd att jämför med när man spinner hjälper helt klart för att hålla jämn tjocklek på garnet.

Jag påbörjade det här projektet för över ett år sedan, efter att jag hade varit på kurs i flerfärgsstickning. Tanken var att sticka en mössa i två färger, och den planen kvarstår. Frågan är bara vilket mönster det ska bli. Tills jag har kommit på det åker garnet in i garnskåpet, och jag kastar mig över nästa oavslutade projekt.

aug 092011
 

Nu äntligen har jag lyckats få med min min fotograf ut och fota en färdig kofta. Det är sommarkoftan Miette som är färdig. Och hur söt modellen än är, så är det en hel del jag inte är nöjd med på den här koftan. Men så här blev den i alla fall.

Koftan Miette

 

Mönster: Miette av Andi Satterlund.
Min är lite längre än originalet.
Garn: Drops Paris
Stickor: 4mm till resåren, 4,5 mm till resten

Jag trodde att jag skulle tycka att det var jobbigt att sticka i bomull, men det gick hur bra som helst. En positiv överraskning. I övrigt är den här koftan att typiskt exempel på att inte tänka efter före. För jag borde ha insett redan innan att det inte skulle bli bra.

Framförallt så är det storleken. Den ser ok ut när den bara är knäppt upptill, men knäpper jag hela så ser jag ut som en stoppad korv. Och det borde jag ha förstått. I mönstret fanns storlek 34″ och storlek 40″. 34″ är precis i minsta laget till mig på en kofta, men 40″ skulle bli alldeles för stort, så jag valde den lilla. Och det blev trång. Problemet ligger dock främst i att den är formad med bystkilar. Bystkilar är säkert bra om man är storbystad, men för mig, som är relativt platt är de väldigt onödiga. Det räcker alldeles utmärkt med ett par minskningar i sidan. Tack vara bystkilarna så minskar omkretsen på koftan markant till under bysten. Och på en storlek som redan från början var lite liten, blir det väldigt litet. Framförallt på en del av kroppen där man gärna vill ha lite rörelsevidd. Dessutom så ser de där bystkilarna väldigt konstiga ut när man går med koftan helt uppknäppt, och jag tycker om att kunna använda min koftor så också. Att inte ha så stor byst ger ofta det här problemet när det gäller att välja storlek. Det är ju oftast just bystmåttet man går efter, men väljer man en storlek som är lagom runt bysten blir det ofta för litet längre ner. Och det blev extra mycket så på den här modellen.

Hursomhelst så lärde jag mig i alla fall något. Som att det alltid är värt att ta den där extra tiden att fundera lite innan börjar på en kofta eller tröja, även om man är ivrig att komma igång och egentligen bara vill följa ett mönster. För det är ju så mycket roligare när resultatet blir som man vill. Och inte är det särskilt svårt heller. Bara man orkar tänka.

aug 072011
 

Förra veckan var jag och F i Tallinn på semester. En mycket vacker och trevlig stad, som tacksamt nog bjöd på strålande väder när vi var där, trots regn i alla prognoser. Vi höll oss mest i och omkring gamla stan, som var mycket vacker medeltidsstad, med många små stengränder och en ringmur som har många av sin gamla torn kvar.

Jag hade naturligtvis lusläst Ravelry innan vi for, på tips efter hantverksrelaterade saker att göra i Tallinn. Och det kryllar av souvenirbutiker i Tallin, som alla har gott om stickade saker, och mycket annat hantverk, framförallt i trä. Det är mycket samma saker i de olika butikerna, men det mesta höll faktiskt riktigtbra klass. Inte alls det krafs som jag generellt förväntar mig av en souvenirbutik. Speciellt trevligt var Estonian Handicraft House som låg på Pikk 22.

Vi sprang också på en riktigt trevlig tygaffär mitt inne i gamla stan. På Väike-Karja 3 låg Trend Tekstil. Här fanns bland annat en fantastisk sortering av ylle- och ylle/kashmir-tyger, till riktigt bra priser. Jag köpte dock inga även om jag stod och klappade på dem ett bra tag. Men den förnuftiga delen av mig sa att jag inte visste vad jag skulle med det till, och att det ju kostade en del även om priserna var bra. Istället kom jag ut med tyg till ett par jeans.

På en väldigt mysig innergård på Vene 6, ligger Puu ja Putuka Pood. Här säljs fint trähantverk, och det som fångade mitt intresse mest var deras fina träknappar. Att köpa knappar var något jag visste att jag ville göra när vi kom till Tallinn. Jag köpte en del när vi var här på snabbvisit i höstas, och visste att jag ville ha fler. De här knapparna finner man i flera andra butiker också i Tallinn, men där var priserna betydligt högre, och innan vi kom till den här butiken var jag lite besviken för att det var så mycket dyrare än sist. Men i den här butiken var det precis som jag mindes det, och ett litet gäng knappar fick följa med mig hem. På samma innergård ligger också ett mysigt choklad-café, som varmt kan rekommenderas. Ett ypperligt tillfälle att sitta ner och vila trötta fötter en stund.

