Jan 032012
 

Jag håller mig kvar i det gamla året lite till, och visar upp julens enda stickade julklapp. Det var min mamma som fick en stickad kofta. Jag var hemskt nervös över storleken när jag stickade, men den passar perfekt. Mamma blev jätteglad och jag är nöjd. Visst är hon fin!

 
Mönster: Leaving av Anne Hanson
Garn: Elsebeth Lavold Silky Wool
Stickor 3,75 mm
Nov 282011
 

Det har varit väldigt tyst och stillsamt här ett tag. Det har helt enkelt hänt lite för mycket annat i mitt liv ett tag, och jag har inte så mycket nytt att visa. Men har man inget nytt att visa, får man ta något gammalt och obloggat. Kommer ni ihåg min tröja, som jag var så missnöjd med? Den har nu fått en ordentlig resår nertill och ett par nya, lite större och längre ärmar. Den är fortfarande allt för tight, men nu känns den i alla fall inte längre som en tvångströja, och får väl klassificeras som användbar i alla fall. Någon favorit kommer den nog inte att bli dock, och mönstret kommer inte att användas fler gånger. Det känns i alla fall skönt att jag tog tag i det hela och gjorde om det värsta. Det är så tråkigt när man har lagt ner en massa jobb, och sedan inte vill använda plagget.

Mönster: Green Gable
Garn: Cascade 220 Heathers, färg: garnet
Stickor: 4 mm

Och så kan jag nu äntligen bocka av även detta projekt som en del i min utmaning, 12in2011. Det nionde i ordningen. Dags att lägga på ett kol, om jag ska hinna färdigt i tid. Bara en månad kvar nu.

Okt 302011
 

Min fårmössa är färdig! Den var riktigt snabbstickad. Det gick liksom inte att sluta sticka. Bara ett varv till. Och ett till. Och ett till… Och sen var det klart. Många färger är det och trådar att fästa blev det. Men det var så värt det. Roligaste stickningen på länge. Och med ett fantastiskt resultat. Jag älskar min mössa.

Mönster: Sheep heid av Kate Davies
Stickor: 3 mm
Garn: Jamiesson & Smith Shetland supreme, alla nio färgerna.
Okt 152011
 

Som ett led i att göra av med garn ur garnlagret plockade jag häromdagen fram ett gammalt nystan DoRedo-garn från Östergötlands ullspinneri ur garnskåpet. Efter lite surfande på Ravelry hittade jag en mössa som jag tyckte om och som garnet kanske skulle räcka till. För att kunna sticka tills garnet tog slut gjorde jag en provisorisk uppläggning och började sticka utan någon resår. Resåren stickade jag sedan neråt, och kunde på så sätt sticka så långt garnet räckte. Resåren blev inte så lång och det blev inte så mycket pös på mössan som jag hade hoppats. Men den räcker i alla fall ner om öronen och sitter riktigt skönt, så jag är nöjd. Och så är det ytterligare ett projekt avklarat i utmaningen 12in2011. Nummer åtta i ordningen. När jag visade den för vännen Stickeri Stickera Stickeralla fick jag dock domen. ”Du ser ut som en svamp”. Jaja, så kan det gå. Tur att jag gillar svamp :)

Mönster: Bubble Hat av Vridd Vrang 
Garn: Östergötlands Ullspinneri DoRedo, 70 gram
Stickor: 5mm. 3,75 mm till resåren.
Okt 082011
 

Äntligen kan jag visa upp min uggletröja! Det här har varit ett evgihetsprojekt som har varit lite av en följetong här på bloggen. Jag blev alldeles kär när jag såg det här mönstret för första gången, och bestämde att det skulle bli min första handspunna tröja. Jag började spinna garnet i januari 2009, i en SAL på Ravelry. Jag spann snabbt två tredjedelar av garnet, men sen blev det liggande i över ett år innan jag gjorde färdigt det. Därefter tog det ytterligare nästan ett år innan jag började sticka. Nu är det ett par månader sen stickningen blev klar, och den har äntligen blivit fotograferad.

Jag är jättenöjd med den här. Det är min första tröja i handspunnet garn, och vilken känsla det är! Det blir garanterat fler. Det ska erkännas att tröjan blev lite i tightaste laget. Jag väger lite mer nu än jag gjorde när jag började sticka. Men bara jag tar tag i och går ner de där extra kilona så ordnar nog det till sig. Passar inte tröjan så får man ändra på kroppen :)

Mönster: Owls av Kate Davies
Garn: 3-trådig shetland. 510 gram och 640 meter. WPI: 8
Stickor: 5,5 mm
Sep 262011
 

Nu har jag insett nackdelen med att inte ha så många stickprojekt på gång samtidigt. Nämligen att när man är färdig med något, så finns det inget annat att bara fortsätta på. Det krävs att man påbörjar något nytt, och det kräver lite planering och lite provlappar. Och vad gör man då, när man inte riktigt hinner planera och sticka provlappar? Ja, den här gången löstes problemet med att rota fram en härva handspunnet ur skåpet och bara börja sticka, utan mycket funderande alls. Resultatet blev en slamsa. Och ytterligare ett projekt avklarat i utmaningen 12in2011. Jag är riktigt nöjd, även om jag inte vet när jag ska få användning för den.