En dag spenderade vi på Open Air Museum, i utkanten av Tallin. Det är ett museum som visar hur livet på landet tedde sig på 1700- till 1900-talet i Estland. Jag hade rekommenderad det här på Ravlery innan vi åkte, och fått uppfattningen att det skulle vara mycket aktiviteter och vissas upp mycket hantverk här. Vi blev dock lite besvikna. Det var fint därute och trevligt att gå runt och titta, men vi orkade inte riktigt fördjupa oss i skillnaderna mellan gårdarna från olika delar av Estland, och så mycket mer fanns det inte att titta på. Någon enstaka gumma som satt och stickade fanns det, men sen var det slut. Det mesta av aktiviteterna tycktes bara vara på helger, och inte ens de demonstrationer som enligt programmet skulle äga rum den dagen vi var där lyckades vi hitta.

Längs gatan Müürivahe, alldeles intill Viru-porten finns Stickmarknaden. En lång rad med stånd där det säljs stickade tröjor, mössor och vantar med estniska mönster. Många fina saker, men lite svårt att bara gå och titta då alla är väldigt angelägna om att sälja, och kastar sig över en så fort man kommer nära. Jag han knappt fram till ståndet innan jag hade en mössa på mig. Det blev dock inga inköp, utan bara en massa inspiration.

Vi har också ätit mycket och gott på semestern. Det fanns många trevliga restauranger, och vi upplevde det som synd att man bara orkar äta två gånger om dagen, för vi hann ju inte prova alla restauranger vi ville på de få dagar vi hade att tillgå. Bästa matupplevelsen hade vi på restaurang Kudse Notsu Korts på Dunkri 8. Här serverades traditionell estnisk mat i enorma portioner. Det var mycket gott och verkligen ingen risk att gå hungrig därifrån.

Alldeles utanför gamla stan, och precis intill vårt hotell låg det stora köpcentret Viru Kesku. Härinne fanns en stor, fin bookhandel, Rahva Raamat. Efter visst letande lyckades jag fram fram till hyllan med hantverksböcker, vilken var betydligt större än i de flesta svenska bokhandlar. Estniska är dock ganska obegripligt, och de flesta böcker var av typen ”lär dig sticka” och kanske inte så intressanta, men det fanns ju godbitar också. Som boken ”The Haapsalu Shawl” för mindre än halva priset mot vad jag gav för min kopia. Och så de båda böckerna av Aino Praakli, om traditionella estniska vantar och sockor. Vantboken fick följa med mig hem.

Så tittade jag naturligtvis på garn också. Det fanns lite garn i flera av souvenirbutikerna, men jag letade upp ett par riktiga garnaffärer också. Den bästa jag hittade var Pronski Yarn, som låg nere i källaren på Le Gardie Center, Viru 15. Här fanns en hel del trevliga ullgarner. Tyvärr så var det en källarlokal med dåligt ljus, så det var svårt att riktigt bedöma färgerna på garnet. Det låg även två mindre garnaffärer på Müürivahe, samma gata som stickmarknaden, com också hade en del trevliga ullgarner. Det  slutade dock helt utan inköp för mig. Jag blev velig och kunde inte bestämma mig, och struntade jag till slut i alltihop. Det är ju inte så att jag lider brist på garn, och jag ville inte köpa en massa om det inte kändes helt rätt.

Allt som allt hade vi en mycket trevlig Tallinn-semester och det är ett resmål jag kan rekommendera, inte minst för den som är intresserad av hantverk.

aug 062011
 

Välkomna till min nya blogg. Yllet flyttar och får nytt namn och ny adress. Jag finns nu på woolbox.se och byter namn till ”En liten låda full av ull”.

För att fira min nya hemvist tänkte jag ha en liten utlottning. Det du kan vinna är två härvor handspunnet garn. Den ena är den islandsull i färgen ”Tequila sunrise” som jag spann häromveckan. Det är 100 gram och 175 meter. Den andra härvan låg precis bredvid islandsullen i mitt garnskåp, och jag tyckte att de passade så fint tillsammans att den också får följa med. Det är grön ull från Ölands ullcentrum, 100 gram och 165 meter.

För en lott: Skriv en kommentar nedan.
För två lotter: Länka till utlottningen från din egen blogg. Låna gärna bilden!
För tre lotter: Lägg till dig själv som följare till En liten låda full av ull.
Skriv i kommentaren hur många lotter du deltar med.
Lämna din kommentar senast den 31 augusti, sedan drar jag en vinnare.
aug 042011
 

Sommartid bjuder enligt traditionen på spinnargille hemma hos Åsa i Skuttunge. I år var vädret så fint att vi kunde sitta ute i gröngräset och karda, spinna och äta gott fika hela dagen. En mycket trevlig dag. Tack Åsa!

Värdinnan själv spann isländsk ull på sin spinnrock.

  
Åsa och Tina med sländorna i högsta hugg.

Innan man kan spinna måste man karda. I alla fall om man inte är lika lat som mig och köper färdigpreparerade fibrer.

Maria spann på sin nya, fina spinnrock.
Maria hade just köpt en ny spinnrock, en Schacht Sidekick, som jag fick prova. Den var lite speciell, med hjulet på ”fel” håll, och gick att packa ihop till bara ett litet platt paket. Den verkade mycket trevlig, och jag blev alldeles sugen på att skaffa en spinnrock till. Visst behöver man en resespinnrock också?