Mönster: Eget hittepå.
Garn: 2-trådig handspunnen finull, WPI ca 13. 200 meter.
Stickor: 5 mm
 

Jag har också efter en del provlappsstickande påbörjat en Laar. Men jag vet inte om jag tror att det blir bra. Jag har jättesvårt att få till stickfastheten, trots att jag använder det rekommenderade garnet. Jag har fått gå ner massor i stickstorlek och då får jag till antal maskor på bredden, men får alldeles för många varv på höjden. Frågan är om jag ska sticka lite lösare och dra i det hela så att den blir smalare och högre, för att få till stickfastheten. Jag är rådvill.Dessutom så känns det som om det blir en helt annan stickfasthet nu när jag börjat sticka på koftan, än vad det blev på provlappen med samma stickor. Varför kan det aldrig vara enkelt?

För övrigt så blir det inte så mycket stickat alls just nu. Skolan äter all min tid, och trots att jag inte tycker att jag gör annat än pluggar så bara växer berget med saker att göra. Stickat blir det bara någon stulen minut här och där. Jag hinner knappt gå på stickcafé ens. Det är jättetrist.

Sep 182011
 

Min Green Gable är färdig. Jag var riktigt duktig när jag stickade den är tröjan. Jag stickade flera provlappar för att storleken skulle bli rätt, och jag tvättade och blockade dem. Enligt provlappen så töjde sig garnet ganska mycket, och tröjan har sett rätt liten ut när jag stickade. Men jag litade på provet och förväntade mig att den skulle växa i blockningen. Det gjorde den, men inte i närheten av så mycket som provlappen gjorde. Så den sitter rätt så tight. Särskilt ärmarna är en katastrof. Jag vet att jag borde repa upp dem och sticka om, men jag är så less på den här tröjan att jag inte vet om jag orkar. Risken är att den hamnar längst in i garderoben som ett dåligt samvete. Just nu känns det som om alla mina stickningar bara blir fel, hur noggrann jag än är. Jag tror jag ska övergå till att sticka saker som inte behöver passa… Bortsett från att stickfastheten gick åt skogen, så är jag inte heller jättenöjd med mönstret, och jag har ändrat det mesta. Framförallt så stämde inte måtten. Stickfasthet och antal maskor summerade inte upp till de angivna färdiga måtten. Skumt tycker jag. Det blev en hel del justerande.

Mönster: Green Gable
Garn: Cascade 220 Heathers, färg: garnet
Stickor: 4 mm
Aug 092011
 

Nu äntligen har jag lyckats få med min min fotograf ut och fota en färdig kofta. Det är sommarkoftan Miette som är färdig. Och hur söt modellen än är, så är det en hel del jag inte är nöjd med på den här koftan. Men så här blev den i alla fall.

Koftan Miette

 

Mönster: Miette av Andi Satterlund.
Min är lite längre än originalet.
Garn: Drops Paris
Stickor: 4mm till resåren, 4,5 mm till resten

Jag trodde att jag skulle tycka att det var jobbigt att sticka i bomull, men det gick hur bra som helst. En positiv överraskning. I övrigt är den här koftan att typiskt exempel på att inte tänka efter före. För jag borde ha insett redan innan att det inte skulle bli bra.

Framförallt så är det storleken. Den ser ok ut när den bara är knäppt upptill, men knäpper jag hela så ser jag ut som en stoppad korv. Och det borde jag ha förstått. I mönstret fanns storlek 34″ och storlek 40″. 34″ är precis i minsta laget till mig på en kofta, men 40″ skulle bli alldeles för stort, så jag valde den lilla. Och det blev trång. Problemet ligger dock främst i att den är formad med bystkilar. Bystkilar är säkert bra om man är storbystad, men för mig, som är relativt platt är de väldigt onödiga. Det räcker alldeles utmärkt med ett par minskningar i sidan. Tack vara bystkilarna så minskar omkretsen på koftan markant till under bysten. Och på en storlek som redan från början var lite liten, blir det väldigt litet. Framförallt på en del av kroppen där man gärna vill ha lite rörelsevidd. Dessutom så ser de där bystkilarna väldigt konstiga ut när man går med koftan helt uppknäppt, och jag tycker om att kunna använda min koftor så också. Att inte ha så stor byst ger ofta det här problemet när det gäller att välja storlek. Det är ju oftast just bystmåttet man går efter, men väljer man en storlek som är lagom runt bysten blir det ofta för litet längre ner. Och det blev extra mycket så på den här modellen.

Hursomhelst så lärde jag mig i alla fall något. Som att det alltid är värt att ta den där extra tiden att fundera lite innan börjar på en kofta eller tröja, även om man är ivrig att komma igång och egentligen bara vill följa ett mönster. För det är ju så mycket roligare när resultatet blir som man vill. Och inte är det särskilt svårt heller. Bara man orkar tänka.

Jun 232011
 

Skator är en av de vackraste fåglar jag vet. På lite avstånd ser de bara svarta och vita ut, men på nära håll och lite solljus glimmar de i alla möjliga nyanser av svart och vitt, blått och grönt. Jag kan sitta och titta på dem hur långe som helst. Så när för en tid sedan såg det här vantmönstret med skator på visste jag att jag bara måste sticka det någon gång. Någon gång är här nu och vantarna är färdiga.

Mönster: Magpie mittens
Garn: Rauma Gammelserie
Stickor: 2,5 mm

Jag är jättenöjd. Ett fantastiskt mönster med väldigt härligt flyt. Väldigt enkelt men väldigt effektfullt. De kommer att värma mina händer skönt i vinter. Och så gjorde jag av med ytterligare lite garn ur gömmorna. Det är inte heller fel.